Dagens ord 114

SOLIDARITET

-Det ordet har inte stått så särskilt högt i kurs på ett tag. Men det har fått en renässans! Vilket känns fantastiskt så som nuläget ser ut omkring oss. Det är Vladimir Putins "förtjänst". Hans vettlösa aggression, hans storhetsvansinne, hans totala empatibrist och brist på respekt för demokrati och mänskliga rättigheter har väckt solidariteten runt om i världen. Nu protesterar man på alla möjliga nivåer och estrader mot Putins krig i Ukraina. I sportens värld ställs tävlingar in, ryska stjärnor i kulturens värld avkrävs besked om sin hållning, företag stänger ner sina anläggningar i Ryssland, banksystemet utesluter ryska banker, ryska flygplan förbjuds i europeiskt luftrum och i Sverige har t o m Systembolaget ställt upp i protesterna: slutar sälja ryska varor. Uppräkningen kan göras mycket längre. Folk samlas till demonstrationer på gator och torg, en minister hade i kväll inte bara en svensk flagga som pin på kavajslaget utan en dubbel med Ukrainas och Sveriges flaggor, förvisso blågula båda två. I massor av kanaler kan man skicka en slant fär att stödja arbetet med flyktingmottagning i grannländerna. Det kan bli otroliga mängder människor som tvingas överge allt för att undkomma de militära attackerna. FN:s flyktingorganisation UNHCR har swish nummer 123 129 50 21, dit skickade jag nyss en slant. En droppe i havet, men i solidaritetens namn.

Med många leenden: SELFIE 9

Måndag har blivit SELFIE-dag. Det här med att bjuda på en SELFIE bara i ord, det betyder att man ockå bjuds på riktigt många leenden! Ibland av igenkänning, ibland av överraskning, ibland av djärva hopp mellan sista bokstaven i ett svar till den första i nästkommande (det är ju tanken, att det ska bli en sammanhängande kedja av orden som svarar på mina nyckelord). Tror att även den nionde omgången kommer att få oss att dra på smilbandet flera gånger! 

Det här är de bloggare som la upp en SELFIE förra veckan: Susie, Kina, Kicki, Lillasyster, Primrose, Viltogvakkert, Margaretha, Herr Nilssons fru, Anki, Gerd, Gunnel, Ditte, Ingrid, Paula, BP, Susjos, Femfemman, Anna. Här kommer upplägget för ännu en:

1. Ögonfärg: Grågrön

2. Äter inte: Negerboll (eftersom det inte serveras längre, men en och annan chokladboll kan slinka ner)

3. Musikal: Les Miserables (efter Victor Hugos roman – uppförd på scen bl a i Stockholm, och Karlstads Opera gjorde en fin version, men den har även varit långfilm, tv-serie.)

4. Inget för mig: Surdegsbak (fick en fin glasburk med surdeg i som present, hade inte en aning om hur komplicerat det var – så degen dog … saknad av ingen, faktiskt, man kan köpa gott surdegsbröd utan att skämmas)

5. Hemgjort: Knäck

6. Värdefullt: Kamratskap

7. Halvfabrikat: Potatisbullar (med hemgjord lingonsylt, tack)

8. På golvet: Ryamattor (en har svärmor knutit)

9. Mat från Italien: Risotto (minns flickan som trodde att rätten hennes pappa brukade laga hette ris-otto)

10. Teaterpjäs: "Om sju flickor" (pjäs för mycket länge sedan på Dramaten med Lena Nyman i huvudrollen. Jag glömmer den aldrig. När ljuset tändes i salongen satt jag där med tårarna rinnande utför kinderna.)

11. Obehagligt: Råttor (men sega kan slinka ner)

12. Uppskattar: Rea (för att inte tala om rea på rean!)

Så där ja. Bara att starta i dina egna ögon och sedan rinner det på ... "De här selfieinläggen gör verkligen att mindre kända saker dyker upp på ett helt naturligt sätt" skrev Gunnel i en kommentar förra veckan. Kul, för i så fall funkar det! Primrose bekänner att hon tagit en och annan "genväg" i sin kedja. Ja men det måste man ju få göra! Lycka till nu!

Copyright Klimakteriehäxan

En guldgruva slår igen

Där står den, skylten som definitivt bekräftar den dåliga nyheten. Om bara ett par veckor är det definitivt slut. Då finns inte Erixons Fashion längre. I många år har ägarinnan, Marita Erixon, framgångsrikt drivit sin modebutik. Den ligger i centrala Grums, om man nu kan säga att Grums (med cirka 5000 invånare) har ett centrum, och där har man alltid kunnat hitta ett plagg man inte visste att man behövde.

Visst är det lite udda att på en ort som denna hitta en liten guldgruva i modebranschen! Mellan Ica och färgaffären, ett stenkast från apotek, begravningsbyrå, frisersalong och systembolag, har skyltfönstret lockat med väskor, sjalar och framför allt kläder (även för herrar). De lyxigaste märkena har förvisso lyst med sin frånvaro, men de har heller inte varit saknade av någon. Ändå har vi klädroade gjort många klipp.

Ta bara som exempel när jag hade min "tjejliga" på några dagars sommarbesök i Barndomslandet, en liten tradition vi försöker hålla liv i. 
-Vi måste gå på Erixons, sa jag.
Och det gjorde vi, med besked! Resultatet: alla sex handlade, blev nöjda och glada – och kassaapparaten fick glädjehicka.

Nu har ägarinnan bestämt sig för att det är dags för pension, med fler och längre besök hos barnbarnen som finns i Stockholmsområdet. Hon aviserade sin avgång och efterlyste en villig efterträdare. Sådana fanns, inte så konstigt eftersom butiken är väl inarbetad och haft en trogen kundkrets. 

