Kan den ramelska låtskatten hitta en yngre publik?

Nog hade det varit kul om Povel Ramel hade stått på benen så att vi hade fått fira honom på 100-årsdagen! Men så blev det inte. Han dog 2007, 85 år gammal. /.../  

Så här kan Povel Ramel se ut om han nånsin hamnar på
Brunkebergs torg som det är tänkt. Där låg också hans
Idéon-teater. Bilden bär Jan Lööfs omisskännliga
signatur. Från "Sverker", Povel Ramel-sällskapets tidning. 

Nu har jag väldigt länge väntat på att en utlovad Povel-staty ska sättas upp i centrala Stockholm, men före 100-årsdagen blev det inte. Fast vi, Povels vänner, är ju vana att vänta. Helt obegripligt var det att han inte kom in i Swedish Music Hall of Fame som en av de allra första – det tog sexton år innan han kunde inta den fullständigt självklara platsen. 

Ett minnesprogram har han i alla fall tillägnats av kulturredaktionen på SVT, två timmar långt. Blev det bra? För all del. Där fanns den tydliga och vällovliga ambitionen att försöka intressera en ny och yngre publik för den ramelska låtskatten, man fick också höra och se olika originaluppföranden. /.../

Povel Ramel ligger begravd på Lidingö, där han bodde. På stenen står en liten vers han diktat själv, en vers som dottern Lotta fann på hans skrivbord efter hans död. Den ger oss Povel i ett nötskal: "Han skapade en tonrik väv / av ystra visor spunnen / så vill jag man ska minnas mig / ja så vill jag bli munnen". /forts

Att Povel är en stor idol i min värld framgår väl om inte annat av att hans namn minsann är en egen etikett här på min blogg. En ära han delar med en enda annan människa: Dolly Parton. Visst, de är väldigt olika. Men faktum är att de har många likheter också, om man tänker efter ...

"Underbart är kort" är ett av alla ungefär tusen fantastiska  sångnummer som Povel skapat. Det kan gälla som omdöme om hans liv också, det kunde gärna ha fått bli lite längre med många nya och underbara låtar ... även om 85 naturligtvis är en aktningsvärd ålder. Nog vore det också underbart om en yngre publik kunde hitta fram till hans låtskatt och se till att den får evigt liv!

Du läser hela min hyllning till Povel Ramels minne här, på News55. Gratis och öppet för alla första dygnet innan krönikan bara kan klickas upp av prenumeranter på sajten. 

Copyright Klimakteriehäxan

Med svenska vokaler

Idag lägger Ugglan fokus på små ringar och prickar när det ska handla om en ny tisdagstrio, eftersom det nu gäller att få med  Å, Ä och Ö (minst en av bokstäverna någonstans i varje titel). Jag bestämmer mig för att ha med minst två av dem i de titlar jag väljer!

"Högläsaren" (Der Vorleser) av Bernhard Schlink är en av de där romanerna man inte glömmer trots att tiden går. Gripande kärlekshistoria mot en bakgrund av krig och elände. Finns som film också.

"Sagan om det röda äpplet" kan vara Jan Lööfs bästa bilderbok, eftersom både barn och vuxna kan läsa den nästan hur många gånger som helst utan att tröttna. Det finns alltid någon ny detalj att upptäcka! Boken belönades också med Heffaklumpen (Expressens barnbokspris) när den var ny.

"Mörker och blåbärsris" (kolla! alla tre vokalerna finns med!) är en tidig Kerstin Ekman som jag läst om och fortfarande gillade. Utspelar sig förstås i Norrland, med en stark kvinna i fokus.

Kate Winslet lyssnar när Ralph Fiennes läser i "Högläsaren".

Copyright Klimakteriehäxan 

Näst sista stafettsträckan: SELFIE 22

För tjugoandra (!) gången är det dags för en SELFIE, fast det här och nu handlar om att beskriva sig själv utan att nödvändigtvis ta en bild. Den här veckan är det Ditte som delar ut nyckelorden. Och jo då, det är bara att erkänna: ett och annat litet "att" får man ta till för att få ordkedjan att hänga ihop!

1. Stjärntecken där jag är född: Skorpion

2. Något/någon som gör/gjort mig glad: Nattsömn av det oavbrutna slaget

3. Uttråkad. Av vad? TV-reklam

4. Styrka/egenskap hos mig som jag uppskattar: Många idéer

5. Egenskap hos mig som jag är mindre förtjust i: Riktigt envis (i vissa fall kan jag t o m vara långsint ...)

6. Något som intresserar mig: Sport, konst, litteratur, foto, film, mat, ordsnickrande ...

7. Tid. Vad lägger jag gärna tid på? Egna funderingar (inte ofta så himla djuplodande)

8. Önskan/önskningar inför sommaren: Riktigt mycket fint väder med sol och bad (och regn på nätterna)

