onsdag, augusti 16, 2023

Älskar mina tantblommor!

Krukväxter är något jag "måste" ha i mitt hem. Så har det alltid varit. Minns när jag just hade "checkat in" i det som skulle bli mitt rum i ett helt år då jag skulle bo på internat. Det första jag gjorde sedan jag släpat upp resväskan var att ta mig till en butik och köpa en blomma.

Det finns ju oändligt många olika krukväxter. Det finns billiga varianter, andra kostar en halv förmögenhet. En del har krångliga skötselråd och rekommendationer om vattning och näringstillförsel, hur ljust de bör placeras etc etc etc.

Hos mig överlever orkidéer och blommar snällt om. Hortensior, däremot, tenderar att dö ganska snabbt. Det gör Flitiga Lisa också, liksom vårens första primula. Pelargoner trivs inte inomhus hos oss, men på balkongen går det bra att ha dem.

Men det finns två blommande krukväxter som jag alltid omger mig med. Båda kallas, med en eftertrycklig fnysning, "tantblommor" av folk som inte begriper bättre. Den ena är Saintpaulia eller afrikansk viol, ibland kallas den prinsessblomma också! Tröttnar aldrig på att producera nya knoppar! De är vita, rosa, blå eller lila och jättesöta.

Den andra favoriten jag har kallas så här mot slutet av sommaren Höstglöd i butiken. Den är vit, röd, rosa eller orange. Tidigt på året heter den Våreld eller Påskglöd (då är den av nödvändighet gul). Gemensamt för dem alla är latinska namnet Kalanchoe. Blomman är verkligen tålig. Fast när den inte har fräscha små klockor längre kan det kännas frestande att slänga den på sophögen.

Gör det inte! Se dig i stället om efter en tom kruka som står lite i skymundan. Kanske har du just rivit upp någon annan växt i en rabatt? Eller i blomlådan på balkongen? Där hamnar mina. Visst, lite tråkiga ser de ut till en början men vänta bara! Det blir nya knoppar, nya blomklasar, ny fröjd. Rena bonusen helt enkelt. "Tantblomma" är ett fint smeknamn på en snäll och vänlig växt, lätt att älska. 

Påskens exemplar. Nu i kruka på balkongen. En omgång blommor tar snart slut, men
fler knoppar finns (syns på bilden!)

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. Älskar Saintpaulior! Har ingen nu...måste ändra på det!

    SvaraRadera
  2. Du låter som min svärfar som sa om alla blommor att de är begravningsblommor.... men han hade många saintpaulior!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vita nejlikor är begravning för mig, såna köper jag aldrig. Men andra vita blommor tycker jag om.

      Radera
    2. knasigt att kategorisera blommor, mycket mode

      Radera
    3. nejlikan har fått ett rejält lyft, varit huvudblomman i alla färger de senaste Nobelblanketterna

      Radera
  3. Jag har haft många saintpaulior i mitt liv. Tagit blad till nya skott och alltid lyckats. Men inte nu längre. De där glöd-blomstren har jag bättre tur med. Jomen, det är trivsel att ha något levande i blomväg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker Saintpauliorna är väldigt tåliga! Min mamma brukade sätta ner blad i jorden och på så sätt få fram fler plantor. Jag är lite slöare lagd så jag köper nya om jag tycker det behövs.

      Radera
  4. Orkidéer dör hos mig efter cirka en vecka. Däremot har jag haft mera tur med "din" tantblomma. Fick den av en granne till jul för några år sedan. Den höll i minst två månader. Sedan slängde jag den. Men det borde jag alltså inte ha gjort. Nu vet jag det:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Orkidéer har jag som blommat om i åratal, tror att våra fönster är perfekta för dem. Risken kan vara att man vattnar ihjäl dem, mina får en pytteliten skvätt en gång i veckan. Det gäller nästan alla mina krukväxter, fast ibland har jag såna som kräver mer vatten och oftare.

      Radera
  5. Anonym12:59 fm

    Jag gillar kalanchoe. Förr vill jag minnas att de hette höstglöd resp vårglöd alltersom. Men nu finns de finns röda till jul och vit /rosa till sommar och gul till påsk. En kravlös självständig växt. Tacksam för den
    Tant Bloggblad

    SvaraRadera