Färggladare

Det är de blommande trädens tid just nu, vilket gör världen lite färggladare – men inte har jag någon gång tidigare sett en magnoliabakelse! Har inte en aning om hur den smakar, men om den bara är en bråkdel så god som blomman är vacker är det en riktig läckerbit. Kan inhandlas hos Gunnarssons på Götgatan.

Min andra bild denna Skyltsöndag (du vet ju redan att du hittar fler skyltande bloggare via BP) visar hur en från början trist garageport kan förvandlas till en trevlig och riktigt färgglad entré med lite fantasi och energi. Företagsnamnet ordentligt skyltat ovanför brevinkastet, som förstås inte går att peta in tunnaste papper i!

Håller kvar vid det färgglada temat. Grinden på nedersta bilden utgör, tänker jag mig, en ersättning de dagar när den riktiga solen inte lyser på oss. Den här koloniträdgården skyltar alltid med varma, gula strålar! Och det kan verkligen behövas emellanåt.

Copyright Klimakteriehäxan

I ordspråkens värld

Långhelg väntar, kanske med brasor och fyrverkerier? Man kan i alla fall smyga igång firandet med att svara på Elisa Matildas fem fredagsfrågor. Nu vädrar hon fem gamla ordspråk!

1. Anfall är bästa försvar – när deltog du i bollspel senast? I går kväll. I morgon är jag där igen!
2. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – vad väntar du på? Att jag ska få resa nånstans. Behöver inte vara långt, men miljöombyte skulle vara kul. Har inte varit utomlands sedan 2019.
3. Bättre ensam än i dåligt sällskap – när ville du senast bara gå hem? När jag gick på ett föredrag som handlade om gamla krig. Föreläsaren var helt värdelös, hade han varit skicklig hade jag kanske blivit intresserad?
4. Den som spar han har – vad sparar du till? Tycker jag har det jag behöver, utan anledning att spara. Köper sånt jag villhöver ändå. 
5. En plats för var sak och var sak på sin plats – vad hos dig ligger aldrig på sin rätta plats? Letar ofta efter både mobil och glasögon. Hittar dem för det mesta, ibland just på det "rätta" stället ...

Copyright Klimakteriehäxan

Från diftongernas landskap

 Enligt O har sin vana trogen levererat veckans kulturfråga: Vilken kultur med skånsk koppling kan du tipsa om? 

Då föreslår jag raskt att ni läser en bok av Olle Lönnaeus. Han är journalist på Sydsvenska Dagbladet, men också en produktiv författare av en variant av kriminalhistorier som inte alls fått den uppmärksamhet de eller han förtjänar. Testa "Mike Larssons rymliga hjärta" till exempel!

Helena Stjernström blev skåning för bara ett par år sedan, men nu både bor hon på och skriver om Kullahalvön. "Miraklet i Tunneberga" är den första med kyrkoherden Ylva i en av huvudrollerna. Del två finns ute, fortsättning följer – och jag följer med, gillar det lätta handlaget och att inte överdrivet blodiga brott löses med ett leende!

"Attentatet i Pålsjö skog" skrev den infödde skåningen Hans Alfredson redan 1996. Vi minns honom idag kanske mest som den fantastiske lustigkurre han var, men han var också en lysande författare (och regissör och skådespelare, för den delen)! Tyskland anfaller Sverige, Hitler landstiger i Helsingborg den 6 juni 1941. Där ligger Pålsjö skog.

Därmed har jag avslöjat att jag hellre läser text om eller från Skåne än jag lyssnar på den. Ta den utmärkta tv-serien "Tunna blå linjen" till exempel: den hade varit ännu bättre om inte skånskan stundtals varit väldigt svår att uppfatta (för mig alltså). Skåne är diftongernas landskap, men det påverkar inte skriftspråket!

Copyright Klimakteriehäxan

Textil legendar ställer ut

Gunila Axén.

