måndag, september 30, 2024

Små bitar av september

Grattis Helge, dagens namnsdagspojke!
Bloggaren Athena tog farväl av förra månaden med en lista över augustis höjdpunkter. Nu, den sista i denna månad, kopierar jag hennes idé och välkomnar oktober samtidigt som jag ser tillbaka på den september vi just klarat av! Och jag gör det till tonerna av den evigt gröna "Minns i november den ljuva september" – en låt från musikalen "Fantasticks" från 1960.

Fast egentligen borde jag välja någon av Kris Kristoffersons odödliga låtar. Som "Help me make it thru the night" eller "Me and Bobby Mc Gee". 
Nyheten om hans död dök upp i dagens tidning. Jag har älskat inte bara det han skrivit, utan också hans speciella röst. Gick på konsert med honom i Stockholm för ett antal år sedan. Han var jätteförkyld och bad om ursäkt gång på gång, men vi i publiken brydde oss inte. Kris Kristofferson var en Idol. Han blev 88 år. Bortglömd blir han inte.

Kanske skulle det där ha varit punkt 1 på Athenas lista, som månadens minnesvärda artist? Men hennes lista hade andra punkter. De följer här:

Månadens bok - "Lady Chatterleys älskare" (Lady Chatterley´s Lover) av D H Lawrence, från 1928, i inläsning av Sven Wollter. Intressant bekantskap, jag har aldrig förr läst den, kan inte historien. Men vet att den orsakat mycket rabalder för sina erotiska skildringar.

Månadens ord - sommarvarmt!

Månadens mat - har varit i rikligaste laget (läs pommes frites), det blir lätt så på semester ... Hemma igen försöker jag med mer fisk och grönt.

Månadens vin
- "The Idiot", en pinot noir för 99 kronor från Italien. I vanlig ordning köpte jag en flaska enkom för etikettens skull, men än har vi inte druckit den ...   

Månadens skönhet - den pampiga blombuketten jag fick när vi hade middagsgäster förra helgen. Den är fortfarande fin.

Månadens bad - Här har jag många härliga att tänka tillbaka på: i sjön Värmeln, i Mälaren, i Joniska havet och i grekisk pool. Har njutit av dem alla!

Månadens låt - "Bred dina vida vingar" – psalm 190 med fin text av Lina Sandell 
– på två begravningar i släkten. Annars gärna "Minns i november" som jag nämnde inledningsvis.

Månadens kultur - föreläsning om 800 år av svensk mathistoria med Richard Tellström, docent i måltidskunskap, Stockholms universitet. Tillika känd från tv. Både intressant och underhållande.

Månadens bokcitat - "Kvinnor förväntas ju sköta hemmet 
 men vad är ett hotell om inte ett hem?". Ur baksidestexten till "De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel" av Ruth Kvarnström-Jones. Passar mig som alltid säger att jag ska gå "hem" när jag är bortrest och bor på hotell.
 
Månadens TV - Märkliga "Baby Reindeer", originalserie på Netflix. En otäck historia med viss verklighetsbakgrund, jag kan inte precis rekommendera den, snarare varna för den. Men väldigt originell är den, och det kan förstås locka/räcka. Mycket beröm har den fått, och inte mindre än fyra Emmy, tv-världens motsvarighet till filmens Oscar. Fast nya säsongen av danska "Badhotellet" är mer lättsmält (och feelgood)!

Månadens podd - Det är förstås USA-podden från Sveriges radio, i princip den enda jag lyssnar på. Ginna Lindberg, radions korrespondent, är lysande och nu är det heta valtider! Heja Kamala!

Liten del av stor och vacker blombukett som våra middagsgäster hade med sig!

Här blev det ganska många dopp!
Copyright Klimakteriehäxan

 

lördag, september 28, 2024

Skyltat på grekiska igen

Fisk färsk ur havet till din tallrik!
 
Ville man laga till sin egen fisk fanns möjligheten.

