Smällfritt?

Nyårsafton.
Lite fest, lite allvar. En titt bakåt, mer spännande framåt. God mat i gott sällskap (förhoppningsvis). Inprickat tolvslag, som vore det orubbligt, som om vi inte visste att det hade passerat för länge sedan på andra sidan oceanen medan det än återstår rätt många timmar för dem på klotets andra sida ... det är VÅRT tolvslag som gäller! Jo det är klart, hur skulle man annars hantera det? Skåla i champagne en gång i timmen hela den vakna delen av dygnet?

För vissa innebär tolvslaget ändå stor rädsla, ja panik faktiskt. När Dottern var liten älskade hon alla festligheter på de stora smällarhelgerna, nyår och Valborg. Men när första fyrverkeripjäsen avlossades flydde hon, in i mammas famn, och vi sprang och tog skydd. Jag försökte få henne att titta genom fönstret på alla färgerna och sprakandet, hon vägrade, gömde ansiktet vid min hals och önskade bara att det skulle vara över. Jag med.

Min egen inställning till fyrverkerier är synnerligen kluven. Jag tycker att det är vackert, visst, men när jag tänker på vad man kunde ha använt pengarna till i stället blir jag vemodig, eller nästan arg. Dessutom vet vi att miljön inte alls mår bra av allt som flyger och far och kreverar i luften. Kan inte produktutvecklarna ta fram något som måhända är fortsatt dyrt, men som åtminstone inte skadar vår omvärld?

Fyrverkeripjäserna tillverkas dessutom oftast i fattiga länder och många som hanterar de explosiva ämnena är barn. Skador (fingrar, ögon) är vanliga och mestadels omöjliga att reparera, åtminstone i den miljö där de där barnen lever.

Räddast för nyårsfirandet är nog ändå hundägarna, vars kelgrisar darrar i varje lem när det blixtrar i grannskapet. En matte jag känner började ge sin vovve lugnande redan i går. Andra söker sig till kalla sommarstugor för att komma undan.

Fast det finns ett sätt till, visar det sig. Sedan ifjol kan man fira nyår med sin hund på ett hotell på Arlanda. För i flygplatsers närhet råder fyrverkeriförbud. Smällfritt och fullbokat! För två katter och ungefär 260 hundar, med sina respektive ägare. Vore kul att se dem alla när de ska ut på kvällsrundan ... många nya bekantskaper att sniffa på!

GOTT NYTT ÅR önskas ni alla, på såväl två som fyra ben. Må smällarna från champagnekorkarna vara de mest högljudda, må aftonen bli trevlig, må 2015 få en kanonstart, redan i morgon!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema FROST

Den var faktiskt riktigt välkommen, den där skvätten kyla som smög sig in över oss med start på julaftonskvällen. Världen blev frostnupen, det gråsvarta började gå över i vitt, och när solen sken blev det dubbelt ljusare.

Till och med sjön tog åt sig av temperaturfallet och en tunn isskorpa började breda ut sig över Årstavikens vatten. Änderna ruskade på sig lite extra, men simmade ändå vidare strax utanför den bräckliga iskanten.

Frost är inte ett långvarigt stadium på våra breddgrader numera, men det är i alla fall veckans tisdagstema – klicka här så ser du frost i fler stadier, förevigat av andra bloggfotografer!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat: Julklappsproblem

"Det är inte ett brott att ge bort en brandgul tröja."

-Malin Pärnborn, polisen i Blekinge, kommenterar en polisanmälan som gjorts i helgen. En 36-årig man menade att hans mamma borde straffas för sin dåliga smak att ge sonen ett orange klädesplagg ... och ja, jag kan känna viss förståelse för hans reaktion, för det är inte många som klär i den färgen. Brottsrubriceringen är emellertid ytterst oklar.
Ärendet kommer dock inte att utredas vidare, enligt TT.

Och så var det dags för notan ...

Ibland är det skönt att slippa laga mat. Kanske har det jag kallar kökströttheten slagit till. Eller så vill man bara gå på krogen, för variationens skull.
Fast smakar det så kostar det. Och även om maten hemma på köksbordet ofta är god, så kostar det definitivt mer att bli mätt på restaurang.

Matgästen ber till sist serveringspersonalen om notan och hukar sig lätt, beredd på slaget när räkningen landar framför näsan. Ibland är den diskret inlagd i en liten pärm eller i annan sorts omslag.
Men titta! Den där besvärliga informationen kan också komma farandes på en liten röd leksaksscooter!

Okej då, det gjorde inte summan mindre. Dock skadar det sällan att dra lite på smilbandet och känna att man har barnasinnet kvar, till och med när krognotan ska betalas ...

Copyright Klimakteriehäxan

Vintrigt

Vinterpromenad längs Årstaviken. Vi är många som söker ljus och luft, avbrott i julmiddagarna. Det knarrar under skosulorna, nu när det är minusgrader och till och med lite snö.
Folk småpratar, burrar ner hakorna i tjocka halsdukar, stoppar om sovande småttingar i vagnar. En och annan har letat fram solglasögonen.

Ett par drar till sig min uppmärksamhet. De är inne i ett animerat åsiktsutbyte, det syns på långt håll. Och när jag kommer närmare hörs det också, replik för replik.
-Nej, lilla gubben, det går inte. Inte nu!
-Joo pappa, jag VILL!
-Nej.
-Jag VILL VILL VILL!
-Men du måste förstå vad jag säger! Det är vinter nu och nej, du kan inte bada!

Måste ge pappan rätt. Har man ramlat i sjön på vintern, ofrivilligt, vet man att det inte är någon njutning. Att sedan andra högst frivilligt glatt badar i isvak är en annan historia. Det lär vara en häftig upplevelse, men knappast något för barn. Inte för mig heller.

Copyright Klimakteriehäxan

Jul på burk

Burkslav. Det är det jag är. Klev fram ur garderoben och bekände färg här på bloggen redan 2006.
För det är något visst med burkar, och inte minst med julburkar.

