torsdag, augusti 31, 2023

Om inte om vore i vägen ...

... så hade kärringen skjutit björnen med kvastskaftet, brukade min mamma citera, vet inte vem, när det blev dags att spekulera om ett eller annat. Det är Mia i bokhörnan som ställer denna helgfråga: Om du skulle skriva en bok, vad skulle du då välja för genre?

Det är just det där lilla ordet OM som blir så avgörande. Jag har skrivit fyra böcker, men ingen femte. Fast jag egentligen skulle vilja. OM jag bara kunde ta mig samman. OM jag kunde följa andra skribenters exempel och förslagsvis ägna två timmar varje förmiddag åt att knattra på datorn. OM jag hade lite bättre självförtroende. OM jag saknade mindervärdeskomplex. OM jag trodde mig om att kunna dra upp en intrig och sedan få den att gå i mål ...

Men om jag nu struntar i det där lilla förtretliga tvåbokstavsordet och i stället svarar på frågan så vet jag en sak: aldrig en deckare. Det skrivs för många dåliga deckare i Sverige, det behövs inte fler. Man kan absolut nöja sig med de skickligaste ordbrukarna som redan är etablerade.

Visst drömmer jag ibland att jag får lusten och inspirationen tillbaka. Visst har jag idéer till historier som jag tror skulle kunna bli bra berättelser. Genren jag förmodligen skulle hamna i är nog den som brukar förses med etiketten "bygger på verkliga händelser". Fast det mesta tyder på att det inte blir mer än just drömmar. För om inte OM vore i vägen hade jag väl redan skrivit ett par böcker till, minst ...

I brist på bokmanus kan man glädjas åt vackra augustiblommor, som ser ut att
överleva en bit in i september också.
Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...


... att enda gången jag saknar vår fasta telefon är när jag vill använda den för att ringa till min mobil och på så sätt få veta var jag lagt den ...

onsdag, augusti 30, 2023

Kultur betyder ju odling

Med en vacker vinjett till veckans kulturfråga undrar Enligt O: Vilka kulturella verk om någon slags odling gör dig sugen på att själv odla din trädgård (eller istället avskräcker dig helt)? Mycket logiskt: ordet "kultur" betyder ju odling!

Två böcker dyker genast upp. En om kakaoodling, en om majs. Personalintensiva grödor båda två, livsviktiga för stora delar av Latinamerikas befolkning.

"Guldfruktens land" (São Jorge dos Ilhéus) av Jorge Amado tar sin läsare med till kakaoplantage i Brasilien. "Majsmänniskor" (Hombres de maiz) är skriven av Guatemalas ende Nobelpristagare Miguel Angel Asturias. Bägge romanerna berättar om tungt slit på fälten och strider om marken deras skördar växer på. 

Det där är alltså grödor jag gärna njuter av men inte vill försöka mig på att odla. En annan "frukt" jag gillar är den som finns med i filmtiteln "Stekta gröna tomater", en härlig feelgood-rulle! (Minns scenen på p-platsen med krocken ...) Och tomater har jag odlat på balkongen, fast nu är det några år sedan. Kan tänka mig att göra det igen. För faktum kvarstår: godare än de som fått mogna i sin egen takt i solen finns inte. Men får man några gröna kvar finns flera bra sätt att ta hand om dem också.

I filmen förekommer också biodling, men det är inte heller något för mig. Klarar mig med köpt honung, vi är inga storkonsumenter och jag är som ni vet inte överförtjust i flygande saker som kan gå till anfall när man minst anar det.

Här är det serverat! Buffé för bin. Och en fest för ögat.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, augusti 29, 2023

På liv och död

Liv eller död i boktiteln ska det vara i dagens tisdagstrio, enligt instruktioner från Ugglan. Jo, de två hänger förvisso ihop, och filosofer brukar påpeka att döden är en del av livet ... den allra sista då, får man anta?
Jag kör dubbelt upp, bjuder på en trio med död och en trio med liv!

"Berättelse om ett liv" är Nobelpristagaren Peter Handkes skildring av sin mammas liv. Danska Ida Jessen berättar om den unga lärarinnan som kommer till en stad på landet och gifter sig med ortens läkare i " Ett annat liv". Hanya Yanagiharas "Ett litet liv" (A Little Life) står sedan länge bland mina olästa. Vet att folk har slukat den. Men oj så tjock den är ...

I avdelningen för död
börjar jag med "Safari med döden" av den obegripligt produktive Jan Mårtensson. Kriminalhistoria, delvis i Afrika, delvis i lätt igenkånnliga miljöer i Gamla stan. "I sällskap med döden" är alldeles ny och har fått fina recensioner. Författare är Ingvar Carlsson, en gång socialdemokratisk partiledare och statsminister (det blev han natten när Olof Palme mördades). Tror att jag vill läsa den! 

Sist vänder jag mig till barnbokshyllan och där hittar jag "Adjö, herr Muffin" av Ulf Nilsson (text) och Anna-Clara Tidholm (bild). Om marsvinet som dör och hur den händelsen hanteras. Faktiskt en internationell succé, översatt till en rad språk. Beror förmodligen dels på kvaliteten, men dels också på att det inte skrivs särskilt många böcker för barn om liv som tar slut. 

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, augusti 28, 2023

Boktriss på L

Här kommer ännu en liten dykning ner i det nästan oändligt stora och djupa bokhavet. Mia i bokhörnan har dragit igång jakten på en boktriss i alfabetisk ordning. Den ska innehålla ett författarnamn (för- eller efter- går lika bra), en boktitel och ett omslag, och gemensamt för dem denna vecka är bokstaven L.

Då väljer jag efternamn på L och det blir Lindgren. Förnamnet då? Jo en triss i svenska L: Astrid och Torgny och Barbro. Vilket toppgäng! Alla tre är fantastiska berättare, alla tre har humor, alla tre har sin egen stil. Och två av dem (Astrid och Torgny) höjer värdet på sina texter ytterligare om man lyssnar på dem som hörböcker.