9. Något som känns somrigt:  De färska, närodlade och ljuvligt doftande jordgubbarna

10. Vad vill jag lära mig:  Att dreja (det vore åtminstone roligt att prova, jag har testat så många andra sorters hantverk men aldrig denna)

11. I en vänskap värdesätter jag: Att en hemlighet förblir en hemlighet

12. Något jag kan rekommendera: Tidning, tryckt på papper (det är inte alls samma sak att läsa tidning eller lösa korsord på nätet, även om det naturligtvis fungerar – iofs uppdateras de digitala ipplagorna oftare men det hjälper inte)

Nästa vecka är det Mrs Calloway som "delar ut stafettpinnarna" – då handlar det om slutsträckan innan det blir sommaruppehåll. Om SELFIEn återuppstår fram på höstkanten återstår att se!

Copyright Klimakteriehäxan

Skrämmande skyltar?

Hur farlig kan en tax bli? Tja, det är säkert individuelllt. För min del (jag gillar taxar, speciellt strävhåriga) har jag aldrig blivit rädd för någon, men det hindrar förstås inte att det existerar argsinta och folkilskna exemplar. Antagligen gör det det där man satt upp den här skylten ... jag såg dock ingen hund, bara den tydliga varningen!

Hängning är en annan företeelse som också kan verka skrämmande vid första anblicken. Fast när det kommer till det lite mer finstilta behövde man inte bli särskilt ängslig här heller.

Det är som du förstår Skyltsöndag i Blogglandia. Fler skyltar av de mest skilda slag kan du hitta om du klickar dig över till BP, som listat skyltande bloggvänner här.

Så här skyltar svensk-polska språksajten NW Språk AB inför Mors dag, som förvisso
 infaller just denna söndag. I Polen firas den däremot alltid på ett och samma datum,
den 26 maj. Jag gillar bilden, men modersrollen i Polen har genomgått en viss
förändring, och inte till det bättre om du frågar mig. Polen var landet med liberal abortsyn
som räddade mängder av svenska unga kvinnor som blivit gravida utan att vilja ha barn.
Dumt, naturligtvis, men mänskligt. I Polen där kvinnan bestämde över sin egen kropp
fick de abort, under (såvitt jag förstår) mestadels anständiga medicinska förhållanden.
I dag är abort bara tillåtet om graviditeten är resultatet av en våldtäkt eller 
incest, om kvinnans liv är i fara eller om fostret är allvarligt skadat. 

 

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans mening – om mordiska gubbar och ABBA

Finns det en mening som fått mig att hejda mig lite extra i läsningen den gångna veckan? Ja men det gör det väl alltid! Det är Skriv-Robert som uppmanar oss att på lördagar bjuda på just den meningen, lång eller kort, rolig eller allvarlig, klok eller korkad. Denna gång hittar jag mitt bidrag i "Forever young" som min journalistkollega Johan Ripås (SVTs korrespondent i Afrika) debuterade med för några år sedan, men som jag först nu kommit mig för med att läsa. En uppväxtskildring med många välbekanta beståndsdelar, men också några överraskningar. Som historien om Söndagstupparna, gubbgänget som begår mord och gömmer sina offer inuti nedplockade kyrktuppar ... ett inte särskilt charmigt sällskap, kolla bara in den här beskrivningen:

Med stöd av käppar och rullatorer brakade de igenom häckar och grindar, vrålande med löständer hängande snett och tvåveckorsslemmet stänkande ut halsarna.

Uppdatering: Efter att ha tillbringat en stund i tidningsvärlden hittar jag ytterligare en mening som jag tycker passar jättebra här. Det är Jonas Gardell som varit på premiären av ABBA-showen "Voyage" med avatarer i London. Han skriver om sin upplevelse i dagens Expressen, där han bland annat konstaterar att de digitala stjärnorna placerats ganska långt bak på scenen. Gardell förstår varför, och jag håller nog med:

Men vad fan, vem i vår ålder gör sig inte bäst på lite avstånd?

Copyright Klimakteriehäxan

Gott och blandat

Fredag i syrenernas tid. Blommorna lär hålla längre än vanligt, för särskilt varmt har vi det (tyvärr) inte. Och jag som längtar efter att ta ett dopp i sjön får helt enkelt vänta ett tag till, för någon vinterbadare blir jag aldrig. 

Elisa Matilda tar vara på denna klämdag bland annat genom att skicka ut fem fredagsfrågor, precis som hon brukar, denna gång under rubriken "Gott och blandat", vilket passar bra!

