I semestertid

Juli är semestertid för många, och det tar Elisa Matilda fasta på i veckans fem fredagsfrågor.

1. Vad skulle du vilja ha obegränsat av under sommaren? Bär. Jordgubbar, hallon, vinbär, blåbär. Och då ska de inte kosta uppåt 70 kr litern som jordgubbarna gör på vissa ställen nu. Är glad över tre liter för en hundring i en liten fruktaffär på Södermalm, det känns OK. På vischan visar det sig att priset för självplock t o m överstiger priset i butik!!! Vem plockar då, jag bara undrar?
2. Vad är ett sommartecken du alltid blir glad av? Lupiner. Invasiva? Jodå. Vackra? Absolut! Helt fantastiska!
3. Vad är den bästa sommardoften? Liljekonvalj, för då börjar sommaren på riktigt.
4. Vad är ett tydligt tecken på att du har varvat ner? Slarvar med träning ...
5. Vad får plötsligt mer plats under ledighet? Som s k senior blir det inte så himla stor skillnad. Men jag tror/bekänner att vi nog dricker mer vin i semestertider än annars!

Ha nu en riktigt fin helg alla, vädret är inte riktigt pålitligt men det är ju också typiskt för en äkta svensk sommar!

En uppmaning jag gärna efterkommer.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bild

Ni som vet när jag säger att bilden får mig att tänka på Maradona, ni vet.

Veckans foton som Åke efterlyser kommer från min vecka på Lanzarote, en kanarieö med mängder av vulkaniska toppar och svart sand. Dessutom många turister. Språkvariationen var stor vid poolerna och måltiderna, åtgången på solkräm ansenlig, pappersböckerna vanliga och vattnet höll behaglig temperatur. Går inte att klaga! 

Egentligen tog jag inte särskilt många bilder, men när Dottern hoppade in  i en vattenpolomatch ville jag ju föreviga den. Och om jag får säga det själv så tycker jag att fotot ni ser här överst blev ett lyckoskott!

Poolen kunde man stundtals ha för sig själv. Det kändes ju lyxigt! Att himlen inte var klarblå hela tiden är något man får ta med jämnmod.

Jo det ÄR havsutsikt från rummet men jag
har sett bättre ... OK i alla fall. Och
palmerna är vackra i soluppgången!

Showtime på kvällen på vårt hotell. Här ett nummer med jonglering av lysande käglor.
Tycker det kan få bli ett bidrag till LillaSysters Färgsprakande NOVEMBER.
Copyright Klimaktereiehäxan

Rapport från poolsajd

Jaha. Jag har gjort det igen.
Tagit världens vanligaste semesterbild. Den på korslagda fötter i solstol vid kanten av en pool. 

Har funderat över varför det blir så här, inte bara för mig – och hur det går till. Kommer fram till slutsatsen att man vill ta en sorts selfie för att visa att man har det bra i ett behagligt klimat, med tillgång till sol och bad. Men den tid då man utan minsta tvekan poserade i baddräkt har definitivt gått över. 
Återstår fötterna. 

Ett annat måste när man åker till solen är baddräkt. Jag gillar ju att bada! Men lämnade visligen mina bikinis hemma. Vi behöver inte fördjupa oss i anledningen. Jag valde tre, varav en ny för året.

Den jag gillat bäst, en mörkblå från Panos Emporio med snäll drapering över magen och flera år på nacken (?!), den åkte på först. Glad i hågen knallade jag ut mot poolkanten när jag hörde Dotterns förskräckta utrop: MAMMA! DU SER JU NAKEN UT!

Hon hade förstås rätt. Baddräktens framsida var fodrad och utan skavanker. Men i ryggen, visade det sig, hade alla latextrådar dött. Tyget var faktiskt genomskinligt. Och jag hade inte en aning! Nu inser ju ni precis det som jag i ögonblicket begrep: jag har hela sommaren badat med väl synlig rumpa bland andra glada badentusiaster. För inte hade väl de där trådarna slutat funka precis igår?

Den en gång så trevliga baddräkten åkte förstås direkt i skräpet. Bytte till en annan, också från ett pålitligt märke i bad- och underklädesbranschen: Triumph. Snygg, tyckte Dottern tröstande. Vilket hjälpte föga, för på den var det resåren runt benen som tackat för sig och tyget kröp helst in i den där springan där bak, den jag nyss visat i mitt genomskinliga badplagg. Nummer två till soporna!

Hamnade i det enorma hotellets butik och där sålde man minsann badkläder till alla, barn, kvinnor och män. Jag hittade ersättare till de som just gått hädan, till reapris rent av. Men kunde inte låta bli att förundrat konstatera, att i denna affär fanns baddräkter ända upp i storlek 60. Har nog aldrig förr sett det, men inser att de förstås måste finnas.