Alltså har det blivit en liten samling. Några har innehållit godis, de flesta har varit laddade med småkakor (och jag har köpt dem, inte för kakornas, utan för förpackningens skull ...). Men det är ju nästan bara jag som ser härligheten, undanstuvad i diverse skåp och skrymslen! Vilket slöseri på sådan prakt, så mycket designglädje!

Nu har jag ändrat på det. Visst hade vi också fina paket under granen på julafton. Fast de är naturligtvis öppnade, de vackra papperen och de krulliga snörena vidarebefordrade till grovsoprummet.

Juldagen fick helt enkelt bli starten på burkarnas tid! En liten "installation" där under grangrenarna. En illusion av oöppnade paket. Några glittrar. Någon är arvegods, den ljusblå med domherre i vinterskrud var till exempel min mammas.

De mer robusta kommer från Ikea, som brukar ha trepack till lågt pris. Dem köper jag och använder också som presentförpackning som kan återanvändas i evigheter, kan det bli mer miljövänligt!?

Andra packas med julprylar i största allmänhet, tjänar som förvaringsaskar. Eftersom det nästan uteslutande är burkar av plåt utgör de ett stabilt skydd för mer ömtåliga saker, små tomtar och sånt ni vet ...

Jag har alldeles säkert fler julburkar fast jag inte riktigt vet var. Eventuellt hinner jag komplettera mitt installationsverk innan Knut jagar ut julen. Då lär burkarna få följa med. Men kanske har jag grundlagt en ny liten helgtradition här?

Copyright Klimakteriehäxan

Knäckens dag

Juldag.
Det är en dag som har en speciell doft och smak, som sitter i från Barndomslandet. Doften och smaken av knäck.

Julens specialgodis hade kokats strax före dopparedan, kanske faktiskt allra sista dagen. Den var späckad med mandel. Sirapen, smöret och sockret hade förenats till en seg läckerhet, som kunde stå sin älskare dyrt. Plomberna var i ständig fara. Sedan var det det där med hur det luktade ... SÅ gott!

På själva julafton åt man så mycket annat att knäcken kom i skymundan. Men på juldagen! Familjen gick i julottan som på den tiden och i den kyrkan började klockan sju. Mörkret lyfte medan de klassiska psalmerna ljöd, och med ett "hosianna i höjden" ringande i öronen kom vi ut i morgonljuset. Om det inte var alltför kallt promenerade man hem tillsammans med en kompis.

Väl hemma åt mamma och pappa en sorts andra liten extra frukost innan de gick och la sig och somnade om. Jag hämtade burken med knäck i skafferiet och gick också till sängs, men i sällskap med en av mina efterlängtade julklappsböcker.

Med malande käkar vände jag blad, och innan föräldrarna vaknat hade boken tagit slut. Inte sällan knäcken också. Kanske lämnade den ett inte helt angenämt sockerskikt i gom, över tunga och tänder, men lite får man ju tåla! Magen protesterade aldrig mot den söta invasionen.

Nu för tiden överlåter jag knäckhanteringen till Dottern, som sköter uppgiften med den äran. För mig gäller det att inte äta upp alltihop alldeles ensam, medan resten av familjen sover ...

Copyright Klimakteriehäxan

God jul!

Ja vitare än så här blir det inte i min närhet, även om det ligger en aning av rimfrost över gräsmattorna tidigt på julaftons förmiddag.
Snöbären, de som också kallas smällbär, står för det vita inslaget i naturen just nu.
Men inte ska det väl få hindra oss från att önska en riktigt GOD JUL till alla och envar!
Vilket härmed är uträttat.

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema KLAPP

Nu måste de slås in och bli klappar, de där presenterna som vi jagat i desperation eller kanske inhandlat i god och planerad ordning. Men bara ibland bjuder butiken på den prick över i:et som ett vackert papper och konstrikt knutna snören utgör. En utmaning för varje människa med dragning åt designer-hållet ... och ett eländigt tvång för de mindre inspirerade ...

Det är dan före dopparedan, solen skiner på den gröna julen och skinkan väntar på att bli griljerad. Julens bästa sallad är klar. Kanske blir det lite müsligodis också, med risk för att jag äter upp det mesta själv ...

Nu var det det där med paketen. Just KLAPP är veckans tisdagstema och visst tänker man direkt på det som ska läggas under granen, även om den taktila man får, exempelvis på kinden, kan vara mycket mer värd. Fast på besök i Oslo nyligen såg jag en annan sorts klapp/paket, ett som funkade som ytterkruka till den säsongsnödvändiga julstjärnan (poinsettian).

I baren högst upp i Grand Hotel vid paradgatan Karl Johan fanns sådana paket på varje bord. Genom fönstret påminde Freias stora neonskylt om att choklad passar bra som klapp och tittade man ner mot torget framför folketinget stod granarna glittrande och klara.
Och en blomma, av valfri sort, är som bekant aldrig fel som klapp.
Klappat och klart, måhända!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu ljusnar det!

Vi är inne på årets kortaste dag, efter den längsta natten. Samtidigt som det lyser som bara den i våra fönster - vilken skillnad det skulle vara om ingen hade stjärnor och elljusstakar framme!
Till Lucia kommer min sjuarmade fram. Den fick jag av mina föräldrar när jag just flyttat in i en andrahandslägenhet i Stockholm, det måste ha varit 1966.

Varje år när den kommer upp ur källaren undrar jag om den tänker lysa upp min december ännu en gång. Och det gör den!
Så på väg mot de av naturen ljusare dagarna får mörkret sig en liten puff med en nästan 50-årig solkonkurrent. Undrar om modernare varianter är lika slitstarka ...

Copyright Klimakteriehäxan

I väntan på ett svar

-Då ska vi bara göra ett ultraljud också!

Va? Var det inte klart? Något fel, något som inte var som det skulle?

Mammografi. Rutinundersökning. Två år sen sist. Och jag är van vid att sköterskan kommer ut när läkaren tittat på plåtarna. Säger:

-Det ser bra ut, då kan du gå hem!

