onsdag, mars 31, 2021
Hembygd i påsktid
tisdag, mars 30, 2021
Bäst för barn i bokhyllan – och årets Alma-pris
Barnböcker ligger mig varmt om hjärtat. Jag har fortsatt läsa sådana som vuxen, både innan och efter att jag fick egna barn. Så många härliga stunder vi hade när de var små och vi läste och pekade, pekade och läste, lekte med röster och funderade kring innehållet i berättelserna! Långt senare var det en höjdare att träffa glada barn som läst och störtgillat den barnbok jag själv kom ut med (Dela lika, 2014).
Det finns otroligt mycket bra barnböcker och ofta är de faktiskt svenska så jag kör en helsvensk trio i dag, alla tre superba som högläsning, det vet jag av egen erfarenhet. Skulle tro att de funkar för väldigt många fler!
"Festen i Hulabo" skrev Britt G Hallqvist, mest känd för sina psalmer. Men här är det en ljuvlig skröna på rim och på skånska (i alla fall när jag läser den), om bonden Jöns och alla hans djur. Den stora frågan är: blir det nån tårta tro? Ja, jag är ju ingen spoilare, så jag avslöjar inte det.
"Loranga, Masarin och Dartanjang" är också sprängfylld av humor, av Barbro Lindgrens underfundiga sort. Finns som ljudbok i fantastisk inläsning av Toivo Pawlo och har getts som barnteater ibland, inför storskrattande publik. Historien är lika kul i alla varianter!
"Historien om det röda äpplet" är vid det här laget en klassiker signerad Jan Lööf. Fantastiska bilder på allt som händer och en bok man inte tröttnar på, ens som vuxen! Den fick Expressens barnbokspris Heffaklumpen när den var ny, och det var den sannerligen värd. Kanske, ja troligen är detta den barnbok jag gett bort i present flest gånger.
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, mars 29, 2021
I den magiska Krokusdalen
Bilderna jag tar ser ungefär likadana ut varje gång, men jag tar nya ändå – hur skulle jag kunna låta bli? (Den övre tagen från söder mot norr, den undre från norr mot söder.) Kan bara å det allra hjärtligaste rekommendera ett besök här. Det är bra för hela människan, kropp och själ! Ingen trängsel råder heller. Men vänta inte, blir det soliga dagar är blomningen över fortare än någon kan önska.
Copyright KlimakteriehäxanOrdning och reda i tv-soffan
Nu ska det bli ändring på denna osäkerhet. För nu har jag skapat vår tv-dagbok. Med separata flikar för SVT, TV4, SVT Play, Netflix och HBO. Avsikten är att vi ska slänga in en kråka varje gång vi tittar på något. Tillkommer fler strömningstjänster (vilket jag knappast tror blir aktuellt för vår del) finns utrymme för fler flikar.
Håll med om att anteckningsboken jag valt för ändamålet är så gott som skräddarsydd! Jag vet inte vad det beror på, men jag får gång på gång fina anteckningsböcker i present, de flesta har fortfarande alla sidor tomma. Men inte denna, inte nu längre. Clark Gable och Vivien Leigh får jobba lite mer, fortsätta kyssas, även om de inte haft helledigt sedan 1939 när "Borta med vinden" hade premiär. Det är därifrån omslagsbilden hämtats.
Återstår bara att se om jag lyckas hålla liv i detta "bokföringssystem" så att det blir lite ordning och reda i tv-soffan framöver! Vi har i alla fall sett hela "Atlantic Crossing" och "Tunna blå linjen" (båda på SVT), det är jag helt säker på! Båda var dessutom riktigt bra.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, mars 28, 2021
En obarmhärtig skylt (och några andra)
Men tomhet skulle också råda i mitt skyltlager denna Skyltsöndag om inte SL funnes. Två nya uppmaningar: den om öppna framdörrar på bussarna, och så påbudet om munskydd i kollektivtrafiken. Det senare en regel som verkligen många struntar i, vilket jag faktiskt tycker är konstigt (även om jag inte är övertygad om deras effektivitet lyder jag ju när FHM "rekommenderar").
När jag såg den här skylten i Gamla Stan tänkte jag att det var Ödets mening att jag skulle tipsa mina bloggläsare om dokumentären om Michelle Obama som jag såg härom kvällen. Bra tyckte jag! Hon är verkligen något extra den damen. Filmen, tre kvart lång, finns här på SVT Play. |
lördag, mars 27, 2021
Veckans mening – om trevlighet
Jag har som princip att aldrig säga något otrevligt.