Hon är bara en i raden av suveräna svenska textildesigners, Gunila Axén, idag 82 år gammal och en sann legendar. En strålande pigg dam som fortfarande tecknar och skapar mönster. Nu har hon dessutom gjort en bok, en kombinerad memoar- och historiebok om sitt eget liv i kombination med vårt mode. Jag minns min skitsnygga röda dräkt som hon hade ritat ... det var sorgligt när den hade "krympt" ohjälpligt ...

Det blev ett boksläpp på Galleri Gemla på Södermalm, där ett stort antal textila tungviktare (och vanliga "fans" som jag) sippade på vitt vin, gick runt bland tyger, teckningar, uppsydda plagg och brickbord, allt med Axén-mönster, däribland min gamla favorit "Ön", jag köpte tyget förmodligen redan på 70-talet. Om den lilla ön som mest liknar ett isberg berättar nu upphovskvinnan att "det där, det var mitt skilsmässomönster. Jag kände mig ensam i hela världen!"

Hundarna: ett klassiskt Gunila Axén-mönster!

Hon berättar om den långa karriären som hon bestämde sig för tidigt, trots att hennes pappa yrkade på en sekreterarutbildning "som jag skulle ha att ta till ifall jag skulle bli änka". Det blev reportageteckningar från catwalken i Paris, barnkläder, damkläder och mängder av sprudlande mönster på tyg, där man också ser spår av hennes humor. Jane Bark blev hennes förebild och lärare "för jag tecknade inte särskilt bra till en början".

Många naturinspirerade mönster har det blivit. Numera bor Gunila Axén på Gotland och där hittar hon lustfyllda idéer, fast inte på sommaren: "Då är det alldeles för grönt!" 
Utställningen är öppen till och med nästa lördag, den 6 maj. 

Mönstren finns på metervara, uppsydda plagg, lakan, kuddar, brickor och bord.

"Ön" är ett mönster jag älskat i decennier!

Många textilintresserade trängdes på vernissagen,

Copyright Klimakteriehäxan

Bortvalt

Änglar och demoner ska vara ämnet för veckans tisdagstrio, enligt uppmaningen från Ugglan och boken, som jag troget brukar hänga på. Den här gången har jag dock inget att komma med!  

Den i sammanhanget självskrivna boken "Änglar och demoner" av Dan Brown har jag valt bort. Över huvud taget har jag svårt för historier som på ett eller annat vis tar hjälp av övernaturliga krafter för att klara av berättandet. Ungefär som när författaren trasslat till intrigen så in i vassen att enda utvägen är att låta en dröm bli förklaringen.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu håller vi god min (4)

En del ansikten är mer hemlighetsfulla än andra. Visst kan man lite vanvördigt undra om denna min blåa glasgubbe är vindögd ...? Mats Jonasson har gjort huvudet, för Målerås bruk. Jag kan tycka att det ser lite Picasso-inspirerat ut, men det kanske aldrig glaskonstnären/upphovsmannen har tänkt. Här är i alla fall bara två av alla de ögon som iakttar mig här hemma, medan de tack och lov håller god min.

Det hände sig ju nyligen att jag plötsligt slogs av en insikt: tänk så många ögonpar som vilar på mig, dag ut och dag in! Kanske inte så himla intresserade, men de finns där. Går inte att gömma sig för.  För min del anser jag att det handlar om konst, fast inte alltid utförd av berömda upphovspersoner. Just den här sorten är ändå tämligen välkänd och finns säkert, i olika storlekar och färger, i många svenska hem och kanske också förda utomlands som souvenirer, exempel på "det berömda svenska glaset".

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltat för vår och värme – uppdaterat med dagsfärska vykort från Södermalm!

Det är strax högsäsong för våra bin! Titta noga på bilden så ser ni dem (klicka så blir den större) som små svarta prickar mot den blå himlen. Den röda lådan på taket är en bikupa! Kul initiativ av ICA Klingan i Grums. Och jag som nu blivit riktigt intresserad av bin (klicka och titta, jättespännande, jag lovar!) hurrar och applåderar.