Tyvärr blir det ingen fortsättning på Erixons Fashion. Fastighetsägaren ville höja hyran till ett belopp som skrämde bort den som tänkt ta över. Grums blir fattigare, för det har varit både bra och kul att ha en svängig modebutik "mitt i byn".

I några dagar till är det ändå öppet. Skylten på trottoaren berättar som ni ser att det är 70 procents rabatt på allt, men den 18 mars låses dörren för gott. Sorgligt är vad det är. Inte för att jag inte shoppar så det räcker ändå, men för en liten ort som denna borde det naturligtvis vara kanonbra att kunna skryta med en modebutik som inte ligger de stora kedjorna efter när det gäller att vara med sin tid.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Skyltsöndag idag förstås, för ett antal bloggare som BP har listat här. Kan naturligtvis inte garantera att alla skyltar just i dag. Men en skylt fick ni i alla fall se här hos mig!

Veckans mening – om mål i livet

Så här skriver Skriv-Robert eftersom det är lördag och dags att presentera det man läst som förtjänar att kallas Veckans mening: "En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på." Jag hittar min i en intervju med Gunhild Stordalen.  Hon är känd som f d fru till Norges "Golden Boy", den superrike entreprenören Petter Stordalen, men numera mer som hälsokämpe, både för egen del (hon har diagnosticerats men en mycket allvarlig sjukdom) och för hela omvärlden med organisationen Eat, som har som mål att förändra matproduktionen till det bättre. Gunhild säger, intervjuad i Svenska Dagbladets veckobilaga Perfect Guide (och det är lustigt nog en fras som även exmaken brukar uttala):

Mål ska vara som fjäll – höga och synliga.

Copyright Klimakteriehäxan

Att ge och få

Elisa Matilda funderar kring presenter denna fredag. Kan förvisso betyda huvudbry, ibland positivt, ibland bara jobbigt och nästan stressande. Man vill förstås att den man ger något ska uppskatta gåvan! Fem frågor finns det, det är ju fredag ...

1. Vad är en bra present att ge bort? En överraskning som passar mottagaren. Men blommor funkar alltid. 
2. Vad är en dålig present att få? En slentrianmässig "prydnadssak". Det är en grannlaga uppgift att välja sådana.
3. Vad står just nu på din önskelista? Blommor, en god middag som gärna får vara hemlagad, champagne och (mot bättre vetande) någon enstaka bok.
4. Har du någon gång bytt en present du fått? Absolut. Jag erbjuder också folk att byta sådant jag köpt. För att vara på den säkra sidan.
5. Vad tycker du särskilt mycket om att få? Något helt oväntat som givaren klurat ut och som jag inte visste att jag villhövde.

Tulpaner är superbra present så här års. Den här buketten fick jag av mig själv.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu vaknar rysskräcken

Det är förvisso aldrig roligt att bli påkommen med att ha fel. Men ibland känns det extra sorgligt. Idag är en sådan dag. Fortfarande när jag släckte lampan i går kväll var jag naiv nog att tro, att Ryssland, d v s president Vladimir Putin, skulle hejda sig. Inte skulle han väl ge order om ett militärt anfall mot Europas största nation, normalt sett ett "broderland" där ryssar och ukrainare blandats i många år!

När jag vaknar är det krig. Ukraina är under bred rysk attack, både från luften och på marken. /.../ En enig omvärld staplar fördömanden på varandra: EU, FN, Nato, nationella ledare i snart sagt varje självständig nation (utom Belarus) uppmanar Putin att ta sitt förnuft till fånga. Frågan är väl om han har något över huvud taget? /.../

Att denna dag är en mörk dag för hela Europa står utom alla tvivel. Att Ukraina har en demokratiskt vald regering spelar ingen roll. Att Putin vill ta tillbaka ett jätteområde som blev självständigt när Sovjetunionen upplöstes är uppenbart. En humanitär katastrof kan bli resultatet. /.../

Visst minns vi broschyren "Om kriget kommer" som alla fått i brevlådan i olika utgåvor ända sedan 1943. Det rådde åtminstone när jag var barn ingen tvekan om var Den Lede Fi lurade. Är det dags nu för rysskräcken att få nytt liv?

Läs hela min fundering om det som hänt och händer (utvecklingen kan gå snabbt!) denna dystra dag på News 55. Inledningsvis är texten öppen för alla, senare endast för prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan 

Kanske en måste-bok?

Mia i bokhörnan ställer en helgfråga förstås. Denna gång undrar hon: Bokrean har börjat, har du något boktips som vi inte får missa. Vilken?

Med risk för att verka 
oerhört tjatig upprepar jag att min ambition är att inte bära hem en massa böcker från bokrean, hur mycket "fynd" de än kan kallas.

Dock gör jag kanske ett undantag för det som blev Årets bok i fjol, Ann-Helén Laestadius "Stöld". Det känns som om detta är en roman man "måste" läsa. Fast jag inser att jag inte kommer med något bra svar på helgfrågan, för den här hade ni ju alla redan lagt märke till i utbudet eller hur ... inte mycket till tips med andra ord!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om dagens middag

"Dålig stämning redan i hallen? Stryk avancerade middagsplaner. Behåll lugnet, sätt på ugnen. Knäck, vispa, häll. Djupandas medan ugnspannkakan, din sanna vän i nöden, gör jobbet i ugnen."

-Kände lust att äta ugnspannkaka och googlade ett recept. Fick upp ett, från Ica, med ovanstående introduktion. Det rådde ingen dålig stämning alls hos oss, men jag tycker att det var trevligt tänkt och lite kul skrivet!

