Veckans bild är tecknad

Har du någon gång undrat hur världens godaste macka ska vara beskaffad? Här ska du få svaret. För det finns ingen bättre smörgås än den som breds med smör på ett rostat ljust bröd. Som pålägg skivad mogen avocado och så lite flingsalt ovanpå. Mycket enklare kan det väl inte bli? Fick en sådan till frukost i dag, underbart!

Konstnären själv.

Inte vet jag när, men någon gång måste jag ha dragit det där "receptet" när äldsta barnbarnet varit i närheten. För nu har han – för första gången – förärat mig en teckning värd namnet. Och på den står vad den föreställer: "Farmor äter avokadomacka". Rätt stavat, märk väl! Detta barn älskar bokstäver, nu när han är fem har han redan kunnat läsa i två år och hans intresse för Alfapet är väckt. Kan dessutom lösa lite korsord när tillfälle ges. Undrar vad det ska bli av honom ... hoppas innerligt att lusten till språket håller i sig.

Den gångna veckan har jag alltså tillbringat i Barndomslandet med hela familjen. Bad, bärplockning, kurragömma, roliga böcker, skogspromenader, grillat, tårtkalas. Så härligt! Och därmed ganska lätt att hitta fem foton till Veckans bild, som Åke initierat som söndagsämne för oss bloggare.

Eftersom Dottern i dagarna fyller år men väljer att fira den med kompisar i stället för med oss i familjen passade vi på att göra en födelsedagstårta till henne, jag vill ju gärna göra det när någon av mina käraste lägger på en årsring. En sockerkaksbotten är självklar, men sedan var den stora frågan: jordgubbs- eller hallon på toppen av den vispade grädden?

Dottern valde hallon, och för att vara på den säkra sidan gick hon ut tidigt på morgonen och plockade dem själv ... Garneringen fick jag förstås förnämlig hjälp med. Riktigt god blev den också!

 

"Självplock" av jordgubbar är en annan återkommande programpunkt när vi samlar familjen i Barndomslandet. I år var bären visserligen dyra och inte ens superfina, men det är ju ändå ett litet äventyr och man kan peta i sig rätt många medan man är på väg att fylla sin lilla hink ... det gäller både stora och små!

 Baddags: pappa, barn, farmor. Dottern tog bilden.

Copyright Klimakteriehäxan

Just nu i augusti

Hej och välkommen augusti! Har tagit mig för att göra en liten lägesrapport när det är dags för månadsskifte. På fem punkter gör jag nedslag. Har inte hunnit med så många än, men tänkte att det skulle bli en vana – därtill inspirerad av bloggen Kulturkollo.

Just nu läser jag "Vrålstark & skiträdd", Marie Göranzons livsberättelse. Men jag har också börjat ännu en omläsning av Selma Lagerlöfs "Kejsarn av Portugallien", inspirerad av att ha sett den i teaterversion på scenen i Berättarladan i Sunne. Det är en helt fantastisk roman, och ändå av det mindre formatet.

Just nu lyssnar jag på romanen "Fallvatten" i bilen tillsammans med Maken. Det är något så originellt som en svensk katastrofhistoria, av Mikael Niemi. Dramatisk! Författaren läser själv.  
På promenad har jag sällskap av Karolina Ramqvists "Bröd och mjölk", en betydligt stillsammare historia, och undrar om jag skulle vilja ha risgrynspudding? Den maträtten är viktig i boken!

Just nu tittar jag på tv-serien "Bergerac" (SVT Play). Sex avsnitt, upplösningen är nära i denna polishistoria om kommissarien med personliga problem såväl i familjen som med missbruk (de verkar numera alltid ingå), körigt på jobbet och en kombination av mord och kidnappning ... underhållande men långt ifrån omistligt.

Just nu njuter jag av en tystnad och ett lugn som inte alla stora städer kan erbjuda. Stockholm kan.

Just nu längtar jag efter lite fler dopp i sjön. Vill verkligen inte att sommarvädret ska vara slut! Tror inte att det är det heller. 

Om du hänger på och vill dela med dig av en snabbis om dagsläget så här i inledningen av den nya månaden kan du väl berätta det – med länk  – i en kommentar här nedan?