1. När var du senast helt offline? Det har förstås hänt även i modern tid, men jag minns inte när och långvarigt var uppehållet säkert inte. Strömavbrott, kanske?
2. Vad skulle du klä ut dig till vid en maskerad? Skulle kunna återuppliva en gammal figur från skoltiden: gjorde hål för huvud och armar i en rejäl pappkartong, ritade en tv-ruta på framsidan och på den stod det "Tekniskt fel". Hade "antenner" av ståltråd på skallen ... inte visste jag att jag skulle komma att jobba med tv och emellanåt drabbas av diverse tekniska kalamiteter irl ... 
3. Vilket val ställdes du senast inför? Två i går. Först kött eller fisk till lunch. Tog flundrafilé, gott. Sedan ointressant tv eller sängen. Valde det senare alternativet. Nöjd.
4. Vad gjorde du senast i skogen? Såg en älg på håll. Den såg inte mig.
5. Vilken aktivitet gör du helst ensam? Löser sudoku. Funkar inte med hjälp. Man måste komma på lösningen på egen hand.

Copyright Klimakteriehäxan

Nå tjejer, blir det nån skillnad?

Det har sagts oändligt många gånger: världen skulle se helt annorlunda ut om kvinnor hade makten i stället för männen, som cementerat ett gubbvälde med många inbyggda fel och brister. Dessutom tenderar karlarna att vilja kriga, utan att en utomstående betraktare förstår varför.

Är det nu det är dags att krossa det omtalade glastaket? Samtidigt som det är läge att slå ett slag för freden, för färre vapen och mer samtal. Att utvecklingen skyndats på och behovet ökat beror till stor del på Putins attack mot Ukraina. Upp till bevis!

Världen och framför allt Europa är inne i en intensiv förändringsperiod. Och en tydlig tendens är att allt fler makthavare i länderna omkring oss nu är kvinnor. /.../

Och vi behöver starka kvinnor i politiken, som internationella spelare i en tid när kvinnors rättigheter runt om i världen på nytt utsätts för allvarliga hot. /.../  

Kommer ni ihåg stridsropet från 70-talet, i teaterföreställningen ”Jösses flickor”? Det ljöd: ”Kan vi, törs vi, vill vi?”. Svaret var glasklart: ”Ja vi kan, vi vill och vi törs”. Kanske är det där vi är nu, äntligen? Några har bevisligen tagit sig till toppen och borde kunna göra skillnad. Upp till bevis, tjejer! Krossa glastaket och främja freden! ./.

Vill du läsa hela krönikan gör du det på News55, bara genom ett klick här. Öppen för alla inledningsvis innan den så småningom blir åtkomlig endast för prenumeranter.

 Copyright Klimakteriehäxan

När jag läser med öronen

Nu dök det upp en fråga hos Mia i bokhörnan, en fråga som jag inte hade väntat mig: Läser man när man lyssnar på ljudböcker?

Ja men visst gör man väl det! Jag kallar det för att jag läser med öronen. Funkar kanon på promenad och på längre bilturer. Har just avslutat "Blodsbröder" (Sons of Fortune) av Jeffrey Archer, i hyfsad inläsning av Magnus Roosman. Det är av enorm betydelse hur inläsningen funkar!

Archer är en fascinerande författare, med en bakgrund som konservativ politiker och parlamentsledamot. Som författare debuterade han 1975 och sen dess har han skrivit mer än femtio böcker. Hans skrivande fick en riktig framåtpuff när han 2001 hamnade i fängelse i 18 månader, dömd för mened. Det betydde gott om tid att formulera sig och klura ut nya intriger!

Sedan dess är han författare på heltid, och han lär ha sålt över 320 miljoner böcker – en toppnotering även på det engelskspråkiga området. Archer har dragit nytta av sina erfarenheter från politiken, romanerna är inte sällan av typen "politisk thriller". Jag har läst (och lyssnat) på flera och tycker att han är riktigt bra, stundtals rent av "unputdownable" (älskar det ordet)!

Copyright Klimakteriehäxan

Konst-igt på äldre dar

"Planering" Jan Sundén

Många är de vänner, kollegor och bekanta jag har som gruvat sig för att lämna arbetslivet och gå in i den "eviga semester" som pensionärstillvaron utgör. "Nu har jag rensat alla skåp och lådor, fönstren är putsade, trädgården är fixad också, vad ska jag göra nu?" som en kvinna sa, lätt desperat.

Jag förstår reaktionen, fast jag för min del förstås inte alls rensat alla skåp och lådor – det evighetsprojektet kommer att ärvas efter mig, är jag rädd. Definitivt finns de där stunderna när jag också undrar vad jag bör ta mig till för att försvara min existens. Turligt nog har jag fått två barnbarn, att möta dem är alltid något att se fram emot.

Dock ser jag ideligen bevis för att konstutövning i olika former kan fylla dagarna för många med rätt begåvning. En väninna målar akvarell, det är ett färskt intresse. En annan nypensionerad  jobbarkompis hade nyss sin första utställning, akvarell, akryl, olja. Ni har sett hur Musikanta, Ingrid Käfling, hamnat på min vägg med en "hälla". Min gamla nyhetskollega Jan Sundén har blivit en jätteskicklig konstnär. Han började i och för sig måla tidigt, men efter pensioneringen tog det fart på allvar.