"Lyktsken" (Warlight) har jag berömt här på bloggen förut. Mikael Ondaatje har skrivit en originell och mycket spännande bok, med ett slut som överraskade åtminstone mig. Ett udda och hemlighetsfullt föräldrapar lämnar sina barn i England och försvinner, ingen verkar riktigt veta vart eller varför. Andra människor ska ta hand om ungarna men det är inte alldeles enkelt ... Väldigt läsvärt!

Finns det många böcker med Luftskepp på omslaget? Jo, jag minns några. Väljer den kraschlandade luftballongen på Vitöns is. "Örnen" som farkosten hette skulle ha tagit ingenjör Andrée och hans två medarbetare mot vetenskapliga upptäckter i Arktis, men ingen av dem överlevde. PO Sundman skrev om det eländiga äventyret, men ni missar väl inte två andra böcker i samma ämne? Tänker på Bea Uusmas utmärkta "Expeditionen  en kärlekshistoria", och Lena Kåreland är kvinnan bakom "Ett sällsamt dubbelliv". I den senare möter vi en mer privat bild av Andrée och lär också känna Gurli Linder som verkar ha varit kvinnan i hans liv. Har man läst alla tre känner man sig riktigt delaktig i den sorgliga historien! Sundmans bok låg ju också i botten för den långfilm som Jan Troell gjorde 1982.

Copyright Klimakteriehäxan 

söndag, augusti 27, 2023

Angeläget och obegripligt

Du tittar just nu på en ovanligt liten skylt. Det är en pin att ha på kavajslaget eller så, en "brosch" som vill förmedla ett viktigt budskap, ett budskap om att vi alla ska sträva efter att värna om vår miljö och komma upp och gå i mål i inte mindre än 17 delgrenar. Varje gren har sitt eget fält på min pin. Det handlar alltså om hållbar utveckling för hela klotet. Här finns fält för utbildning, liv i havet, fattigdomsbekämpning och jämställdhet för att nämna några.

Aktionen har startat inom FN med målet "Att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Att främja fred och rättvisa. Att lösa klimatkrisen." Angeläget, förvisso. Och en del av Agenda 2030 för hållbar utveckling. Om jag bidrar genom att visa min pin är förstås tveksamt, men kanske kan den väcka en och annan tanke, såväl hos mig som hos andra? Läs mer om de globala målen här. Och vill du också ha en sån här pin så kan den beställas här.

Nästa skylt har ingen (för mig) självskriven uttolkning heller. Varför gör man en sådan, med så gott som oläslig font och, om man lyckas dechiffrera den, obegripligt budskap? 
Som vanligt får man ta Google till hjälp. Tydligen handlar det om en konstutställning. Konstnären är en kvinna från Rumänien, Tincuta Marin. Återstår frågan om hennes verk är lika svårtydda som reklamen för dem?

Skyltsöndag igen, förstås. Ni vet att bloggare som skyltar hittar man enklast den här vägen, via BP:s blogg.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, augusti 26, 2023

Veckans mening – om sanningssägare

Alldeles i början av Stephen Kings "Senare" (Later) finns meningen som jag i dag utser till Veckans, i Skriv-Roberts efterföljd. Boken finns just nu som radioföljetong, men jag kan inte lova att jag kommer att  lyssna på hela, det är något som fattas ... vet inte riktigt vad. Men här kommer den i alla fall, meningen som fick mig att hejda mig ett litet ögonblick:

Ibland suger sanningen verkligen!

Nej, bilden har absolut ingenting med Stephen King att göra.
Men blommorna är jättefina eller hur? Plåtat i Kungsan i går.
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, augusti 25, 2023

Gång på gång

Att det är fredag betyder att helgen står för dörren och att Elisa Matilda levererat fem fredagsfrågor. Denna gång på temat repetition.

  1. Vad är något du upprepar varje dag? Ser Rapport 19.30. Yrkesskada.
  2. Vilken bok, film eller serie har du tittat på eller läst flera gånger? Måste vara "Pretty Woman"! Eller "Notting Hill"?
  3. Vad lär du dig aldrig? Namnet på .... åååå ... Renstiernas gata heter den ju!
  4. När lärde du dig senast något utantill? Minns inte men det var nog länge sedan. Man behöver inte minnas längre, bara ta upp mobilen och googla ... Fast lite portkoder och sådant blir man ju tvungen att pränta in.
  5. Vilket var det vanligaste samtalsämnet under den här veckan? Ryssland, ur olika aspekter. I konkurrens med friidrotts-VM.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, augusti 24, 2023

Hurdan boksommar blev det?

Nu samlas de på hög, tecknen som tyder på att vi måste skynda oss att njuta av det som är kvar av sommaren. Barnen går i skolan, bussarna har lämnat sommartidtabellen, olika fritidsaktiviteter drar igång, väckarklockan är i bruk eftersom jobbet väntar. Det gör även Helgfrågan, som Mia i bokhörnan så förtjänstfullt håller liv i. Säsongens första fråga blir en tillbakablick på det som varit: Hur har det gått med läsningen i sommar?

Tja inte har jag särskilt mycket att skryta med. Men visst, några böcker har det blivit. En del på papper, en del i cd-format (när vi sitter i bilen och kör längre sträckor). Radioföljetongen, som jag slaviskt brukar följa, har jag tappat bort. Kan bero på att jag inte suttit i någon solstol särskilt länge heller, charmen i det har minskat betänkligt.

Om vi säger att årets sommar började i maj så har jag "klarat av" tretton böcker sedan dess, de flesta men inte alla romaner, tre av dem deckare. Har verkligen inte gillat dem alla! Två böcker har handlat om hundar, lite originellt eller hur?

