CITAT om språket på krogen

Att beställa mat på engelska fungerar väl om man inte är så road av mat. Men är man en gammal kroggubbe som jag, vill man gärna diskutera rätterna med kyparen ingående innan man bestämmer sig: Vad det är för kryddning? Är det rejält med kött? Hur kan jag få det anpassat då jag är diabetiker? Man vill kunna diskutera vinet med sommeliern. Och är man stammis även småprata och skämta något med kyparen. Allt detta är synnerligen besvärligt på ett främmande språk. Riktigt absurt blir det när det är svensk husmanskost som diskuteras, och man ska behöva prata om kroppkakor, isterband och sillbullar med korintsås på språket från ett land där rätterna inte ens existerar.

-Edward Blom, som kallar sig gastronom och kulturhistoriker och som nyligen börjat som krönikör på Svenska Dagbladet (och som jag har nån oklar aversion mot rent generellt, brukar alltså aldrig hålla med honom om något) skriver om hur han ogillar att personal på svenska restauranger inte lär sig svenska utan framhärdar i att prata engelska. Jag är helt enig med honom: ska man ha ett servicejobb här måste man kunna kommunicera på vårt huvudspråk. Att många svenskar numera är väldigt duktiga på engelska är faktiskt ingen ursäkt.

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att jag tror det har blivit "ute" att fotografera sin mat och lägga ut bilden på sociala medier! Det fanns en period när varenda människa prompt skulle berätta vad de haft på tallriken. 
Vilket gav upphov till följande lilla skämt som kan få gå i repris: Servitören kommer fram till sina gäster och undrar lite ängsligt om de inte är nöjda med maten? "Jo visst", får han till svar, "hur så?" "Ni har ju inte plåtat den!" säger den orolige ... 
Själv har jag nästan aldrig lagt ut bild på min mat, men det beror sannolikt på att jag alltid är så sugen på käk att det inte finns någon tid över för att använda kameran. Jag äter direkt! Och lägger nu denna "spaning" till handlingarna.

CITAT om att gå på krogen ensam

Jag älskar det. Det är helt otroligt skönt faktiskt. Då får jag äntligen njuta av maten, precis som jag vill. Riktigt bra mat och sitta där på egen hand – det är magiskt.

-Truls Möregårdh, 23-årig gudabenådad pingisspelare från Eslöv, senast bronsmedaljör i VM, berättar i en lång intervju i Svenska Dagbladet om livet som stjärna, nästan ständigt på resande fot. Men, säger han, ibland är det jättehärligt att vara "i sin egen bubbla". Så bra! För egen del har jag aldrig gillat att sitta ensam på krogen.

SELFIE om krogen

Kroglivet har hamnat i rampljuset på sistone. Dels upprörs många av det man upplever som nytt drickstvång: att man vid betalning i kortläsaren förberett olika procentsatser (fast det finns ett utrymme för frivilligt valt belopp också). Knepigt, kan jag tycka. Dricks ska den få som levererar bra service och god förtäring, men förhoppningsvis har restaurangpersonal åtminstone i Sverige hygglig grundlön. (Annorlunda är det exempelvis i USA, där dricksen rent av kan utgöra servitörens enda ersättning för sitt arbete.)

Och så har vi debatten om vem som ska recensera krogar och hur de ska gå tillväga. Seriösa mat- och restaurangexperter gillar inte att "vem som helst" får tycka till om krogar i stora tidningar, som i Expressen. Man kan ha olika åsikter om det. Alla äter ju, alla kan tycka något om det som serveras såväl på finkrog som på budgetrestaurang. Samtidigt som en del som ägnat mycket tid åt branschen naturligtvis kan jämföra med otaliga matställen jorden runt, medan andra har mer begränsade erfarenheter. Hur som helst har diskussionens vågor gått höga och knappast lagt sig än – här en länk till en av många artiklar i ämnet.

