Tidigt 1900-tal. |
Det finns förståsigpåare (?) som tycker att lönnen borde sågas ner. Bara tanken gör ont. Det där trädet skänker inte bara behaglig skugga varma sommardagar, det ger hela stället karaktär. Visst, det blir otroligt mycket löv att kratta bort på hösten, men jag förstår inte hur vi skulle trivas utan lönnen.
Minns hur man för ett antal år sedan högg ner alla träd som stod utanför vårt stora hus på Södermalm. En granne, en årsrik herre, stod och tittade. Han såg ledsen ut. Sa:
-Tänk att de ska bort allihop. Så tråkigt! Jag kommer verkligen att sakna grönskan.
-Men det ska planteras nya, försökte jag trösta.
-Jo visst, svarade farbrorn lite tveksamt och gav mig sen en blick som sa vad vi båda insåg: de nya träden skulle han förmodligen aldrig se växa upp.
Man ska vara rädd om träd.
Seden att plantera ett vårdträd på gården vid sitt bostadshus hörde till, så att säga, förr i tiden, troligen från 1800-talets slut. Oftast valde man ett lövträd, och det skulle bli en garant för husfriden, ett skydd mot onda makter. I vårt fall tycker jag det också ska kallas ett vårträd, om inte annat så för det årliga insektskalaset!
Nutid. |
Det är som att ha en femton-tjugo meter (jag gissar) hög bukett med lysande vårblommor vid husknuten. En lyx inte alla kan ståta med!
Vilken ståtlig lönn!!! Aldrig att den ska sågas ned. Det är mord i mina ögon. Så vackert trädet är. Stå på dig där!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att det är lika stadigt som det ser ut!
RaderaFint med ett vårdträd och er lönn är verkligen ståtlig.
SvaraRaderaOch detta med att ta ner träd som är friska kan jag inte förstå.
Nej absolut inte, men förståsigpåaren anser att den är för gammal för att vara frisk rakt igenom. Då tänker jag på tv-eken som togs ned helt i onödan.
RaderaFint.
SvaraRaderaOm man kan älska en lönn så är det det jag gör.
Radera