En gammal (1938) Nobel-pristagare plockade jag upp: Pearl Buck. Men "Porträtt av ett äktenskap" (Portrait of a Marriage) fick hon inget pris för och hon får det inte av mig heller, den liknade mest en veckotidningsföljetong från 50-talet (boken kom ut 1941). Ska hon läsas är det nog Kina-historierna som gäller.

Majoriteten av böckerna jag läst har skrivits av svenska författare. Just nu försöker jag mig på Karin Smirnoffs Millennium-uppföljare "Havsörnens skrik" men jag blir inte riktigt fast vad det nu kan bero på. Kanske ger jag upp.

Om jag ska försöka mig på en summering blir det nog något jag känt av länge: jag läser mycket mindre nu än förr om åren. Den här sommaren är inget undantag.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, augusti 23, 2023

TV-tips: en halvtimme om humor

Vet inte hur många gånger jag hört samma sak: det finns ingenting för folk över 60 att se i tv, förutom en eller annan repris.

Det kan naturligtvis kännas så. Men Utbildningsradion producerar en ambitiös serie som heter "Studio 65" och den tar verkligen sikte på den publik som man vet finns, den årsrika publik som vill se på tablå-tv och kanske inte är helt bekväm med streaming. Mestadels pensionärer, helt enkelt.

Nu har jag just sett ett avsnitt med god behållning: "Var det roligare förr?" Handlar om humor förr och nu, vad vi skrattar åt och vad man får skämta med. Kattis Ahlström programleder och har tre etablerade skämtare som gäster: Lennie Norman, Ann Westin och Adde Malmberg.

Som expert medverkar Ingmar Skoog, överläkare och professor i psykiatri vid Sahlgrenska Akademin på Göteborgs Universitet och föreståndare för Centrum för åldrande och hälsa, AgeCap, ett tvärvetenskapligt forskningscentrum som arbetar med att öka människors möjlighet till ett gott åldrande.

Att ett gott skratt förlänger livet förefaller hur som helst vara en högst gångbar sanning. Blir du lite sugen så hittar du programmet här! Trettio inte alls tråkiga minuter.

Copyright Klimakteriehäxan

En evig favorit

Idag borde man hissa flaggan. Det är köttbullens dag. Denna underbara anrättning som inte går att tröttna på men som går att variera i oändlighet, nästan i alla fall.

Om jag varit på drift och ätit mina måltider utanför hemmet frågar jag Maken när jag kommer hem vad han tog till middag. Nio gånger av tio svarar han "Köttbullar och spaghetti"  och jag förstår honom! Vi talar om en evig favorit, för alla hungriga i alla generationer. Dessutom finns många internationella varianter man kan "låna".

Vi har under åren ätit mina hemlagade och ett antal färdigköpta. Lite knäckt blev jag när ungarna sa att de tyckte Mamma Scan gjorde smaskigare köttbullar än jag. (Fast om jag plattade ut dem, i samma smet, och kallade dem pannbiff var de jättepoppis ...)

Nu gör jag mina egna åtminstone till jul och ytterligare någon gång, men visst är det bekvämt att ta hjälp av Mamma Scan också. Jag vet inte vad som utmärker min modell, kan det vara att jag pytsar i en hel del torkad oregano tro? 

En gång för riktigt länge sedan skulle jag ha gäster och tänkte servera miniköttbullar till någon sorts drink. Lite stressigt blev det. Vilket ledde till att jag i stället för burken med malen vitpeppar råkade sträcka mig efter kardemumman. Jag sa nog något osande, samtidigt som jag väldigt noggrant (tyckte jag) skrapade bort den felaktiga kryddan. Det blev i alla fall fina små köttbullar.

Gästerna kom, gästerna fick något i glasen, gästerna serverades lite tilltugg. Alla lät sig väl smaka, allt var frid och fröjd. Tills en av de inbjudna glatt utropade:
-Men ÅH, du har kardemumma i köttbullarna, det har jag aldrig förr ätit! JÄTTEGOTT!

Jaha vad gör man? Jo, håller god min och ser glad ut, ber folk ta fler. Fast ingen bad om receptet. Och jag har aldrig mer använt kardemumma i köttbullssmeten.

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, augusti 22, 2023

Jo jag tänkte på en sak ...


 ... att medaljutdelningarna i friidrotts-VM (som pågår just nu i Budapest) är det absolut minst festliga och mest torftiga jag någonsin sett i ett sportsammanhang över huvud taget. Eller visas de bara inte i tv?

UPPDATERING: När bara nån timme återstår av tävlingarna får jag äntligen klart för mig hur prisutdelningen gått till. Det är bara fuskmedaljer de tävlande får runt halsen direkt efter finalen. Vid ett senare tillfälle blir det högtidligare, överlämning av de riktiga medaljerna, med nationalsång, flagghissning och "det vanliga"!

Till havs!

Havet har alltid fascinerat mig. Älskar att färdas på det om vädret är snällt. Älskar att bada i det. Älskar att ha det som utsikt. Men jag hyser enorm respekt för dessa vattenmassor som kan bli livshotande på ett ögonblick: häftiga vågor, lömska strömmar, taggiga klippstränder som man absolut inte vill föras till. Har upplevt dessa tre faror och minns det med en rysning!

Fast man kan njuta av havet utan att vara i dess närhet över huvud taget. Då läser man om det, om saker som utspelar sig på eller i eller åtminstone väldigt nära oceanen. Och just havet är nyckelordet för denna veckas tisdagstrio, så har Ugglan bestämt.

Björn Larsson har skrivit "Drömmar vid havet" och det kan faktiskt vara en av de allra bästa böcker jag läst överhuvud taget. Fyra sinsemellan mycket olika människor får sin individuella historia berättad, med en huvudperson som gemensam nämnare och länk. Det är kapten Marcel som under färden med sitt fartyg träffar de här människorna och trots att det verkar helt omöjligt knyts deras öden samman. Jag har förklarat min kärlek till denna bok förut, skäms inte för att upprepa min rekommendation.