Väcktes faktiskt i dag, inte av ett bi, men av en glatt surrande humla som kom in genom mitt sovrumsfönster och hälsade på. Vi tyckte nog båda att det var en fin morgon!

Tycker att mina skyltar denna gång har ett tema: vår och värme! Med aktiva bin, cykel och kärlek i sinnet, och så lite vårvård av kroppen dessutom.

Naturligtvis överlever bloggprojektet Skyltsöndag in i den ljusa våren, den som meteorologerna nu påstår ska ta ett abrupt slut i eftermiddag. Måste rusa ut och titta på blommorna, kanske träffar jag några bin också? Fler skyltare hittar du via BP:s blogg! 

Ja varifrån kommer den egentligen, skönheten? Den här flickan verkar hur som helst
inte våga chansa på inifrån-alternativet ...

Bokcirkel har man ju hört talas om. Nu finns bokcykel också.

"Amors bilar" står det fast det syns dåligt, plåtat genom vindrutan på för stort avstånd
 och under gång ... Biluthyraren hade i alla fall tur när hen döpte sitt företag! 
Mänsklig värme får vi aldrig för mycket av.

UPPDATERING: Denna grönskande och soliga aprilsöndag har ännu inte gått över i de gråa toner som aviserats. Det blev en promenad längs Årstaviken, sandalpremiär för året dessutom! "Min" lökbacke har börjat blomma, det är påskliljorna som börjat slå ut. Båtmänniskorna gnider, borstar, putsar och målar. Ett magnoliaträd blommar för fullt, på mitt köksbord står första buketten vitsippor. Och jag kunde inte låta bli att ta med mig några vykort hem!

Vänligen notera beviset: jag har haft årets sandalpremiär!

Ser du vad jag ser? Små, ljusgröna blad på pilens grenar!

Copyright Klimakteriehäxan

När nål och tråd blir konst

"Sommarsaga från Dalarna". Broderi på linne av Anita Axelson.

Denna söndag (i morgon alltså) stängs Liljevalchs vårsalong av årsmodell 2023. Jag tog mig dit i sista minuten, gick runt bland stort och smått, djärvt och vackert, galet och fult. En slutsats drog jag och den gjorde mig glad: här fanns många, riktigt många textila verk! 

Mitt hjärta klappar ju för alla möjliga sorters textilier, det vet ni. Nu kunde jag se underbara vävda  bilder och bilder i en massa olika sömsätt: petit point, fritt broderi, applikationer, korsstygn och förstås en hel del i blandteknik som uppfinningsrika människor tar till nya höjder. Så härligt att de handarbetsaktiva tog sig igenom nålsögat (jurygranskningen) i stenhård konkurrens! Över 4100 sökte, de flesta blev besvikna: 159 personer fick visa vad de åstadkommit.

Lägg gärna märke till att det verkligen inte bara är kvinnor som skapar konst med nål och tråd: män gör det också, och gör det med den äran! En lustig detalj till: nästan alla textila verk på utställningen visas utan ram. "Det blir en fin skugga när ljuset kommer in, en naturlig sorts ram", förklarar en av museets anställda.

Nu tar jag dig med på Vårsalongen, men bara till (delar av) underavdelningen för textilt. Se, imponeras och gläds med mig!

Ditte Norström har vävt "Höst" – träden är broderade ...

... och samma sak med "Vinter".

"Skogsväv" av Ann-Kristin Wingman

Lucas Willman gör tummen upp med "Okej", ett verk i tuftat akrylgarn, något som nog
kan kallas en sorts ryateknik. Många täta knutar, kortklippta trådar. Såldes på
utställningens första dag!

Martin Olsson gjorde en björn (ovan) och en kanin (nedan) i textil och akryl.
Stort format! 

Karin Greilert broderade "Livets träd" i korsstygn.
Min mamma skulle ha ogillat att tyget satts upp så skrynkligt ... 

"Slagfältet" är broderat i väldigt många "halvstygn" (petit point) av Krister Persson. 