Anledningen är glasklar: butiken kände sin kundkrets, alltså hotellets gäster. Visst fanns det snygga, vältränade, friska kroppar runt poolerna och på stranden, men där fanns också obegripligt många damer i jättestorlek (och en hel del smällfeta gubbar vid deras sida, i rättvisans namn). Maken, som alltid brukar irriteras av mina kommentarer kring hur ohälsosamt det är att vara gravt överviktig, höll till och med med mig denna gång!

Storleken på damernas bakar matchades i alla fall av tjockleken på böckerna som folk läste. De allra flesta bläddrade i tegelstenar, långt över 600 sidor. Också en storlek jag varnar för ... även om de inte medför direkt risk för hjärtsnörp och knäkollaps. Möjligen kan det bli utmattningskänsla i armarna.

Ett trevligare inslag i poolens närhet var de små gröna papegojorna som for som blixtar genom luften mellan palmkronorna. Förmodligen parakiter, men jag lyckades naturligtvis inte ta bild på dem. Och de feta tanterna (som hade det goda med sig att jag kände mig hyggligt normalstor) tordes jag ju inte plåta även om jag hade kunnat, eftersom de rörde sig betydligt långsammare än fåglarna. Men vid middagen smygtog jag kortet nedan. Det är ingen liten barnstol hon sitter i, tvärtom. Den är i rejäl vuxenstorlek. Undrar så om hon fick betala för två flygstolar på väg över havet?

Livet vid poolsajd kan bevisligen bjuda på lite av varje. Jag gick i alla fall på vattengympa och "tog Simborgarmärket", simmade alltså 200 meter – ville visa för mig själv att jag faktiskt kunde det, jag var inte säker.

Så här blev min månad en mer   Färgsprakande NOVEMBER !
Det är LillaSyster som tagit tätposition i kampen mot det grå och trista. Om mina nyköpta baddräkter kan man förstås tycka både det ena eller det andra, men nog måste man
hålla med om att de är tämligen färgglada! Ni som hellre hade velat se en bild på mig i den genomskinliga dräkten blir dock besvikna, jag inser det ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Dags att glömma allt det bra med Turkiet

Solidariserar mig med Expressens kampanj.

En kollega till mig sitter gripen i Turkiet, anklagad för brott som kan ge tolv års fängelse. Journalisten Joakim Medin åkte till Turkiet för att för tidningen Dagens Etc;s räkning bevaka situationen där. Stora protester pågår mot president Erdogan, den inte så särskilt charmige makthavare för vilken Sverige tvingades fjäska för att få inträdesbiljetten till Nato. (Vi kom in för ganska exakt ett år sedan, nu är vi där, sida vid sida med turkarna – och med ytterligare 31 nationaliteter, förstås.) 

Medins fall ska tas upp i rätten i nästa vecka. Att han gripits beror på att han misstänks för terrorbrott och förolämpning av presidenten. Han hävdar naturligtvis sin oskuld, stöttad av sin arbetsgivare och svenska UD, men hur det går vet vi inte. En sak vet vi dock: det är ingen solsemester att sitta i fängelse i Turkiet.

Nu höjs många röster för att stödja Joakim Medin. Tidningen Expressens Victor Malm skriver att "det är dags att riva flygbiljetten till Turkiet". Faktum är ju att landet är ett populärt resmål för svenska semesterfirare, ungefär 300 000 personer reser dit varje år. Jag har varit en av dem, och gillat det, men bestämde mig för ganska länge sedan att det blir inte fler besök så länge inte ny statschef tillsatts. 

För åtta år sedan skrev jag i en krönika för News 55 i samma ämne. Rubriken var då "Ett land inte särskilt långt borta är på väg att bli ett enmansvälde". Nu är vi där. Här är delar av min text (klickar du på länken kommer du förhoppningsvis till hela) – den gäller än!

Vi är ju många, vi svenskar som gärna tagit en sväng till den sjudande storstaden Istanbul eller till de härliga stränderna vid Side och Antalya. Vi har åkt på utflykt till Bomullsbergen, vi har klivit ombord på båtar som fört oss ut på Bosporen eller över klart havsvatten, sett vackra naturscenerier från sjösidan.

Nu får det bli slut med det.

Glöm det fantastiska besöket på hamam, där en man du aldrig sett och aldrig kommer att återse badar dig, skrubbar din kropp, ja till och med öronen!

Glöm kryddmarknaden där dofterna förför dig!

Glöm shoppingturen i basaren där både mattor, skinnkläder och smycken i ädla metaller lockar. Den som gillar att pruta kan få sitt lystmäte och den lyckosamme kan göra fynd medan man bjuds på sött kaffe!

Glöm besöket på historiska platser som Topkapi, Basilikacisternen, Hagia Sofia och Blå Moskén.

Glöm överraskningen första gången du kom in på ett hotellrum där städerskan har vikt en stilig svan av den handduk du ska torka dig på.

Glöm promenaden i folkvimlet där alla sorters människor och stilar finns att mingla med.

Glöm den där frukostbuffén där bordet nästan knäar under mängden läckerheter och där frukterna och smöret förvandlats till konstverk av någon i köket som kan hantera en kniv.  

