Somliga saker händer aldrig

Aldrig har det hänt. Inte en endaste gång. Inte mig.
Har du blivit kysst under en mistel? 

Nog har jag har läst om det, redan för länge sedan, i någon romantisk historia där den där gröna kvisten med vita bär betydde inledningen till en himlastormande romans som förhoppningsvis skulle sluta i evig lycka med alla tillbehör.

Klart att pussas under misteln enligt dekorationen på vår
plunta för julsnaps från danska Holmegaard. Enda misteln
hemma hos oss.

Jag har intrycket av att inte jättemånga sätter upp en mistel här i Sverige när julen nalkas, även om de säljs i blomsterhandeln. Men när jag bodde i USA köpte folk en grön gren med rött sidenband och så hängdes den i en dörröppning. Regeln var/är att den du möter i dörren, den kysser du. 

Naturligtvis går det att manipulera. Ser du att någon du inte vill komma i närheten av är på väg, då saktar du ju in stegen och låter vederbörande passera okysst. Samtidigt kan man ju lurpassa: när kommer den person som jag så länge drömt om att pussa, eldigt och länge? Hoppsan, nu är det dags, här kommer jag, med brinnande läppar!!!

Men här går jag med bäst-före-datum passerat med marginal, åtminstone i hångelbranschen, och är för evigt okysst-under-misteln. Dock finns det en (del)förklaring: jag har aldrig köpt och satt upp nån mistel, och tror knappt att jag sett någon hemma hos vänner och bekanta heller ... ibland får man verkligen skylla sig själv, eller hur?

GOTT NYTT ÅR hur som helst, med eller utan mistel! Man kan ju pussas ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

Bild från Naturvårdsverket

FAKTA OM MISTELN: Det är en sällsynt halvparasit som växer på andra träd, gärna lönn och lind men också på äppelträd. Den är grön året om. Bären är giftiga. Växten används ibland som medicinalväxt. Misteln är fridlyst i Sverige, bra att veta om du skulle råka hitta en i naturen vilket inte verkar så troligt ...

När bara en dag av 2022 är kvar ...

 ... ställer Elisa Matilda sina fem fredagsfrågor med det i bakhuvudet. Både tillbakablick och framåttänk får plats! Liksom den där märkliga önskningen om ett "gott slut" ... men visst, okej då!

1. Vad var det bästa med det här året? Att allt gick bra när barnbarn nr 2 kom till världen (hon föddes i en taxi). 
2. Vad ser du fram emot med ett nytt år? Hoppas på någon liten utlandsresa under våren. Och sommardagar i Värmland med hela familjen. Samt flitigt umgänge med mina trevliga kompisar. Vi planerar utflykt till världsmetropolen Falun! Lite fred i närområdet skulle inte heller skada.
3. Gjorde du vad du tänkt under året? Undrar vad jag hade tänkt egentligen? Att vi saknade giltigt pass gjorde ju att vi definitivt höll oss på hemmafronten. Har levt ett mestadels odramatiskt liv. Vilket är bra.
4. 
   Hur avslutar du året 2022? Med god mat (hoppas jag, det är jag själv som ska laga den), och trevliga bubblor i snygga glas tillsammans med vänner. 
5. Vad tar du med dig från 2022 in i 2023? En otroligt lång rad vaccinationer som jag hoppas ska hjälpa till att hålla mig på benen ett år till, minst: covid, bältros, lunginflammation, tbe, influensa. Tror inte jag glömt någon? Har jag det ska jag se till att skaffa den snarast!

Copyright Klimakteriehäxan

Bild från Dreamstime

Idoler att sakna

Idag har alla fotbollsvänner sorg. I Brasilien är det till och med tre dagars landssorg. Pelé är död. En hjälte är borta. Han avled i cancer på sjukhus 82 år gammal. Edson Arantes do Nascimento, som han hette innan han blev fyrbokstavig, var bara 17 när han i Stockholm säkrade det historiska VM-guldet för sitt hemland, i vilket han t o m blev idrottsminister så småningom! En otrolig framgångshistoria och en sann legendar i "det gröna fältets schack", dessutom allmänt omvittnad som en väldigt snäll människa. 