Den här gången var det alltså annorlunda.

Under den inte alls långa väntan som följde innan jag blev inropad till nästa undersökningsrum hann jag förstås tänka en massa.

Vad händer nu? Vilken julklapp!  Hur lång väntetid är det för bröstcancerpatienter i dag? Vad blir oddsen? Ska jag tappa håret, bli svag och uschlig? Dö? Jag som för bara någon vecka sedan fick resultat på proverna i en hälsoundersökning: allt, precis allt, var bra!

Den doktorn hälsade mig med att hon inte på länge träffat en så frisk människa. Fast det är klart, cancereländet syns väl inte i blodprov i första taget. Nu hade allt ställts på ända, utan förvarning. Vad skulle ultraljudet visa?

Röntgenläkaren pytsade ut den kalla gelen på mitt vänstra bröst och spände blicken i skärmen för att se det som kunde ses. Han var alldeles tyst. Jag kunde förstås inte hålla mig mer än några minuter utan frågade vad han såg. Svaret var mycket kort:

-Det berättar jag alldeles strax.
Vilket inte gjorde mig lugnare. Dåliga besked framförs lämpligen med ögonkontakt, i väl anpassat tonläge och noga valda ordalag. Vad skulle han säga?

Nu blev det inte värre än så. Den pyttelilla knöl som mammografin avslöjat var en godartad liten cysta, vanligt förekommande, visade det sig. Och jag fick gå hem och känna mig frisk igen.

Men en tankeställare blev det förstås. Än en gång kommer den självklara frågan, inte om, utan när man ska hamna i de drabbades skara. Den som består av folk i alla åldrar, ja till och med barn, men vi vet ju ändå att risken ökar med åren. Och även om läkarna gjort framsteg i kampen mot denna eländiga sjukdom kan man aldrig bortse från allvaret i diagnosen.

Tänker på alla dem som inte haft samma tur som jag har haft. Hittills.

Copyright Klimakteriehäxan

Att missa sin egen födelsedag ...

Hoppsan! Det var ju härom dagen (den 16 december) Klimakteriehäxan fyllde tio år!
Minns tydligt den där känslan, påminnande om en svag och behaglig berusning, lycka och frihet i en salig kombination när jag publicerat "TEST" och såg att jodå, det funkar!

Sedan dess har det blivit inte mindre än 3390 inlägg, detta medräknat. Törs inte tänka på hur många timmar som gått åt ... men jag har ju ändå haft kul praktiskt taget hela tiden!
Vid ett par tillfällen har jag varit på vippen att stänga ner, men då har alltid något hänt som satt fart på mig igen.

Rent generellt tror jag intresset för bloggarna har minskat på senare år. Samtidigt noterar jag att kulturikonen Ulf Lundell öppnade sin blogg för bara en vecka sedan – endera är han grymt otrendig eller så är bloggandet inte lika otrendigt som jag börjat tro ...

Ibland lyser förvisso inspirationen med sin frånvaro. Men det känns ju ändå rätt så normalt. Alla kan ju inte vara på topp alltid, eller hur?
Nu är bara frågan hur jag så här i efterhand ska fira min tioårsdag. Blir nog ingen tårta i alla fall. Kanske en lussebulle?

Copyright Klimakteriehäxan

Klappjaktsspurt?

Nu har den börjat, klappjaktsspurten. Vem har du inte hittat något lämpligt åt? Vem har du rent av råkat glömma bort? Eller, ve och fasa, har du missat att (för säkerhets skull) köpa en present till dig själv, något du verkligen vill ha och vet att det passar?

Till folk från sisådär 9 år och uppåt skulle jag förstås gärna vilja rekommendera min bok "Dela lika".
Den kan läsas – och har lästs – av både vuxna och barn som gillat den, sträckläst den faktiskt. Sträckläsare gillar vi!!! Nu finns ännu en, dagsfärsk, positiv recension på specialintresserade Barnboksbloggen som borde få fler att slå till.

Hårda paket uppskattas av väldigt många, det är alldeles säkert. Så mitt andra tips så här dagarna före tomtens ankomst gäller min andra bok, förvisso tänkt för vuxna läsare: "Att vara yngst är ett handikapp som går över". Om du undrar varför du ska läsa den kanske du får svaret här!

För båda böckerna gäller att du kan få lite bakomhistoria och läsarreaktioner och mycket annat om du klickar på omslaget till respektive bok uppe i den här bloggens vänsterspalt.

Copyright Klimakteriehäxan

Drömskt i Veckans fönster

Det är reprisvarning på min bild, jag vet. Samma barn plåtade jag flera gånger, men det kan inte hjälpas: här kommer hon igen, tjejen med de blonda flätorna och längtan i blick, om än på ett nytt foto.

För nu är det bara dagar kvar tills tomtenissarnas jobbarfinal för året är här. Vad har dom med sig? Vad finns under granen? Vad stod på önskelistan – och vad går i uppfyllelse? Drömmarna inför jul kan vara många och behöver förstås långt ifrån alltid handla om presenter. Många ungar drömmer intensivt om en vit jul med snö och härliga utelekar, andra mindre lyckligt lottade drömmer om en vit jul av annat slag, en där ingen förälder petar i sig för mycket glögg och tappar kontrollen.

Men drömmarnas tid tar ju faktiskt inte slut bara för att julen är över. Nog drömmer vi lite till mans om det nya året, och det kan mycket väl vara drömmar som liknar dem vi hyste inför julen. Vad för 2015 med sig? Vad finns under ytan? Vad står på önskelistan – och vad går i uppfyllelse?

Inget är som bekant svårare att sia om än framtiden, så vi får vänta på svaren. Tills vidare kan vi klicka oss över till Susanne och se vad veckans fönsterfotografer hittat för motiv som illustrerar temat DRÖMSKT.

Copyright Klimakteriehäxan

Vad läser vi i jul?