Det är Håkan Nesser som låter en av huvudpersonerna i romanen "En helt annan historia" tala. Kanske vore detta en ambition att ha i livet? Men lätt blir det nog inte!
Veckans mening har lanserats av Skriv-Robert och tanken är att man presenterar något ur det man nyss läst, något som är extra tänkvärt, kul eller allvarligt, men i alla fall en mening som får läsaren att hejda sig ett litet ögonblick. Den här hade den effekten på mig.
Tala om trevligt! Krokusfest! Och fullt med snödroppar på ett "klassiskt" ställe: den sluttande gräskanten mellan Maria Magdalena kyrka och Hornsgatan i Stockholm, men där blev det ingen bild. |
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, mars 26, 2021
Tillbaka i sängen
Nyss uppstigen, redo att ta mig an ännu en fredag, kollar jag Elisa Matildas fem fredagsfrågor som får mig direkt tillbaka till sängen ...
- Vad är det sista du gör innan ögonen stängs för natten? Läser något.
- Vad handlade din senaste dröm om? Jag kommer ihåg att jag drömmer, men nästan aldrig vad jag drömt.
- Hur många timmar sömn per natt brukar du få? Ofta åtta, satsar på det, jätteskönt. Men ibland blir det också flera vakna timmar, väldigt irriterande.
- Är du en morgonlärka eller nattuggla? Nattuggla. Har alltid varit det.
- När sover du som bäst? När det är tyst och svalt i rummet men alldeles lagom varmt under täcket och mellan nytvättade lakan. Däremot behöver det inte alls vara mörkt!
torsdag, mars 25, 2021
Påskplaner och pippi nummer 89
onsdag, mars 24, 2021
En gammal men god historia
Då kommer jag direkt att tänka på en gammal god historia som jag bara råkade ramla över i fjol: "Rosen på Tistelön" av Emelie Flygare-Carlén. Den kom ut 1842 och blev den första i den då 35-åriga författarens serie "västkustromaner". Det är ett drama om kärlek, brott, straff och hård vardag i bohuslänsk miljö, och i botten låg dessutom ett verkligt rättsfall. Kan bli ditt "påskekrim", kanske? EFC kallas faktiskt ibland för den första svenska deckardrottningen!
Den där boken blev mycket omtalad och uppskattad, men jag hade aldrig tänkt på den förrän den dök upp som radioföljetong. Tyvärr finns den inte kvar att hämta hos SR längre, men jag var väldigt förtjust i hela historien! Och att den varit populär bevisas om inte annat av alla de olika upplagor den kommit ut i. Här bara fyra av alla omslagen (klicka på bilden för större format):
Vid vår husvägg i dag! |
... och här i det som snart blir "min" fantastiska tulpanbacke! |
tisdag, mars 23, 2021
I rättvisans tjänst
Ugglan & boken har nytt ämne för tisdagstrion (förstås). Denna gång är det i rättvisans tjänst som gäller (böcker med poliser, advokater, domare osv.)
Joseph Wambaughs "Domen" (The Onion Field) börjar med att en polisman dödas i jobbet. Några fler mord blir det inte i boken, däremot en väldigt intressant historia om hur man går vidare när en kollega råkar illa ut och man själv har varit ruggigt nära att möta samma öde. Att författaren själv har ett förflutet som polis tror jag bidrar till att det här känns väldigt verkligt – och det ligger faktiskt en sann historia i botten. Wambaugh har skrivit en rad jättebra romaner om poliser.
Thomas Bodström är advokat, radiopratare och f d statsråd, men han är också författare. Jag tycker hans böcker inte fått den respekt de förtjänar. I historierna han berättar finns juristerna, poliserna och inte minst politikerna, som han ibland skildrar med stor humor och lite självironi. Lägg till detta att han skriver om mänskliga relationer så att de blir trovärdiga och du inser att jag faktiskt gillar hans böcker. Här finns en tisdagstrio alldeles för sig själv: "Lobbyisten", "Idealisten" och "Populisten".