Copyright Klimakteriehäxan

Rean jag inte bör gå på

Årets bokrea är i gång. Reklam överallt, titlarna till nedsatt pris haglar, alla sorters litteratur. Än en gång kan man konstatera att böcker har förvånansvärt kort hållbarhetstid i handeln. Ganska färska böckar reas. Vilket kan betyda att de får väldigt lång hållbarhet hemma hos någon bokälskare, som radar upp nya fynd på den redan fulla hyllan ...

Enligt O har tagit fasta på detta och veckans kulturfråga är denna: Har du planerat några reaköp? Vad vill du köpa?

Mitt svar är tråkigt och tämligen kort. Har inte planerat några köp, men vet att det varje gång är svårt att hålla min föresats att inte köpa någonting. Fast naturligtvis finns det böcker jag gärna skulle läsa. Till exempel är jag (till min egen förvåning) lite nyfiken på Liza Marklunds nya, "Polcirkeln". Kostar 89 spänn nu. Samma sak med Åsa Larssons sista i serien om Rebecka Martinsson. Den kom ju ut nyss! I september! För säkerhets skull ska jag nog bläddra igenom någon katalog. Jag kanske ska satsa på rea på rean? Det har jag lyckats med förr, och gjort riktiga fynd.

Copyright Klimakteriehäxan

Siffermagi?

Klockan är lite mer än 22 denna dag som kan skrivas 22022022. 

Det finns de som tror att sådana sifferkonstellationer har något magiskt över sig. Kanske bringar de tur, i spel eller kärlek? Eller så är det bara så enkelt som att den som fötts i dag får ett rekordlätt personnummer, omöjligt att glömma bort. Men för egen del är jag ingen numerolog, som de kallas, de som valt att tolka in något extra i olika tal. 

Vårt andra barnbarn som föddes igår (se där fick ni en liten, nej en stor nyhet!) missade det där enkla personnumret. I stället för en tvåa blev det en etta som hon får dras med. Farmor (och alla andra i familjen) är stolt och glad och nöjd och tror att det blir bra hur som helst. En guldklimp av högsta karat är det oavsett nummer!

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker på skuggsidan

Skuggor och speglingar är temat för denna veckas tisdagstrio som har sitt ursprung hos Ugglan & boken. Jag bjuder på två omgångar, skuggor rakt igenom. Den första trion har jag läst, den andra vill jag läsa.

Först de jag läst: "Vindens skugga" (La Sombra del Viento) av Carlos Ruiz Zafón, om hur en pojke hittar till de glömda böckernas gravkammare och där finner den bok som blir superviktig i hela hans liv. En inte alldeles lättläst, men klart originell historia!

"Skuggorna vid träbron" skrev Zenia Larsson. Hon var en polsk judinna som kom till Sverige efter att ha överlevt både i Auschwitz och i ghettot i Lodz. Boken handlar om livet i ghettot, med en ung kvinna som centralfigur. Zenia var också skulptör och kom att bli god vän med Astrid Lindgren. En byst som Zenia gjorde av Astrid står i ett fönster i hennes lägenhet på Dalagatan (se bild nedan).

"Viskande skuggor" (Das Flüstern der Schatten) är första delen i Jan-Philipp Sendkers Kina-trilogi som jag är mycket fascinerad av (och förvisso också har bloggat om flera gånger tidigare). En blandning av spänningsroman och engagerande kärlekshistoria. Efter lång tid i Asien har författaren goda insikter i kinesiskt liv och gamla traditioner, som fortfarande inverkar på nutidens människor och händelser. Kulturrevolutionen finns där i bakgrunden fortfarande!

Ester Blenda Nordström var väldigt produktiv,
bland annat för att hon behövde alla pengar
 hon kunde få ihop ... Men hon var en skicklig
skribent och därför också framgångsrik. Det
är jättekul att förlaget Bakhåll satsat på att ge
ut henne på nytt. Nio böcker finns i nytryck.

Och så tre jag är nyfiken på. Först "Byn i vulkanens skugga" som skrivits av den numera legendariska reportern Ester Blenda Nordström, hon som porträtterats av Fatima Bremmer i Augustprisade "Ett jävla solsken". Den här boken skildrar livet på en avlägsen plats i Sibirien, där Ester Blenda bodde i ett par år på 1920-talet.

Helena Thorfinn har också varit journalist men nu sysslar hon med annat och skriver dessutom romaner. Jag läste och gillade hennes debut. Nu finns en ny titel: "I munkens skugga", och den utspelar sig i Myanmar/Burma, där Aung San Suu Kyi tagit makten. Fiktion, absolut. I dag avtjänar hon, som för inte så länge sedan belönades med Nobels fredspris, ett flerårigt fängelsestraff, hur välförtjänt det är verkar synnerligen oklart.

"Skuggjägaren" heter en deckare av Camlla Grebe, och jag har länge tänkt att jag ska läsa något av henne. Vilket hittills inte blivit av. Men nu kanske? Eller i en skuggig vrå när sommaren är här igen?

Här en "bonusbild": Astrid Lindgren porträtterad av Zenia Larsson.

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE 8 – man kommer långt med ord!

Tittar med en rysning ut på det tjocka våta snötäcket som lagt sig under natten. En gnutta tröst finns att hämta i morgontidningen, där det står att den första tranan har kommit till Hornborgasjön, men där är förvisso inte jag (har aldrig varit, för övrigt).

Det gäller alltså att skingra tankarna för att inte deppa ihop! Jag vet ju hur ... För det visar sig att det går alldeles utmärkt, det där med att leverera en SELFIE utan kamerans hjälp. Man kommer långt med ord!

Denna vecka inbjuder jag (till min egen häpnad) till en åttonde omgång av SELFIE, som går ut på att du reagerar på mina "nyckelord" och skapar en kedja, i vilken sista bokstaven på svar ett blir den första i svar två. Ja, ni vet ju det redan, de flesta i alla fall! Du är så kortfattad eller mångordig som du känner för. Lycka till! 