Då tycker jag som ni redan fattat att det kunde vara läge att ta tempen på oss som krogkunder genom att komma upp med sex "triggerpunkter" som tillsammans ska ge oss ännu en SELFIE, alltså en bild av oss själva som inte kräver kamera, bara ord. Sätt igång! Och glöm inte att skriva en kommentar här hos mig med länk till ditt Selfie-bidrag!

1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen: Kalvlever, är ensam i familjen om att gilla denna delikatess (men den kräver perfekt tillagning!)

2. Sån är jag som kroggäst: Ganska petig, faktiskt. Tycker man betalar så mycket att man har rätt att kräva god kvalitet både på mat och service. Men, det vill jag påpeka, jag blir ofta nöjd!

3. Den "importerade" maten är en favorit: Chèvre, fransk getost. Serveras ofta varm med rödbetor.

4. Den "etniska" menyn upptäckte jag senast: Har börjat gilla indisk mat alltmer.

5. Favoritpizzan! Med ost, tomat, skinka, champinjoner och räkor, tack, det blir bra. Med ost, tomat, musslor, räkor och tonfisk. Tack, det blir utmärkt. (Aldrig en calzone!)

6. Så tänker jag kring dricks: Ogillar att man numera förprogrammerat notan för olika procentsatser. Vill man ge dricks – det är ju faktiskt inte självklart – tycker jag man ska få bestämma själv hur mycket.

Förra veckan var jag djärv (tycker jag i a f) och slängde ut en SELFIE-utmaning om politik. Var beredd på både lite kritik och avhopp, men tycker att det landade bra! Här är deltagarna: Gerd, Hannele, MrsCalloway, ProfessorDeutsch, Margaretha, Ingrid, Litenherre, Paula, Åke, BP, Nettan, Nilla, Femfemman, MrsCalloway, pockethexan, janerik, Hanna,  Kina, Anki, Kraka. Hoppas jag inte missat någon!

Copyright Klimakteriehäxan

Skrämmande skylt

Visst fattar jag att det kan vara svårt att komma upp med ett riktigt bra namn på en krog. Något som "doftar" frestande, som får saliven att rinna till, något som retar matlusten så att det blir helt omöjligt att inte gå in på just den restaurangen.

Men så kan de inte ha tänkt, de som valde att kalla sin servering Dirty Taco. Det är en kedja som erbjuder "street food", kanske enligt principen "lite lort rensar magen"?, och ni ser ju på bilden att det faktiskt finns människor som inte skräms bort av namnet. Det gör jag. För mig känns det oöverstigligt att äta där, inte aptitretande alls!

Skyltsöndag högtidlighåller vi året runt. Leta fler skyltande bloggare i  BP:s högerspalt!

"Lånar" en skylt som dök upp på nätet. Copyright Leigh Rubin.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltat i huvudstaden

Hälsoprofeter kan man stöta på lite överallt, och de är ju naturligtvis ute med de allra bästa ambitioner. Som att få oss att gå i trappor i stället för att ta hissen, det är ju så himla lätt gjort ... Påtryckningar av den här sorten känns hur som helst mycket vänligare när de är gjorda med lite humor i botten, som här i trappan! (Du måste kanske klicka upp bilden i storlek om skylten är svårläst.)

Bilen från La Olita är lite gulligt bemålad, tycker jag. Våg heter på spanska "ola" och här används alltså diminutivformen, så det är en liten våg det handlar om. På den surfar en grön figur som ser ut att vara släkt med svenske Skalman, fast på långt håll då för den här ska vara mexikan. Vilket understryks av att brädan han står på i själva verket är ett taco-skal ... På bakdörrarna en mask av den typ som ofta syns i samband med Alla Helgons Dag, som i Latinamerika heter Dia de los Muertos – De dödas dag.

Jag har muttrat förr och jag gör det nu igen: varför blir aldrig renoveringsprojekt i Stockholm klara någon gång? Det lilla köpcentret Ringen på Södermalm invigdes 1982 och alltsedan 80-talets mitt har jag gärna gått dit. Här har funnits både mat, böcker, kläder, sportartiklar och annat, man kunde få en matbit också. Ljuset kom in genom takfönster, det var opretentiöst men ganska trivsamt.