Jag har sett större marknadsplatser.

Röd flagg vid stranden, det är en varningsskylt som bör respekteras! Vatten kan vara
väldigt farligt. Här har den hissats trots att vågorna ser hyggliga ut. Men det kan ju
vara strömt också. Lätt att råka illa ut, fråga mig, jag har varit med om det!

Om man hyr ett fordon ska det naturligtvis vara starkt och pålitligt. Då kan firman döpas
efter en mäktig gud: en sån som Herkules/Herakles var! Stordåd uträttades hur som helst.
Fast uthyrningsfirman hade kanske inte fördjupat sig i studier av antikens mytologi.

Här en skylt med speciell tanke på BP, Skyltsöndagens värnare framför andra. Fler
 trägna söndagsskyltare:  Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa,
 LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony, Åke.
Copyright Klimakteriehäxan

Obotligt högervriden

Den fångade min blick när jag i sakta mak flanerade bland massor av andra turister längs en gränd i den lilla grekiska hamnstaden Parga vid Joniska havets kust. Där såldes sådant jag inte behöver köpa mer av: kläder, souvenirer, väskor, prylar i oräkneliga variationer. Jag tyckte dock inte att man såg till särskilt mycket hantverk.

Men att den här muggen var gjord för hand av en glad keramiker, det tyckte jag var solklart. Färgerna, djupblått och intensivt turkos, är två kulörer jag verkligen gillar. Dessutom påminner de om havet som låg bara ett stenkast bort. Och vilket roligt "öra"! Fin, kort och gott!

På semester vill man inte så sällan köpa med sig något hem. Jag brukar försöka se till att det i så fall blir något man kan använda, inte bara en souvenir utan en vettig pryl. Den ska dessutom inte vara stor, med tanke både på transport och på utrymmet hemma.

Den här muggen uppfyllde kraven. Men med bästa vilja i världen kan man inte påstå att jag behöver en mugg till. Köksskåpen är sedan länge fulla. Då kom jag på lösningen: jag köper den till Dottern, hon älskar stora muggar till sitt te!

Sagt och gjort. Fast en sak glömde jag bort mitt i shoppingivern: min Dotter är vänsterhänt. Och en mindre vänsterhandsanpassad mugg har jag nog aldrig sett. Den är obotligt högervriden! Så antagligen får den klämmas in hemma hos mig bland övriga muggar. Eller möjligen förvandlas till en vas. En grekisk souvenir i originell design förblir den hur som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om graviditet

Veckans mening, den där som Skriv-Robert vill få sig serverad på lördagarna, kan se väldigt olika ut. Den kan vara rolig, träffande, elak eller intressant i största allmänhet. Huvudsaken är att den fått mig att hejda mig om än aldrig så lite i läsningen. Och i dag bjuder jag på en mening som jag tycker är vacker, varken mer eller mindre. Hämtar den ur D.H. Lawrences "Lady Chatterleys älskare". Har hon blivit gravid?

Hans barn fanns i hennes ådror som en gryning.

Copyríght Klimakteriehäxan

fredag, september 27, 2024

Nackdelar att räkna med

 Hej fredag! Ännu en helg knackar på dörren och visst ska den bli insläppt. Men vi får väl ta en dag i taget och börjar därför med fem fredagsfrågor från Elisa Matilda, som denna gång valt ett negativt angreppssätt. Fast en och annan nackdel får man väl finna sig i att räkna med och hantera eller hur?