Samma dag, alltså i går, gick en annan internationell storhet ur tiden. Men färre uttalar saknaden efter den brittiska modeikonen Vivienne Westwood, som kallats "punkdrottningen". Hon var hur som helst en av dem som fick världen att inse, att mode kan vara konst. Aktiv in i det sista, hon var 81 vid sin död.

Westwoods kreationer fanns att njuta av på Millesgården så sent som i fjol. Jag var där och fröjdades åt hennes djärva modeller som jag också tidigare avnjutit bl a på tjusiga London-varuhuset Harvey Nichols där det fanns en speciell Westwood-avdelning – ibland visste man faktiskt inte vad som var tänkt att vara upp eller ner, vad som var en ärm eller ett ben ...  Men roligt var det, ibland dessutom snyggt. Titta och döm själv! Här och här hänger du med mig på utställningen!

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att gott omdöme bygger på erfarenhet. Men erfarenhet beror (ofta) på dåligt omdöme.

Utmanande

Somliga människor planerar allt möjligt. Jag planerar bara det som verkar nödvändigt. Så när Mia i bokhörnan med tanke på det nya året undrar Finns det några bokutmaningar du ska anta? har jag inte mycket att komma med.

Nej, det blir nog dåligt med den sortens inlägg på min blogg. För några år sedan hoppade jag på något minns inte vad, "Blogg 100" hette det kanske, men minns att jag aldrig var ens i närheten av att gå i mål. Tisdagstrion som ju alltid handlar om böcker fortsätter jag nog med hur som helst.

Jag plockar upp böcker som kommer i min väg. Utan minsta plan. Några slukar jag (allt färre ju äldre jag blir), andra lämnar jag efter ett antal sidor på vilka författaren inte lyckats fånga mitt intresse. Blir glad om jag gör bekantskap med en ny spännande skribent, men gläds åt att gamla favoriter håller länge.

En del av dem bloggar jag om, andra väljer jag att förbigå i tysthet (även sådana jag gillar). Jag sågar inte sådant jag ogillar, sågningar är otrevligt, tystnad räcker. För mig är den största bokutmaningen att undvika flera djupa lässvackor, sådana jag drabbats av flera gånger på senare år. Det är utmaning nog.

Copyright Klimakteriehäxan

Biopremiär!

Det blev biopremiär i dag! Nej, inte en premiär av den där urringade aftonklänningstypen. Inte en paljett inom synhåll. Publiken var till stor del klädd i overall, luvor och vantar. Men högtidligt var det ändå!

Premiärlejonet framför andra var, i mina ögon, barnbarnet som nyss fyllt tre och aldrig tidigare varit inne på en biograf. Han var i gott sällskap: pappa, faster och farmor bänkade sig också för att se tre avsnitt med Alfons Åberg: "God natt, Alfons Åberg", "Alfons och hemlige Mållgan" och "Vem spökar, Alfons Åberg?".

När barnbarnets far och faster var små var de storkonsumenter av Alfons i både bok- och tv-version. På den tiden lästes texten av Björn Gustafsson och Georg Riedel hade skrivit musiken. Historierna var då som nu "påhittade, skrivna och ritade av Gunilla Bergström" som det står i eftertexterna till den moderna upplagan.

Nu är det Jonas Karlsson som står för berättarrösten och musiken har gjorts av Adam Nordén. Det har hänt en del med det vi känner igen från boksidorna: snygga animationer, snygg redigering, jättebra alltihop. För grundidé, regi och klipp står Tomas Alfredson, och filmerna började visas så sent som i augusti i år, samma år som Alfons Åberg fyllde femtio!

För oss blev det en väldigt lyckad premiär, den saken är klar. Fast några popcorn ville inte barnet ha ... däremot följde han intensivt med i berättelserma, fast när det handlade om spöken var det ganska läskigt, så då fick pappa hålla handen och barnet kikade försiktigt mellan fingrarna ... 

