Veckans mening – om minnet

Finns det en mening jag nyss läst som fått mig att reagera lite extra, som hejdat mig i läsningen en sekund eller två? Frågan kommer ursprungligen från Skriv-Robert och är en liten tanke att ägna sig åt på lördagar. Jag läser just nu Olle Lönnaeus "En enda sanning" och det är en bra historia, som dessutom känns väldigt aktuell trots att boken kom ut för mer än tio år sedan. Min mening hittar jag när polisen Fatima återser en gammal kvinna från barndomen. De två tar en gemensam fikastund över svart kaffe och söt baklava. Fatima berättar att hennes pappa fått problem med minnet, glömmer det mesta, varpå den äldre kvinnan sorgset utbrister:

På slutet är ju minnet det enda man har!

Copyright Klimakteriehäxan