1996 blev det nya ägare och nya idéer. Matsektorn fick nya möbler i plast i gräsliga neonfärger, men det gick att stå ut med. 2015 var det så dags igen. Då skapades "Teatern" som man också vill kalla "Matscenen" eller, kanske lite tjusigare?, Food Court. Med många matkreatörer representerade, både för hämtmat och att äta på plats. Det var bara det att man kunde lika gärna sätta sig i en kolkällare och käka. I mörkret är som bekant alla katter grå, inne i Ringens mitt blev all mat ointressant. Så jag har avstått, envist och övertygat, trots de namnkunniga kockarna. Finns ju andra bra matställen nära!

I början av det här året var det dags igen. Butiker slog igen. Delar av centrum spärrades av. Plank kom upp för att hindra insyn. Nu skulle det bli öppnare, ljusare, ja bättre på alla sätt och vis. Jaha, och hur går det? Man han försökt fira att någon liten del fått tillbaka ett par butiker, men firandet var, för att vara snäll, behärskat. 
Tja, lite dåligt samvete verkar ju ägarna ha. Det är i alla fall så jag tolkar den stora skylten ut mot Ringvägen.

Rätta mig om ni tycker jag har fel, men är det inte rätt märkvärdigt att man springer på skyltar som man fastnar för, vecka efter vecka, månad efter månad, år ut och år in? Och så blir det ännu ett bidrag till bloggstafetten Skyltsöndag som finns inhyst hos BP. Denna gång höll jag mig helt i centrala huvudstaden. Leta i hennes högerspalt, där dyker fler skyltbloggare upp!

Skylt från Banksy-utställningen på Stadsgårdsterminalen. Ska återkomma till den inom kort.

Copyright Klimakteriehäxan

Lunch för 4200 kronor ... va?

Att äta gott är ett nöje, ett som består trots att åren går. Man äter gott hemma (efter bästa förmåga) och man hittar smaskiga rätter som proffs lagat till på krogen. Men det går inte att förneka: mat handlar också om pris. Just nu rusar inflationen i vårt land, matvaror vi brukat köpa i åratal har blivit påtagligt dyrare och kanske tvingas man till en liten extra eftertanke: ska jag ta något billigare till fredagsmiddagen än det jag från början hade tänkt?

När jag sitter där med min inköpslista bläddrar jag samtidigt lite förstrött i morgontidningen. Hamnar på en sida med rubriken "Otippade krogar utsedda till Stockholms bästa". Och inser att de restaurangbesök jag brukar unna mig är av helt annan karaktär. Föga överraskande, kanske, men ändå är skillnaden påtaglig ...

Sverige har nämligen en enda trestjärnig restaurang enligt Guide Michelin. Frantzéns på Klara norra kyrkogata i Stockholm rankas som världens sjätte bästa krog av The World’s 50 Best Restaurants. Men när till och med lunchen kostar 4 200 kronor, exklusive dryck, måste man väl ändå få undra, kanske rent av ställa en fråga: hur ser den människa ut som kan njuta av en sådan lunch? Utan att skämmas, vill jag tillägga.

Kalla mig gärna moralist, men jag är en matglad och hungrig och mestadels positiv människa. Fast jag tycker att det får finnas gränser. Tänk så mycket bra man kan åstadkomma för drygt fyra tusenlappar, saker som glädjer fler, saker som håller längre än den tid det tar för käket att passera tarmkanalen. För även maten på Frantzéns lär förvandlas till skit, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Var Årets julklapp en bra idé?