Det var länge sedan jag tyckte det var så roligt att gå på bio! Kanske blir han cineast när han blir stor? Eller varför inte filmrecensent?

"Stick ditt fula spöke för du finns ju inte!"

Bara att sjunka ner i fåtöljen (med extra sittdyna för barn) och suga i sig historien ...

Copyright Klimakteriehäxan

När klappen lämnas tillbaka

Tillhör du den delen av befolkningen som ägnar mellandagarna åt att returnera julklappar som inte blev riktigt rätt? En del kan du gå tillbaka till butiken med – och, om du är lite ekonomisk, förmodligen köpa om till halva priset ... pengar över blir det hur som helst! Annat kan helt enkelt kallas "felköp" och bör glömmas bort snarast.

Men nutidens shopping sker förstås väldigt ofta på nätet. "Gratis retur" kan det heta när företagen marknadsför sig. Fast det blir inte riktigt gratis, inte om man ser till företeelsen i stort. För det visar sig att det folk skickar tillbaka tar för mycket arbetskraft och tid om försändelserna ska kollas, paketeras och märkas om och säljas igen. Alltså eldas prylarna upp.

Låt mig citera ur en artikel i nyhetsbrevet Apropå från Lunds universitet: "I EU förväntas värdet av returnerade textil- och elektronikprodukter som förstörs uppgå till 21,74 miljarder euro år 2022, enligt vissa beräkningar. Andra tror att beloppet är ännu högre." En svindlande summa! Och anledningen är alltså att det ur företagens synvinkel är enklast så. Konsekvenser för miljön struntar man i. Utan påföljd.

Detta samtidigt som returerna i e-handeln tenderar att öka. Det händer faktiskt numera att folk som regelmässigt beställer en vara i en massa olika färger och storlekar stoppas från att skicka tillbaka något alls – här har ett missbruksliknande agerande uppstått. Svenska modefirman Gina Tricot har till och med valt att stoppa folk från att handla över huvud taget i ett helt år, på grund av orimligt antal returer!

Företeelsen har blivit så vanlig att ordet "returmissbrukare" faktiskt finns med på 2022 års lista över svenska nyord från Språkrådet som publicerats i dag.

Så vad händer nu med klapparna som lämnas tillbaka? Tja, risken att resursslöseriet späs på är jättestor. Medan samveten sover och "syndaren" tittar åt ett annat håll – där kanske nya shoppingfynd lockar ... och ännu fler "gratis returer".

Copyright Klimakteriehäxan

Nordisk tv-jul

Ibland dyker den upp, kritiken för att vi i Sverige konsumerar så mycket angloamerikansk kultur i alla möjliga olika former: litteratur, film och, inte minst, tv. Här kommer tips till dig som tycker det kan vara spännande med en nordisk tv-jul!

Norska "Julstormen" finns på Netflix och har välkända skådespelare, både norska, danska och svenska, på rollistan. Grundstoryn är att det dagen före julafton bryter ut en grym snöstorm som lamslår Oslos storflygplats Gardemoen. De som kommit dit får vackert finna sig i att vänta på bättre väder, och det tar tv-tittaren sex dryga halvtimmar att vara med om allt. Alexandra Rapaport är en riktigt odräglig svensk diva med alldeles för mycket pengar och ... nej, ursäkta, ska inte avslöja mer här! Mest feelgood. 

Danska "Orkestern" utspelar sig också i en avgränsad miljö: Köpenhamns konserthus, där symfoniorkestern håller till. Andreklarinettisten anser att han borde vara förste-, bitter konkurrens råder parallellt med diverse konflikter, både romantiska och av maktspelstyp. Klart underhållande och originellt i tio avsnitt på en knapp halvtimme var, på SVT Play.

Islands bidrag här blir "Blackport" på SVT Play i åtta delar i längder mellan 45 och 55 minuter. Nu handlar det om det för det isländska samhället så livsviktiga fisket och, förstås, en massa mänskliga relationer. Serien utspelar sig på 80-talet och har försetts med etiketten "socialrealism". Har bara sett första delen, så jag vet inte riktigt vad jag rekommenderar, men det låter spännande tycker jag!