"Fyren mellan haven" (The Light Between Oceans) är en gripande roman, skriven av M. L. Stedman,  om ett barnlöst par som hittar en baby på stranden vid den fyr de har hand om. De tar hand om barnet med stor kärlek, men en dag visar det sig att det inte är föräldralös flicka, som de trott. Det finns en mor som söker den baby hon förlorat. Har filmats med Alicia Vikander i huvudrollen. Snyftvarning!

Jag darrar lite på manschetten när jag ska välja min tredje titel. Ernest Hemingways "Den gamle och havet" (The Old Man and the Sea) ligger bra till. Det gör också Tove Janssons "Pappan och havet". Men jag fastnar nog ändå för japansk-amerikanska Julie Otsukas gripande historia om kvinnorna som skeppades iväg till Amerika på falska premisser för att så småningom råka ut för rasism, fattigdom, krigets fasor. "Vi kom över havet" (The Buddha in the Attic) är på sitt sätt en historielektion och en mycket läsvärd sådan. Otsukas "Simmarna" (The Swimmers) slängde jag mig sedan över, men den tyckte jag inte var alls lika bra!

"På stranden" (On the Beach) heter en roman av Nevil Shute som också blev stjärnspäckad film. Men min bild har absolut ingenting med vare sig boken eller filmen att göra ... mer än att det är ett på-stranden-vid-havet-foto!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, augusti 21, 2023

Boktriss med K i högsta hugg

Det är Mia i bokhörnan som dragit igång en bokjakt i alfabetisk ordning: en författare, en boktitel och ett omslag med en och samma bokstav som minsta gemensamma nämnare ska det vara för att bli en äkta boktriss. Nu har vi kommit fram till K.

Agota Kristof är kvinnan bakom en trilogi som buntats ihop i en och samma pärm: "Den stora skrivboken", "Beviset" och "Den tredje lögnen". Helt fascinerande läsning! Om krig, om kärlek, om syskon, om föräldrar, om stora och små lögner. Och det är stundtals svårt att hänga med, men det gör inget för allt är väldigt spännande! Romanen har blivit pjäs som  spelas på Dramaten, men jag vet inte om jag vill/törs se den.

"Köttets tid" av Lina Wolff är en annan riktigt spännande historia som jag faktiskt slukade för något år sedan. Svensk kvinna reser till Spanien för att slippa jobbet som journalist. Hon blir i stället hemhjälp hos ett äldre spanskt par. Samtidigt är vi med om hur en märklig tv-show för nätet kommer till ... ska inte avslöja mer. Blev också riktigt överraskad av slutet!

Trivsamt har jag haft det tillsammans med Emma Hambergs Agneta, hon som en dag bara drar hemifrån till Frankrike. Hon tror att hon ska bli au pair för ett barn, men det visar sig att den som ska tas om hand är en äldre herre i demensdimmor som ibland är tunga men stundtals lättar. På den andra bokens omslag ser man en naken kvinnokropp av det lite rundare slaget. "Je m´appelle Agneta" och "Au revoir Agneta" är inte stor litteratur men underhållande. Omslaget är dessutom sympatiskt.

Och den uppmärksamme bloggbesökaren har vid det här laget noterat att jag blygsamt undvikit att nämna Klimakteriehäxan, som förvisso inte bara är en blogg utan också en bok. Som börjar på K.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, augusti 20, 2023

Skyltsöndag

För mig som avskyr att sitta i bilkö är den här skyltens budskap glasklart: om du inte tagit bilen utan valt ett annat transportsätt hade du förmodligen redan varit framme vid ditt mål. Skylten sitter vid den hårt trafikerade Skanstullsbron som går mellan Skanstull/Södermalm och Gullmarsplan.

Nu ser jag att förmodligen vill man med den här skylten egentligen hitta hyresgäster till lokaler i huset. Föredrar min egen tolkning! Skyltsöndag är det hur som helst. Fler skyltande bloggare tar du vägen till via BP.

Och nu till en skylt med mångårig tradition! Arvika Konsthantverk är Sveriges äldsta butik i sin nisch och dessutom, det intygar jag mer än gärna, ett smultronställe för den som gillar just konsthantverk. 
Den 15 april 1922 öppnades föreningens första affär och 1924 flyttade den till Kyrkogatan 17 där butiken fortfarande finns kvar. Skylten, som hängt över dörren i 100 år, ritades av Gösta Schultzberg och tillverkades av smeden Lars Holmström. Äkta konsthantverk helt enkelt.

Butiken drivs numera av ett konstnärskooperativ. Här hittar man trä, metall, textil, keramik, smycken, lite kläder och en hel del saker man gärna skulle hänga på väggen. Jag har varit trogen besökare och kund i evigheter och är jag i Arvika missar jag inte att titta in!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, augusti 19, 2023

Jo jag tänkte på en sak ...


 ... att ta bronsplatsen i fotbolls-VM för damer är jättebra! 2-0 mot The Matildas, Australien, i match om tredje pris. Grattis tjejer!

Om man har tur ...

 ... kan man vinna saker i olika utlottningar. Nu har Skriv-Robert fått en bok i dubbla exemplar, och han tycker begripligt nog att han kan klara sig med en. Därför lottar han ut "Blodrött hav" av Lilja Sigurðardóttir, en isländska som jag inte bekantat mig med. Vill du också chansa på en gratisbok? Klicka här så får du instruktionerna och kan delta i lotteriet.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om glömska

Veckans mening ska ha fått mig att stanna till om än aldrig så kort stund i min läsning, det är Skriv-Roberts idé att förverkliga lördag efter lördag. Denna gång hamnar jag i Kjell Erikssons "Nattskärran", en polisroman som utspelar sig i Uppsala med en kvinna i huvudrollen. Det är författarens femte bok om Ann Lindell, fast den första jag läst. Hon är både polis och ensamstående mamma, vilket inte alltid är en jätteenkel kombination. Och när polisen försöker hitta vittnen som kan bringa klarhet i mordet på den unge pojken Sebastian hamnar hon hos en äldre kvinna som vägrar minnas vad hon kanske  eller kanske inte  sett.