1. Min bästa sida: Glad (för det mesta, men visst är jag väderberoende)

2. Livekonsert: Dolly (Parton förstås – har sett/hört denna beundransvärda kvinna två gånger rent av, i Globen)

3. I kylen: Yoghurt

4. Choklad: Taragona

5. Film: ”Aldrig på en söndag” (visst, det var länge sen men ändå ... man minns ju låten!)

6. Vill besöka igen: Guatemala (där jag bodde i två viktiga år av mitt liv)

7. Vanlig present: Aladdin/Paradis (slentrian för all del, men GOTT ändå, det tycker ju de flesta)

8. Tidsfördriv: Sudoku (dagligen)

9. Bok jag rekommenderar: ”USA” (av John dos Passos, en av de bästa böcker jag någonsin läst, men det är en riktig tegelsten, från början en trilogi)

10. Blomma: Alstromeria (den håller ju nästan hur länge som helst i vasen!)

11. Material: Angoraull (mysigaste naturmaterialet av dem alla?)

12. Så lär jag mig nya saker: Läser (och Lyssnar)

Förra veckan kunde man avnjuta mer eller mindre avlöjande SELFIEs från dessa bloggkompisar (om man räknar in mig är vi faktiskt tjugo! och om jag missat någon: gallskrik!):

Kina, Primrose, Kicki, Margaretha, Susjos, Gunnel, BP, Herr Nilssons fru, Åke, Anette, LillaSyster, Vilt og Vakkert, Geddfish, Ingrid, Susie, Paula, Ditte, Carita, Anki.

Hoppas att många klickar runt så att vi fortsätter att bekanta oss med varandra. Har du lagt in en länk till ditt inlägg här i min kommentarsspalt kan du hur som helst räkna med att jag kommer på besök, för det gör jag definitivt!

Copyright Klimakteriehäxan

Dåligt samvete och en dålig kombo

Den där droppen är röd. Blodröd, i ordets exakta betydelse. På fasaden till det stora huset vid Skanstull (i Stockholm) sitter den och påminner om att det inte sällan råder brist på blod på våra sjukhus, där patienter behöver få påfyllnad i sina ådror i samband med stora operationer eller akuta olyckor. Det är oftast bråttom dessutom. Och det kan rädda liv.

Ändå har jag aldrig varit blodgivare. Kan inte begripa varför, men det har bara inte hänt. Och nu när jag tittar på den här skylten (som alltså hör till Blodcentralen) var och varannan dag är det för sent, för man kan inte bli blodgivare sedan man fyllt 60 (även om man i specialfall kan undantas från den regeln). 

Helt klart läge att ha dåligt samvete, även om det inte tjänar någonting till. Tur att andra ställer upp! Tack!

Min andra skylt denna Skyltsöndag är en kombo. Jag är väldigt avogt inställd till båda beståndsdelarna: opera och ålar. Jag har visserligen läst den hyllade "Ålevangeliet" av Patrik Svensson och fann den i och för sig rätt intressant, men inte blev jag helt begeistrad. Visst jag fattar att ålen är en spännande fisk som ständigt gäckar forskarna, men den ser fortfarande otäck ut och om man smakar på den (oftast rökt) är den bara gruvligt fet. Hur har denna bok kunnat förvandlas till sång och musik? Ändå gillar jag Folkoperans skylt. Eftersom jag tycker att det var snudd på genialt att göra en G-klav av en ål. Fast opera blir aldrig min grej.

Därmed har jag högtidlighållit ännu en Skyltsöndag bland oss bloggare. Om du kollar hos BP hittar du säkerligen fler skyltar, roliga, snygga, smarta eller tokiga! Titta i BP:s högerspalt!

Detta är vårens skyltföljetong, kapitel 3. Nyss sa skylten att en blomsteräng hade
anlagts här. Nu är budskapet ett annat: renovering av gräsmattan pågår. På samma
 yta. Jag vill ha den där blomsterängen, det har ni ju lovat!

Copyright Klimakteriehäxan

I ett par plusgrader

Premiär för vintergäck i min närmiljö!

Lökväxterna vill gärna skicka upp lite blad i ljuset. Bara att önska dem välkomna!

Snön och isen uppe på Årstabron smälter när lördagen bjuder på några enstaka
plusgrader, men dropparna blir till is igen när de hamnar på trädet rakt nedanför.

Naturen skapar ju en kristallkrona där under bron!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om utrymme

Hur lyder den mening jag läst under veckan som hade lite extra sting i sitt budskap? Det är Skriv-Robert som får oss, sina bloggarkollegor, att hålla korpgluggarna öppna för sådant. Den här gången hämtar jag min mening på ett högst oväntat ställe: en annons för Ikea, som innehåller en analys vars budskap träffar mig mitt i prick, för oj som jag känner igen mig! Svarar klart JA på frågan:

Har dina saker alltid en plats i ditt hjärta, men inte i dina skåp och lådor?

Copyright Klimakteriehäxan

Snabba vykort i mobilen

Flera nyanser av grått kan också bli ett rätt kul vykort, eller hur? Många trappsteg, noga räknat 119 stycken, blir det för den som går ner (eller upp förstås) i Harald Lindbergs
trappa mellan Klevgränd och Katarinavägen på Södermalm. För egen del avstod jag den
lilla bergsbestigningen, tog först bilden och sen bussen.

Vykort säljs fortfarande, det har jag noterat med viss förvåning. Förvåning, eftersom det är så mycket snabbare och säkrare att skicka över en bild digitalt, utan att betala porto dessutom. Man tar ett foto med mobilen, vars kamera numera i princip alltid är obegripligt bra, och sedan behövs bara ett par klick så har vykortet nått sin adressat.

