Slingrande trio

Jag tycker inte om ormar. Verkligen inte. OK, om jag hinner bli övertygad om att det långa och smala som kryper framför mina fötter är en ofarlig snok, då kan jag lugna ner mig. Men glömmer aldrig den idiot som sa – jag tror det var i tv – att det var så lätt att se skillnad på huggorm och snok, även om ormen inte hade huggormens typiska zigzag-mönster: det är  bara att kolla in ögonen! Den ena sorten har pupillen horisontalt, den andra vertikalt. Jojo. Det finns korkade råd, och så finns det fullständigt hejdlöst och obotligt korkade råd. Detta var ett av den senare typen. Och naturligtvis minns jag inte vilken reptil som hade pupillen på vilken ledd. Skulle ju ändå aldrig försöka se otäckingen i ögonen.

Ändå har det blivit dags att skänka kräldjuren en tanke, för kräldjur (ormar, ödlor, men även krokodiler, sköldpaddor) är ämnet för denna veckas tisdagstrio, enligt påbudet från Ugglan & boken. Jag har inte jättemånga titlar som trillar in i minnet, det kan väl ha att göra med min allmänna motvilja mot den här sortens varelser, sköldpaddor undantagna. Här är hur som helst min slingrande trio:

"Ormens väg på hälleberget" har jag slagit på trumman för ett antal gånger redan. Torgny Lindgrens djupt berörande berättelse från fattig-Sverige, där utebliven hyra inkasseras via våldtäkt.

"Röde orm" av Frans G. Bengtsson är en vikingasaga som jag läste med största förtjusning för länge sedan. Ja, min förtjusning var så stor att jag önskade mig den i present (det var ett biblioteksex jag läste). Fick den. Och vad hände sedan? Absolut ingenting. Läst om den har jag inte.

"Ormen i Essex" (The Essex Serpent) av Sarah Perry är lätt att komma ihåg i det här sammanhanget. Att jag inte har läst den beror främst på omslaget, som jag tycker är en direkt obehaglig syn ... trots att där finns lite fina växter också ...

Omslaget till mitt eget ex har minsann en karta där vikingarnas framfart kan tänkas in! Konstnären Bertil Bull Hedlund tecknade.

Copyright Klimakteriehäxan