Snart är det jul och dags för lite välbehövlig vila. Hur ser julen ut? Vad ska du läsa?

Dags för en bokbloggsjerka igen!

Julen ser ut att bli ovanligt lång och vädermässigt grå, vilket gör att det borde finnas utrymme för en hel del läsning.

Frågan är bara vad ur den enorma väntande högen som jag ska ta tag i ... Men några känns mer angelägna än andra.

Varje år får jag i present från två amerikanska bokmalar den bok de anser varit årets höjdpunkt. Ofta är det författare och titlar jag aldrig hört talas om – så också denna gång: ”All the Light We Cannot See” är en tjock roman av Anthony Doerr, som ligger på övre halvan av bästsäljarlistan i USA. Utspelas under andra världskriget.

Så tänkte jag försöka mig på årets August-vinnare Kristina Sandberg. Har köpt första delen av hennes serie, ”Att föda ett barn”. Dessutom gjorde ”Gone Girl” mig nyfiken på Gillian Flynns andra böcker. Det kan bli ”Sharp Objects”.

Hinner jag med dem kommer jag att känna mig mer än nöjd. Men det finns travar med annat läsmaterial också. Och jag vet hur det brukar gå: jag har tagit mig igenom något ambitiöst litterärt verk. Då behöver jag koppla av med något riktigt lättläst. Så går det antagligen nu också!

 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om idéer och tankar

"Det finns inte en framgångsrik idé som inte redan har tänkts av många. En tanke som ingen tidigare har tänkt blir däremot sällan framgångsrik. Det finns inget bättre än det enkla och självklara – bara man gör det!"

-Klokt skrivet av Jan Carlzon, en gång chef för Vingresor, Linjeflyg och SAS, i den vid det här laget 30 år gamla boken "Riv pyramiderna!" som jag just läser.

Så vitt man kan se ...

Titta det snöar!
Säsongens första vita nederbörd, åtminstone i min absoluta närhet. Marken blir vit, i alla fall ett tag. Och visst blev det lite julstämning på direkten, även om blommorna på balkongen har "fel" färg och rimligen lägger sig ner och dör alldeles strax.

Men så går det ju alltid till slut, hur träget man än kämpar emot ... och de har kämpat länge sida vid sida, den gula kalanchoen, den blåa campanulan och den röda pelargonian som alla fortsatt blomma och till och med har knoppar!

Uppdatering: världen är fortfarande vit på torsdag morgon. Och vägen SNORHAL. Varning!

Copyright Klimakteriehäxan

Lysande återvinning

Har du tröttnat på spetsgardinerna? Ärvt några virkade dukar efter gamla moster? Har många tomflaskor som inte kommit iväg till containern? Eller kanske ligger där rent av ett garnnystan och dräller, garn som du skulle vilja få användning för?

Här finns lösningarna på det som eventuellt är ett litet problem!
Jag har nämligen varit på utflykt till Oslo. Farit runt i staden som turist, ätit på restauranger, klivit på Operahusets tak, vandrat på Akers fästning och kikat in i domkyrkan. Det gäller ju att passa på när chansen finns.

Och på vägen stötte jag på några exempel på lysande återvinning: lampskärmar som består av bitar av spetsgardin, virkade dukar och en stickad liten strumpa som ger mysljuset struktur. Samt en ljuskrona av tomflaskor!

Kan detta kallas heminredning eller möjligen konst? Jag vet inte, men påhittigt måste det kunna benämnas. Lite inspiration rent av? Lysande återvinning, tycker i alla fall jag.

 Copyright Klimakteriehäxan

Nöjd med en trea?

 Är tre ett dåligt betyg? (Gäller betygskalan 1-5)  Se där  veckans Bokbloggsjerka 12 – 15 december.

På den skalan hamnar man mitt i. Vilket nog många författare måste få känna sig nöjda med, med tanke på den enorma bokfloden som rinner ut från tryckerierna. Alltså inget dåligt betyg enligt min mening. Det hindrar förstås inte att en fyra eller femma är bättre – och roligare att inkassera ... Men faktum kvarstår: de allra flesta böcker som publiceras blir inte recenserade alls, eller i varje fall i ytterst liten omfattning. Och i det perspektivet framstår ju en trea som lysande!

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag med ett glädjebudskap!

Det har varit ett av Stockholms absolut härligaste offentliga konstverk sedan 2006, den 510 kvadratmeter stora mosaikväggen av över 50 000 bitar vid Hornstulls strand. Ett utflyktsmål värt att ta långväga gäster till, en häftig nyskapande utsmyckning som döptes till Miraculum. Faktiskt ett av Sveriges allra största konstverk åtminstone om man ser till storleken. Fast vem kan INTE gilla detta?

Men tyvärr hände det saker med den där väggen. Dels hade spegelmosaiken svårt att stå emot vädrets makter, dels var klåfingriga människor framme och förstörde. Här klottrades det hejdlöst, här klistrades affischer upp utan minsta tanke på att en sorts utövande konstnärer (mest musiker) gjorde respektlösa övergrepp på en annan konstart.

Så i dag, på en kylslagen men ändå skön söndagspromenad, ser jag skylten och får den glada överraskningen: Miraculum restaureras! För att stå klart igen i sommar! Det kallar jag ett sant glädjebudskap värdigt den tredje söndagen i advent, en i raden av skyltsöndagarna.

Om du klickar på den här länken får du se hur det har sett ut och dessutom veta mycket mer om verkets historia – och förfall. Som nu snart är ett trist minne bara. Underbart!

Copyright Klimakteriehäxan

Julklappstips

Upptäcker sent omsider att jag gästbloggat hos Barnboksnätet. Ja, man tackar ju inte nej när man blir bjuden, eller hur? Men publiceringen hade jag dålig koll på. 

Hur som helst så är det jättekul att "Dela lika" dyker upp lite här och där. En bra julklapp att köpa för dig som har barn eller barnbarn från sisådär 8-9 år och uppåt! Passar utmärkt för högläsning dessutom. Du hittar läsarkommentarer, recensioner med mera om du bara klickar på bokens omslag här till vänster!