Det är en gammal människas rätt att glömma det hon vill.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, augusti 18, 2023

I fantasins kvarter

Fredag igen. Veckorna rullar på, jag tycker inte att jag får något gjort trots att jag borde. Har jag fått sämre fantasi eller vad är det fråga om? Elisa Matilda väcker den tanken i dag, med sina nya fredagsfrågor:

  1. Finns det någon fiktiv värld du gärna hade besökt? Nja, jag tänker snarare att det hade varit intressant med ett litet snabbt besök i "den riktiga" forntiden. Tänker mig en stadsvandring i Per Anders Fogelströms fattiga kvarter på Söder. Eller ett av de omtalade kalasen på Mårbacka när Selma Lagerlöfs pappa fyllde år.
  2. Är du bra på att komma på idéer? Ja, jag brukar faktiskt kunna komma på en hel del. Åtminstone var det så när jag jobbade!
  3. Är du en drömmare eller realist? Mer realist tror jag. Har fått etiketten "pragmatiker" mer än en gång, utan att protestera.
  4. Vad fantiserar du om? Väldigt lite som jag vill avslöja, ingenting rent av ...
  5. Om du fick önska, vad skulle finnas i världen som saknas idag? Behöver man ens skriva ut de fyra bokstäverna? F-R-E-D.
Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att det är underbart att det finns saker som aldrig blir omoderna. Ta som exempel Maija Isolas mönster Unikko som hon gjorde för Marimekko för sextio år sedan. Lika älskat nu som när det var nytt! Troligen är det Marimekkos mest kända design. 

Vi har sett de härliga blommorna i många färger, i kläder, hemtextilier, på pappersprodukter, på porslin. På allt! Och den finska modegigantens vårkollektion för 2024 tar upp Isolas design igen, i lite nytt stuk. Helt fantastiskt!  

torsdag, augusti 17, 2023

Idoler på Play räddade tv-sommaren

Sista veckan med helgfrågan från hängmattan: Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj, föreslår Mia i bokhörnan och jag lyder väl som jag brukar ...

Vet inte om jag är ensam om att i sommar ha haft svårt att hitta tv-program som fångar mig helt och hållet. Oavsett kanal har det känts som om tablå-tv:s utbud är magrare än någonsin. SVT Play har räddat mig.

Man har kunnat konstatera att Sveriges Television köpt in en jättebunt program från Frankrike och det har inneburit lite udda upplevelser, men det har bidragit till att "rädda" tv-sommarens regnigare kvällar. Tänker på serien om min och mångas tonårsidol Brigitte Bardot, vars historia berättas någorlunda sanningsenligt verkar det som, och några dokumentärer om andra storheter som Nicole Kidman och tennisstjärnan Boris Becker. Den senare en sorglig historia om hur pengar och berömmelse kan leda rakt åt pipsvängen och får idolglorian att blekna för att till slut helt ramla av. 

Dessutom fångades jag av en bakom-kameran-film om långfilmsklassikern "Gökboet" som fick mig att verkligen vilja se om den. Spännande att få veta mer om dess tillkomst. Svensk premiär hade den 1976, och då var de tre huvudpersonerna på besök i Stockholm: Jack Nicholson, skådespelare, Milos Forman, regissör, och Michael Douglas, producent. Jag träffade alla tre (i jobbet) och hade i åratal Formans tändare (han var piprökare) för den glömde han på mitt skrivbord! Fast jag har den inte kvar, vet förstås inte vart den tog vägen.

"Gökboet" har fortfarande svenska rekordet i livslängd för en film på bio: den gick i drygt tio år utan uppehåll. Verkligen dags för en repris för mig! Och kanske för dig också? Den kan ses på Viaplay, som jag dock inte har tillgång till. (Alla tre programmen jag skriver om kan fortfarande ses på SVT Play.) 

Bardot (spelad av Julia de Nunez), en till oigenkännnlighet åldrad Becker och Jack N i "Gökboet".
Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...


 ... att det är lite konstigt att alla bagare lägger i för få mandarinklyftor när de gör Budapest-bakelser.

onsdag, augusti 16, 2023

Älskar mina tantblommor!

Krukväxter är något jag "måste" ha i mitt hem. Så har det alltid varit. Minns när jag just hade "checkat in" i det som skulle bli mitt rum i ett helt år då jag skulle bo på internat. Det första jag gjorde sedan jag släpat upp resväskan var att ta mig till en butik och köpa en blomma.

Det finns ju oändligt många olika krukväxter. Det finns billiga varianter, andra kostar en halv förmögenhet. En del har krångliga skötselråd och rekommendationer om vattning och näringstillförsel, hur ljust de bör placeras etc etc etc.

Hos mig överlever orkidéer och blommar snällt om. Hortensior, däremot, tenderar att dö ganska snabbt. Det gör Flitiga Lisa också, liksom vårens första primula. Pelargoner trivs inte inomhus hos oss, men på balkongen går det bra att ha dem.

Men det finns två blommande krukväxter som jag alltid omger mig med. Båda kallas, med en eftertrycklig fnysning, "tantblommor" av folk som inte begriper bättre. Den ena är Saintpaulia eller afrikansk viol, ibland kallas den prinsessblomma också! Tröttnar aldrig på att producera nya knoppar! De är vita, rosa, blå eller lila och jättesöta.

Den andra favoriten jag har kallas så här mot slutet av sommaren Höstglöd i butiken. Den är vit, röd, rosa eller orange. Tidigt på året heter den Våreld eller Påskglöd (då är den av nödvändighet gul). Gemensamt för dem alla är latinska namnet Kalanchoe. Blomman är verkligen tålig. Fast när den inte har fräscha små klockor längre kan det kännas frestande att slänga den på sophögen.