Årets julklapp är, det har Handelns utredningsinstitut kommit fram till, entré till ett evenemang. Detta konstaterande gjordes innan vi hört särskilt mycket talas om den där Omikron, inkräktaren som nu hotar både hälsan, festhumöret och julefriden. Många inhandlade biljetter till konserter och teaterföreställningar riskerar att bli omöjliga att utnyttja. /.../  

Det är inte konstigt att restaurang- och underhållningsbranschen ser utvecklingen med fasa. Vi hade ju precis börjat återvända! Gått på bio, ätit på krogen, sett en teaterpjäs, strövat runt på en konstutställning. För efter den långa perioden med påbjuden isolering finns behovet där, ett stort svart hål som man så gärna vill fylla med något. Kulturell näringsbrist måste självklart botas! 

För matmänniskorna är tiden före jul otroligt viktig, eftersom det är den verkliga högsäsongen med julborden som pågår och nyårsfesterna som planeras in. /.../  Då återstår att se vad som händer med de där biljetterna som väntar under granen. /.../

Det hade möjligen varit en bättre idé att botanisera bland prylarna som fått etiketten ”Årets julklapp” förr om åren. Bakmaskinen som var först ut (1988) kunde få sin renässans, en varm mössa (2003) kommer alltid till pass, medan CD-skivan (1995) låter som en mer tveksam satsning. /.../

Vi hoppas alla på en god jul! Det kan man förvisso aldrig vara säker på att det blir, men som världen ser ut just nu känns det osäkrare än någonsin. /./

Ja, var Årets julklapp 2021 en bra idé, det kan man faktiskt undra. Du läser hela min fundering kring detta på News 55. Texten är inledningsvis öppen för alla innan den bara blir tillgänglig för prenumeranter, vilket denna gång händer först på juldagen.

Copyright Klimakteriehäxan

Gå på krogen men välj efter nya kriterier!

 

Vi lagar det mesta av vår mat hemma. Det syns på livsmedelsförsäljningen, som går hur bra som helst i hälsokrisens Sverige. 

Att handla mat på nätet har blivit populärt, och det var nog inte slumpen som gjorde att alla glasstillverkare sålde rekordmängder ifjol. Människan behöver unna sig något för att stå ut med att hålla avstånd till nästan allt och alla, så varför inte riktigt god mat och sedan en glass? I hemmiljö, alltså. 

Restaurangnäringen lider när presumtiva kroggäster lyder kristidens regler. Dock kan man fortfarande drista sig till ett restaurangbesök även om man tillhör det så kallade årsrika gänget. /.../ Fast för säkerhets skull har vi nu helt bytt kriterium för hur vi väljer krog. 

Förr har vi kikat in genom fönstren och konstaterat: Här är det jättemycket folk, det måste vara ett bra ställe! Och så har vi gått in, till och med accepterat att köa en stund. Nu är situationen omvänd: Usch så trångt, hit kan vi inte gå! I stället blir det: Titta här – inte en själ! Den tar vi! Så har det blivit i pandemins tid. /forts

Det här är en smakbit av en krönika på News 55. Den kan tills vidare läsas av alla, alltså även av icke-prenumeranter, men inte hur länge som helst. Såom du blev nyfiken, klicka dig dit nu! Och dela gärna vidare. För visst vill vi ha kvar möjligheten att gå på en trevlig krog och njuta av god mat även i framtiden! Smaklig måltid!

Copyright Klimakteriehäxan 

Skyltarnas dag (igen)

Ja, vem vill inte vara en vinnare? Den här skylten tycker jag pryder sin plats när vi som vanligt högtidlighåller Skyltsöndagstraditionen i Blogglandia. Fler skyltar hittar ni om ni tar vägen via BP. 

Kultursektorn har i rådande pandemitider drabbats hårt av alla smittbegränsande restriktioner. Teater, konserter, alla sorters scenuppträdanden har blivit inställda. Bara i enstaka fall har de kunnat gå av stapeln med några få personer i publiken (eller digitalt förstås). Klart att branschen lider och längtar som sägs på affischerna Debaser satt upp!

Samma längtan finns givetvis på väldigt många håll. Inom restaurangnäringen inte minst. Men visst försöker de leva upp till råden och restriktionerna – man kan t o m få sällskap av statsepidemiologen Anders Tegnell ända in på toaletten, som på den här krogen på Odengatan!  