Du kan också klicka på den översta boken och hitta mer information om "Att vara yngst är ett handikapp som går över". Passar väldigt bra under granen den med ... fast för lite äldre (ja den är tänkt för vuxna läsare)!

En bok till jul är alltid rätt, för då kan även de inte riktigt bokfrälsta få tid för läsning. Årets jul- och nyårshelg är ju dessutom ovanligt lång!
Nio dagar kvar innan tomten kommer ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema: FÄRSK

Färsk frukt. Visst är det gott!
Men att äpplena hänger där i trädet ända in i vintern ... att de inte ramlat ner? blivit uppätna av fåglarna? plockats och förvandlats till mos? Nu ser de nästan ut som julgransprydnader!

Och nymålade ytor, visst är det också en sorts färskvara?
Se där. Två att välja på när tisdagstemat som är påbjudet heter FÄRSK. Klicka här för mer färska företeelser!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om något att paddla i

"En japanska som blivit känd för sina 'vagina-kanoter' riskerar två års fängelse för sedlighetsbrott.
Konstnärinnan Megumi Igarashi greps för andra gången i helgen, sedan hon fortsatt sprida vad som ses som obscent material efter en konfrontation med rättsväsendet i somras. Bland annat saluför Igarashi mjukvara för att skriva ut kanoter på 3D-skrivare. Farkosternas form är inspirerad av konstnärinnans eget könsorgan."

-En utrikesnyhet från Tidningarnas Telegrambyrå. Sugen på paddling, någon? Och det där med 3D-skrivare, det får mig att häpna varje gång jag hör talas om det.

Gärna en krans på dörren till jul!

Det där med krans på ytterdörren i jultider, det är från början en tysk tradition från tidigt 1900-tal men numera något vi nog mer förknippar med amerikanska vanor, som vi lärt oss via Disney om inte annat.
Men visst ser det trevligt ut!

Kransen kan vara gjord av gran-, tall- eller enris, den kan vara textil eller av halm, järnek är vackert, mossa, nypon, nötter och murgröna kan bli fint. Något år var det trendigt med polkagriskrans och egentligen är det bara fantasin som sätter gränserna. Alltså kan kransen också tillverkas av papper.

Förr i världen tillverkades mängder av juldekorationer i just papper: girlander, karameller till granen, flätade hjärtan, flaggor i långa rader. Sedan kom de glittrande prylarna: kulor, änglar, fåglar – ja även de blanka sakerna i granen kan anta snart sagt vilken form som helst, ibland är de metallkopior av forna tiders pappersskapelser till och med.

Nu har produktutvecklingen satt tänderna i dörrkransen och tagit fram varianter i papper. Man har använt sig av den japanska pappersvikningskonsten origami. Den som bemästrar tekniken kan åstadkomma snart sagt vad som helst. I Sollentuna bor Sveriges ende origamimaster Torio Norimoto som bland annat vikt såväl Gudrun Schyman som Carl Bildt tredimensionellt. Nils Holgersson på Akkas rygg vann han internationellt pris för.

Fast den som nöjer sig med mindre komplicerade motiv kan komma långt med hjälp av Google och lite fingerfärdighet. Det finns speciellt origamipapper i hobbybutiken, men jag är övertygad om att det går att åstadkomma något bra i annat material också.
Alltså tänkte jag att någon kanske kan inspireras av kransarna på bilden. Visst är de fina! Att ha papperskrans på en ytterdörr låter dock tveksamt. Den lär ju inte tåla regn och, om det skulle råka bli nån, snö.

Men att de går att sälja, det är mer än jag begriper. Ni ser prislappen. 950 svenska kronor. Man tager sig för pannan och rusar ut ur butiken som heter Svenskt Tenn och ligger på Strandvägen i Stockholm. Jag hamnade där av misstag, skyr den egentligen som pesten och skyller därför på "dåligt sällskap" ...

Innan jag rusade tog jag i alla fall bilden. För själva idén tycker jag inte det var något fel på! Själv har jag en fin krans på dörren året om, men till jul tror jag det blir ett stort halmhjärta från Ikea. Till en femtiondedel av priset på origamiskapelsen.

Min krans som sitter uppe elva månader om året är gjord av Ingela Eek och den är mycket uppskattad! Skulle självklart kunna passa också i jultider, men lite variation är ju ändå kul.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans fönster mot världen

Att somna under palmerna. Att höra vågorna klucka eller kanske rent av slå. Att höra rasslet av de stora plymliknande bladen som rör sig med en vindpust. Att vakna av en fågels rop och sedan snabbt somna om igen, till de där andra sövande ljuden som uttolkas "semester".

Nog är det där fönstret vid fotändan på hotellsängen på Fuerteventura ovanligt trevligt att titta på? Fast vi är ju ändå inomhus, fönstret är falskt och miljön tyst. Men en heminredningsexpert har fått en idé och genomfört den. Och gett hotellgästerna stunder på stranden vilken tid på dygnet som helst!

Veckans fönster är valfritt och när jag tittar ut genom mitt alldeles riktiga fönster möter min blick en regnvåt gata, blygrå himmel och några kurande människor som väntar att bussen ska ta dem till någon trång och julstressvarm galleria inne i centrum.

Då ligger det nära till hands att drömma sig tillbaka till solen, sanden, havet och palmerna. Och medan jag drömmer om det ser jag att bussen förbarmat sig över passagerarkön, som antagligen drömde om något annat. Eller kanske bara just det: att den förb-de bussen ska komma nån gång!

För lite mer fönstertittning klickar du här.

Copyright Klimakteriehäxan

Hur får vi barn att bli bokslukare?