Så kan man alltså använda sin mobil, och det gör vi också. Frågan är hur mycket vi egentligen använder den som telefon? Det är utgångspunkten för Elisa Matilda när hon ställer sina fredagsfrågor denna gång:

1. Hur mycket använder du ring-funktionen på din telefon? Dagligen, flera gånger.
2. Vad är ditt längsta telefonsamtal med någon? Är ingen långpratare rent generellt, men nog måste jag har surrat i en timme med någon någon gång?
3. Hur mycket tid spenderade du i telefon som tonåring? Inte mycket. Fanns ju inga mobiler då.  
4. Är ljudet normalt på eller av? Av på natten, på på dagen (om jag inte glömt alltså).
5. När spenderar du mest tid med att använda telefonen? Av och till under dagen. Lyssnar på saker när jag promenerar. Surfar, spelar spel, pratar med folk, läser mail och kollar nyheter. 

Copyright Klimakteriehäxan

Tid att läsa

Mia i bokhörnan har klurat ut en helgfråga i dag igen, precis som hon har för vana på torsdagar. Den lyder: Hur gör ni för att hitta lästid i vardagen?

Ja alldeles enkelt är det inte. Men i mitt fall beror det nog mest på slöhet. Brukar alltsedan jag var barn läsa innan jag släcker på kvällen, men det är numera obehagligt lätt att surfa på mobilen i stället, så länge att klockan hinner bli för mycket. Man måste ju tänka på skönhetssömnen ni vet ...

Det är alltså lite för enkelt att "glömma" den där pappersboken jag är mitt i. För att inte tala om alla de olästa som ligger och köar. Lustigt nog lurade jag mig själv nyligen, genom att nappa på ett erbjudande från Nextory: läs eller lyssna i en månad för nio (!) kronor. Då bestämde jag mig för att skaffa valuta för pengarna, så jag klippte ett gäng nyutkomna böcker i rask takt. Läste på bussen, läste en stund på dagen, läste i sängen. Jag "uppfann" tiden! Kan väl skyllas på snålhet, kanske. 

Förlängde dock inte abonnemanget när månaden var slut, nu är jag tillbaka hos mina pappersböcker. Med en bok i öronen när jag går ut på promenad, det är värdefull lästid.

Nästa gång jag går in i en läsperiod blir det nog med vårens och solens hjälp, på balkongen eller i en solstol, för då är böcker suveränt sällskap i både helg och söcken.

Copyright Klimakteriehäxan

"Ursäkta att vi förstörde era liv!"

Om du inte sett den här dokumentären, tre delar, så gör det. Den finns på SVT Play .

Vad är ett förstört år värt? Vad är tjugo förstörda år värda? Vad är en förlorad barndom värd? Det går inte att förstå även om man verkligen försöker. Men vi verkar ha fått svaret: de är åtminstone mätt i pengar inte värda någonting.

Två små bröder, 5 och 7 år gamla, förklarades skyldiga till mordet på sin 4-årige lekkamrat Kevin i Arvika 1998. Det slog polisen fast, utan utrymme för tvivel. ”Stenklart” var ett ord som användes. Någon prövning i domstol blev det aldrig.

Som resultat av en långt utdragen barnmisshandel hade man fått ett ”erkännande”. /.../  När så det stod klart att pojkarna faktiskt var oskyldiga började nya kvarnar mala. Men skadestånd gick inte att kräva på vanlig väg, för lång tid hade gått. /.../  

Nu har kommunpolitikerna ältat ärendet i flera varv. Och kommit till resultat: En ursäkt fick Christian Karlsson och Robin Dahlén vid ett möte på onsdagskvällen, efter många om och men, tjugofyra år efter händelsen som ödelade deras liv, en offentlig ursäkt som bröderna har önskat. Fast inga pengar. Inget skadestånd. Eftersom ”inga formella fel har begåtts”. Och familjen säger nu att de inte längre kräver någon ekonomisk kompensation. /.../ 

Det finns möjlighet för statsmakten att gripa in och betala en ersättning ”ex gratia”, alltså av nåd och för den goda sakens skull. Jag hoppas innerligt att regeringen ska agera – och att Arvika får skämmas ännu mer. För skamlig är behandlingen av två barn som fått betala oerhört dyrt för missgreppen de utsatts för. ./.

Läs min oavkortade text om efterspelet till fallet Kevin på News 55, här. Öppen för alla inledningsvis innan den liksom tidigare krönikor bara blir åtkomlig för prenumeranter. 

Eftersom jag har en bit av mitt hjärta kvar i Arvika, där jag bodde, gick i skolan och fick mitt första jobb och dit jag fortfarande återvänder ofta, känner jag mig lite extra engagerad i det här fallet och dess upplösning. Påpekas bör kanske ändå, att jag inte känner någon enda av de inblandade personerna, vare sig de drabbade eller kommunens representanter, inte heller de som var med och utredde mordet.

Copyright Klimakteriehäxan

Hemma hos i Venedig

Enligt O presenterar denna vecka en riktigt knepig kulturfråga: Vilken bokvärld skulle du vilja leva i och vem skulle du vara?

Jag letar i (bok)minnet. Var finns den hemtrevliga, fredliga men ändå inspirerande och lite spännande miljön att slå ner sina fiktiva bopålar i?

Tror att jag fastnar för Italien. Låter Donna Leon införliva mig med allt som hennes hemstad Venedig har att bjuda på. Hoppas bli hembjuden till kommissarie Guido Brunetti och hans fru, som lagar så himla läcker mat. Ett glas gott vin får man också. Kanske kan vi ha riktigt intressanta samtal vid middagsbordet, lite om brott och straff, förstås, men familjen Brunetti har också andra intressen. Jag är förmodligen hans hittills okända svägerska, som är journalist och bevakar alla maffians illdåd. Tänk om det går att fiska upp ett prima scoop, en nyhet som ger eko i vida kretsar, där hemma hos Brunettis!