Sverige får här representeras av min kära Selma Lagerlöf. För den som väntar på det nygjorda porträttet av henne (första delen sänds ikväll kl 20 i SVT1 och finns på play) kan det kanske vara idé att kika på hennes roman "Jerusalem" i tv-version. Finns också på SVT Play, fyra delar på en timme var. Kan passa på att utdela en varning: skippa dramaserien från 2008 med Helena Bergström som Selma. Inte sevärd. Eller, för att vara brutalärlig, riktigt dålig.

Copyright Klimakteriehäxan

Ingen jul utan julstjärna

Julstjärnan, poinsettian, är väl julblomman framför andra. Har sett den som buske i varmare klimat, men här hemma handlar det om att bära ett mindre exemplar från butiken, väl inslaget mot vinterkylan, för några minusgrader tål den inte.

Till Lucia brukar jag köpa en vit. Fjolårets stod grön och grann ända till i höstas! Årets blev nog misskött, för den blev bara två veckor gammal i min vård. Men till själva juldagarna vill jag förstås ha en eller gärna ett par röda. 

Döm om min förvåning när de var slut! Skulle det bli jul ändå? Jo, men jag har ju julstjärnor i andra former. Vävda, från Guatemala, på tabletter och små servetter. Och en löpare som jag hittade i en billighetsaffär i Louisville, Kentucky, för noga räknat sex år sedan.

-Titta, sa jag till min väninna, titta så snygg! 
Hon såg ytterst tveksam ut, men hade förstås inga synpunkter på att jag valde en textil julblomma som souvenir från min USA-resa, även om det var sommar just då.

Så småningom fick jag förklaringen: just den här fina  blomman har inga judar hemma, det är en växt som hör kristenheten till! Jag hade inte en aning om detta, men gladdes åt mitt fynd helt oavsett dess eventuella religiösa anknytningar.

Alltså kommer jag aldrig att bli helt utan poinsettia någon enda jul. Nu löste det sig ändå den här gången, för i den tredje Ica-butiken fanns två kvar av den "levande" sorten, flergrenade. Jag slog till på båda!

God fortsättning!

Här poinsettia tolkat i en vävstol i Guatemala.

Det här USA-fyndet är förmodligen tillverkat i Asien. Så olika bilderna av en favorit kan bli!

Copyright Klimakteriehäxan

En annan sorts julskyltning

Julen är inte god för alla, det vet vi. Kanske råkade det bara bli så att de här två skyltarna fick hänga tillsammans i t-banan? Alltför många barn ser sina föräldrar bli berusade och bära sig konstigt åt fast det kallas att fira "barnens högtid framför andra".

Min andra skylt fanns också i t-banevagnen och är väl avsedd att ge oss skinkätare dåligt samvete, eftersom vi envisas med att ha den på julbordet. Förhoppningsvis hade "min" gris levt ett drägligt grisliv innan jag satte tänderna i den ...

Skyltsöndagarna är en lång rad blogginlägg som samlas under BP:s hatt, denna gång en tomteluva får man förmoda. Hoppas inte mina skyltar skapar alltför dålig stämning ... även om inte grisen kan tro på ett liv efter jul ... Nästa gång vi skyltar är det nytt år!

Copyright Klimakteriehäxan

God jul!

Önskar er alla en riktigt fin julafton av årgång 2022! Dottern har landat. Solen skiner, det är åtta minusgrader och tomten har intagit sin plats i kökfönstret mellan julstjärnan och en liten orkidé (för ovanlighetens skull). Lite smolk i bägaren: det verkar omöjligt att få granen att stå rak i julgransfoten ... men det skulle kunna vara värre, mycket värre, medges! Njut nu av helg och förhoppningsvis frid. Fred lär vi inte få.

Copyright Klimakteriehäxan

Dan före dan

Nu är det dan före dan. I år råkar det vara en fredag, vilket betyder att Elisa Matilda spottar fram fem fredagsfrågor precis som hon troget brukar.