Här står han, Kejsarn av Portugallien, på bryggan och väntar på att hans
dotter ska komma med båten. Del av miniatyrlandskap som finns att se i
Berättarladan i Sunne,  där Västanå teater spelar sin version av Selma Lagerlöfs
historia hela augusti. Landskapet är ett härligt konstverk gjort av Per Furå och
Marianne Skagerlind Furå.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om kvinnors utseende

Visst finns det väl alltid en mening man nyligen läst, en mening som stannat lite extra kvar i minnet? Den kan vara briljant formulerad, jätteklok och tänkvärd eller varför inte rolig? Skriv-Robert är den som  leder jakten på de där fynden. Meningen jag utser till Veckans är i alla fall inte snäll, men den kan absolut uppfattas som sanningsenlig. Det är Ed McBain som låter sin (manlige) huvudperson i romanen "Dröjaren" (He Who Hesitates) beskriva en kvinna han råkar få syn på. I det här fallet ser läsaren definitivt vad han ser, detalj efter detalj ... 

Han såg på hennes rygg när hon gick tvärs över lokalen och tänkte att en del kvinnor inte hade någonting alls, de hade inte vackra ansikten och inte snygga ben och inte skapliga bröst och till och med bakifrån såg de mest ut som lastbilschaufförer.

Copyright Klimakteriehäxan

Sådan blev sommaren

Blir det ännu ett äppelår? Daggen (eller regnet) får karten att se ut som något
hovjuveleraren har skapat ... Klicka för större bild, det lönar sig!

Elisa Matilda är tillbaka vid datorn igen efter ett sommaruppehåll. Det har resulterat i fem pinfärska fredagsfrågor, med fokus om den tid som just varit!

1. Vad var du orolig för i början av sommaren som inte blev något alls? Myggor och bromsar, knott och fästingar. De har lyst med sin frånvaro, saknade av ingen.
2. Vad har du unnat dig mer av än vanligt? Tror det sanna svaret är vin. Till god mat.
3. Vad har varit sommarens vackraste utsikt? Barnbarnen på stranden vid viken i Barndomslandet. Den utsikten är fin även utan barnbarn!
4. Vad har du fått nog av den här sommaren? Trettio graders värme. Jag nöjer mig med lite färre.
5. Vad gav/ger dig verklig vila i sommar? Några fina kvällar som tillåtit (lättlagad) middag på verandan i Barndomslandet. Fågelsång, dopp i sjön.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om makt

Jag säger att jag inte har makt. Men det har jag. Den tar jag.
Efter 50 fyllda sträckte jag på mig. Blev människa mer än kvinna.

-Marie Göranzon, fantastisk skådespelare med ett otroligt långt och innehållsrikt cv, sammanfattar sin syn på hur hon utvecklats, från skiträdd till den vrålstarka person hon är i dag, 82 år gammal. Citatet är hämtat ur inledningen på boken "Vrålstark & skiträdd" i vilken Göranzon berättar om sitt liv, nedtecknat av Stina Jofs. Visst är hon värd att ta efter!

Se upp igen!

Dags att komma med en liten upprepning, en påminnelse i all enkelhet: glöm inte att höja blicken när du är ute och går! Kanske får du syn på en flygande fågel eller ett spännande moln? En luftballong? Eller en regnbåge rent av? De förekommer förvisso inte varje dag. Men de där tornen som höjer sig över de andra taken, de står där oavsett årstid, väder och vind. Och de kan faktiskt vara värda ett ögonkast eller två.

Ofta har de något att berätta, och även om deras historia är okänd kan man låta fantasin spela ... sitter det inte en inlåst prinsessa där bakom de smala fönstren i muren? Har ett kärlekspar klättrat allra högst upp och ristat in ett hjärta med sina namn, i protest mot att deras lycka är hotad? 

Eller så handlar det helt enkelt om något så prosaiskt och oromantiskt som en gammal brandstation som fick ett högt torn för att de våta slangarna skulle torka, inför nästa utryckning. Det är i alla fall sanningen om det första tornet här nedan. De följande tre finns i huvudstaden.

1904 byggdes Arvikas stadshus. Där inrymdes både polis och brandkår.

 

Nu är vi på Kungsholmen i Stockholm, nära St Eriksbron.

När arkitekter tänkte "torn" tänkte de ofta "kupol" verkar det som. Det här står på
andra sidan St Eriksbron. 

Här ett torn av det trindare slaget ... Huset ligger vid Odengatan, nära Vasaparken.

Copyright Klimakteriehäxan

Vilda djur att gilla

Slut på sommaruppehållet för Tisdagstrion! Skriv-Robert är tillbaka i selen och ger rovdjur som nyckelord för höstterminsstarten.