Måttband är också viktigt när man sysslar med textilier! 
Staffan Andersson är upphovsmannen bakom "Måttligt".

Copyright Klimakteriehäxan

Välkomna glädjespridare

Som jag har längtat! Och i dag stod de där, inte många meter från min port, vitsippor nyutslagna i den plötsliga värmen. Visst, du som tycker att bilderna ser exakt likadana ut år efter år, du har alldeles rätt, men vi som älskar dem, vi tröttnar inte!

Samma sak gäller för maskrosorna som också känner att det är dags nu. Jag gillar dem också, väldigt mycket! Riktiga glädjespridare som inte den ivrigaste kämpe lyckas ta kål på. För ovänner har de, dessa gula små solar med mer livskraft och energi än det mesta ...

När vi kommer till krokusen har den nästan blommat ut, men en får slinka med här ändå. Såg till mitt förtret igår en pappa och ett barn plocka krokus, till ingen nytta förstås. Tror inte de skulle hem och göra saffran direkt, efter några meters promenad slängdes blommorna på gatan. Grrrr.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det är lätt att känna sig uråldrig när man möter denna rubrik på Dagens Nyheters kultursida i dag: "Habegäret efter Depeche Modes dyra singel träffar mig hårt som en tsunami."

Borta men inte glömt

Det är fredag, vare sig vi vill eller inte! Men vi vill ändå plocka upp fem fredagsfrågor från Elisa Matilda, eller hur? Såna viktiga saker ska ju inte glömmas ... ja, temat är alltså borta men inte glömd.

1. Vilken handling som du gjort i veckan vill du gärna få ogjord? Kommer inte på något. Det kan handla om förträngning ...
2. När senast raderade du något? Raderar varje dag, mail och sms företrädesvis.
3. När har du varit glad över inställda planer? Oftast är ju det man planerat av trevlig art, men det har hänt att jag gärna stannat hemma i soffan i stället för att ge mig ut på en tänkt utflykt på stan.
4. Vad glömmer du oftast på väg ut genom dörren och som du får vända tillbaka för? Mobilen.
5. Hur ser du till att komma ihåg något du ska göra dagen efter? Skriver en lapp till mig själv och lägger på ett bra ställe – bredvid laptoppen eller på köksbordet.

Visst känns det som sommar denna fredag, även om jag förstått att det blir ändring på
det väldigt snart. Här är i alla fall ett "Sommarlandskap" som jag gillar, ett verk i träsnitt
och collage av Josefin Wedel som hänger på Liljevalchs vårsalong. Jättefint eller hur!
Tänker bjuda er på lite mer konst därifrån inom kort!

Copyright Klimakteriehäxan

En dag för Boken

På söndag (den 23 april) är det Världsbokdagen. Kommer du att uppmärksamma detta? undrar Mia i bokhörnan, det är helt enkelt veckans helgfråga!

Bara att erkänna: jag visste inte ens om att det var dags. Så låt mig börja med att tacka för påminnelsen. Kan det bli någon sorts högtidlighållande av detta för min del? Ytterst osäkert. Fast jag läser förmodligen en stund ...

Det är Unesco, FN:s utbildningsorgan, som vill att vi  uppmärksammar  "böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Böcker är ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande, och målet med Världsbokdagen är att uppmuntra författare och kämpa mot analfabetism."

Men visst är boken värd all uppmärksamhet. Faktum är att varje dag skulle nog behöva vara en bokdag, ett tillfälle för miljoner och miljarder världsmedborgare att läsa, lära och avnjuta skriven text av alla möjliga olika slag. Ordets makt, ni vet, den ska inte underskattas!

Copyright Klimakteriehäxan

Visst blommar det! Men ...

Tvingas inse att mitt bästa blåsippeställe i Barndomslandet är ödelagt, åtminstone för i år, efter en rejäl skogsavverkning. Inte ett endaste blad kan jag upptäcka, till min stora sorg. Över huvud taget är mina framgångar i Floras rike behärskade denna vår. Väldigt glest mellan glädjeämnena som sticker upp ur det bruna täcket av fjolårslöv.