1. På vilket sätt kommer julen att vara som den brukar? Samma mat, samma prydnader, samma sällskap (tack och lov)!
2. Hur kommer du att spendera juldagarna? Hemmavid. Ser fram emot porträttet av Selma Lagerlöf som kommer i SVT, första delen på juldagen. Har köpt boken "Selma Lagerlöfs jul" till mig själv som julklapp. Ja men jag är ju Selma-fan!
3. Vad är det godaste på julen? Skinkan. På macka, med Slotts originalsenap. Tyrolersalladen. Och frampå kvällskvisten ett glas champagne, kanske?! Annars är det väldigt gott med julmust.
4. Vad önskar du dig för något? Många barnbarnskramar. OK, jag tar gärna emot av övriga familjen också! Ja och så det vanliga förstås: hälsa och fred på jorden, tro inte något annat.
5. Är du en rimmare, eller inte? Av och till. Ibland rimmar jag som bara den, ibland blir det riktigt roligt, ibland blir det visst bara jag som uppskattar mina ordkonster ... vi får se hur det blir i morgon!

Någon vit jul lär det inte bli. Men det var vackert då, när snön rök i solskenet!

Copyright Klimakteriehäxan

Grym(t bra) läsning

Om det är någon gång det är extra befogat med en helgfråga så är det väl så här inför jul? Det kan ju inte tillåtas bli bara stress och kökshets och i-sista-minuten-saker eller hur? Så tror jag att Mia i bokhörnan tänker. Därav veckans helgfråga: På lördag är det julafton. Vad är planen, tror du att du hinner läsa något?

Att kalla det för en plan vore väl att ta i, men nog ska jag hinna läsa ut Ágota Kristófs trippelroman som jag har hopbuntad i en enda volym, i pocketupplaga. "Den stora skrivboken"och "Beviset" är jag klar med och "Den tredje lögnen" väntar. En synnerligen märklig läsupplevelse är det, liknar verkligen inget annat! Men sidorna vänder sig nästan självmant, trots att jag stundtals får skrämselhicka och våndas över hur beräknande och grymma människor/barn kan vara!

Kristóf visste säkert en del om grymhet. Hon flydde sitt hemland Ungern 1956, levde i Schweiz resten av livet och skrev på franska.

Just nu när jag skriver detta är det kolsvart ute och regnet prickar fönsterrutorna. Det kan nästan vara svårt att tro att det har vänt, att de ljusare tiderna nu är på väg till oss igen.
Men när jag tittade upp mot himlen från busshållplatsen på Hornsgatan tidigare idag
kändes det inte alls lika otroligt att årets längsta dag var i går.
För ovanför mitt huvud var himlen blå och trädets grenar har faktiskt knoppar!

Copyright Klimakteriehäxan

Varning

Detta är inte ett konstverk. Det är en varning. Resultatet av att ha en trycksak liggande på köksbordet, lite lagom slarvigt och på tok för nära de fyra ljusen som högtidlighöll fjärde advent.

Man ska hantera öppen eld och levande ljuslågor varsamt, inte minst i jultider när vi så gärna tänder mysljusen. Annars kan det gå riktigt illa. Det är förstås ingen nyhet. I det här fallet blev det bara fyra hål i ett papper av adventsstakens ljus. Men titta på bilden och ta varning! En kort stund till och katastrofen kunde ha varit ett faktum. Tack och lov klarade vi oss. Men en näsbränna kan det väl kallas.

Copyright Klimakteriehäxan

Då blir det jul

Vad är det som är viktigast för att rätt stämning ska infinna sig när det blir jul? Tål att tänka på, eller hur. Och just det vill Enligt O få oss att göra när hon ställer Veckans kulturfråga: Hur vill du fortsätta påståendet ”det blir ingen jul utan …”?

Rester av en grön sammetsklänning blev
en gran! Med tomtar, kulor, flagga och
glitter på plats.