Donna Leon, amerikanskan som tagit Venedig till sitt hjärta, har roat mig i en rad lättsmälta romaner med kommissarie Guido Brunetti som huvudperson. Han löser kriminalgåtor på löpande band men äter mellan varven mycket goda måltider och dricker lämpligt vin därtill. Hustrun lagar ofta maten som maken klokt nog har vett att berömma. Här är det långt till en olycklig Wallander, exempelvis! Donna Leon har skrivit ett tjugotal böcker, som alla utspelar sig i italiensk miljö. Ofta handlar det om "moderna brott", som miljösynder exempelvis. Nästan alla hennes romaner har översatts till svenska (och till en mängd andra språk).
Som en liten bonus vill jag gärna rekommendera Carina Bergfeldts utmärkta bok "Sju dagar kvar att leva", en dokumentärhistoria om dödsstraffet i USA. Här kommer de alla till tals: förövarna, offren, poliserna, juristerna, fångvaktarna, de anhöriga, som hon mötte och intervjuade innan hon blev tv-kändis.
Det skulle förstås sett väldigt snyggt ut att ha med "Brott och straff" av Fjodor Dostojevskij här. Men jag är en av alla som inte läst den ... och som inte heller kommer att göra det ...
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, mars 22, 2021
När saker tornar upp sig ...
Hur gör man för att synas i en superhårt konkurrensutsatt bransch när shoppingen inte är lika vanligt förekommande som förr? Enkelt är det inte, men ett knep som flera försöker är att lansera sitt eget designernamn tillsammans med en annan praktkändis. H&M har exempelvis gjort det till en tradition.
Nu går Carin Rodebjer i om inte samma, så i alla fall liknande fotspår. Hon har gett "sin" fotograf, den trendsättande Benedict Brink, i uppdrag att, när nya sommarkollektionen var färdigplåtad, göra något annorlunda med saker som bär Rodebjers namn.
Benedict Brink gick uppenbarligen till verket med energi och gott humör. Resultatet är en serie "torn" (Towers) och de är inspirerade av att hon ofta byggde sådana hemma på köksbordet när hon var barn, konstruktioner av prylar som inte alls hörde ihop men som ändå lät sig kombineras och stimulera ett barns fantasi och kreativitiet.
Då återstår frågan: säljer de här originella reklambilderna några accessoarer som solglasögon, bälten eller skor? Eller är det "bara" konst? Döm själva, här tre exempel på "torn" ur Rodebjers och Benedict Brinks modevärld, där sakerna tornar upp sig.
Copyright Klimakteriehäxansöndag, mars 21, 2021
Skyltsöndag i Arvika
Den fick ett extra namn när den var ny. Då hette den "Lutman" i folkmun, eftersom stadsfullmäktiges ordförande då hette Luthman. I "smeknamnet" låg en hel del kritik, skulpturen som förstås betalades med offentliga medel gillades inte av alla. Fast nu tror jag medborgarna har vant sig.
Här en skylt som är tidstypisk men sorglig: butiken FK som hette Fyndkläder när jag var bofast i stan har låst dörren. Stängd för gott. Pandemin ströp shoppingen och besökarna från andra sidan gränsen tvingades stanna hemma. De få moderoade som fortfarande vågat sig ut på lite klädjakt räckte inte till för att hålla den här och många andra affärer vid liv. De här mindre butikerna kommer att vara djupt saknade om/när vi får återgå till något som liknar det vi hade förr.
lördag, mars 20, 2021
En litten låt ôm vårn
I förmiddags passerades det kritiska klockslaget. Prick 10:37 var det vårdagjämning i Sverige. Vi är definitivt på väg mot ljusare tider, och tack och lov för det! För nu blir dagen bit för bit längre än natten.
Inget kan väl denna dag passa bättre än en skvätt Gustaf Fröding, i kombination med Sven-Ingvars?! Fröding är, brukar jag säga, en av ytterst få poeter som jag uppskattar, och Sven-Ingvars råkar jag ju också gilla ...
I Frödings vårhyllning "En litten låt ôm vårn" kvillrar det av livsglädje. Sven-Olof Petersson, en av medlemmarna i Sven-Ingvars, tonsatte dikten och låten finns med på LP:n "I Frödingland" som släpptes precis för femtio år sedan. Lyssna och bli vårglad du också! Och jo då, du förstår värmländskan. Jag för min del kan dessutom dikten utantill.