En av hans bilder köpte vi in som vinst till medlemslotteriet i den konstförening som jag är med i, och riktigt många uttryckte sin beundran för verket "Planering" (bilden överst), en olja i stort format med tre härliga ungar som motiv. Om du blir nyfiken kan du se (och köpa) många fler av Jannes målningar här!

Visst verkar det vara en härlig satsning, att greppa penseln, ställa sig vid ett staffli och komma loss? Tror tyvärr inte att jag besitter rätt talang, man nog är det uppmuntrande att se andra som vågar satsa och också lyckas på det som lite fördomsfullt kallas "på ålderns höst".

En annan favorit: "Personlig assistans" Jan Sundén

Min "hälla" av Ingrid Käfling

Många kom, såg och köpte när Gisela Frändfors hade sin debututställning.
Det blir fler, var så säker!

Copyright Klimakteriehäxan 

SELFIE nr 21 består av drömmar

Stafetten med SELFIE fortsätter och nu är det Kicki som kommit med nyckelorden. Jag hoppar rakt ut i drömmarnas hav (och då handlar det inte om kakor)!

1. Drömyrke: Journalist (och författare också, ja men jag blev ju det!)

2. Drömresa: Transsibiriska järnvägen (inte längre genomförbart tror jag)

3. Önskedröm: Nej till krig (och svält)

4. Sanndröm: Gulliga barnbarn (och mina egna barn har också varit/är guld värda)

5. Mardröm: Någon hemsk sjukdom slår till i familjen

6. Drömställe: Nära havet

7. Drömdjur: Terrier (West Highland White, populärt kallad Westie)

8. Drömmiddag: Restaurangbesök i Buenos Aires (vill så gärna dit igen)

9. Drömman/kvinna: Sven-Bertil Taube (har beundrat honom i alla år, och karlen är ju fortfarande snygg, låter bra och verkar trevlig!)

10. Drömsemester: En afrikansk safari (vill möta både lejon, giraff, elefant irl, dock inga ormar)

11. Drömserie på tv: Ingen jag kommer på (fast jag skulle gärna se en säsong till av danska "Badhotellet"! eller varför gör ingen "Ishotellet", det skulle ju passa när jag sökte ett svar på i ...)

12. Dröm, vilken som helst: Å så härligt att vara frisk! (gärna tillsammans med "Å så bra att jag gått ner i vikt!")

Den här stafetten fortsätter nästa vecka med Ditte. Gör du också en SELFIE? Lämna en länk i kommentarerna, gärna både här och hos Kicki!

Copyright Klimakteriehäxan

Grönt i stan (och lite annat)

Se här, en för mig ny skylt mitt i huvudstadens trafik! Den sitter på Götgatan på Södermalm, en av alla gator som försetts med rejäl cykelbana. Och nog vet vi att det är en grön transportmetod man använder när man cyklar. Men att man kan få surfa på en grön våg med sin velociped, det känns extremt hyggligt! Kan bara hoppas att ingen gångtrafikant missförstått något och därmed blir övercyklad i högsta trampfart. 

Om du är sugen på fler skyltar än dessa så vet du att vägen till skyltsöndagens inlägg går här, via BP.

Var så god, den här skylten verkar ledig för vilket budskap det vara må!

Är det någon sorts humor i budskapet från begravningsbyrån? Eller ska man tolka skylten som en klapp på axeln i allmänhet och största välmening?

Detta är bilden ni har väntat på eller hur! Skylten som berättar att här väntar en blomstrande äng hänger förstås kvar, och kapitel 7 bjuder i alla fall på EN blomma, en trött gul tulpan som knappt syns ...

Copyright Klimakteriehäxan

Den blomstertid nu kommit ...

Den blomstertid nu kommer                   Med blid och livlig värma
med lust och fägring stor.                       till allt som varit dött,
Du nalkas, ljuva sommar,                       sig solens strålar närma,
då gräs och gröda gror.                          och allt blir återfött.

Det här är utan tvekan en av våra allra mest älskade sånger om sommaren, den gamla psalmen som skrev redan 1695. Melodin, som har spårats ända till 1500-talet, kallas "folkmelodi" för någon känd kompositör finns inte. Texten har däremot genomgått diverse moderniseringar, från Israel Kolmodins ursprungsversion via Johan Olof Wallin till Britt G Hallqvist. Vi har alla sjungit den på otaliga skolavslutningar, i nya "finkläder" och med ledighet i blick. 