Då kan vi kanske se fram emot söndagsmiddagen. Vem vet, det kan bli en Winner!

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag

När krogen senast bytte ägare, för vilken gång i ordningen vet jag inte, och skylten med det nya namnet kom upp hajade i alla fall jag till. Vad tycker ni om ordet propaganda? Positiv laddning? eller hamnar det på minussidan? Jag lutar åt det negativa hållet. 

Kollar hur wikipedia förklarar begreppet: "propaganda avser framför allt reklam och andra politiska kampanjer och budskap, och är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något eller någon. Den som sänder budskapet är som regel part i målet."

Nu är det i alla fall så att den här asiatiska krogen på Magnus Ladulåsgatan, ett stenkast från Stockholms södra station, heter Propaganda och ingenting annat (jag kan förstås inte tyda det som står på kinesiska). Budskapet bör väl då rimligen vara att man vill väcka gästernas välvilja gentemot rätterna man serverar, och faktum är att maten är både god och prisvärd. Dessutom ingen som helst trängsel.

Men namnvalet förblir en gåta, fast det passar ju för en Skyltsöndag, ni vet att ni hittar fler skyltar via BP! Vilket jag härmed propagerar för att ni ska göra!

Vissa skyltar har VÄLDIGT tydliga budskap ... rent av övertydliga.

Flitiga fingrar har broderat en skylt med ett tänkvärt budskap ...
(Bilden "lånad" från nätet, förlåt!)

Varje Skyltsöndag kan dessa skyltar återanvändas, i nuvarande läge.
Tycker i alla fall jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Här blir du din egen butler

Visst kan det vara skönt att bara slå sig ner vid ett bord och bli serverad av restaurangens personal när man är sugen på en bit mat. Men det gamla hederliga begreppet "självservering" är inte heller att förakta. Jag utgår från att det är personalkostnad som är en tung post för små krogar. Hur håller man ner den? Jo man låter gästerna jobba lite.

Kanske kan man få det att låta lite roligare än just "självbetjäning"? Man kan ju få bli sin egen butler! Sagt och gjort. Och den hungrige hämtar bestick, glas och servetter på egen hand. När maten är uppäten går disken samma väg.

Eftersom det är Skyltsöndag och jag inte hittat fler nya skyltar att bidra med väljer jag att reprisera en gammal favorit, plåtad i utkanten av Melbourne. Tycker fortfarande synd om barnen som får gå till en lekplats där de inte behöver bli rädda för ilskna hundar, men där de likväl riskerar att möta en otäck orm ... det finns riktigt farliga sådana i Australien.

Fler skyltar hittar du säkerligen om du klickar dig vidare till BP:s blogg, där du dels ser (i hennes högerspalt) vilka som skyltat, dels kan du gå hit där hon listat bloggare som brukar delta. Och så tror vi ju som vanligt att allt kommer att bli bra!

Copyright Klimakteriehäxan

När/om man vill gå på krogen ensam

Tre rätter. Utvalda drycker. Tid för kontemplation, parallellt med njutning av det man äter och dricker. Inga störande moment. Inga servitriser. Inte ens sällskap.

Så ser konceptet ut när den originella restaurangen Bord för en öppnar den 10 maj i värmländska Ransäter, hittills väl mest känt som Tage Erlanders födelseort, nu kanske snart på världskartan som hemort för klotets minsta krog med en gäst per dag. Både CNN och Fox News lär ha uppmärksammat satsningen, och det sägs också att många redan bokat sin plats.

Mitt på ett öppet fält står bordet. Maten kommer i korg på en speciell "linbana". Och prislappen då, undrar ni? Jo, den påstås vara flexibel. Gästen betalar det hen tycker hen har råd med, och vad måltiden anses vara värd. Riskfyllt? Antagligen. Fast vem vet? Välrenommerade krogprofiler står bakom projektet, som ska pågå under sommaren.