Gör det inte! Se dig i stället om efter en tom kruka som står lite i skymundan. Kanske har du just rivit upp någon annan växt i en rabatt? Eller i blomlådan på balkongen? Där hamnar mina. Visst, lite tråkiga ser de ut till en början men vänta bara! Det blir nya knoppar, nya blomklasar, ny fröjd. Rena bonusen helt enkelt. "Tantblomma" är ett fint smeknamn på en snäll och vänlig växt, lätt att älska. 

Påskens exemplar. Nu i kruka på balkongen. En omgång blommor tar snart slut, men
fler knoppar finns (syns på bilden!)

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, augusti 15, 2023

Sommarläsning som funkat

 Sommarens hittills bästa läsning efterlyses av Ugglan & Boken i första tisdagstrion efter sommaruppehållet.

Faktiskt blev det en ganska enkel uppgift. Här är resultatet:   "Svalors flykt" av Majgull Axelsson. Extra plus i berättelsen om den ensamma tonårsflickan och den pensionsfärdiga psykologen är att man får insikt i hur det kan vara att få diagnosen Parkinsons sjukdom, ett öde som drabbat författaren. 

"Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs) av Valérie Perrin kvalar lätt in här. Jag var skeptisk, inte minst till omfånget, men blev fast. Fascinerande om kärlek, mord och en kyrkogård där en stor del av handlingen utspelar sig.

"Från doktor Klimkes horisont" består av fem olika historier som jag tror att Håkan Nesser har haft roligt när han skrev. Inte speciellt trovärdiga berättelser, men väldigt underhållande sommarläsning som funkat! 

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, augusti 14, 2023

Boktriss med J

I serien Boktriss är vi nu framme vid bokstaven J, eftersom vi går i alfabetisk ordning enligt instruktion från Mia och har klarat av A, B, C, D, E, F, G, H och I. Då gäller det att bjuda på ett författarnamn, en boktitel och ett bokomslag som kan "hängas upp" på J. 

Det visar sig att författarnamn kan jag komma på nästan hur många som helst. Här finns favoriter som Joyce Carol Oates, Elsie Johansson, Jorge Amado, Jan-Philipp Sendker, Jo Nesbö. Och säkert minst femtio till. Avstår från att välja en. 

Värre blir det med boktitlar. Fastnar för min bloggkompis Marianne Bokblads bok "Jag drömmer dig hit". Det är hennes version av föräldrarnas kärlekshistoria inom Frälsningsarméns snäva ramar. 
Marianne baserar sin berättelse på breven de unga tu skrev till varandra. En varm historia som också ger inblick i hur strängt och iskallt det kunde vara i "armén".   

Värst blir det med omslaget, men jag tar till en av familjens gamla favoriter: Astrid Lindgrens "Kajsa Kavat". Kajsa står på julmarknaden och säljer mormors karameller, eftersom mormor skadat foten och måste sitta stilla. En liten julgran finns också med!

Copyright Klimakteriehäxan 

Jo jag tänkte på en sak ...

... att trots att jag inte tittat mer än glimtvis på årets Allsång på Skansen (säsongsfinal imorgon tisdag) inser jag att Pernilla Wahlgren gör ett bra jobb. Vilket också gäller den som väljer hennes kläder. Hon har hyggligt "normala" klänningar till skillnad från sin företrädare. Sanna N uppträdde i hysteriska aftonblåsor som verkligen inte fick en att tänka på Taube eller Ted Gärdestad. Inte var de smickrande heller.

söndag, augusti 13, 2023

Fotbollsfest med och utan blåbär!

Att kallas "blåbär" i idrottsvärlden är inget att sträva efter. Det betyder nämligen att man är nybörjare och väldigt lite hemmastadd i den sport man råkat satsa på. Alltså är inte ett enda blåbär uttaget till landslaget som är i Nya Zeeland/Australien och spelar fotbolls-VM för damer. Men just nu finns det sportvänliga blåbär i matbutiken! 

Det handlar om de här stora odlade "amerikanska" blåbären med vitt fruktkött. Knallgoda, och så slipper man den missfärgade tungan som inte är särskilt klädsam ... Hur som helst är de här bären perfekta tillbehör till min favoritlunch, bananpannkaka, och jag kan äta enbart bären som vore det godis.

Denna vecka har man kunnat köpa 300 gram blåbär på Ica för 30 kronor, och enligt förpackningen bidrar köparen då till Svenska fotbollförbundets arbete för demokrati, jämställdhet och integration. Dock framgår inte hur stor del av köpesumman som går till välgörande ändamål. Men lite är också något, förstås. För att understryka vikten av stödet står det också med pyttesmå bokstäver på etiketten "Alla är olika. Olika är bra." Bara att instämma!

Äter fotbollsblåbär gör man ju i alla fall gärna, i väntan på semifinalen i VM när Sverige ska möta (läs spöa) Spanien på tisdag. Heja tjejer, här hemma äter vi inte bara blåbär, vi håller tummarna också! Det ska bli fotbollsfest, precis som bäretiketten säger!