Nu är det dags för den igen. Studentmössorna har börjat vimla, mammor och pappor har näsdukar redo för både små och stora barns fester, såväl i picknickformat som examensbuffé. Inte utan att man kan sakna det lite grand! Men blomstertiden får vi ändå njuta av, den är ju redan här. Det går i en rasande fart. Än en gång är talesättet "mellan hägg och syren" oanvändbart, möjligen kan vi ta till "mellan syren och hägg" och på så vis förlänga njutningen ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om mäktiga kvinnor

Världen förändras ständigt. En trend verkar faktiskt vara att allt fler kvinnor intar mäktiga positoner i samhället, inte minst i dagens Europa som är inne i en period av stark förändring, pådriven av den ryska invasionen av Ukraina. Svenska Dagbladets kunnige krönikör Rolf Gustavsson skriver en betraktelse i ämnet i dagens tidning. Jag plockar en liten mening där som mitt val när det handlar om Veckans mening, den där man läste som stod ut lite bland alla de andra, så som Skriv-Robert befallt:

Det är påfallande hur många kvinnliga politiker som spelar en framträdande roll i omsvängningen.

Copyright Klimakteriehäxan

Om "om" vore en möjlighet ...

Anouk Aimée och Jean-Louis Trintignant i "En man och en kvinna". Oförglömlig!

Ett efterlängtat regn trillar ner över oss och alla törstiga växter denna fredag. Regn kan man inte lita på, det kommer inte regelbundet, men det gör de fem fredagsfrågorna från Elisa Matilda! Denna gång på temat om, det där lilla ordet som kan stå i vägen för ganska mycket trots att det ser ut som en möjlighet ...

1. Om du kunde se en film igen för första gången, vilken skulle det vara? "En man och en kvinna" (Un Homme et une Femme), regi Claude Lelouch, med Jean-Louis Trintignant och Anouk Aimée. Omvälvande var den! Kom 1966 och visade upp nya grepp, fantastisk musik blev man också bjuden på. Tänk på scenen när hon tvättar hans hår medan man hör "Samba Saravah"! Det lär finnas två uppföljare, med samma skådespelare, om hur parets framtid tett sig. Vill se!
2. Om du kunde begå ett brott och inte åka fast, vad skulle du göra? Kan inte låta bli att fundera på något i mordväg i österled, men ... det får bli en uppgift för någon annan, tror jag.
3. Om du skulle vara expert i ett ämne, vilket skulle det vara? När jag gick i gymnasiet funderade jag på att bli meteorolog. Kanske läge att ta upp den tanken? Älskar ordet "ocklusion" och då skulle jag ju kunna få användning för det ... Väder bryr vi oss ju om, alltid! Jag med (se bara hur jag började det här inlägget).
4. Om du kunde skriva en toppsäljande bok, vad skulle du skriva om? Ja tänk om jag visste det!
5. Om du kunde lägga till en sak i din dagliga rutin, vad skulle det vara? Mer motion. (I kombination med mindre godis).

Copyright Klimakteriehäxan

Hur "boklig" är min familj?

Har övriga i din familj bokintresse? Det är Mia i bokhörnan som undrar, som avspark inför den helg som nalkas.

Den frågan kan jag tryggt besvara med ett ja. Fast det finns ju nyanser ... Om vi tar det från början så läste min mamma hur mycket som helst, olika sorter. Hon grundlade tveklöst mitt bokintresse (och det för blommor!). Pappa föredrog reseskildringar, min teori är att han på det viset "reste" trots att han inte kom utomlands förrän på äldre dagar.

Mannen jag är gift med är son till en bokhandlare, och det skulle förstås inte behöva betyda något, men i hans fall har det gjort det. I dag läser Maken mer än jag, han är förskonad från perioder av boktrötthet som jag drabbas av då och då (är inne i en sådn svacka just nu).

Våra barn älskade böcker från start, vi hade alltid gott om spännande saker hemma, högläste ofta, och både Sonen och Dottern kunde kallas bokslukare. Nu läser fortfarande Dottern, medan Sonen tappat farten. Dock är hans tvååring klart road av böcker, jag har ju sparat våra Alfons Åberg från förr och många fler, så jag hoppas att intresset kommer att finnas också framöver! 

Barnböcker fungerar som inkörsportar till litteraturens värld, och det är jätteviktigt! Betyder massoe för framtiden, för språkutveckling, för empati, för öppenhet inför nya människor och miljöer. Man har aldrig läst en endaste bok i onödan, brukar jag predika ...

Detta är, hoppas jag, bild på en blivande bokslukare. Han är på god väg in i bokstävernas förtrollande värld!

Copyright Klimakteriehäxan

Livet på långa ben började för längesen

Visst kan och ska man sträcka på benen ibland. När vi använder det uttrycket betyder det väl oftast att vi gör ett avbrott i en långsittning, på någon sorts möte eller kanske en bilfärd. Men överfört till modevärlden blir det något annat!

Tänk så många gånger det har skällts över hur modefirmorna i sina annonser och kataloger låtit en grafiker ta in fotona i ett bildbehandlingsprogram och där gjort om relativt normala människor till långa och supersmala figurer, framför allt genom att förlänga benen ett snäpp eller (oftare) fler. Om man tittar lite noga ser de där modellerna faktiskt inte alls särskilt normala ut längre, snarare lätt vanskapta ...