Copyright Klimakteriehäxan

I framtiden

Veckans tisdagstrio ska på Ugglans begäran bestå av framtids-skildringar. Då är det lätt att hamna i sci-fi- eller fantasy-genren, och i ingen av dem känner jag mig riktigt hemma. Men jag rör mig väl i gränslandet ändå, tror jag!

"Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale) går inte att komma runt. Margaret Atwoods mästerverk om livet i den märkliga framtidsstaten Gilead, som är en "omgjord" bit av USA nära gränsen till Kanada, är fascinerande från början till slut. Här duger bara vissa kvinnor att föda makthavarnas barn, stenhårda regler håller isär folk av olika rang och typ. Slutet kommer ju egentligen i uppföljaren "Gileads döttrar" (The Testaments) och det är ett måste att läsa den också!

"Efter floden" av PC Jersild är vid det här laget något av en klassiker, den kom ut redan 1982. Möjligen är den tämligen bortglömd. Ett kärnvapenkrig har utplånat nästan allt liv, men det finns en liten grupp människor kvar på några öar i det som en gång var landet Sverige. 

Lite fascinerande är det ju att George Orwells "1984" när den kom ut 1949 också var en framtidsskildring ... och som vi nu så att säga har facit till! Som tur var följde världen inte Orwells manus rakt av. Men otroligt många människor har läst boken. Även jag, fast det var ett tag sedan.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om skam eller rättvisa

 "I dag ska kommunstyrelsen i Arvika slutligen sätta ner foten i frågan om en offentlig ursäkt och en eventuellt vidhängande ekonomisk kompensation. Oavsett om man finner att det finns en juridiskt grundad skadeståndsskyldighet, kan kommunen också välja att kompensera bröderna i form av en ex gratia-ersättning – det vill säga ersättning av moraliska skäl. Måtte den ta sitt ansvar."

-Tove Lifvendahl skriver på Svenska Dagbladets ledarsida i dag om Kevin-fallet, barnamordet i Arvika 1998, en affär som hon kallar "en av de största rättsskandalerna i modern tid" och som ledde till att två personer, då minderåriga, fick sina liv ödelagda. Deras oskuld är bevisad, men någon kompensation ser de inte ut att få. Eller? Tjugo år kan ändå inte ersättas på något sätt. Men ändå: Jag delar Lifvendahls förhoppning om att kommungubbarna väljer rättvisans väg, inte skammens. Jag gillar ju Arvika, min gamla hemstad!

SELFIE 7 – ska du också hänga på?

Hur är det, orkar ni med en SELFIE till? Det blir den sjunde i ordningen i så fall. Och sedan starten har vi som visar upp oss i den här (mestadels) bildlösa formen faktiskt blivit fler. Jättekul!

Deltagare jag hittat är dessa: LillaSyster, Primrose, BP, Paula, Ditte, Geddfish, Gunnel, Kina, ViltogVakkert, Kicki, Anki, Susjos, Åke, Ingrid. 
"Rolig läsning" skrev Anki i sin kommentar, och Ditte understryker det jag själv tänker: "Roligt också att så många hängt på." Blir vi ännu fler?

Här har ni de tolv nyckelorden som gäller denna gång. Och sista bokstaven i första svaret är första bokstaven i svar nummer två, o s v, det vet ni ju redan. Lycka till!

1. Morgonvana: Kaffe (förr var det alltid te)

2. Djur: Ekorre (söt, men jag vet förstås att somliga betraktar dem som ett slags råttor)

3. Ost: Emmenthaler (fast mina riktiga favoriter är Kvibille Cheddar och Cambozola)

4. Sällskapsspel: Risk

5. Dricker aldrig: Kask (gillar inte nubbe heller)

6. Litterär figur: Karlsson (på taket eller i Hemsöborna, gillar båda och om man tänker efter finns det faktiskt vissa likheter dem emellan!)

7. Njutbart: Nakenbad (men det händer alldeles för sällan)

8. Äter gärna: Dadlar (och inte alls bara i jultider)

9. Dans: Rumba (ack den som kunde …)

10. Beatles-hit: ”All You Need is Love” (och alla kan den, alla sjunger med!)

11. Vid datorn: E-post (dagligen)

12. TV-serie: The Kominsky Method (rekommenderas verkligen! Strålande skådespeleri och man blir både rörd och road, får både skratta och tänka. Finns på Netflix)

Glöm nu inte att lägga in en länk till dig i kommentarerna så att vi kan ta del av din SELFIE! Åtminstone en deltagare glömde förra veckan (och jag hittade aldrig vederbörande).

Copyright Klimakteriehäxan

Puss på Valentin!

Alla hjärtans dag i dag. Dags att vara lite extra hjärtlig. Det finns hjälp att få: man kan gå till en butik och köpa blommor, eller handla dem på nätet för hemkörning om man inte har tid eller lust att gå ut på shopping. Mataffären envisas med att erbjuda geléhjärtan till extrapris, och chokladaskar i hjärtform kan man också köpa till sig själv eller någon annan. Även om det verkar vettigare att satsa på lite extra god mat i stället.

Dessutom kan man hitta något festligt att dricka på Systembolaget. Alkoholfri Chapel Hill är en bra ersättare för riktig champagne och väldigt mycket billigare! Anses dessutom drickbart av vinkännare i min bekantskapskrets (själv är jag ju ingen expert). Fast först och främst tänkte jag på ett italienskt rödvin som drog min blick till sig i hyllan: Rossetto Appassimento från Apulien för 119 kronor.  Beskrivs så här: "Mycket fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, mjölkchoklad och vanilj." Köpte ändå inte. Ni kan få grunna på varför.