  1. Vad tycker du är en nackdel med att shoppa i affärer?  Ingen. För när jag är fysiskt på plats i butiken ser jag vad jag köper, väljer själv vare sig det gäller mat eller kläder. En möjlig nackdel dock är att kassen kan bli tung att bära.
  2. Vad tycker du är en nackdel med att se film på bio? Att man måste ta sig dit och hem ... men när man väl är där instämmer jag i en gammal reklamramsa: Film är bäst på bio. 
  3. Vad tycker du är en nackdel med ditt grannskap? Praktiskt taget ingen, om man inte räknar att huset är onödigt lyhört.
  4. Vad tycker du är en nackdel med kollektivtrafik? Att bussturerna ständigt glesas ut här där vi bor och därmed gör kollektivtrafiken svårare att använda.
  5. Vad tycker du är en nackdel med att äta ute? Ser flest fördelar, men det kan vara svårt att hamna i en krogmiljö där ljudnivån tillåter samtal. Ogillar dessutom att krögare sätter en maxgräns för hur länge man får sitta och äta. Och så ska man ju dit och hem igen också, förstås ...
En blomma är aldrig en nackdel!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, september 26, 2024

Ingen resa till bokmässan

Helgfråga från Mia i bokhörnan: Bokmässan i Göteborg börjar i dag. Ska du gå dit? Ack nej, ingen resa dit i år heller. Önskar er som kliver in genom entrén till denna litteraturfest trevliga möten, många fyndköp och spännande samtal och/eller föreläsningar. För det vet jag ju att det finns goda möjligheter till, alltihop. Been there, done that, så att säga. Undrar om jag någonsin kommer att återvända?

Varje gång jag varit på bokmässan  kan det ha blivit fem-sex eller rentav sju gånger?  
har det varit strålande sommarväder i Göteborg.
I år nöjer jag mig med balkongen. Drygt tjugo plusgrader och bara några tunna moln!
Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, september 25, 2024

Äpplets dag

I dag hyllar vi det svenska äpplet! Och få årgångar har väl erbjudit fler jubilarer än 2024 års säsong har gjort och fortfarande gör. 

Ibland hörs faktiskt klagomål: det blir för mycket fallfrukt som måste fraktas bort. Men när fruktmängden är riklig ringlar köerna till musterierna. På somliga ställen får man garanterat sin egen frukt när den guldgula vätskan bärs hem, på andra blandas allas äpplen. Bara att välja! Och äppelmust är gott, kom inte och påstå något annat.

I mitt kök brukar det bli en och annan äppelkaka, och jag petar gärna ner äppelklyftor i sockerkaka, för det blir saftigt och gott. Min mamma gjorde alltid äppelmos men det är en produkt som vi använder väldigt lite, även om det ju nu i år skulle passa perfekt. 

Idag köpte jag hur som helst några äpplen på Ica, det är för långt till mina egna  och när vi väl kommer fram till Barndomslandet nästa gång har kanske fåglarna tagit hand om kalaset. Ändå lär jag få vänta ett tag innan mina två favoriter dyker upp: Åkerö och Oranie.

Det här med temadagar upphör dock inte att förundra. Ser att Google väljer att hylla pop corn i dag, oklart varför (äpplets dag infaller i oktober på andra ställen bl a i England). Och i morgon är det "hjärtedagen" här hos oss!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, september 24, 2024

Från sameland

Bokmässan i Göteborg drar igång strax, fast utan mig. Har inte varit där på flera år och visst kan jag sakna det, men allt har ju sin tid brukar man säga ... Dock är det lite trist att inte få uppleva Joyce Carol Oates live, det hade jag gärna gjort. Dessutom ska Karin Alvtegen få Crimetime Awards stora hederspris, henne hade jag också gärna applåderat. Så sorgligt att hon inte längre klarar att skriva!

Temat för årets mässa är Sápmi, alltså det som rör de svenska samerna. Där hakar Ugglan på när hon nu för sista gången ger oss andra bloggare ämnet för Tisdagstrion

Mina första tankar går
till Elly Jannes, som 1942 tillsammans med fotografen Anna Riwkin Brick gjorde en barnbok om den lilla sameflickan Elle Kari och hennes vardag, ganska exotisk för de flesta "sörlänningar". Hon bodde med sina föräldrar i 
samebyn Jåhkågasska i Jokkmokk. Boken heter kort och gott "Elle Kari" och har den egenheten att texterna tryckts på tre språk: svenska, nordsamiska och lulesamiska. Och när Elly Jannes så småningom fick en egen dotter fick hon heta Elle-Kari!

