Finns det en mening jag nyss läst som fått mig att reagera lite extra, som hejdat mig i läsningen en sekund eller två? Frågan kommer ursprungligen från
Skriv-Robert och är en liten tanke att ägna sig åt på lördagar. Jag läser just nu Olle Lönnaeus "En enda sanning" och det är en bra historia, som dessutom känns väldigt aktuell trots att boken kom ut för mer än tio år sedan. Min mening hittar jag när polisen Fatima återser en gammal kvinna från barndomen. De två tar en gemensam fikastund över svart kaffe och söt baklava. Fatima berättar att hennes pappa fått problem med minnet, glömmer det mesta, varpå den äldre kvinnan sorgset utbrister:
På slutet är ju minnet det enda man har!
Copyright Klimakteriehäxan
jag gillar både Olle Lönnaeus och hans son Jens Lönnaeus.
SvaraRaderaJag måste leta upp Jens!
RaderaDet är sorgligt att se en nära anhörigs minne erodera.
SvaraRaderaJa verkligen. Man vet att det bara går åt ett håll: utför.
RaderaAtt minnas är värdefullt. Inte ens de som har problem med minnet uppskattar det eller använder det fullt ut...
SvaraRaderaSå sant!!!!
Radera