För mig blir det nog ingen jul utan riktig gran och skinka men framför allt en rad jultextilier som jag sätter riktigt stort värde på: duken min mamma broderat, korsstygnstabletterna med motiv från danska Clara Waever som jag själv gjort, liksom min bonad med en gran i textilapplikation. Den har hängt med sedan 1963!

Clara Waever ritade hjärtat.
Jag sydde det 1971.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

... att eftersom det är skumtomtens dag i dag måste vi ju fira lite! Tillika Sonens namnsdag. Grattis båda två!

Nu satsar vi på "Hela havet stormar"!

Jag kan inte riktigt sluta reta mig på de hysteriskt fåniga råden i TV4 om hur man sparar energi. OK, det är inte alldeles enkelt, det kan jag hålla med om. Men varför ska man ens ha kyl och frys om de inte får öppnas? Ingen låter väl någonsin avsiktligt de där dörrarna stå på vid gavel! Inte står väl någon enda människa och trampar en halv evighet i ytterdörren heller?

Och strykjärnet – vem har det påslaget om det inte används till strykning? Spisplattorna! Jo de är på när mat ska lagas, knappast annars. Sedan har vi det där med telefonen. Är det laddningstiden som avses? För om mobilen sällan används behöver den naturligtvi inte ny ström lika ofta. Men en petitess i sammanhanget.

I SVT frågar man politiker hur varmt de har i sina bostäder. Svalast har en sverigedemokrat: 15 grader, vilket en medicinsk expert säger är alltför kallt och en hälsorisk. Andra intervjuade uppger olika inomhustemperaturer, från 17 till 20, och det gäller "att ha sockorna på". Att sänka värmen i bostaden är hur som helst ett av de grepp som ger bäst resultat.

Nu blir jag naturligtvis tvungen att tänka efter: vad gör då jag? (Maken spände ögonen i mig härom dagen och ställde frågan.) Jo men naturligtvis vill jag dra mitt strå till stacken, även om det är ett kort litet strå.

Alltså: jag släcker lampor flitigare än förr. Tänder inte adventsstakarna förrän det blivit mörkt. Har bytt till LED-lampor överallt där det funkar. Använder balkongen som extra kylskåp. Gör flera saker i ugnen när den ändå är varm. Kör bara disk- och tvättmaskiner när de är riktigt fullastade. Och står inte länge kvar i duschen i det strilande varma vattnet, som jag faktiskt tycker är en njutning (visste ni förresten att en snabb dusch kallas "dansk"?). Inte mycket, det erkänner jag villigt, men långt bättre än det TV4:s förslag innebär.

Om man dessutom är på lekhumör – det är ju ändå jul! – är det väl "Hela havet stormar" som är mest lämpligt att dra igång, för då måste alla deltagare röra på sig. Den som sitter still fryser mer och snabbare än den som är i rörelse, det är en oomkullrunkelig sanning!

Hur gör du? Svara i en kommentar eller skriv ett eget elsparinlägg, länka gärna hit så man hittar! Kanske har just du bästa tipset? För både miljöns och plånbokens skull! 

Copyright Klimakteriehäxan

J – U – L

JUL (en boktitel eller författare på varje bokstav) ska vi bjuda på i julveckans tisdagstrio, på Ugglans initiativ. Beslutsvånda, igen! Men det får bli romaner. Väldigt bra romaner!

De kan absolut passa under granen, för den som köper klappar in i det sista. Annars kan de avnjutas vid granen, med barrdoft i näsan och ett milt ljussken över boksidorna.

"Jerusalem" av Selma Lagerlöf. Det finns en bokbloggare, jag kan bara inte just nu komma ihåg vem, som slagit fast att OM det går att ta med Selma i en sån här post så gör man det. Den här romanen, om den grupp starkt religiösa svenskar som beger sig till "Det heliga landet"i Guds namn, gör ingen besviken. 

"Upp till ytan" (Surfacing) var Margaret Atwoods genombrottsroman. Om dottern som söker sin försvunne far i Kanadas vildmark, tillsammans med några vänner. Fadern står inte att finna, hans dotter söker förklaringar i naturen, förvecklingar uppstår ... Det här är ett av författarens tidigare verk, numera kallas den rent av klassiker.  