Hur tror du att man kan inspirera barns läsning? Har du några goda exempel?
Bokbloggsjerkan ställer denna gång en fråga som är jätteviktig och som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Mitt svar blir kort och koncist: läs högt för dem. Och välj böcker noga! Börja med pekböcker (Lena Anderssons kaninserie var en absolut höjdare när mina barn var små). Kliv vidare in i litteraturen, gärna med hjälp av Jan Lööfs "Det röda äpplet", belönad med Expressens Heffaklump när den var ny. Barbro Lindgrens härliga "Loranga, Masarin och Dartanjang" är en annan minnesvärd högläsningsbok för lite äldre.

Det fina med de där böckerna, det är att inte bara ungarna utan även den vuxne kan njuta av texten (och bilderna när det handlar om Jan Lööf). Den dag barnet kan läsa själv gäller det att lyssna: vad går hem bäst? "Nalle Puh" av AA Milne var den första bok jag läste själv. Tänk vilken känsla! Må alla ungar få chansen att uppleva den!

Copyright Klimakteriehäxan

Julstämning i december

Advent är här och december redan flera dagar gammal. Så här ser min bild i fotoalmanackan för julmånaden ut!

Men någon blommande amaryllis har jag inte än i år. Och en så snygg som den på bilden får man leta efter. Eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Citat – om att bli fotograferad

"Jag känner ingen som gillar att bli plåtad. Man vill bli vacker, i brist därpå intressant, i brist därpå avspänt naturlig, men i stället ler man som en galning och hoppas att kameran inte ska fånga det ögonblick då man råkar se ut som en långhårig tallrik havregrynsgröt med trötta ögon. /.../ Fotografer kan berätta hur de kommit till olycksplatser där de drabbade automatiskt brustit ut i vinnande fotoleenden när kamerorna börjat smattra. Betingad reflex, som det heter."

-Lotta Lundgren, matmänniska och programledare, skriver krönika i senaste numret av tidningen Fokus.

Skogens konung - mitt i stan

Snyggt, kul och upplysande! En hel älgfamilj finns på Nybroplan, mitt i Stockholm. Nytt för året i juldekorationerna i city.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag!

Det är något speciellt med ungarnas blickar när de möter skyltfönstrens tomtar. Önskelista. Skollov. Spännande paket. Grandoft. Pappersprassel. Allt det där som ska komma, fast tiden man måste vänta verkar oändligt lång ...

Nog kan man som vuxen sakna den där starka känslan. Även om man gillar julen så blir det inte samma sak som i barnaåren, eller så länge de egna telningarna hoppade av glädje över att få öppna nästa lucka i adventskalendern.

I dag infaller den söndag som av hävd var den "riktiga" skyltsöndagen, fast detaljhandeln har flyttat runt både på den och andra traditioner. Barnens förväntan är nog ändå den samma.

Copyright Klimakteriehäxan

BUSSIGT i Veckans fönster

Strax får de levande ljusen i köksfönstret maka på sig så att adventsstjärnan får plats utan att riskera antändning och eldsvåda med eländiga konsekvenser.

Där ute väntar bussen på att ta nästa tur genomstadstrafiken, förmodligen rätt tät en dag som denna, strax efter löneutbetalning och när julskyltningen nu också är på plats, med alla granar, glitter och glimrande ljus. Klappjakten har bara börjat!

För att ta sig fram på gator och trottoarer krävs en del bussighet, av alla sorts trafikanter!
Bussigt ska det också vara i Veckans fönster denna helg. Se fler här!

Copyright Klimakteriehäxan

Nobelpristagare i min bokhylla

Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? (alternativt vilka har du läst?)
Bokbloggsjerkans fråga kommer vältajmad, för snart är Patrick Modiano i Sverige för att hämta sina prismiljoner som 2014 års litteraturpristagare.
Här kommer mitt svar, onödigt långt kan man tycka, men många år med nästan ständig läshunger sätter sina spår! Fler svar den här vägen.

Modiano finns i min bokhylla sedan någon vecka, i litet bekvämt format. "Lilla smycket" gick snabbt att läsa.
Andra prisade författare är ofta betydligt mer mångordiga, och nu när jag tittar efter upptäcker jag att jag faktiskt har riktigt många i hyllan.

Selma Lagerlöf, första kvinnan att få priset, är självklar och lika bra nu som då. Sigrid Undset fick priset 1928 och det var "Kristin Lavransdotter" väl värd. Verner von Heidenstam och Per Lagerkvist  hänger kvar sen skoltiden. Knut Hamsun också. Hermann Hesse avgudade jag när jag gick i gymnasiet. André Gides "Pastoralsymfoni"skulle man också ha läst.

Men än  i dag kan jag inte begripa att jag faktiskt tog mig igenom "Min ungdom" av Winston Churchill, fast det var på den tiden när jag absolut läste ut den bok jag börjat på. Ett romantiskt skimmer vilade runt Ernest Hemingway men det har nog bleknat med åren.

När Heinrich Böll valdes blev jag stolt som en tupp: jag hade ju läst "Ansichten eines Clowns" (En clowns åsikter) på originalspråket!!! Toni Morrisson hade jag också läst i förväg, s a s. Och Miguel Angel Asturias bekantade jag mig med när jag bodde i hans hemland Guatemala.

Inser plötsligt att jag har mängder av nobellitteratur fast jag egentligen aldrig tänkt på det, så jag ska inte lista allihop.
Fast de som jag minns bäst, det är de tre latinamerikanska pristagare som jag träffat personligen: Octavio Paz. Gabriel Garcia Marquez och Mario Vargas Llosa, vars böcker med personliga hälsningar aldrig kommer att gå till pappersinsamlingen så länge jag lever!

I ärlighetens namn har jag också några pristagarböcker som jag aldrig öppnat. Men den listan är betydligt kortare!
Hyggligt kort är också listan över de författare som jag har, har läst och anser att de borde få det där priset ...

Copyright Klimakteriehäxan

Ett ljus i dimman

Novemberdiset ligger som ett lock över allt och alla. Man ser knappt längre än näsan räcker, och det man ser är så suddigt att det verkar overkligt: är glasögonen smutsiga? Har jag fått nya, allvarliga, synproblem? Ack nej, det kallas väder.

