Mat på resande fot

Vi åker relativt ofta tvärs igenom Sverige, från Stockholm till Barndomslandet. Och nog för att man önskar att det vore en lite kortare sträcka, men hemort och ställen där man växt upp tenderar väl rätt ofta att ligga en bit isär.

På vägen blir vi förstås hungriga, och ett litet matstopp kombinerat med tankning blir ett avbrott i bilåkandet (och i hörboken, just nu "En ädel död" av Donna Leon, lättlyssnat!). Då är det lätt så att vi hamnat på en av hamburgerkedjorna, allra oftast på McDonalds. Inget ont om det stället, fast variation är ju alltid bra – även om jag nu har testat deras sallader flera gånger och varit relativt nöjd.

Idag har vi gjort en av de där resorna OCH brutit hamburgervanan. Vi har sett skylten många gånger och pratat om att testa, men det har bara aldrig blivit av. Förrän nu. Det blev lunch på ChopChop Asian Express i Strängnäs!

Faktum är att det var en positiv överraskning, även om det där med Express kan vara lite överdrivet. Jag åt Bamboo Beef med nudlar. Dryck ingick i priset, liksom kaffe på maten. Testade också de vegetariska vårrullarna, små men nygjorda och krispiga. Huvudrätten kostade 95 kronor och man blev definitivt mätt.

Som kronan på verket kan man konstatera, att man äter på porslinstallrik och med bestick av metall. Ätpinnar fanns förstås också.  Mycket mindre skräp! Och toaletten var lika ren som den på Donken (ett konkurrensmedel så gott som något!).

Jag tror att vi kommer att stanna till där fler gånger. Då kanske man ska våga sig på Kabegee Chicken? Frågade tjejen bakom disken hur ordet, som jag aldrig förr sett, ska uttalas och fick ett himla bra svar:
-Här i Strängnäs säger vi kabäsj, men det kanske uttalas som det skrivs: kabege. Kanske?
Google är inte till hjälp denna gång, men något asiatiskt är det definitivt. Nån sorts fritering verkar det handla om hur som helst. Så det får nog vara, jag är inte galen i frityr.

Copyright Klimakteriehäxan