Jag har efter uppmaning sparat lökar, ni vet julens hyacinter och påskens små påskliljor, och inte utan möda tryckt ner ett antal i jorden i Barndomslandet. För all del, några har överlevt, men inte många! Hittar en liten ynklig påsklilja och en förskrämd hyacint. Inte alls vad jag hade hoppats.

Men det blommar ändå. På marken har de brett ut sig, de pyttesmå vita som är ungefär två millimeter i diameter. Den heter nagelört men har också kallats vårälskling, vilket ju låter väldans rart! Blir som mest fem centimeter hög. Får mig att minnas Svalbards blomsterprakt: ingenting var högre än några ynka centimeter, men visst blommade även deras sommar! Precis som nu min backe utanför verandan!

Nu ser jag i alla fall fram emot vitsipporna. Fast jag får klara mig utan de blå i år, trist men sant. Och så kan jag ju glädjas åt att i huvudstaden har våren kommit längre. Men lökarna från årets storhelger låter jag grannfrun ta över. Hon är mer optimistisk än jag vad beträffar deras överlevnad.

Nagelört eller vårälskling.

Copyright Klimakteriehäxan 

Vems boktips ska man lita på?

Idag satsar Enligt O stort, högt och djärvt. Eller vad sägs om Veckans kulturfråga, som till råga på allt är en dubbel? Först denna: Vilka kända personer vill du se som bokklubbsledare och/eller boktipsare? Varför?

Jag tror inte riktigt på det där med att Oprah Winfrey, Marie Lundström (Bokradion) eller för den delen Jessica Gedin (Babel) är riktigt att lita på för min del, även om de säkert kan peka på många läsvärda böcker och gör det, hela tiden. Men jag kommer att tänka på en kvinna som jag tror skulle få mig intresserad: skådespelaren och energiknippet Marie Göranzon, i dag 80 år. Och anledningen? Hon är skärpt, hon är livserfaren, hon slösar garanterat inte tid på något som inte är välskrivet, spännande och intressant. Fast jag vet förstås egentligen inte något om hur hennes läsvanor ser ut ...

Samtidigt vill jag ge mina bloggarkollegor en eloge: jag får en hel del fina tips om böcker den här vägen. Tack för det!

Andra delfrågan är verkligen stor, svår och rent av politisk: Vilka andra projekt för att öka läsningen hos svenskarna vill du se? Har svårt att inte hamna i skolan, där jag tror att chansen finns. Att få folk att vara bekväma i och med språket är förmodligen demokratins viktigaste ingrediens. Ingen enkel uppgift, med alla tekniska nymodigheter som ständigt konkurrerar. Och så vill jag se uppfinningsrika bibliotekarier som kan locka unga till sina hyllor. Böcker ska läsas!

Passar på att ta med ett passande verk från Vårsalongen på Liljevalchs: Elwira Jeanssons "Vad jag gör om dagarna", en öppen bok där det blommar vackert! Förhoppningsvis har hon läst den först.

Copyright Klimakteriehäxan

På resande fot i en bok

Resor är nyckelordet för tisdagstrion denna gång, så har Ugglan & boken bestämt. Och det är ju en etablerad sanning: den som gjort en resa har alltid något att berätta!

Det blev exempelvis onödigt spännande när mina två arbetskompisar Helene Åberg och Jenny Söderqvist skulle åka på en egen liten safari när de hade ledigt från jobbet som journalistutbildare i Botswana. I stället för en mysig utflykt bland spännande djur i den afrikanska naturen blev det en mardröm.

Tjejerna rapporterades försvunna, och vi som väntade på deras återkomst svettades och led. Ut kom de, mirakulöst nog, och de hade verkligen en historia att förtälja! Det blev boken "Exit Kalahari" som också "förädlats" till en radiodokumentär. Hårresande läsning, alldeles sann dessutom! Plus en illustration till frasen "Kvinnor kan!"