"Folk som sår i snö" av Tina Harnesk blev Årets bok ifjol. Har tänkte läsa den men än har det inte blivit av. Här ska man få historien om svenska statens tvångsförflyttningar av Karesuandosamerna för hundra år sedan. Likadant ligger det till med Ann-Helén Laestadius "Stöld" och "Straff" ... de står i kö på hyllan ... 

Sameslöjd finns det oändligt många vackra exempel på, både i textil, renskinn och metall (och ibland kombineras de tre materialen). Tycker att de sällan får den uppskattning de förtjänar. Ett undantag är kanske Britta Marakatt-Labba vars litografier verkar gå åt som smör i solsken. Sina motiv hämtar hon bland folk och fä i fjällvärlden. Hon har också broderat bilder.

Saltripa av Lars Pirak
En samisk konstnär som
liksom Marakatt-Labba blivit riktigt välkänd och också setts i tv är Lars Pirak 
(1932-2008). Hans saltripor i horn eller tenn är underbart vackra! Pirak skrev också poesi, här finns ett exempel att lyssna till, som Dagens dikt i SR. Han är också tillsammans med Kurt Kihlberg medförfattare i boken "Made in Sápmi  en bok till Lars Pirak: en värld av samisk konst och slöjd" men den tror jag knappast går att få tag i  jag skulle gärna bläddra i den!

Detta blev en rätt spretig och konstig trio, men avslutningsvis kommer här också ett stort tack till Ugglan för många tisdagsuppdrag! Ny värd för detta äventyr blir Skriv-Robert. Så tisdagstrion lever vidare!

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, september 23, 2024

Vykorten jag aldrig skickade

Tillåt mig presentera det klassiska solsemesterkortet: mina fötter i solstolen, vid
poolsajd. Men märk väl: jag ligger i skuggan ... .
 
Arkipelag är väl ett grekiskt ord? Här i bild.

Vi bjöds på en del väderdramatik.

Lite trolsk stämning i månsken.

Trånga, backiga gränder med många butiker och massor av matställen.

Ibland klättrar affärerna uppåt!

Gott om katter. De flesta (men absolut inte alla) såg välmående ut. Som den här.

Yngre och smärtare flickor låg också gärna i solstol ...
Copyright Klimakteriehäxan

När dagens outfit är konst-ig

Frida Kahlo på besök i gränderna i grekiska staden Parga.
Vore kul att veta om bärarinnan vet vem hon har på ryggen.

Mode är tveklöst en konstart. Men så dyker de upp, de där plaggen som inte bara är konst i sig själva utan som också tar hjälp av etablerade, gärna klassiska konstnärer. 

Mexikanska Frida Kahlo (1907-1954) är en av dem vars ansikte på senare år blivit jättepopulärt på kläder (och även på andra prylar). Fast hennes berömmelse är i grund och botten en annan: hon målade, ofta sitt självporträtt (men även andras porträtt) i starka färger, med de för henne så typiska sammanväxta ögonbrynen ("unibrows"). Hon satsade också på djärva frisyrer och stora smycken och skapade en stil som med start nån gång på 70-talet inspirerat moderoade. Och den stilen lever än!

Frida Kahlo var gift med en annan berömd mexikansk konstnär, Diego Rivera, mest känd för sina stora muralmålningar. Men hon hade också parallellt med äktenskapet kärlekshistorier med andra, ryssen Leon Trotsky till exempel. Även kvinnor väckte hennes åtrå. Och hennes erotiska liv verkade inte påverkas negativt av det faktum att hon faktiskt satt i rullstol. Som barn drabbades hon av polio och i 20-årsåldern blev hennes handikapp förvärrat i en trafikolycka. Det var först då hon började måla. 46 år gammal förlorade hon ett ben, som blev amputerat. Den sargade kroppen var aldrig hennes vän.