Men i dag tändes i alla fall ett ljus: det i toppen på den så kallade Stenbecksgranen på Skeppsbron i Stockholm. I morse kom stjärnan på plats – i kväll var den tänd.
Ett ljus i dimman.

Copyright Klimakteriehäxan

Novemberblom

Vi står inför första adventssöndagen. Det är rimligen att betrakta som en vinterhelg. Men somliga bryr sig verkligen inte om etiketterna!

Se bara på min Campanula som prunkar i balkonglådan! Har definitivt ingen koll på almanackan – eller struntar i varje fall fullständigt i konventionerna, de där som påbjuder vitmossa och konstgjord flugsvamp och en och annan amaryllis eller julstjärna.

Men vem har sagt att adventsblomman måste vara röd eller, undantagsvis, vit? Campanulans härliga blåa färg duger så otroligt bra! Gott om knoppar är det också, men deras framtid ser kanske inte så lovande ut ... Dock brukar den här växten övervintra i balkonglådorna. utan särskilda stödåtgärder. Vilken härlig trotjänare!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema MODERN

En tomte i mängden i NK:s julskyltning.

Först läste jag MOdern och tänkte på bilder av min mamma eller andra mödrar. Men sedan insåg jag att tonvikten nog skulle läggas på sista stavelsen i veckans temaord.
Hur är det nu, går det mode även i jultraditionerna? Mindre än en månad kvar ...

Jo kanske gör det det. När såg man tidigare en så mager tomte? Skapad för att påminna oss om att det är lämpligt att äta lite mindre godis och mer grönsaker från julbordet? Och vad tycker vi egentligen om plastgranen, prydd med stora lika plastiga rosetter? Klart praktisk i offentliga miljöer, men nog lämnar pyntet en del åt fantasin.

Andra företeelser som på något vis känns moderna och i tiden hittar du till om du klickar här.

Copyright Klimakteriehäxan

Granar i långa rader på Arlanda.

Och som bonus och en hyllning till en av årets Augustpristagare, Lars Lerin, en vintrig björkbacke, en av hans många jättestora akvareller. Denna har visats bl a på hans eget museum i Karlstad. I går fick han August i fackboksklassen för "Naturlära". Ingen svensk konstnär är väl i dag modernare än Lars Lerin!
Om du klickar på bilden ser du den i större format.

Tjugo frågor

Bloggaren "enligt O" kallar sig ”bokberoende” och presenterar en snabbenkät som handlar om böcker, filmer, hösten, julen och lite annat smått och gott. Det gäller att välja mellan två givna alternativ. Mina svar är fetade.

1. Augustpriset eller Nobelpriset?  Bookerpriset, skulle jag vilja rösta på. Eller NBA, National Book Awards. Då blir man aldrig besviken.

2. Malala Yousafzai eller Patrick Modiano? Har bara läst ”Lilla smycket” av Modiano. Men det Malala gör med sin kamp för pennor till barn och framför allt flickor slår nog alla författare, prisbelönta eller inte.

3. Hungerspelen eller Hobbit? Pass på den!

4. Horace Engdahl eller Peter Englund? Engdahl har många sidor. Humor är en av dem. Hans schlagertext som åtminstone verkade handla om den egna skilsmässan var lysande. Englund är dock en intressant och bra bloggare, det ska han ha credit för.

5. Snö eller regn? Inte för mycket, eller för ofta, eller för länge. Men lite vintervitt är vackert.

6. Lussekatter eller pepparkakor? Måste bli den kryddigaste sorten, som kan ätas året om.

7. Dystopi eller feelgood? Härligt med lite lättläst verklighetsflykt ibland. Fast den måste vara välskriven.

8. Lars Kepler eller Camilla Läckberg?  Står inte ut med någondera. Pass på den.

9. Amaryllis eller hyacint? Vill ha båda. Men amaryllisen är pampigast och står längst.

10. Pappersbok eller e-bok? Jag är väl grymt gammaldags, men älskar pappersböcker. I bilen blir det högläsning på cd.

11. Biografi eller memoar? Beror ju helt på vem det handlar om! Kan alltså tänka mig båda!

12. Mia Skäringer eller Lena Dunham? Här väljer jag svenskt.

13. Glögg eller julmust? Får snabbt ont i skallen av glögg, fast det är gott.

14. Fredrik Backman eller Lena Andersson?  Alltsedan ”Var det bra så här?” som var Anderssons debut gillar jag henne. Dock inte alltid lättläst. Ove är Backmans hittills bästa, men jag har inte läst den senaste, den om Britt-Mari.

15. Tegelstenar eller tunnisar? Det stryks för lite på förlagen nu för tiden.

16. Film eller tv-serie?  Kan avnjutas hemma i soffan. Och dit kommer ju ofta filmerna också …

17. Netflix eller HBO? Har ingendera. Nöjd med nån sorts basutbud.

18. En i taget eller slalomläsning?  En i taget. Men det är inte säkert att hela blir läst.

19. Skratt eller gråt? Blir självklart glad om jag blir road.

20. Julafton eller nyårsafton?  Det är nåt visst med granen, skinkan och paketen. Samt de usla grötrimmen, en alldeles egen litterär gren!

Vill du hänga på? Välj mellan alternativen och feta ditt svar. Lämna gärna en länk, så kikar säkert flera in och läser dina svar. 

Copyright Klimakteriehäxan

Herkules storverk - och mitt eget

Har ni kläm på begreppet "augiasstall"? Om inte så är förklaringen denna: något som är vanvårdat och som kräver omfattande uppstädning eller omorganisation.

Jag har nu gått i Herkules fotspår, helt enligt mytens beskrivning. Det var nämligen han som städade det där stallet, som inte hade blivit tillfixat på 30 år – det var ett av de tolv storverken han uträttade.
Nu fanns det inga hästar hos mig. Men en otrolig massa andra saker.