Därmed förklarar jag denna veckas Skyltsöndag för avklarad för min del, pinsamt medveten om att en skylt är nästan ingen skylt. Men ändå. Kolla fler skyltar via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 133

 KULLBYTTERA

-Varje söndag har Dagens Nyheter ett litet språktest i vilket man kan kolla hur bra ens ordförråd är. Jag brukar, låt mig skryta lite, passera med glans, d v s med alla rätt. Men i dag har redaktionen verkligen ansträngt sig för att få mig att inse mina begränsningar ... för ordet "kullbyttera" har jag aldrig hört uttalas, än mindre har jag själv använt det. "Kullerbytta" är jag däremot bekant med (fast inte bra på) men det hjälpte inte! Jag blev tvungen att kolla och jo då, ordet finns med i Svenska Akademiens ordlista. Betyder "krascha", det anser åtminstone DN. Nu hoppas jag att alla som brukar detta ord i dagligt tal skriver en kommentar här och får mig att skämmas för min bristande bildning! Där fick jag för mitt skryt, helt enkelt.

lördag, augusti 12, 2023

Veckans mening – om odjur

Larmet har gått: en effekt av klimatförändringarna är att det blir färre insekter. Det blir problem med den livsviktiga pollineringen av våra grödor. Det betyder också färre fåglar, eftersom de inte hittar tillräckligt med mat. Fel i balansen i naturen, helt enkelt. Lite knepigt är det för oss som får jättekulor av myggbetten och kan drivas till vansinne av knott och bromsar som älskar ens kropp och blod helt ohejdbart. Jag är en av dem som därför inte en sekund saknat de där flygfäna, djur som jag gärna kallar odjur. Men med tanke på alltings framtid reagerar jag fel ... vilket Dagens Nyheters korsordsmakare lyckas påpeka i introduktionen till veckans fredagskryss. Där hittar jag Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd.

Njut av surret och bjussa på ett myggbett då och då!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, augusti 11, 2023

Vad gör jag?

Elisa Matilda är tillbaka på jobbet och på bloggen också. Här är hennes fem fredagsfrågor och mina svar:

  1. Vad gör du när du känner dig aktiv? Står i köket och förbereder en måltid med gäster. Eller tränar.
  2. Vad gör du när du lär dig något? Läser eller tittar på tv. Alltid lär man sig något!
  3. Vad gör du när du har tråkigt? Sitter i bilkö. Det avskyr jag. Låter därför gärna bilen stå och går eller tar bussen i stället. För att ha mindre tråkigt ringer jag en kompis och pratar en stund.
  4. Vad gör du när du gör något för dig själv? Får pedikyr.
  5. Vad för aktivitet vill du prova på? Vill gå på Junibacken med barnbarnen och åka Astrids sagotåg.
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, augusti 10, 2023

Smakfulla tips

Tipsa om en bok, en film, ett utflyktsmål, en tv-serie, en teater, en maträtt eller något annat skoj. Ja så lösa tyglar har vi fått för några sommarveckor från Mia i bokhörnan, när den "vanliga" helgfrågan inte ställs.

Då tänker jag som så ofta på mat. God mat. Och har två synnerligen smakfulla tips, båda inom räckhåll för i princip alla! Riktiga favoriter båda två. De kan kanske kombineras men jag äter dem nog allra helst var för sig.

1. Köp Icas tranbärsbröd. Bake off-utbudet har verkligen blivit bättre och detta bröd är rena godiset. Det har blivit mycket dyrare och dessutom mindre sedan jag började köpa det, men det kan inte hjälpas: det är galet gott, behöver i princip inget pålägg. Ica kallar det för ett gourmet-bröd och det tänker jag inte protestera mot. Säljs dessutom då och då till extrapris. Och råkar det bli en bit över (det blir det sällan) går den förstås utmärkt att frysa.

2. Köp Lidls dessertost White & Blue Mould Cheese. Förvillande lik min absoluta favorit, den tyska Cambozola, men jättegod och inte ens hälften så dyr! Det handlar alltså om en kombination av blå- och vitmögel och är en av Lidls egna produkter under varunamnet Milbona. 

Med dessa två smaskiga tips önskar jag dig en fin helg med god mat, gott sällskap och dessutom gärna med lite bättre väder ... det är lite väl ruggigt nu!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, augusti 09, 2023

Med pipande grannar

En gång för många år sedan  närmare 40  sökte vi bostad. For runt inne i Stockholm, i förorter som Bromma och Täby. Segeltorp. Letade på Lidingö. Bad om och fick tips om än det ena, än det andra. I längden blev det rätt tjatigt att gå på visning, leta fel och skavanker, värdera fördelar som tillgång till allmänna kommunikationer och närhet till grönska. Delta i budgivning som man aldrig riktigt kunde ha koll på.

Vi visades en kåk som jag omedelbart gav etiketten "svärmorssäker": från gatan skulle man gå en brant trappa för att komma in på tomten. Att tänka sig att släpa upp barnvagnar och matkassar var helt omöjligt, sak samma med en inte helt rörlig svärmor. Men enligt mäklaren var det ett fynd. Ett annat hus väster om city hade fantastisk utsikt över Mälaren från jättestora fönster, men det var nog både för stort och för dyrt. Och oj så mycket snöskottning en riktig vinter skulle kunna kräva!

Så där fortsatte det till den dag då vi tog en promenad, mer för promenadens skull än för att kika på ett objekt som annonserades i morgontidningen. Fast när vi kommit fram och in var saken klar: här ville vi bo! 

Jakten slutade med att vi hamnade på Södermalm (där jag redan hade bott några år). Helt rätt beslut, vi bor fortfarande kvar, fast vi har flyttat en gång, inom samma huskropp, till större lägenhet. Väldigt praktiskt, jag körde flyttlass på gården med shoppingvagn jag lånade på Ica.

Alltsedan dess har jag sagt att här bor jag kvar tills man bär ut mig med fötterna först. Inser att den dagen förvisso kryper allt närmare, men än så länge trivs jag och tar mig ut och in på egna ben. Dock har boende i flerfamiljshus också sina nackdelar. De kan stavas g-r-a-n-n-a-r.

Nu har vi trevliga grannar. Det är bara det att några av dem har någon sorts apparater som står och låter. Piper. Tutar. Och det hör jag, mina öron är pigga. Pipandet kan driva mig till vansinne. Regelbundet, vasst, just nu när jag skriver detta är det ljud med ungefär en sekunds mellanrum. I förra veckan pep det med kanske tre sekunder mellan. (Vårt hus är lyhört, tyvärr).

Då lyckades jag lokalisera oljudet. Det kom från en kommersiell lokal våningen under oss. Deras brandvarnare hade dåligt batteri, visade det sig. Trots semester kom någon och tog tag i saken, till min stora lättnad.