Nog trodde jag tills alldeles nyss att detta var ett modernt ofog i spåren av viktfixering och bantningshets. Så fel jag hade! Det blev alldeles glasklart när den här bilden, en teckning på aktuellt mode kanske på 40-talet (osäkert), damp ner framför mina ögon. Kolla in benen! Och fötterna! Sinne för proportioner? Noll!

Den dag min underkropp är mer än dubbelt så lång som min överkropp blir livet inte lätt att leva, jag skulle inte få plats i min säng och inte passar varken det jag har i garderoben eller det som säljs i butiker heller, den saken är säker. Säkert är också att förvanskade kvinnor i modebilden inte så enkelt kan skyllas på HM och liknande företag. Benen började växa långt tidigare!

Illustration troligen ur tidningen Stil, den första svenska damtidningen som ägnade
stort utrymme åt mode.

Copyright Klimakteriehäxan

Kultur man inte kände till

Enligt O har som vanligt på onsdagar ställt Veckans kulturfråga. Den lyder: Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Jag kom i det längsta inte på något alls som svar, men nu när dagen är nästan slut inser jag att mitt val är, måste bli, Ukraina. 

Visserligen följer jag inte ESC, men jag har förstås inte undgått att det ukrainska bidraget avgick med segern, under publikens jubel – var det månne kraftigare än vanligt på grund av omständigheterna? En bit av tävlingslåten lyckades jag också se, med folkmusikinfluenser och djärv dans. 

Faktum är helt enkelt, att Ukraina har varit ett oskrivet blad för mig ända till den 24 februari i år när Putin skickade in sina styrkor. Det har visat sig att landet har rader av kulturella stjärnor av alla sorter (det ryms ju några i en befolkning på nästan 45 miljoner) och det är väl bara ett bevis för bristande allmänbildning att man aldrig haft en aning, inte ens försökt intressera sig. (Då har jag ändå en kompis som bott och jobbat i Kiev!) Fler än jag blev nog överraskade av att landets president är både ståuppare och skådespelare, och dessutom segrare i landets Let´s Dance! 

En representant för det ukrainska kulturlivet kan ses i en video på nätet. Det är en kvinna som går fram till en flygel, tar av tyget som ligger över den som skydd, slår sig ner och börjar spela. Hon är mycket skicklig, och medan hon låter fingrarna löpa över tangenterna vandrar kameran runt i lägenheten, en tämligen normal bostad. Men det är bara flygeln som är hel, som genom ett mirakel! Allt annat, möbler, skåp, prylar, ligger i bitar och smulor runt omkring sedan ryssarna "gjort hembesök", beskjutit huset. Så oändligt sorgligt. 

Möjligen kommer fler kulturyttringar från Ukraina att dyka upp här hos oss framöver. Läge att hålla lite utkik!

Copyright Klimakteriehäxan

Sånt man inte förstår

Världen är ju full av komplicerade skeenden, avancerade tankar och krävande insatser på rader av olika plan. Många av de där företeelserna är sådana som man har lite svårt att begripa. Men så finns det väldigt enkla ting som man heller inte förstår trots att man verkligen försöker. Som till exempel: hur är det möjligt att nästan bara jag plockar maskrosor och sätter i vas?

Copyright Klimakteriehäxan

Uppåt väggarna!

Min "hälla", signerad Ingrid Käfling. Jag känner doften av hav ... gör inte du?

 Att blogga har betytt en hel del under de år jag envist hållit på (startade 2004). Jag har lärt mig saker, jag har haft roligt, jag har tvingats att ta reda på sådant jag inte visste någonting om, jag har bjudits på både leenden och tankestimulans. Och så har jag fått vänner! 

Till dem räknar jag Ingrid Käfling som på sin blogg skriver som Musikanta, vilket gör det lätt att gissa att musik är viktigt för henne. Men hon är konstnär också! Har målat mycket flitigt. Sedan några dagar hänger ett av hennes verk på väggen i vårt vardagsrum. 

Det är en så kallad "hälla"  framställd i en speciell teknik (Acrylic Pouring Art) som Musikanta tillägnat sig, med bravur. Utställning har det också blivit, hemma i Söderköping. Hon berättar mer om sig och sin konst på bloggen, förstås. Bara ett klick bort!

"Hällan" som flyttat in hos mig har fått sällskap av en bild av tavelmålaren Bengt Elde,
en italiensk souvenir, en akvarell från Longyearbyn och (en flik av) en häftig affisch med
illustration av bolivianska Graciela Rodo Boulanger. Så har jag det uppåt väggarna!

Copyright Klimakteriehäxan

Och samtidigt, på en annan plats, så ...