Skam till sägandes kan jag inte minnas när det där köksskåpet ovanför spisen blev urplockat, rengjort och rensat senast. Och jag blev uppriktigt förvånad över hur mycket som faktiskt fick plats där inne. Det mesta dessutom täckt av ett litet lager stekos. Hu!

Tänk att det går att spara på så mycket! Tomma plastaskar för sötningsmedel (som ingen använt på säkert fem eller tio år). Genomtrötta kokosflingor. Valnötter som säkert var härskna, jag slängde dem innan jag kollade, men i åratal har jag förvarat alla sorters nötter i frysen. Mjölkpulver! En oöppnad påse med skrädmjöl, en lotterivinst från Gammelvâla. Karameller, hopsmälta till en enda sockrig kaka. Tändstickor i minst tio olika förpackningar. Pulverkaffe, bäst före juli 2008. Mörk bakchoklad som blivit vit!?! Måste ha tillverkats ett annat millennium än det pågående.

Ni behöver inte veta precis allt som spolades ner i toan eller åkte ut med soporna, eller hur. Med hjälp av fotot har ni för länge sedan förstått läget. Samt fått en minimal men dock uppfräschning av den grekiska mytologin. Vem vet, kanske har också du ett eget litet augiasstall någonstans? Själv har jag nog ett par till, om sanningen ska fram ...

Det fina i kråksången, det tror jag att Herkules och jag har gemensamt, det är att man blir så himla nöjd och belåten efteråt. Herkules hade visserligen ihjäl Augias, jag nöjer mig med att – då och då när självgodheten pockar på – ta en sväng in i köket. öppna skåpdörrarna och njuta av anblicken av ordning och reda. Mitt eget storverk!

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag igen - slutgiltigt ...

Det var en händelse som såg ut som en tanke.
Jag hade alltså kommit till slutpunkten, Punto Final. Så otroligt passande när jag just denna kommande vecka faktiskt blir pensionär. Definitivt en sorts slutpunkt.

Skylten hör till en bar med detta namn i en by på kanariska ön Fuerteventura.
Fler bloggare som brukar söndagsskylta får man förhoppningsvis tips om i kommentarerna. Men Pumita, skyltsöndagens upphovskvinna, meddelar idag att för hennes del är det också "punto final", tydligen på grund av otrevligheter kring bloggen. Så trist, så onödigt!

Därmed går nog bloggprojektet Skyltsöndag i graven också för min del. Och innebörden av min sista publicerade skylt blir därmed ännu mer signifikativ.

Copyright Klimakteriehäxan

Album på hjul

Alla är fotografer. Jo faktiskt. Borta är tiden när man behövde förstå vad motljus, bländaröppning och exponeringstid betydde. Skärpan skulle ställas in, ljuset mätas – självklart manuellt. Ibland tog allt det där förberedandet så lång tid att motivet hann gå upp i rök.

Men det där, det utspelade sig i forntiden. I dag tar vem som helst bilder, och inte nog med det: de där fotografierna håller inte sällan acceptabel kvalitet även för publicering, om man bara ser till det rent tekniska. Våra kameror har krympt till oigenkännlighet. Ofta sitter de i mobilen och kan få det att verka onödigt att ens ha en separat maskin för det där fotograferandet.

Visserligen kan jag tycka att det är lite tråkigt att den skicklige yrkesfotografen fått det allt svårare att hävda sig i den här nya konkurrensen. Fast ändå är det naturligtvis jätteroligt att så många fler får upptäcka hur kul det kan vara att bevara den egna omvärlden i bild. Allt det där som krävde planering förr, det ordnar kameran alldeles själv. Behövs det blixt blixtrar det, skärpan justeras automatiskt, exponeringen blir häpnadsväckande nog ganska okej. Och darrar bildskaparen på handen säger apparaten till: gör om och gör rätt!

Nästa steg i fotografiernas värld är inte riktigt lika enkelt. Jovisst, framkallningen är bortrationaliserad i den digitala världen, den långa väntan på att få se resultatet glömd. Inte tar det mer än sekunder att flytta bilderna in i datorn. Det är sedan det besvärliga börjar.

Minns ni fotoalbumet? Vi satt och klistrade, sorterade efter ämnen och kronologiskt, skrev små texter, vårdade de där fyllda pärmarna ömt. Det rådde rent av lite ordning i den där minnesbanken. Hur ser det då ut i dag? Jo, det kan jag berätta, och jag är rätt säker på att jag talar för många av oss som älskar att plåta i helg och söcken: en fantastisk digital röra, det är vad man har åstadkommit.

Tusentals bilder ligger lagrade. Nästan ingen tittar på dem. Fotografen har inte sällan glömt dem. Ibland används de på en blogg eller på Facebook. Och den dag du faktiskt erinrar dig att du (nog) har ett foto du vill ha tag i får du leta i evigheter – för det där fantastiska katalogiseringssystemet som följde med den senaste Windows-upplagan, det såg ju så himla bra ut, visst. Men automatiskt var det inte, även om försäljaren i datorbutiken fick det att låta nästan så …

Det finns en modern variant på fotoalbum som jag använt mig av och blivit väldigt nöjd med. Jag har gjort fotoböcker. Ett sant nöje, faktiskt, och uppskattade presenter dessutom.

Fast den stora massan bilder jag åstadkommit i mitt plåtslagarliv, den ligger ju kvar orörd. 

Då är frågan om nästa steg skulle vara att överföra fotona på bilen? Att så snart man ger sig ut i trafiken ha dem med sig, vara omgiven av nära och kära, hundar och katter, blommor och plättlaggar, vyer och födelsedagstårtor, är det en bra idé? Eller distraheras medtrafikanterna och det blir seriekrockar som stoppar upp all cirkulation?

Tja inte vet jag. Inte vet jag hur det går till att få dit dem heller. Men när jag såg den här bilen stå parkerad på en gata i Stockholm i går och se ut som ett fotoalbum på hjul tyckte jag i alla fall att den var värd att ta upp kameran för. Och se, nu använder jag ju bilderna också!

Copyright Klimakteriehäxan