Puss på dej, Valentin!  

Copyright Klimakteriehäxan

Till kärlekens lov

❤️I morgon är det dags igen: vi firar Valentin och därmed också Alla hjärtans dag. Det kan ju vara en bra dag för att titta på kärlek, eller att läsa om mer eller mindre storslagen romantik.

❤️Romantiska ögonblick som gjort intryck – på filmduken tänker jag på Marlon Brando och Maria Schneider i "Sista tangon i Paris" som innehåller otroligt laddade kärleksscener. Det sprakade också om än lite tystare kring Meryl Streep och Clint Eastwood i "Broarna i Madison County". "En stjärna föds" i senaste versionen, den med Lady Gaga och Bradley Cooper, platsar också i den här elitgruppen. Jag vill se om alla tre!

❤️Om vi i stället tänker på tv-serier går det inte att gå förbi "After Life" (Netflix) av och med Ricky Gervais. Tredje och avslutande säsongen om änklingen som sörjer sin älskling höll inte riktigt samma klass som de två första, men den är god nog! Jag tycker också att Josephine Bornebusch gjorde en jättebra serie i "Älska mig" (Viaplay).  Ännu en svensk serie som var överraskande bra i mitt tycke är "Våra vänners liv" (SVT Play), där kärleken får sina törnar men (förstås) är en viktig beståndsdel i historien.

❤️Som lämplig läsning i Valentin-tider kan jag tänka mig David Nicholls "En dag" (One Day), eller den evigt gröna och fullständigt underbara "Kristin Lavransdotter" av Sigrid Undset. Moderskärlek kan också vara starkare än allt annat. Läs "Min vänstra fot" (Down All the Days) av Christy Brown om du behöver övertygas om det. Vill man hellre fördjupa sig i kärleken till en fyrbent varelse kan jag rekommendera Barbro Lindgrens berättelse om sin älskade hund, "Rosa, prinsessan av Fäholmarna" (en s k vuxenbok till skillnad från alla hennes lysande barnböcker). 

Copyright Klimakteriehäxan

Kärlek att trampa på

Gick i sakta mak längs Odengatan när jag plötsligt såg att jag klev på någon sorts text i trottoaren. Jo minsann, där fanns ett budskap, en "skylt" i en av betongplattorna. Bokstäverna är nötta och vid det här laget svårlästa, men där står: "På den här platsen träffades Jonas och Helena 25(?) december 1999. Idag är de gifta och har två barn." 

Vilken grej! Vet att det finns en liknande sak i Uppsala, men vanligt kan det väl knappast vara att skylta med sin kärlek på det här viset? Och hur fick de dit plattan? Hoppas att lyckan stått dem bi och att de fortfarande gläds över det som hände för 23 år sedan. Grattis till er båda, även om det kommer lite sent!

Denna ganska så kryptiska skylt på fönstret till en bar vid Hornstull krävde sin förklaring - och fick den på fönstret bredvid, se nedan! Korkskruvarna A B C D E har var sin betydelse.

Måste säga att jag är lite orolig för hur det ska gå med den där blomsterängen som
anlagts utanför mitt fönster när nu skylten redan trampats ner i februari.

Det är alltså Skyltsöndag i dag igen och ett gäng bloggare anförda av BP visar skyltar både för skojs skull och på allvar. Via hennes lista över skyltare hittar du säkert fler!

Copyright Klimakteriehäxan

Världens konstigaste tv-program?

Jag har möjligen, ja förmodligen, sett världens konstigaste tv-program. Och då har man ändå genomlidit några stycken under åren. Det här heter "Naked Attraction" och sänds på kanal 11. Jag hamnade där när jag zappade runt häromkvällen, på väg mot sängkanten och mitt möte med John Blund. Om jag fastnade? Jojomensan!

Programmet går ut på att en singelperson ska välja ut en lovande människa att dejta. Sex andra singlar får den deltagande att välja på. De står i var sin ogenomskinlig glasbur. Och de är nakna. En kvinna i 60-årsåldern var den första jag såg. Hon och programledaren (också en kvinna) glittrade ikapp av förväntan och, förmodar jag, upphetsning när första biten av "urvalspersonerna" skulle visas upp.

Man börjar nerifrån. Jag tycker inte att jag är särskilt pryd, men nog häpnade jag när sex fullvuxna snoppar radades upp på min tv-skärm. De granskades: titta, den är krokig, den är grov, här har vi en omskuren, är inte den där i minsta laget? Kommentarerna var inte av det finkänsliga slaget, programmet är uppenbarligen inte tänkt som familjeunderhållning. Av de sex herrarna skulle nu en väljas bort, enbart på grund av hur vederbörandes underkropp såg ut.

I nästa steg fick singeldamen och vi tv-tittare se överkroppen. Det blev tatueringar, muskler spelade, brösten var mer eller mindre håriga. En till blev ratad. De fyra som återstod fick nu visa sina ansikten. Hade de manliga käkar? Spännande ögon? Sexig, kyssvänlig mun? Ännu en fick gå ut. Den dejtingtörstande damen konstaterade att han hade en väldigt snygg rumpa. Hade hon valt fel???

I sista svängen blev det lite kontakt. Man fick höra rösten, damen kunde ställa någon fråga. Sedan fanns bara två kvar, en av dem skulle bli dejten. Men först skulle också damen klä av sig. Vilket hon gjorde, hon visste förstås vad hon gett sig in på.