Böckerna om Tarzan av Edgar Rice Burroghs har kvaliteter som lätt drunknar i en annan djungel, seriedjungeln. När jag läste "Tarzan of the Apes" som var först ut i serien (1914) blev jag helt förtjust! För att inte tala om filmen "Greystoke" där aporna var totalt charmerande!

"Löpa varg" av Kerstin Ekman är en hyllad roman av det lilla formatet om miljö, djur och liv i samklang med naturen. 

"Född fri – lejonet Elsa" (Born Free) värmer hjärtat på alla djurvänner. Joy Adamson skrev om lejonungen som hon "adopterade" men som sedan, när hon blivit vuxen, framgångsrikt återbördades till ett liv i frihet. 

Vill slänga med en djurhistoria som inte handlar om ett riktigt vilddjur. Men vild och herrelös var han, Arthur, hunden som blev medlem i det svenska laget som tävlade i multisport en gång i Ecuador. Arthur fick följa med till Sverige, han (och husse Mikael Lindnord) blev världsberömda på köpet. Flera böcker, många tv-soffor och till och med långfilm blev det om en underbar vovve!

Copyright Klimakteriehäxan

Språklektion från 1800-talet

Dags för en ny språklektion. Bara att börja öva för den som vill kommunicera på solfjädersspråket! Vi börjar grundläggande, med "ja" och "nej", viktiga besked även på 1800-talet där nedanstående "ord" ska ha använts i solfjädersspråket, om man får tro Wikipedia. Och det får man väl?

• Att placera den öppna solfjädern mot höger kind: Ja.
• Att placera den öppna solfjädern mot vänster kind: Nej.
• Att placera sin hand över hjärtat, och hålla solfjädern öppen framför ögonen: Jag älskar dig.
• Att erbjuda golvet intill sig med solfjädern: Kom närmre mig.
• Att pressa en öppen solfjäder med båda sina händer emot sitt bröst och långsamt lyfta blicken: Jag ber ödmjukt om förlåtelse.
• Att titta på en stängd solfjäder: Jag tänker på dig hela tiden.
• Att argt stänga solfjädern och vända den febrilt i handen: Jag är arg på dig.
• Att peka på en stol med stängd solfjäder: Sitt bredvid mig.
• Att peka på en stol med öppen solfjäder: Nu är det nog. Du tråkar ut mig.
• Att flera gånger peka mot pannan med stängd solfjäder: Är du galen?
• Att vifta med den öppna solfjädern mot sig själv: Dansa med mig.
• Att gömma vänster handflata med en öppen solfjäder hållen i höger hand: Håll det  hemligt.

Ber samtidigt att få presentera min mest hysteriska solfjäder ... turkosa fjädrar att vifta med, även om man kanske får välja "rätt" tillfälle att använda den  ... Älskar färgen! Det var den (i Stockholm saligen insomnade) skojiga butikskedjan Accessorize som sålde dem, rätt länge sedan nu. Men solfjädern har jag som synes behållit!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kärleken till en bil

Att ha en bil runt sin kropp, det var som att klä på sig. Att bli skyddad mot omvärlden. Att inte längre vara naken. Skuldrorna blev bredare, livet fick plötsligt en framåtriktning. Som hos alla vana bilförare kändes gränsen mellan kroppen och bilen allt vagare för att tidvis helt försvinna. Karossen blev en del av ens ansikte. /.../  Folk som inte tog hand om sin bil tog heller inte hand om sin kropp. Det stämde alltid. En kvinna som körde en otvättad bil skulle han aldrig bli intim med. /.../ Varje anständig bilägare borde ha en minidammsugare i sidofacket.

-Nog har vi väl alla någon gång stött på en bilägare som behandlat sitt åk med största tänkbara respekt och kärlek, varmast möjliga känslor helt enkelt! Här är det Mikael Niemi som i sin bok "Fallvatten" beskriver Adolf, en man i 40-årsåldern, och hans tankar kring sin Saab.

Söndagsskylt

 God söndag! Eftersom Christian håller liv i bloggprojektet Skyltsöndag kunde jag inte låta bli att föreviga detta motiv, jag fann det helt oemotståndligt. Vare sig man har hjärtat till höger eller till vänster eller någonstans mitt i behöver man ta sig en funderare ... vilket håll ska man egentligen gå åt?

Skylten sitter i Berättarladan, teaterlokalen i utkanten av Sunne dit folk strömmar för att se historien om "Kejsarn av Portugallien" så som Västanå teater väljer att berätta den. Och ja, det blir rätt sida av salongen om man följer skyltningen!