Säga vad man vill om coronapandemin, men den bidrar stundom till ett visst nytänkande, eller hur?
Dock tillhör jag dem som faktiskt tycker att trevligt sällskap är en stor del av glädjen med att äta gott.

Copyright Klimakteriehäxan
Bild från Bord för en

Fem fredagsfrågor om mat

Visst är det ändå lite lustigt hur lätt det ibland är att lägga sig till med en ny vana? Ta det här med Fem frågor en fredag, som kommer från Elisa Matilda. För nu är det ju dags igen, och denna gång är ämnet ett som ligger åtminstone mig varmt om hjärtat: MAT.

1. Vad äter du vid stressade tillfällen? Om stressen betyder brådska så blir det yoghurt. Om anledningen är någon sorts prestationsångest ligger godis nära.
2. När blev du senast besviken på en måltid? Exempelvis när jag serverades någon sorts friterad sötpotatis som föll sönder som aska i munnen. Servitrisen, tillika krogens ägare, sa inte ens "ursäkta" när jag klagade. Men så har jag inte återvänt heller.
3. Vilken mat eller livsmedel som du av någon anledning inte längre kan få saknar du? Som viktväktare valde jag bort min älskade avokado, av kaloriskäl. Fast det händer ju att jag syndar ...
4. Vad är något säsongsbetonat du kan äta året runt? Jordgubbar, trots att de verkligen inte smakar likadant som mitt i den svenska sommaren.
5. Vad beställer du aldrig ute för att du äter det ofta hemma? Lax, tror jag. Kan ju varieras i det egna köket i evighet, utan större ansträngning!

Copyright Klimakteriehäxan

Upplyst återbruk

Här måste jag ge en stor eloge till Steve och Ingrid i Rönninge Deli som tagit Kasskampen till en ny nivå. Eller vad sägs om den geniala lampskärmen som hänger inne i den kombinerade butiken och restaurangen? Mycket god mat dessutom!

Allt som görs för flitigt återbruk och återvinning av påsar och kassar är bra för vår miljö och för framtiden. Därför är det dags att kliva upp på barrikaden och delta i Kasskampen. Det gör upplysta människor. Välkommen upp! Och berätta i en kommentar att/om du är med!

Copyright Klimakteriehäxan

Krogtrivsel

Det har hampat sig så att jag ätit på restaurang ovanligt ofta den här hösten. Olika sorters krogar, olika prisklasser, samtliga dock belägna tämligen centralt i Stockholm.
Detta har gett mig anledning att fundera över en sak: varför är det så glest mellan klädkrokarna nu för tiden?

Blomma kanske 7 cm hög på bordet på APO, Asian Post Office.

Man förväntas ha sitt ytterplagg upphängt över stolsryggen, verkar det. Trots att stolen inte alls har en form som lämpar sig för det. Rocken/jackan/kappan glider ner mot fötterna, blir trampad på. Sjalen/halsduken går samma väg. Varken praktiskt eller hygieniskt, bara lortigt.

Och råkar det finnas någon sorts upphängningsanordning (för det gör det ju ibland trots allt) blir den åtminstone så här års full. OK, ingen saknar den där bemannade garderoben där en enkel kappa gick upp i värde med sisådär 20 procent av inköpspriset varje gång den skulle kvitteras ut, men mellanläget, alltså gratis klädkrok, borde alla matserveringar satsa på!

En annan trivseldetalj som förhöjer stunden vid matbordet är en levande blomma. Där prutar man också. Naturligtvis, kan jag tänka, på grund av begränsad hållbarhet och höga priser. Men en liten färgklick piggar upp. Den ska inte vara av plast, dock, då är det bättre att vara utan! Och så får den inte hindra gästernas blickar att mötas över tallrikarna.

Copyright Klimakteriehäxan

Med budskap från Asien

Hade jag bara kunnat tyda skrivtecknen på det här lilla vackra kuvertet kanske jag hade fått med mig några bevingade ord på vägen. Nu får jag hålla till godo med orden i den bok där detta är mitt fungerande bokmärke för närvarande.