Ugglan & boken pekar denna vecka på en sorts böcker som jag i grund och botten inte är särskilt förtjust i: Böcker med parallella berättelser/flera tidsplan. Tycker det kan bli svårt att hänga med i svängarna, komma ihåg var man senast lämnade en delhistoria, hålla reda på många personer. För att inte tala om inre monologer, de brukar få kursiv text som markering ... Det är ett grepp som jag tycker i princip ingen lyckas med!

Men som vanligt finns det undantag. Ett, och förmodligen det i särklass bästa av dem alla, är "USA", trilogin av John Dos Passos. Tyvärr har jag skrivit om den redan ett antal gånger, å andra sidan är det så fenomenal läsning att det känns ok med ännu en upprepning. Här finns de parallella historierna, hopp i tiden, hopp också i genre (personporträtt, aktualiteter, fiktiv story). Och eftersom det är tre titlar som ingår:  "The 42nd Parallell", "1919" och "The Big Money" så är ju tisdagstrion fullbordad!

Har haft dessa böcker i min ägo sedn 1976 (har skrivit in det i första delen, där står också
att jag köpte dem i New York). Men det är först nu som jag inser hur smart man varit när
man bestämt hur omslagen skulle se ut!

UPPDATERING: Ibland tar minnena tid på sig innan de väljer att dyka upp ... Nu kommer jag nämligen ihåg en bok som jag verkligen gillade och som hör hemma i dagens trio: "Sophies historia" (The Girl You Left Behind) av Jojo Moyes. Strålande underhållning som pendlar mellan tidigt 1900-tal och tidigt 2000-tal.

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE för tjugonde gången!

SELFIE-stafetten fortsätter, denna gång som är den tjugonde i ordningen är det Femfemman som håller i tömmarna. Nya infallsvinklar, så bra! Fast reglerna är de samma som vanligt!

1. Postadress: Stockholm

2. Ett rum: Mitt eget sov-

3. En plats i mitt hjärta: Värmskog (där jag bodde som barn och dit jag ofta återvänder)

4. En god egenskap hos mej: Glad (för det mesta fast inte just idag, vaknade genomförkyld för första gången på mycket länge)

5. En sämre egenskap:  Dåligt för att inte säga uselt tålamod

6. Svårt att motstå: Dajm (har bevisligen det som på engelska kallas "sweet tooth", inte bra i kombination med dålig karaktär ...)

7. Svårt att stå ut med:  Massinvasionen, den ofrånkomliga, av sommarens alla insekter (de bits ju!)

8. Överskattat: Nobelpristagare (i litteratur, de andra vet jag så lite om) 

9. Underskattat: Erfarenhet 

10. Stolt över: Två barn, två barnbarn, fyra böcker, nästan 7000 blogginlägg, över 50 år som journalist

11. Trevlig hushållssyssla: Tittar i kyl och frys (för att hitta på något till middag)

12. Mindre trevligt hushållsgöromål: Strykning (som jag faktiskt avskyr men ibland blir man ju tvungen, jag har bloggat ett antal gånger om detta)

Nu blir det spännande att se hur många fler som hoppar på tåget denna gång! Nästa måndag är det  Kicki som ger oss andra tolv nyckelord att reagera på! Alltså ännu en stafettpinne att hugga tag i! Vi lägger oss i startblocken.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltgodis

Eftersom vår huvudstad till en enormt stor del är inklädd i plast och byggnadsställningar för närvarande (något som jag redan grymtat ogillande om) får näringsidkarna problem: De syns ju inte! Så chokladtillverkaren plockade fram en ny skylt för att godisälskarna inte skulle gå förbi butiken av misstag.

Den som vill bejaka sina vårkänslor och nosa lite på försommaren kanske beger sig till Skansen. Jag gillar deras skylt med fina blommor och blad! Sitter i bussar bl a. Du som är sugen på fler skyltar – vi kan kalla det skyltgodis – kan leta här, via BP.

Detta verkar vara reklam för en rappare, men jag tycker att alla som heter Tommy kan
få ta åt sig av den lilla skyltens budskap!

Här har ni kapitel 6 i den dramatiska historien om den anlagda blomsterängen som jag
ser från mitt fönster. Grässtråna har blivit lite fler, lite längre och lite grönare. I övrigt
noterar jag, nytt denna vecka, ett maskrosstånd, märkvärdigt nog utan blommor ...
Spänningen fortsätter: hur ska detta sluta?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om klickjakt

Vad har jag läst i veckan som fått mig att hejda mig om än aldrig så lite? Det ska vara Veckans mening, i Skriv-Roberts efterföljd. Då väljer jag en mening som ligger mitt gamla jobb nära. Det är min SVT-kollega Micke Leijnegard som skrivit "Roten till allt ont", en blandning av deckare och samhällsskildring som låtit tala om sig märkvärdigt sällan sedan den kom ut i fjol. Micke låter sin historia utspelas i miljöer han känner väl, Norrland, Stockholm och den  nyhetsvärld som alltmer fokuserar på snabba digitala insatser, vilket kan få – och får – ödesdigra konsekvenser ...