Du undrar om jag köpte och har kvar skivan? Ja vad var det nu ungarna brukade svara på onödiga frågor ... jo: Sover Dolly Parton på rygg eller? alternativt: Har påven en skojig mössa?
Copyright Klimakteriehäxan
Veckans mening – om kärlek
Min mamma har aldrig sagt att hon älskar mig och jag har aldrig sagt att jag älskar henne, det samma gäller för min bror.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, mars 19, 2021
Äntligen fredag?!
Fast stämmer det där gamla hojtandet om att fredagen äntligen är här numera? Veckorna går med blixtens hastighet, tycker jag och jag vet att många håller med. "Det var inte igår, men känns som det", skriver Elisa Matilda när hon lanserar denna veckas fem fredagsfrågor:
- När har du alla taggar utåt? När jag blir uppringd av en försäljare som inte omedelbart accepterar att jag inte vill prata med vederbörande, eftersom jag varken ska ha ekonomiska råd, vill köpa något nytt abonnemang eller tänker prenumerera på en sån där lott som ska göra mig till mångmiljonär så småningom. Fick nyligen tips om hur man ska svara på det senare. Man ska säga; "Tack, men jag har redan väldigt mycket pengar."
- När känner du dig som mest bakom flötet? När jag tvingas öppna en manual som ska förklara för mig hur jag ska hantera någon teknisk pryl som jag egentligen inte vill ha.
- Vad dammade du av senast? En möbel som träffades av morgonsolens sneda strålar, vilket var väldigt avslöjande. Hade inte torkats av på lääänge.
- Vad har du för gammal surdeg som ligger? Saker som ska rensas ut. Tidningar, böcker, kläder.
- Vad har du siktet inställt på? En promenad denna vackra marsdag, med radioföljetong som sällskap, innan det blir skidskytte i tv. Det har snöat i natt, marken är vit igen och solen skiner medan fåglarna kvittrar, de försöker antagligen höja temperaturen ett par grader ... jag hejar på.
torsdag, mars 18, 2021
Den orättvisa bokrean är inne på slutvarvet ...
Fel i kalendern
onsdag, mars 17, 2021
Det skulle bli min framtids musik ...
När det är fest på irländska spelar man ofta concertina. Det lilla dragspelsbesläktade instrumentet blev jag en gång upp över öronen förälskad i och jag såg framför mig hur min framtids musikväg låg utstakad, i samklang med irländsk tradition. Så blev det inte. Men om du har några minuter över kan du högtidlighålla den 17 mars med att läsa om det här.
Copyright Klimakteriehäxan
När läslusten tryter
Ack ja, det där är ett sorgligt och jobbigt läge. För min del hamnade jag där efter att ha pliktläst alldeles för många böcker som jag inte själv valt. Dessutom med deadline, för jag skulle intervjua författaren om verket i en serie som UR sände i tv, "En bok, en författare". Visst läste jag sådant som var både intressant och stimulerande, men gång på gång också sådant som verkligen inte var bladvändare. Det straffade sig.
För mig blev det så att jag hellre tog ett korsord eller en sudoku än en bok, och det satt i riktigt länge. Ett par återfall har jag haft, men då av lindrigare sort. Fast naturligtvis vill jag alltid tillbaka till böckernas värld, där jag alltid trivts så bra tidigare. Vad skulle man ta till för knep? Det är också veckans kulturfråga, för Enligt O undrar: Vad läser du för att hitta läslusten?
Visst vände jag mig till det som jag trodde var lättläst. Kollar min boklista (jag skriver ju upp vad jag läser) och vet att Kathryn Stocketts "Niceville" (The Help) var en som "bet". Samma sak med "En dag" (One Day) av David Nicholls, och Susan Abulhawas "Morgon i Jenin" (Morning in Jenin). Klippte i samma veva "Gustafs grabb" som jag tycker är Leif GW Perssons bästa av de jag läst. Och i "Vem vill bli miljardär?" (Slumdog Millionaire) tvingade Vikas Swarup mig vidare eftersom den var så smart konstruerad, lite samma grepp som en gång Roland Schütt tog i "Kådisbellan".
Finns det då en minsta gemensam nämnare? Nja. Gott och blandat, skulle jag snarare vilja påstå. Här finns lite romantik, lite spänning och en del nutid. Alla välskrivna, ingen av dem en tegelsten. För det är så, i alla fall för mig, att storleken har betydelse! Och att satsa på 800 sidor när läslusten tryter, det vet jag att det inte fungerar, jag har svårt nog för såna tjockisar hela tiden.