I dag är vi alltså där igen. Vore jag lomhörd skulle pipandet inte vara ett problem. Men det verkar lite konstigt att önska att öronen ska vissna, eller hur? Å om alla människor stängde av allt som piper! Å om våra grannar slutade pipa! Å så härligt det vore!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...


... att det är märkvärdigt hur gott det är med rå champinjon på morgonens leverpastejmacka. Enkla njutningar är guld värda!

tisdag, augusti 08, 2023

När man lockas att banta med trollen

Det har varit omöjligt att missa, även om man (som jag) är totalt ointresserad av opera. Rickard Söderberg har blivit en smärt och stilig man från att ha varit klart överviktig så där som operasångare inte sällan är. Med bild på honom "före" och "efter" har han synts i sociala medier och förklarat hur lycklig han är över resultatet av sin bantning och hur enkelt det var och hur man helt enkelt inte KAN misslyckas.

Att döma av de där fotografierna har sångaren tappat 15-20 kilo, och jag tror inte att han saknar ett enda av dem. Kruxet är att han inte alls har bantat. Han har varit sjuk. Han har ändrat livsstil, varit snäll mot kroppen. Han beskriver det själv på sin Facebook-sida: Lite annan kost, lite mer meditation, lite mer träning och lite mer terapi.

Ändå visas han upp som ett exempel på hur effektivt ännu ett bantningsmedel är. På bara veckor kan man bli av med många kilon och fettvalkar, utan särskilt mycket ansträngning (verkar det som). En kur som varar en månad kostar ungefär 900 kronor.

Sanningen är att jag skulle gärna betala den summan för att bli av med några tråkiga extrakilon som hindrar mig från att, till exempel, dra upp somliga blixtlås. Vilket ledde till att jag klickade in på säljsidan för det där medlet. Men klickade bort mig ganska snabbt. Det där var helt enkelt för bra för att tro på!

Jag är naturligtvis inte ensam om att ha fått min nyfikenhet väckt. Sådana här reklamkampanjer lönar sig, absolut. Annars skulle de ju självdö! Men i själva verket är det alltså nättroll som är i farten och utan godkännande använder en kändis som exempel på något han skulle kunna tänkas ha gjort men som han över huvud taget aldrig varit i närheten av.

Källkritik är något vi alla måste ägna oss åt när vi är ute och surfar på nätet. Fast nog är det relativt enkelt att fatta att när fåfängan vaknar kan lockande erbjudanden få en på kroken. Hudkrämer som tar bort alla rynkor på sekunder, stora magar som bara försvinner i en magisk trosa, klisterlappar som avlägsnar födelsemärken lika snabbt ... vi VET ju att PhotoShop finns och att man kan uträtta underverk den vägen!

Nog tycker man att det borde vara tämligen enkelt att stoppa den här falska marknadsföringen. Rickard Söderberg har anmält att han kapats till Facebook och dessutom gjort polisanmälan. Till Dagens Nyheter säger han att "det har gått från illa till värre". DN publicerade en stor debattartikel i ärendet för ett par dagar sedan. I den kritiseras Meta, bolaget som äger Facebook, för att strunta i problemen eftersom de tjänar pengar på annonserna.

Tjugotvå välkända svenskar, de flesta artister, har skrivit under artikeln. Ingen från Meta har (hittills) svarat på kritiken. Vilket rimligen betyder att vi får fortsätta att huka oss i bombardemanget från kapade konton med falsk information. Vill man banta får man nog fixa det själv, enligt den gamla metoden "ät mindre, motionera mer". Att banta med nättrollen kommer aldrig att funka.

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, augusti 07, 2023

Boktriss med I

Det är måndag och vi är tillbaka i alfabetisk ordning. För att få till en boktriss ska man komma på en författare, en boktitel och ett bokomslag som denna gång alla har ett I med sig, i namn, titel eller bild, så har Mia i bokhörnan lagt upp det.

Låt mig slå ett slag för danska Ida Jessen, som skrivit mycket i olika genrer. Jag har läst två romaner,  "En ny tid" och "Doktor Bagges anagram". Huvudperson i båda böckerna är en ung nyexaminerad lärarinna, Lilly, som kommer till en landsortsby för att bli deras "skolfröken". Hon träffar där doktor Bagge, han är mycket äldre men de gifter sig. När han dör får Lilly starta på nytt igen, och i bok nummer två får man veta mer om hur det där äktenskapet fungerade.  Bra läsning!

"Igelkottens elegans" av Muriel Barbery var en sån där bok som "alla" läste för några år sedan, så även jag och kanske också du? Om vänskapen mellan en äldre kvinna och en ung flicka som tänkt ta sitt eget liv men kommer på bättre tankar.

I hyllan med böcker jag länge tänkt läsa men inte ens öppnat hittar jag omslaget till veckans bokstav: I som i Ingrid (med efternamnet Betancourt). Hon är "omslagsflicka" på sin egen bok "Även tystnaden har ett slut". En berättelse om sex år (2002-2008) som gisslan hos FARC-gerillan i Colombias djungel, ett "äventyr" som hon överlevde mot alla odds.

Copyright Klimakteriehäxan
 

söndag, augusti 06, 2023

Skylt för sportiga?

I dessa sportiga tider (tänker förstås framför allt på fotbolls-VM för damer) kan väl alla behöva en egen löpare? Så måste de väl ha tänkt i butiken med ett enormt utbud av textilier i alla tänkbara färger och material.

Mager skyltskörd denna vecka är jag rädd. Men om du tar vägen via BP hittar du säkert fler!

Blev lite häpen över denna lilla skylt i baren vid hotellet på Reimersholme ... såg inte
till något pingisbord. Men visst, jag är sugen!

Fyrbenta gäster kanske också vill släcka törsten? Ja det är bara att slänga sig
över vattenskålarna!

Copyright Klimakteriehäxan