Frida var feminist, vilket nog inte var alldeles enkelt i Mexiko på 1900-talets första halva. Men i sina målningar beskrev hon ofta kvinnors liv, bland annat när hon själv förlorade ett barn i missfall. På senare år blev konstnärinnan alltmer intresserad av tequila och när hon var i 40-årsåldern hade hon blivit drogberoende. Än i dag vet man inte vad hon dog av. Det har spekulerats i att hon begick självmord. I Mexiko hyllas hennes minne och hon har fått sitt eget museum i huvudstaden, i det hus som hennes far byggde och där hon sedan levde resten av sitt liv. Några barn fick hon aldrig.

Vilket öde ändå! Och tillåt mig misstänka att ytterst få av de tjejer som i dag har en t-tröja eller en klänning med Fridas ansikte i mönstret har en aning om vilken spännande människa hon faktiskt var. Tänker på kvinnan jag såg i Grekland med konstnärinnan på sin breda rygg. 

I min garderob finns dock inget Kahlo-plagg, jag nöjer mig med att se dem på andra ... men nog är det lite roligt när konst möter konst, som här när måleri blir mode!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, september 22, 2024

Tillsammans med en enhörning

Det är serverat!
Tänk att jag skulle komma att umgås med en enhörning nästan varje dag på semestern! Vilket helt enkelt beror på att jag lediga dagar i sol och värme gärna dricker en öl till lunch, något jag i princip aldrig gör annars till vardags. Är helt enkelt inte riktigt galen i pilsner, för att tala klartext.

Det grekiska ölet Mythos har alltså en enhörning som varumärke. Jag har egentligen aldrig fattat det roliga med fenomenet enhörning. Men de dyker upp i alla möjliga sammanhang, som leksaker, prydnadsföremål och i vapen över både familjer, städer och länder, exempelvis. Trenden är vid det här laget ganska gammal och verkar leva vidare utan att tappa fart.

Vapen för Köklax, en stadsdel i finska
Esbo ett par mil utanför Helsingfors.
Men vad är då en enhörning? Den liknar ofta en häst eller ibland en get, men är ett påhittat, mytologiskt djur vars viktigaste attribut är det vridna hornet i pannan. Det är också en mycket ädel varelse, som en forna tiders riddare, stark i strid, empatisk och i alla lägen trogen sin älskade. Oftast är enhörningen en kvinna, och den betraktas inte sällan som en symbol för fred och godhet.

Från leksaksbutiken.
Om man lämnar leksaksbutiken och går in i sängkammaren i stället för barnkammaren har enhörningen en alldeles speciell roll, det berättar Google: den (hon?) är en ensam person som har sex med ett par, dvs i en trekant. Tydligen kan man på dejtingappar ange att man är just "erotisk enhörning" och intresserad av den sortens relationer. Häpp!

Huruvida grekerna lägger in samma betydelse i sitt ölmärke har jag förstås inte en aning, men eftersom enhörningen oftast förknippas med magi, renhet och skönhet hoppas bryggeriet kanske att det följer med även på flaska (måste dock medge att jag inte märkte den effekten vare sig på mig själv eller övriga i mitt sällskap ...). Ordet "mythos" på grekiska betyder annars rätt och slätt "berättelse".

Det är Skyltsöndag och min enhörning blev "den utlösande faktorn" till, just det, en liten berättelse, denna gång. Lägger till några fler grekiska skyltar med anknytning till semesterartad konsumtion ... 