"Lyktsken" (Warlights) av Michael Oondatje har jag gjort "reklam" för tidigare, Den här boken är verkligen värd det! Vad gjorde de två barnens föräldrar egentligen i kriget? Och varför försvann de? Det här är både en spion- och en kärleksroman.  Mästerlig!

Copyright Klimakteriehäxan

Hos Akademien (lite mindre högtidligt)

En gång om året är det extra pådrag i Svenska Akademiens lokaler i Börshuset i Gamla Stan i Stockholm. Det är den 20 december och mötet, som kallas högtidssammankomst, avslutar verksamheten för det gångna året.

I veckan är det dags igen, fast vi är visst inte bjudna varken du eller jag! Men det ska inte få hindra oss från att få lite insyn hos denna exklusiva församling.

Nyligen hade jag chansen att gå en guidad tur i lokalerna, och tänkte nu låta er se lite av vad jag såg, även om det var lite mindre högtidligt då än det blir i morgon. Håll tillgodo med bilder som ska vittna om snille och smak!

Gustaf III på plats under pendylen vars slag
världen lyssnar till kl 13 en torsdag i november
varje år.

Det är ingen mindre än kung Gustaf III (som är den som grundade akademien) som har utfärdat noggranna anvisningar för hur Akademiens arbete och sammankomster ska gå till, på sätt som i allt väsentligt fortfarande följs. Det var också han som bestämde hur många som skulle sitta med i församlingen. Det blev arton, av den enkla anledningen att aderton lät vackrare än exempelvis sexton eller sjutton ...

I år är De Aderton sexton, eftersom stolarna nr 3 och 16 är tomma då två av ledamöterna (Sture Allén och Kjell Espmark) dött och ännu inte blivit ersatta. Därför blir det heller inte något inträdestal denna gång. 
500 personer ryms i Börssalen och de är klädda i finaste stassen. Kungafamiljen har hedersplats.  

Man kan inte låta bli att undra vad som är det hetaste samtalsämnet i bänkarna medan man väntar på huvudpersonerna. Borde förstås handla om vad man läst. Men ... kanske går några tankar till den s k Kulturprofilen, landsman med årets pristagare Annie Ernaux? Han hade garanterat placerat sig i centrum här om han bara inte avslöjats som en praktbluff. Nu har han, utsläppt ur fängelset, fotboja, vilket inte är "comme il faut" till frack.

(Här en parentes: Med tanke på Akademiens turbulenta historia på senare år: Ni har väl inte missat "Klubben", den lysande reportageboken om hela cirkusen, skriven av Matilda Gustavsson?)

När ledamöterna tågar in parvis och slår sig ner kring det långa bordet är festen i gång. De sitter på förgyllda stolar klädda med blått siden, och tyget har akademiens lagerkrans invävd som mönster. Det är faktiskt den enda gången som man får sitta så fint, för av rädsla för slitage och spill får det vittra sällskapet finna sig i att bänka sig på enklare stolar till årets övriga möten. 

Samma lagerkrans ser ni på den snygga mattan mellan bibliotekets bokhyllor.

Ljus över Sveriges församlade ljushuvuden sprids naturligtvis med kristallkronor.

Detta är den ständige sekreterarens arbetsrum, nu Mats Malms.

Ständige sekreterarens arbetsredskap ... nja, han har dator ...

Tomt i väntan på det högtidliga.

Framför dessa dörrar framförs beskedet om vem som får Nobels litteraturpris, alltid
en världsnyhet och något många författare förtvivlat hoppas på att få ...

Här tar Akademiens bibliotek emot sina besökare. Öppet också för allmänheten!

Många böcker finns det i Akademiens bibliotek!