Copyright Klimakteriehäxan

Rött är färgen för dagen

Foto Västanå Teater

En röd klänning spelar stor roll i Selma Lagerlöfs roman "Kejsaren av Portugallien". Boken gestaltas för närvarande på scenen i Berättarladan i värmländska Sunne, där Västanå teater huserar.

Det är Jan i Skrolyckas dotter som har en fin klänning i dyrt rött tyg, ett tyg hon fått i present. Alla hemma i byn fnyser. Alla utom hennes föräldrar tycker att klänningen är för fin för den fattiga tösen. Men hon får utan tvekan lust till mer vackra ting! Och nästa gång hon kom finklädd hade hon "förtjänat" sina kläder på ett olämpligt sätt. När jag läste boken första gången förstod jag inte alls varför man inte unnade tjejen de där plaggen. Tyckte bara att folk var elaka. Ordet prostitution hade jag aldrig hört. Jag var som ni förstår rätt ung ...

I går såg jag den nya föreställningen, med Klara Fina Gulleborg i röd klänning (design Inger Hallström Stinnerbom) och det var ett angenämt återseende, eftersom detta är en av mina absoluta favoritromaner. Passade extra bra dessutom eftersom Åke, som vill att vi andra bloggare ska "hoppa på tåget" och att tågbiljetten denna lördag ska vara just röd.

Berättarladan bjuder inte bara på bra skådespel och häftig musik den här sommaren utan också på ett speciellt miniatyrlandskap där historien kan tänkas utspela sig. Och naturligtvis är många av husen faluröda! Lägg därtill kossor av den pålitliga rasen SRB, alltså Svensk röd och vit boskap, och färgkravet är välfyllt! 

Sjön Fryken utgör blå bakgrund, granarna står gröna och granna och missa inte den fenomenala vedtraven, upplagd efter konstens alla regler! Miniatyrlandskapet har gjorts av Per Furå och Marianne Skagerlind Furå och för att ni ska få en idé om storleken är korna sisådär fem centimeter höga. Ett kul konstverk, flera meter långt!

Copyright Klimakteriehäxan

Kan det vara en Picasso?

En enda av mina solfjädrar är signerad. Det är ännu en present, en vinnare jag fick överta när tidningen Ultima Hora på Mallorca haft tävling om "Årets solfjäder" och delat ut såna till sina prenumeranter. 

Jag tycker det står "M. Mott." på den. Har skrivit till tidningen och, på min bästa spanska, bett om svar på tre frågor: Har man fortfarande den här tävlingen? Vilket år vann den på bilden? Och vem är upphovspersonen? Några veckor har gått, jag har inget svar fått.

Frågar i brist på andra källor efter "M. Mott, konstnär, Spanien", på nätet. Får svar från AI: "M. Mott är inte en känd spansk konstnär. Det verkar som om du kanske tänker på Pablo Picasso, som är en av de mest kända spanska konstnärerna."

Nu är det dock så att jag är alldeles alldeles säker på att Picasso inte designat, än mindre signerat min fina solfjäder. Tack ändå, M Mott, var du än finns, OM du finns? Kan tillägga att min tillit till den artificiella intelligensen inte ökade med denna erfarenhet.

Copyright Klimakteriehäxan

Att åka bil utan A/C

Knappen som gör skillnad!

Undrar hur många gånger jag har hört mig själv säga att jag inte begriper hur man stod ut med att åka bil i sommarvärme innan våra fordon försågs med luftkonditionering. Det går faktiskt inte att förstå. Så effektiv som den där A/C:n är! Man kör några hundra meter och kupén är lagom sval direkt. 

I går dallrade temperaturen kring 30-gradersstrecket på Södermalm. Efter lunch skulle vi köra till Barndomslandet, en resa på drygt fyra timmar. Satte mig, nyduschad efter diverse packningsbestyr som förstås gjort mig svettig, till rätta, redo för att dra igång en ny bok i bilens cd-spelare.

Vad händer? Jo i princip ingenting. Fläkten går igång, men luften som vispas runt oss är precis lika varm som luften utanför bilens skal. Hjälp!

Tredje verkstaden vi uppsöker i vår akuta nöd kollar läget, det tar en stund men vi har inget val annat än att vänta och försöka se snälla och inte alltför svettiga ut. Efter cirka en timme får vi domen: kompressorn är trasig, "det måste tas om hand men nu kan vi inte hjälpa er". 