 

Ni hittar garanterat fler skyltar om ni klickar runt hos
 Angelgirl, AnkiByblixtraCarita ChristianKajsaLisa LillaSyster, Paula, PettasSusjosStefanTony, Åke. Och hos BP förstås, Skyltsöndagens främsta tillskyndare och beskyddare.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, september 21, 2024

Veckans mening – om kvinnorollen i Afghanistan

Finns det en mening jag läst i veckan som fått mig att stanna till ett eller två extra ögonblick? Det är Skriv-Robert som brukar ställa frågan, lördag efter lördag. Jag har inte haft mycket lästid de senaste dagarna, men jag fortsätter med "Afghanerna" av Åsne Seierstad. Nu står bokens kvinnliga huvudperson inför det stora steget att gifta sig, vilket motvilligt accepteras av familjen eftersom de då blir av med en dotter som inte varit "het" på äktenskapsmarknaden. Jamila är fysiskt handikappad men intellektuellt briljant, inte alls den sortens kvinna som de flesta män i Afghanistan vill ha som hustru. Nu äktar hon en äldre änkling och hoppas att hon ska stå ut.

Hon som trott att hon aldrig skulle gifta sig – nu var detta den enda utvägen för henne att frigöra sig från familjen och för dem att bli av med henne.

Copyright Klimakteriehäxan

En rest av sommaren

Förr eller senare är det dags: man måste riva bort sommarens blommor ur balkonglådan. Petuniorna var fulla av bladlöss, så de var redan borta. Kvar fanns begonior och pelargoner. Och som vanligt är jag lika blöthjärtad när det handlar om blommor som om det gäller barn eller gulliga djur: jag har svårt att inte bjuda på lite LTC (Love & Tender Care). 

Så in kom den, den lilla blommande kvisten från en rosa "balkongprydnad". Passade fint i min munblåsta minivas från Dalslands glashytta, souvenir från besök vid kanalen i Håverud för några år sedan. 

Men till nästa vår hoppas jag ha memorerat en sak: inte köpa petunior och inte den här sortens minipelargon, för riktigt nöjd har jag inte varit med den heller. Annat är det med min övervintrare som nu, jag tror att det är fjärde året, är meterhög och fortfarande står i full blom och dessutom har nya knoppar!

Lyckas inte få med hela växten på bild!
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, september 20, 2024

Nummerbyrån

400 000  

-Så många svenskar har hittills sett "Den sista resan", långfilmen som Filip Hammar och Fredrik Wikingsson gjort. Filmen berättar hur de två vännerna försöker pigga upp Filips åldrande och livströtta pappa med en resa till hans älskade Frankrike. Det är den svenska dokumentär som dragit störst publik på bio någonsin. Nu har filmen valts  att representera Sverige när det är dags att tävla om de så eftertraktade Oscar-statyetterna. En klart udda deltagare i den tävlingen, det är jag rätt säker på, men vem vet? Jag tyckte väldigt mycket om filmen (trots att jag i många andra lägen är väldigt skeptisk till Filip&Fredrik).

1 - 2 - 3 - 4 - 5

Idag kunde man vakna till en vacker sensommarfredag när himlen verkar helt molnfri. Tillkommit till  morgonrutinen på fredagar har också fem frågor från Elisa Matilda, i dag en liten matematisk övning av enklare slag ...  

  1. Vilka fem saker har du gjort i veckan? Badat, läst, flugit, träffat Stephen Fry (once-in-a-lifetime) och druckit öl (det gör jag nästan bara på semester).
  2. Vilka fyra saker har du sagt i veckan? Eucharisto, Kalimera, Kalispera och Kalinichta. Och därmed har jag redovisat den större delen av mitt grekiska ordförråd.
  3. Vilka tre saker kommer du göra i helgen? Äta skaldjur, städa, promenera om vädret tillåter.
  4. Vilka två saker tar du med till nästa vecka? Ska fira en väninnas födelsedag och delta i en släktings begravning.
  5. Vad är en sak du gör idag? Lämnar gamla glasögon till optiker för återvinning. Ni vet väl att man kan det? Glas och bågar används i fattiga länder. Att det pusslet kan gå ihop är svårt att fatta, men det gör tydligen det.
Önskar er alla en trevlig helg. Kanske fortsätter sommaren ett tag till? Men tyvärr tror jag att sista doppet i svenskt vatten är avklarat för i år. Får nöja mig med minnet av många simturer tidigare, plus dopp i hav och pool i Parga. Där det alltså blev öl till lunch, med bra utsikt.