Så står de där i en tv-studios starka belysning, tre fullvuxna och spritt språngande nakna människor. Möjligen är det lite befriande att ingen av dem är speciellt snygg utan har sådana skavanker som kroppar får med åren. Bredvid dem programledaren som behållit kläderna på. När det sista och avgörande valet är gjort travar det nakna paret ut i kulisserna hand i hand.

I nästa klipp fick vi följa med på deras dejt. Att döma av det man hört tidigare i programmet borde de ha slängt sig i närmaste säng för att noggrant utforska kropparnas mer eller mindre inbjudande landskap, men de satt sedesamt med var sitt glas vid ett bord och konverserade. I de två avsnitt jag sett (ja, jag var ju tvungen att se åtminstone ett till) verkade ingen matchning ha varit särskilt lyckad, dock.

Det här är en programserie gjord för brittiska Channel 4 och som hade premiär 2016. Serien har, visar det sig, fått uppföljare i Danmark, Tyskland, Finland och Italien, fast jag hade aldrig hört talas om det. Av det jag har sett har jag svårt att se att den internationella spridningen kan bli mycket större. Den som skulle vilja sända det i USA exempelvis skulle behöva lägga in så mycket störningar i både ljud och bild att alltihop skulle bli fullständigt obegripligt. Det är tillräckligt svårt att förstå ocensurerat!

Till saken hör naturligtvis att både män och kvinnor får delta i programmet, och de får välja partner av det kön de föredrar. För den som inte varit tillgänglig på den s k köttmarknaden på väldigt många år ter det sig tämligen märkligt att dejten inte slutar utan kläder, utan börjar naket ... men man är väl lite gammalmodig kanske?

Mera kroppsmode: Konstateras kan också att könsbehåring numera avlägsnas på både män och kvinnor. Båda könen tatuerar sig för fulla muggar, och piercingprylar kan sitta i princip var som helst, med risk för att folk krokar ihop vid närkontakt.

Om du nu inte kan bärga dig förrän du sett detta med egna ögon är det bara att välja Kanal 11. "Naked Attraction" sänds kl 22 flera kvällar i veckan. Mycket nöje! (eller nåt). John Blund väntade snällt på mig när jag tittat, och jag fick inga mardrömmar om jättepenisar eller rakade snippor, så du kommer nog också att klara det. Hoppas dock slippa höra att man producerar en svensk version, men vem vet?

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans mening – om guld, silver och brons

Finns det en mening man läst på sistone som står ut lite extra i textflödet? Det är Skriv-Robert som efterlyser Veckans mening, och eftersom jag är en av alla som tycker att olympiska spel är spännande att följa hamnar jag vid foten av prispallen. Dit tar jag mig med hjälp av Hugo Rehnberg som i sin spalt i senaste utgåvan av Perfect Guide (en bilaga till Svenska Dagbladet) konstaterar en lite sorglig sanning:

Bronsmedaljörer tittar nedåt i resultatlistan och gläds åt pallplatsen, medan silvermedaljörer jämför sig med ettan – och i stället för att jubla åt att de är näst bäst i världen känner de sig som förlorare.

Copyright Klimakteriehäxan

Skräp, trasigt och städning

Ännu en strålande vacker vinterdag med sol från blå himmel! Folk runt omkring mig har dessutom lyckats se (och plåta) norrsken under den gångna natten, ikväll måste jag verkligen kolla om inte man kan se något även från vår balkong.

I väntan på denna naturupplevelse, som jag bara sett en enda gång för väldigt länge sedan, väljer jag att som vanlig på fredagar plocka upp fem frågor från Elisa Matilda.

1. Var finns mest skräp hemma hos dig? Måste väl vara i det vi kallar skräprummet. Men det är en väldig blandning: textilåtervinning, tavlor som inte har väggplats, kläder jag har tänkt försöka sälja, överbliven frotté efter stambytet, böcker som ska bort.
2. Hur många mejl finns i din inkorg? Hur ser man det? Hade åtta olästa nyss och rensar varje dag, men naturligtvis ligger där ändå några tusen och skräpar.
3. Vad är det äldsta som ligger i din frys? Blomkålsbuketter, tror jag. Glömmer att de finns. Trots att jag gillar blomkål. Så det är inte skräp!
4. Vad har du sparat som är trasigt? Ett antal smycken. Ska ta tag i dem någon gång.
5. Vilket rum tar längst tid att städa? Antar att det är vardagsrummet eftersom det är klart störst. I köket håller jag undan dagligen.

Copyright Klimakteriehäxan

Varning!

Denna veckas helgfråga från Mia i bokhörnan är både originell och rolig: Vilken bok som var så dålig att du inte kan rekommendera den kan du nämna? Jag väljer två: Marie-Louise Ekmans "Få se om hundarna är snälla ikväll" och Katarina Frostensons "K". Den första, som jag trots allt läste ut, är enligt mitt sätt att se ett integritetskränkande övergrepp på en svårt sjuk person (Gösta Ekman). Den andra, som jag avbröt en bit in, handlar om ett ego så stort och uppblåst att det inte ens rymdes i Svenska Akademien.

Copyright Klimakteriehäxan

Hoppfullt vykort

Visst vaknar hoppet när vintersolen lyser! För trots att det inte blev någon OS-medalj i skidspåret i morse är det i alla fall vackert väder. Man får trösta sig med det.

Copyright Klimakteriehäxan 

Biodags!

Veckans kulturfråga är enligt Enligt O helt självklar och det kan jag förstå: Vilka kulturella upplevelser ser du mest fram emot när restriktionerna hävs?

Min första tanke är bio. Film är bäst på bio, och tänk så otroligt många jag inte sett! Dessutom krävs inte en enom framförhållning, inte är det oöverkomligt dyrt heller, och det finns väldigt stor variation i utbudet, något för alla helt enkelt. Nu är det biodags!

Copyright Klimakteriehäxan