Bilen kunde ändå köras, och fläkten fick vi använda, men den svalare luften kunde vi så att säga fetglömma. OK, vi åkte, med nedvevade fönsterrutor som vore det 1960. Inte svalkar det särskilt bra, draget som åstadkoms är inte skönt och dessutom kan vi inte lyssna på vår ljudbok på grund av dånet! Verkligen inget bra läge, i Barndomslandet behövs bilen och en vecka utan A/C är inget man ser fram emot.

Vi har kanske kört i tjugo minuter med fartvinden brummande när jag bara får för mig att göra något tämligen oväntat och helt ologiskt: jag trycker på knappen som det står A/C på. Ett infall bara. Möjligen har jag "the golden touch" eller så har kompressorn bestämt sig för att återvända till arbetet igen. För det fungerade! 

Nu återstår frågan hur länge vi kan hoppas på det. Resan blev visserligen väldigt mycket mer tidskrävande än vanligt men vi kunde lyssna på bok! Och vi kom fram med normal kroppstemperatur, utan nackspärr (har för mig att min mamma sa att hon alltid fick det när bilfönstren var öppna!?) och håller nu tummarna för fortsättningen. Fast att en tio år gammal bil kan bli lite kinkig, det får man ju också inse. Det är ju inte lätt att bli gammal.

Copyright Klimakteriehäxan

Spam – så trist

En icke-existerande bloggare som "heter" Wesley Ivana har lyckats lägga in hur många kommentarer som helst här på min blogg, på inlägg efter inlägg. Hen erbjuder lån. På svenska. Kom in på Blogger nu i juli, uppger en hotmailadress för den som vill ha kontakt. 

Efter träget klickande tror jag att jag lyckats ta bort alla dessa försåtliga erbjudanden, men hittar du något är jag glad om du säger till. Då får jag klicka igen ...

Nu har jag försökt anmäla det där kontot till Blogger/Google men inte mycket tyder på att det kan komma att ha någon effekt. Man ska uppge anledning till sin anmälan, och "spam" finns inte ens som alternativ ... Har också mailat den där adressen med uppmaning om spamstopp. Tror förstås inte att det ska hjälpa heller. Vill slippa ta till kommentarsgranskning. Om du får dessa spam hoppas jag att även du försöker anmäla kontot!

En god sak har dessa trista spam ändå med sig: jag har upptäckt en del äkta kommentarer från mina bloggvänner, kommentarer som jag råkat missa (trots att jag verkligen försöker hålla koll och svara dessutom).

Copyright Klimakteriehäxan

Språklektion från 1700-talet

Det fanns en tid då man kunde gå på kurs och lära sig solfjädersspråket. Länge sedan förstås, tror inte man hittar det ämnet vare sig hos ABF eller Senioruniversitetet i dag, men jag har ändå på Wikipedia hittat en lista som berättar hur man kan uttrycka sina åsikter med hjälp av en liten solfjäder. Och det var viktig kunskap en gång i tiden – den som hanterade sin solfjäder fel riskerade att bli utskrattad!

Första lektionen i solfjädersspråket jag bjuder på består av sådant man hade behov att uttrycka lite diskret på 1700-talet, som troligen var solfjäderns "storhetstid". Det handlar ofta om starka känslor! Se här:

• Att gäspa bakom solfjädern: Gå iväg, du tråkar ut mig.
• Att lyfta solfjädern mot höger axel: Jag hatar dig.
• Att sänka en stängd solfjäder mot golvet: Jag föraktar dig.
• Att lätt röra vid höger öga med stängd solfjäder: När kan vi träffas?
• Att peka med stängd solfjäder mot sig själv: Jag vill alltid vara med dig.
• Att hytta med en stängd solfjäder: Var inte för oförskämd och fräck.
• Att höja solfjädern med höger hand: Är du mig trogen?
• Att gömma ögonen bakom sin solfjäder: Jag älskar dig.
• Att erbjuda sin solfjäder: Jag trivs i ditt sällskap.
• Att dölja vänster öra med solfjädern: Avslöja inte vår hemlighet.
• Att hålla solfjädern över sitt hjärta: Jag är din för evigt.
• Att sakta stänga sin solfjäder: Jag håller med dig till fullo.

Så där ja! Bara att greppa solfjädern, ställa sig framför spegeln och öva. För det fattar man ju; ingen vill skicka "Jag älskar dig" i stället för "Du tråkar ut mig" eller vice versa ...

Copyright Klimakteriehäxan