En Mythos till den grekiska salladen passar bra!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, september 19, 2024

Nu lanserar vi BPM!

Hur många böcker läser du i genomsnitt per månad? Den frågan kommer som veckans helgfråga från Mia i bokhörnan, och det visar sig att jag blir riktigt nyfiken på vad svaret är inte minst mitt eget, alltså! För jag vet inte alls hur många det blir! 

Dags alltså att lansera det nya måttet BPM, uttytt Böcker Per Månad. 
Tittar snabbt igenom min lista över lästa titlar från de senaste fem åren och finner att det varierar förvånansvärt mycket. 2020 läste jag hela 50 böcker, 2022 har antalet sjunkit drastiskt, till 31.

Men nu var det ju genomsnittet man skulle räkna ut. I mitt fall verkar mitt BPM-värde ligga mellan 3,5 och 4. Fast nog går det upp och ner med läshastigheten och koncentrationen, och nog uppskattar jag att hitta något riktigt lättsmält när jag klarat av en mer ambitiös text (som nu, med "Afghanerna" av Åsne Seierstad som jag inte är färdig med). Lägg till att jag gärna skippar böckerna som har över 350 sidor, de måste framstå som "livsnödvändiga" för att jag ska ta sats och hoppa in i dem.

2024 verkar ändå vara ett ganska hyggligt läsår, har avslutat 34 böcker hittills, böcker av mycket varierande slag. Somliga har jag tyckt riktigt bra om och andra har jag lagt ifrån mig med känslan av att tid blivit bortkastad ... men så måste det väl kanske få bli.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 151

TILLBAKAKAKA

-Plötsligt dyker det upp det där ordet, flera gånger, som från ingenstans. Lite otydlig betydelse tycker jag det verkar ha, men nog  handlar det om att ge igen, att hämnas. Mycket tyder på att det är barn som börjat med uttrycket, när man googlar får man upp exempel från snöbollskrig och att leka kull! Men ordet dök upp i politiska sammanhang redan för femton år sedan enligt ett tidningsklipp. Så jag är väl lite sen på bollen, men det kan jag stå ut med. Det som är Dagens ord för mig kan självklart vara urgammalt för andra.

onsdag, september 18, 2024

Historier ur historien

Vilka historiska epoker och händelser läser du gärna om? Så lyder veckans kulturfråga från Enligt O. Och den är inte alldeles enkel att besvara.

Ser tillbaka på vad jag har läst och inser att det Hitler och hans anhang ställde till med inspirerat mängder av författare. Och jag har plöjt många skildringar av de hemska ogärningar som begicks, mot judar, romer m fl.

Den amerikanska kontinenten har också genomlevt stora omvälvningar som blivit litteratur. Jag tänker bl a på Mario Vargas Llosas böcker. Och sedan alla romaner om slaveritiden i USA och kampen för mänskliga rättigheter, från Onkel Tom och framåt.

Svensk historia har också bjudit på dramatik men inte lika blodig och omfattande. Historiska romaner är ofta ändå bra underhållning. Tänker på skribenter som Anna Laestadius Larsson, Herman Lindqvist och Maria Gustavsdotter. Fler finns.

Kanske är jag vid det här laget ändå i det stadium när jag tycker att vår egen tid har många märkliga berättelser att bjuda på, och att de räcker långt. Det tar ju bara några ögonblick innan dagens historier blir historia.

För övrigt ...