Alla journalistiska arbetsplatser dignade under krav från panikslagna mediebaroner, alla hetsades till att skapa "klick", väcka uppmärksamhet, skit samma om vad eller hur.

Copyright Klimakteriehäxan

Bokmärke för miljöns skull

Jag har verkligen inte det minsta behov av fler bokmärken, men så dök det upp en etikett som jag ändå satte ett band i och la till de övriga i samlingen. Budskapet är bra! Lördag var länge bokmärkesdagen, men detta är för min del bara ett högst tillfälligt återfall. Utan tvekan gör jag hur som helst som det står: minskar plastavfallet, återanvänder och – när jag definitivt tröttnat – lämnas det till återvinning! 

Det finns dock några bloggare som fortsätter med bokmärken: Hannele, BP och Gerd ger inte upp.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans trevligaste

På fredagar ställer Elisa Matilda fem frågor och när jag först kollade in dagens visste jag inte vad jag skulle svara. Men nu kom jag på det! Samtliga svar jag härmed klämmer ur mig handlar om ett och samma tillfälle. Några timmar i går kväll var allt som behövdes! 

1. Vad är det trevligaste någon sagt till dig i veckan? Tack för maten, det var jättegott!
2. Hur gjorde du veckan lättare för någon? Min väninna och hennes man slapp laga middag igår - jag bjöd in dem spontant och med noll varsel, vi åt korv och potatissallad, tog en glass, drack vin och hade jättetrevligt!
3. Vad fick dig att le? Vi log både i soffan och vid matbordet, oavbrutet!
4. Vad är ett trevligt möte du haft från veckan? Samma oplanerade middagsträff! Jag älskar korta startsträckor!
5. Vad är en trevlig kväll för dig? En supertrevlig torsdagskväll blev det. Mat, dryck, prat. Inte sent. Vi hann med lite tv sedan gästerna gått.

Det är också väldigt trevligt att titta upp mot en blå himmel och se att träden
blir grönare och grönare! Det kunde man göra denna vecka!

Copyright Klimakteriehäxan

Sjung en sång om kärlek – eller?

Sverige har gått till final i årets upplaga av Eurovision Song Contest. Det har du förmodligen inte kunnat undgå vid det här laget. Cornelia Jakobs sjunger "Hold Me Closer" vilket är en historia om en relation som tagit slut, men glad är hon inte: 
But most of all, I wish that I could love you less
Well, maybe you're right, I'll find someone else
You say it isn't me, but when did that ever help?

Foto SVT

Eftersom jag inte följer den här tävlingen har jag ingen koll vare sig på hur starkt det svenska bidraget är eller vad övriga låtar kan tänkas handla om. Men jag ramlade nyligen över statistik som visar, att det har hänt något med populärmusiken. Den handlar inte alls lika ofta som förr om kärlek!

Man har jämfört texter ända från 50-talet och framåt, och då visar det sig att vi nu lyssnar till 14 % färre kärleksord än man gjorde då. Lika mycket har kvoten svordomar ökat! Dessutom handlar det betydligt oftare om pengar nu än då, här ett plus på 13%. Det är helt enkelt kärleken som fått stryka på foten. 1950 innehöll 88% av de undersökta låtarna "words of love", nu är det 74%. Har dagens låtsnickrare en mycket mer negativ syn på livet? Ja det verkar faktiskt så! 

Vem sjunger då mest om kärlek? Jo minsann, Johnny Cash! Ska unga Cornelia J ta sig in på den topplistan blir det en tuff uppgift. Ingen artist med minsta svenska anknytning finns bland dem som kvalat in på topp-tio-listan. Men jag önskar henne lycka till, snål vore jag ju annars!

Copyright Klimakteriehäxan

Utsidan kan vara avgörande!

Kvällen är sen när jag kollar in helgfrågan från Mia i bokhörnan: Har du köpt någon bok för det vackra omslaget?

Mitt svar på den frågan är JA. För det var tack vare utsidan på "Sinnenas tid" (Passion simple) som jag upptäckte Annie Ernaux för många år sedan. De där äpplena fångade min blick, det var bokrea och ett väldigt bra köp! Nu har jag hennes "Åren" (Les annees) som står och väntar oläst. 

Dessutom har jag redan ett antal gånger här på bloggen nämnt att när en serie av Selma Lagerlöfs böcker kom ut i pocketversion med blomstrande omslag av svenska designsystrarna Jobs fick jag verkligen tala allvar med mig själv: jag hade ju redan böckerna, fast inte alls lika vackra ...

Kom sedan inte och säg att det inte spelar roll hur en bok ser ut bara den är läsvärd. Den blir bara bättre av ett snyggt omslag, gärna ett som är lite originellt. Utsidan kan vara avgörande!

Copyright Klimakteriehäxan