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, mars 16, 2021
Det omskrivna Irland
Naturligtvis har jag inte det. Men faktum kvarstår: jag har läst märkvärdigt många irländska författare. Barnen i de där böckerna är oftast hungriga, har dåliga kläder och trasiga skor. De har en mamma som sliter ont för att familjen ska överleva. Pappan sitter på puben och dricker Guinness för hela hushållskassan. Äldsta barnet skickas dit för att be om en slant som åtminstone ska räcka till bröd. Ja, till och med vädret är dåligt! Gatan är lerig och huset de bor i aldrig varmt.
När nu Irland valts som tema för veckans tisdagstrio av Ugglan &boken begriper jag inte hur jag ska kunna välja. Alla böckerna jag läst har förstås inte varit (jätte)bra, men tillräckligt många för att en trio ska kännas väldigt liten. Till saken hör att mina mesta favoriter redan funnits med här på bloggen, redan 2005 skrev jag "Hemma hos på Irland" och för tre år sedan "Stackars barn på Irland".
Det betyder att jag betat av romaner (flera med verklighetsbakgrund) skrivna av Christy Brown, Frank McCourt, Nuola O´Faolain, Marian Keyes, Laurie Lee, John Banville, Edna O´Brien, Colm Tóibín, för att nämna ett gäng jag kommer ihåg. Men det finns naturligtvis fler, för Irland är en flitigt omskriven ö.
"The Commitments" av Roddy Doyle handlar om Dublin-killarna som bestämmer sig för att musiken ska bli deras framtid. Det blev film också, bra i båda varianterna! Doyle skrivit en rad läsvärda böcker förutom denna.
Flann O´Brien skrev "Den tredje polisen" (The Third Policeman) och där får läsaren en god portion svart humor. En av mina bokvänsvänner läser om den här boken varje år! Tröttnar aldrig! Fast SÅ förtjust är inte jag.
Sally Rooney fick en riktig storsäljare med "Normala människor" (Normal people) om två unga människors levnadsöden, tillsammans och åtskilda – och tillsammans igen, av och till. Boken har jag inte läst, men jag såg tv-serien och gillade den.
Och i morgon högtidlighåller Irland sitt skyddshelgon, för då infaller Saint Patrick´s Day. Dags att klä sig i grönt och läsa en av alla dessa fantastiska författare som har sina rötter på den där ön, kanske?
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, mars 15, 2021
Rena skönhetsknepet!
Att åldras i skönhet är väl något som många drömmer om, även vi som inte har varit påfallande och ögonbedövande skitsnygga ens i starten ... Men chansen finns, det tycker jag att mina snabbköpstulpaner bevisar.
Köpte dem för en vecka sedan, den internationella kvinnodagen till ära, och se! Fortfarande fina, utan konkret anledning. Tjugo stycken för 75 kronor. Det kostar betydligt mer om man går till skönhetsavdelningen på närmaste varuhus och ber dem tipsa om knepen för att åldras vackert ... och frågan är om inte blommor är bättre, åtminstone för humöret? Är man glad ser man ju trevligare ut alldeles automatiskt! Tulpaner är med andra ord rena skönhetsknepet!
På Facebook ser jag ett födelsedagsbarn som kommenterar faktum. Hennes tankar är sympatiska, så jag citerar dem: "Ett par åldersnojjor har susat förbi genom åren men det har, med facit i hand, nästan alltid handlat mest om platsen jag befunnit mig på och hur livet sett ut just precis då. Det är ju ändå så att trots att rumpan kanske halkat ner lite eller att jag invändigt känner mig som något annat än vad omvärlden gör, så tänker jag benämna mig själv ålderslös. Skönt. Bedömningar och fördomar får leva hos andra. För mig känns allt möjligt, så länge som jag får vara med!".
Hoppas hon fick en bukett tulpaner på födelsedagen!
söndag, mars 14, 2021
Vårskyltning i positiv anda och bokrea dag 20
Min tredje skylt andas också framtidstro, i SL:s tappning. Visst, vi vill så gärna tro! Det kan rent av vara läge med en repris av en verklig favoritskylt i mitt arkiv ... scrolla ner, var så god!