... är det e-bokens dag i dag. Vill man fira den? Tja, vi erbjuds i alla fall lite rabatt på nätköp, men det frälser förmodligen ingen som hittills inte bekantat sig med företeelsen. Själv är jag periodare, brukar hoppa på något erbjudande och läsa på plattan så länge det varar. Återvänder sedan till mina pappersböcker som är mina favoriter.

Copyright Klimakteriehäxan

Starstruck – ett semesterminne

Foto Ulla Westblom
Högg tag i armen på mannen (inte alltför hårt hoppas jag). Sa:
-Excuse me, but are you the person I think you are? och fick svaret:
-Yes, I probably am.
Visst var det han! 

Vi satt på en servering på strandpromenaden i grekiska Parga en kväll i förra veckan. Många människor passerade framför oss, alla sorters flanörer som njöt av den varma kvällen. Då säger Maken plötsligt:
-Kolla vem som kommer där!

Jag hann inte reagera. Men hör och häpna: karlen kommer en gång till! Mina bordskamrater förklarar att min rivstart från barstolen var att jämföra med när Usain Bolt lämnade startblocken under sin storhetstid. Och visst hann jag ifatt honom!

Att få mig "starstruck" (superimponerad av en idol, ungefär) är inte alldeles enkelt, jag har haft lyckan(?) att träffa på rätt många "storheter" i mitt yrkesliv, men här gick alltså en Stjärna, en briljant författare, komiker, skådespelare, programledare  ja är det något han inte kan? Bakom pannbenet på denne man rör det sig alltid blixtsnabbt  och när han skriver, det är bara att erkänna och kapitulera, är min engelska och hans verkligen inte på samma nivå, är det ens samma tungomål?

Nu fick jag ändå chansen att uttrycka min beundran, och när jag efter "I absolutely adore you" la till informationen "I am Swedish by the way" svarade han "TACK", inte på sitt språk utan på mitt.

Tänk att jag har träffat Stephen Fry (jo då, jag vet att man kan umgås både mer och djupare än så här men ändå)! Och vilken tur att vi fastnade på bild tillsammans (om än från långt håll), men att få till en selfie med honom hann jag aldrig tänka på. Är glad i alla fall över detta semesterminne!

Copyrught Klimakteriehäxan

tisdag, september 17, 2024

Med possessivt pronomen

När semestern år slut (visst kan man väl ha semester även om man vanligtvis inte har ett jobb att sköta?) och vardagen tillbaka möter Ugglan & boken upp med veckans tema för Tisdagstrion, att hämta i böckernas värld. Denna gång ska det finnas ett possessivt pronomen: min, mitt eller mina i boktiteln.

"Mio, min Mio" är en av Astrid Lindgrens många bra böcker som inte alls bara passar att läsas av och för barn. Pojken Bosse hamnar i Landet i fjärran och ska bekämpa en riktig otäcking, riddar Kato. Tänker att jag verkligen borde läsa om den.

"Mina drömmars stad" är en annan bok med rätt många år på nacken som jag också skulle vilja läsa igen. Det är starten på Per Anders Fogelströms Stockholms-serie. Jag har läst hela, tyckte dock att skildringarna blev aningen blekare ju närmare vår egen tid historien kommer. PAF hade jag glädjen att träffa irl, en otroligt vänlig människa som inte alls krävde "kändis-behandling".

"Ta min hand" (Take My Hand)
läste jag tidigare i år. Den är skriven av Dolen Perkins-Valdez och tar sin läsare med till Alabama, USA, på 1970-talet. Huvudpersonen drivs av en önskan att göra världen lite bättre och hjälpa unga flickor till större frihet, rätt till sin egen kropp  och bättre framtid totalt sett. Storyn har verklighetsbakgrund, vilket gör den extra intressant. Snyggt omslag har boken dessutom!

Hade gärna petat in skotska krimförfattaren Denise Mina i trion, men där finns ingen boktitel som passar och nu skulle det ju handla om just sådana, inte om författarnamn ... 

Copyright Klimakteriehäxan