Jag fick det på krogen. Ni vet hur de gör: för att mildra chocken serveras gästen notan i någon sorts trevlig förpackning, det kan vara en vacker ask, på ett tjusigt fat eller i en servettringsliknande anordning.

Eller rent av som last på en liten italiensk vespa, som den på bilden härintill ... efter en middag för fyra år sedan. Men restaurangen har sättet att servera notan kvar.

Det jag visar som bokmärke i dag kom med räkningen efter lunchen på APO, Asian Post Office, jättestor restaurang på för mig historisk mark, för den inryms i vad som en gång i tidernas begynnelse var Ambassadeur, en nattklubb som var "inne" och dit jag gick när jag var ny i huvudstaden. Tror att nutidens mat är klart bättre än forntidens, fast jag minns ändå ett asiatiskt inslag på dåtidens meny: svalbosoppa! Nej, det finns inte idag, och tur är väl det.

Boklysten är den som leder jakten på våra bokmärken, lördag efter lördag. Vad petar du in mellan sidorna när du tar läspaus? Ett ica-kvitto, en bild på barnen, ett kolapapper eller nåt lite mer påkostat? Vi vill gärna se!

Copyright Klimakteriehäxan

Nytt och slut

Går in på Systembolaget, till hyllan för röda viner från Frankrike. Finner inte det jag söker. Vänder mig till en trevlig kille i personalen och frågar:
-Var står Beaujolais Nouveau nånstans?
-Tyvärr, vi har inga kvar!

Nähä. Tji fick jag. Systemet har köpt in två varianter, en för 85 kr per flaska, den andra några tior dyrare. "Mitt" bolag kan inte skramla fram en endaste liten flaska, oavsett pris. Och då kom vinet ut i butikerna så sent som i torsdags!

Jag minns hur hett det där vinet var för något tiotal år sedan. Trots att expertisen förklarade att det, oavsett producent, var blaskigt och inte värt pengarna skulle ALLA dricka Beaujolais Nouveau, så fort det någonsin gick att lägga vantarna på (och det gör det alltid tredje torsdagen i november, bara några månader efter att druvorna skördats).

Kanske är vi tillbaka där nu? Nåja, att bli utan den där buteljerade nyheten är en smäll jag kan ta. Förresten fick jag smaka en skvätt på krogen i alla fall.
Ganska blaskigt och knappast värt pengarna.
Men bry er inte om det, jag ingår inte i expertisen!

Copyright Klimakteriehäxan

När allt funkar!

Jag hade verkligen inte tänkt fråga. Men om, jag säger bara om, min nyfikenhet hade väckts så fanns svaret där, alldeles synligt för alla och envar.

Skylten sitter på restaurangen Urban Deli vid Nytorget i Stockholm. Lammfilén var god och personalen trevlig (liksom mitt middagssällskap). Så det är nog som det står: det funkar riktigt bra!

Och Skyltsöndag är det, självklart! Fler skyltar hittar du via BP:s blogg.
 
Copyright Klimakteriehäxan

Ingen bokmässa för mig i år heller

Mia i bokhörnan har ställt veckans helgfråga:
Ska du besöka bokmässan i år? I så fall hur länge. Och har du något tips?

Ack nej, inte ens en bara-över-dagen-visit blir det denna gång. Lite tråkigt, det medges. Därmed tipsfritt.

Är man på den där mässan och knatar runt på golvet blir man dels trött i fötterna, dels hungrig. Alltså är Mias bonusfråga välfunnen: Har du något restaurangtips i Göteborg?
Gott om bra krogar i den stan!

Kometen har jag gillat fast på Mannerströms tid har det varit svårt att få bord. Vet inte om något förändrats, restaurangen fick nya ägare i fjol. Och så har vi ju de traditionella räkmackorna nära himlen, alltså på hotell Gothia. De är nästan obligatoriska i samband med mässan, faktiskt!

Copyright Klimakteriehäxan