"Resor med Charley" (Travels with Charley) av John Steinbeck ska också bygga på författarens egna upplevelser. Med hunden Charley som sällskap ger han sig ut på en tripp i sin pick up för att kolla hur hans hemland USA mår. Han blir stundtals ganska förvånad ...

Ännu en ganska så sann resehistoria här: "Tant Julia och författaren" (La tia Julia y el escribidor) handlar om hur Mario Vargas Llosa i sin ungdom (i boken 18 år gammal) rymmer hemifrån och försöker hitta en präst som går med på att viga honom och den fjorton år äldre "tanten" Julia. Det lyckas till slut och blir en underhållande berättelse!

Låt mig slänga med ett filmtips: "En enkel till Antibes" i regi av Richard Hobert med Sven-Bertil Taube i huvudrollen. Han reser till Frankrike och det är ett nöje att få följa med. Jag tror det blev hans sista film. Se den om du får chansen!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu håller vi god min (3)

Jag blev blixtrande kär när våra ögon möttes för första gången. Då bodde damen hos en av mina väninnor, i USA. Och när väninnan insåg att jag drabbats av Den Stora Kärleken sa hon bara enkelt: Ta henne, hon är din! 

Sedan dess har vi bott ihop. Hon har (till skillnad från mig, hennes sambo) inte åldrats, hennes pigga bröst står fortfarande ut på ett ojämförligt och optimistiskt sätt, hatten blir aldrig omodern och mörkröda läppar har ju allt fler damer numera. Och så är det ögonen. De ser rakt in i mig. Kanske är det tur att hon inte kan prata, och därmed aldrig kommer att avslöja vad hon ser i mitt innersta ...

Det hände sig ju nyligen att jag plötsligt slogs av en insikt: tänk så många ögonpar som vilar på mig, dag ut och dag in! Kanske inte så himla intresserade, men de finns där. Går inte att gömma sig för.  För min del anser jag att det handlar om konst, fast inte alltid utförd av berömda upphovspersoner. Den keramiker som gjort min sambo glömde signera sitt verk, så jag har inte en aning om dess uppkomst. Mer än att den med största sannolikhet är amerikansk.

PS Och nu till nånting helt annat, som fantasilösa programledare brukar säga när de egentligen menar "från halkan till Balkan": SVT1 visar ikväll "Spionen som kom in från kylan" med Richard Burton. Sen sändningstid, den är lång dessutom, men man kan förmodligen tjuvstarta via SVT Play. Jag vill se den!

Copyright Klimakteriehäxan

Gott & blandat

Det går inte att förneka. Det börjar bli hög tid för vårstädning. När sneda solstrålar skiner in genom fönstren i huset i Barndomslandet syns de alla, hårstråna, de pyttesmå löven, de torra grässtråna, de oändligt många dammkornen. Faktiskt är det helt omöjligt att inte se dem. 

Och ställs man inför en städskåpsskylt så tydlig som denna borde man ju verkligen agera ... vilket jag inte vågar lova att jag gör. Den sitter ju förvisso inte hemma hos mig heller! Men Skyltsöndag är det hur som helst, vi är ju ett gäng bloggare som samlar på oss skyltar av de mest skilda slag och visar dem vecka efter vecka, alltid under BP:s paraply!

För inte så länge sedan var det så vitt jag minns otänkbart att ta med hunden på krogen.
Men så är det inte längre!

Netflix'  marknadsföring är innovativ, tycker jag. Skylten sitter på fasaden till ett
 hus på Regeringsgatan i Stockholm.

Den här bilden trillade bort när jag körde Skyltsöndag från Göteborg! Spårvagnen
med namnskylten "Farbror Becq" är döpt efter en populär krönikör och tecknare
som medverkade i Göteborgs-Posten i många år. Bakom signaturen dolde sig
Bror Cederquist.

Copyright Klimakteriehäxan