Sara Danius var den första kvinnan på posten som ständig sekreterare, vilket hon blev
2015. Hon lämnade jobbet efter turbulensen 2018, lämnade Akademien helt 2019 och
avled senare samma år i cancer. Bilden på henne är ett foto, som nu sitter bredvid
andra avporträtterade sekreterare. De brukar dock vara målade i olja. Kanske minns
du att jag hittade en tavla jag tyckte passade, även om den inte var direkt porträttlik?
Det hade jag förstås ingenting för ... men det här fotot är fint.

Copyright Klimakteriehäxan

(och tack till Lena Lundkvist som jag fick låna ett par bilder av)

Med hjärta (fast inte julrött)

Det fanns en gång för länge sedan en schlager som hette "Låt hjärtat va´ me´". Det var den härliga Sonya Hedenbratt som sjöng, och låten blev också signaturen för en populär tv-serie med samma namn, en serie med Sten-Åke Cederhök om ett fik i stadsdelen Haga i Göteborg. Serien sändes i två omgångar, 1969 och 1971.

Kan det vara den som personerna bakom det populära modemärket Mos Mosh har tänkt på? Nej, det tror jag inte, för plaggen de gör är nog i första hand tänkta för en publik som inte ens var påtänkt när folk kunde sjunga med i den låten. Men likväl låter de hjärtat vara med, som en liten broderad "skylt" som sitter på lämpligt ställe – hjärtat jag plåtat hade hamnat på ärmen på en fuskpäls. Helt OK att det inte är julrött, det hade inte blivit snyggt eller hur?

Googles "doodles" är ett trevligt sätt att skylta,
denna gång inför stundande helger.

Jag har inte hittat några riktigt heta skyltar denna vecka, trots att jag är väl medveten om att det är Skyltsöndag, som vi högtidlighåller vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Allt började hos Pumita, och jag var förvisso med redan på hennes tid, men sedan hon slutade blogga 2015 är det BP som är "skyddshelgon" för den här verksamhetsgrenen, eller som Ditte alltid skriver: "så förtjänstfullt förvaltar". (Borde väl ha sparat den här skylten till i dag, men jag kunde inte hålla mig. Missa den inte!) 

Fast så här i årets slutspurt tycker jag att det kan vara läge för ännu en repris av den skylt jag kanske tyckt allra bäst om av alla jag visat – och de är många ... Här är ändå bästa budskapet!

Var på vippen att glömma att tända det fjärde ljuset! Nu har en liten tomte upptäckt
min alternativa adventsstake. Han ser ut att trivas i dess sällskap.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om jul

 "Å, vad det är roligt när det är jul! Jag skulle önska att det vore jul lite oftare."

-Hämtat ur "Jul i Bullerbyn" av Astrid Lindgren. Om en vecka är det julafton, ifall någon råkar ha missat det.

Ännu en vacker vinterdag, en vecka före jul.

Copyright Klimakteriehäxan

Kallt och rörigt

Har man sett på maken! Solen har fastnat på Högalidskyrkans torn!

Fredag. Fredagsfrågor från Elisa Matilda. Ute skiner solen, det är en fantastiskt vacker vinterdag med ungefär 8 minusgrader och marken är vit, både gatan och trottoaren är snöröjd. Vit "rök" ligger över vattnet där isen nu bestämt sig för att det börjar bli läggdags. Bingo! Då vill man ju helst inte tänka på att det rätt som det är kan röra till sig igen – men det kan det förvisso!

1. Vad har nyligen rört till sig hos dig? Blandade ihop dagar för saker som skulle hämtas på stan. Det är utrett nu.
2. Omger du dig generellt med ordning eller oreda? Hyfsad ordning. Om/när oreda uppstår vet jag vem det åligger att ta tag i saken: mig själv.
3. Vilken röra äter du helst? Skagenröra gillar jag.
4. Var förvarar du alla de där småsakerna som inte har en egentlig plats? Det törs jag nog inte riktigt tänka på ...
5. Vad har du nyligen behövt reda ut? Hoptrasslade halsband. Fick ta Maken till hjälp, han har mycket bättre tålamod med sådant än jag.

Västerbrons fästen är insvept i någon sorts snörök som virvlar i solskenet.
Klicka på bilden för större storlek!

Copyright Klimakteriehäxan