måndag, september 05, 2022

Obeslutsamheten personifierad – det är jag

Det är dags nu. Jag måste helt enkelt bestämma mig. Vart fjärde år i modern tid har jag hamnat i samma dilemma: val till riksdag, kommunstyrelse och region (f d landsting) och inget parti får mitt hjärta att klappa snabbare, min hjärna att jubla: NU VET JAG VEM JAG SKA RÖSTA PÅ!

Snarare fylls jag av leda över "intervjusvar" som bara är undanflykter, politiska paroller som är tomma floskler, affischer som borde få pris när det gäller att inte överraska någon med ett tydligt budskap. Och ordet "vallöfte" ekar lika tomt som en stor urdrucken petflaska som rullar över gatsten i en av höstens första kastvindar.

Försöker ändå ge dem en chans, de där trimmade och slimmade människorna som säger sig vilja fixa till Sverige. Ja vem vill inte avskaffa gängkriminaliteten? Vem vill inte värna om de äldsta och sjuka? Vem vill inte bidra till en bättre miljö? Och ha en superbra skola, för alla?

På papperet vill de detta, allihop, med lite olika förtecken och omskrivningar. Och här sitter jag, med mitt röstkort fastsatt med en skojig magnet på kylskåpsdörren, och tvivlar. Men jag måste ju rösta, absolut. Är faktiskt avundsjuk på de "frälsta", de partitrogna, de som aldrig tvekar. 

Nu har jag inte många dagar på mig. Någon förtidsröst lär det inte bli för min del, inte när man bangar för att spränga målsnöret. Som jag gör. Jag är nog obeslutsamheten personifierad. Och ångervecka finns som bekant inte i politiken, oavsett hur mycket man ångrar sitt val när man ser resultatet.

Copyright Klimakteriehäxan

16 kommentarer:

  1. Har nog aldrig tittat/lyssnat på så få intervjuer och debatter som denna valrörelse. Blir både generad och förb-ad när jag gör det och det är inte bra för blodtrycket. Röstat har jag dock redan gjort och man får ju ångra sig och gå till vallokalen på söndag i så fall. Lycka till med beslutet. I övrigt känner jag dig inte som en person som har svårt att fatta snabba beslut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant: jag har väl en viss vana i att fatta snabba beslut. Men det här är något helt annat!

      Radera
  2. Anonym3:28 em

    Jag tillhör också den kategorin som alla vill locka med löften - den kategorin som inte är född in i ett parti utan byter lite försiktigt då och då. Men den här gången finns en bra parameter att gå efter "så lite brunfärg som möjligt".
    Jag avskyr käbblandet som går igång ett par veckor före valet - idel löften om precis allt ... och sen bidde det en tummetott.
    Bloggblad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Politikerföraktet späs på i valtider, är jag rädd. Killen på brunkanten är onödigt skicklig. Blir hans parti näst störst tror jag att jag börjar gråta.

      Radera
  3. "en stor urdrucken petflaska som rullar över gatsten i en av höstens första kastvindar" Så bra beskrivet! Om du var politiker så skulle jag nog rösta på dig om jag kunde. Det är svårt att veta vilket parti man ska ge sin röst, så där är det alltid för min del också och när jag väl har bestämt mig och står i valbåset så gör jag en kontrarörelse och skriver en helt annan siffra på röstsedeln än vad jag tänkte från början. Lycka till med valet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :-D! Politiker är en karriär jag inte övrevägt att satsa på en endaste sekund ...
      inget enkelt jobb, förvisso, alla vet ju bättre hur det borde skötas, eller hur???

      Radera
  4. tvekar sällan, oavsätt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så skönt! (du ångrar dig aldrig heller antar jag?)

      Radera
  5. Du är inte ensam här. Visst är det enklast att under ens livstid alltid rösta på ett och samma parti, så som mina föräldrar gjorde.
    Att kolla valdebatter med mera ger absolut ingenting, för det är ju bara pajkastning.
    Tyckte det var lite roligt att göra svt:s respektive Aftonbladets valbarometer. Testa, du kanske gillar den också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gjorde mina föräldrar också, troget! Jag gjorde SVT:s valkompass men det är ett väldigt trubbigt instrument. Resultatet blev i a f ett parti som jag inte kommer att rösta på. Även om jag inser att det behöver alla röster det kan få ...

      Radera
  6. Skriver som BP: Hög igenkänningsfaktor här. Och visst är det så att politikerna skor sig själva. INne direkt så att så många gör något för "min del".
    Ofta kan politikerna lova allt innan valet, "valfläsk" och sedan var det blir är något annat.
    Och att några i sittande regering skulle behöva bytas ut tvekar jag inte om. Men resten? Tja. Min kombo av regering finns nog inte. Inte ännu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man har blivit besviken för många gånger tror jag. På löften som inte infrias, på fula affärer, på oförmågan att säga "jag hade fel", på penningrullning bortom all sans ... Samtidigt är jag medvten om att det inte är enkelt att vara politiker, ständigt påpassad osv. Men det är ju självvalt ...

      Radera
  7. Har precis samma tankar ... inget parti är till fullo det jag önskar - såå svårt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Situationen är inte ny, men det gör den inte roligare!

      Radera
  8. Ovanligt svårt att rösta i år. Tycker det är mer skitsnack än normalt. Tillhör också de som förtidsröstat. Och för min del blev det mer en röst för att försöka hindra det jag inte vill ska hända än en röst på grund av allmänna vallöften. Tyvärr börjar Sverige likna USA i valrörelsen. Trodde inte riktigt vi kommit så långt när det gäller populism här i Sverige. En tråkig, tråkig utveckling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan bara hålla med dig. Jag blir nog också en av dem som röstar mot, inte för.

      Radera