Glöm också det charmiga i att sitta i Istanbul i Europa och titta på Asien. Detta medan du äter köfte eller nyfångad fisk och, kanske, dricker raki medan biltrafiken flyter på broarna mellan världsdelarna.

Men vi kan inte bara se på, rycka på axlarna. Nej. När demokrati förpassas till historiens skräphög, när mänskliga rättigheter inte verkar finnas, när journalister fängslas utan annan anledning än ett reportage de gjort vill åtminstone jag visa mitt ogillande. Så det blir ingen ny semester i Turkiet, trots den fantastiska metropolen Istanbul, trots de härliga stränderna i söder.

Och trots att utebliven turism inte i första hand drabbar den man vill uttrycka sitt missnöje med. För som alltid när man tar till bojkott är det mellanhänderna som tar stryk.

Stackars turkar, stackars Turkiet. Och stackars oss, som bör stanna hemma eller resa någon annanstans.

Men framför allt stackars Joakim Medin, journalisten som skulle göra sitt jobb som reporter. Och som hamnade i häktet. Hur den här historien kommer att sluta vet vi inte. Man kan bara hoppas. Här hemma väntar hans sambo och, snart, en liten dotter som ska födas.
För egen del lär jag aldrig återse Turkiet.

Copyright Klimakteriehäxan

Obotligt högervriden

Den fångade min blick när jag i sakta mak flanerade bland massor av andra turister längs en gränd i den lilla grekiska hamnstaden Parga vid Joniska havets kust. Där såldes sådant jag inte behöver köpa mer av: kläder, souvenirer, väskor, prylar i oräkneliga variationer. Jag tyckte dock inte att man såg till särskilt mycket hantverk.

Men att den här muggen var gjord för hand av en glad keramiker, det tyckte jag var solklart. Färgerna, djupblått och intensivt turkos, är två kulörer jag verkligen gillar. Dessutom påminner de om havet som låg bara ett stenkast bort. Och vilket roligt "öra"! Fin, kort och gott!

På semester vill man inte så sällan köpa med sig något hem. Jag brukar försöka se till att det i så fall blir något man kan använda, inte bara en souvenir utan en vettig pryl. Den ska dessutom inte vara stor, med tanke både på transport och på utrymmet hemma.

Den här muggen uppfyllde kraven. Men med bästa vilja i världen kan man inte påstå att jag behöver en mugg till. Köksskåpen är sedan länge fulla. Då kom jag på lösningen: jag köper den till Dottern, hon älskar stora muggar till sitt te!

Sagt och gjort. Fast en sak glömde jag bort mitt i shoppingivern: min Dotter är vänsterhänt. Och en mindre vänsterhandsanpassad mugg har jag nog aldrig sett. Den är obotligt högervriden! Så antagligen får den klämmas in hemma hos mig bland övriga muggar. Eller möjligen förvandlas till en vas. En grekisk souvenir i originell design förblir den hur som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

Vykorten jag aldrig skickade

Tillåt mig presentera det klassiska solsemesterkortet: mina fötter i solstolen, vid
poolsajd. Men märk väl: jag ligger i skuggan ... .

 

Arkipelag är väl ett grekiskt ord? Här i bild.

Vi bjöds på en del väderdramatik.

Lite trolsk stämning i månsken.

Trånga, backiga gränder med många butiker och massor av matställen.

Ibland klättrar affärerna uppåt!

Gott om katter. De flesta (men absolut inte alla) såg välmående ut. Som den här.

Yngre och smärtare flickor låg också gärna i solstol ...

Copyright Klimakteriehäxan

Tillsammans med en enhörning

Det är serverat!

Tänk att jag skulle komma att umgås med en enhörning nästan varje dag på semestern! Vilket helt enkelt beror på att jag lediga dagar i sol och värme gärna dricker en öl till lunch, något jag i princip aldrig gör annars till vardags. Är helt enkelt inte riktigt galen i pilsner, för att tala klartext.

Det grekiska ölet Mythos har alltså en enhörning som varumärke. Jag har egentligen aldrig fattat det roliga med fenomenet enhörning. Men de dyker upp i alla möjliga sammanhang, som leksaker, prydnadsföremål och i vapen över både familjer, städer och länder, exempelvis. Trenden är vid det här laget ganska gammal och verkar leva vidare utan att tappa fart.

Vapen för Köklax, en stadsdel i finska
Esbo ett par mil utanför Helsingfors.

Men vad är då en enhörning? Den liknar ofta en häst eller ibland en get, men är ett påhittat, mytologiskt djur vars viktigaste attribut är det vridna hornet i pannan. Det är också en mycket ädel varelse, som en forna tiders riddare, stark i strid, empatisk och i alla lägen trogen sin älskade. Oftast är enhörningen en kvinna, och den betraktas inte sällan som en symbol för fred och godhet.

Från leksaksbutiken.

Om man lämnar leksaksbutiken och går in i sängkammaren i stället för barnkammaren har enhörningen en alldeles speciell roll, det berättar Google: den (hon?) är en ensam person som har sex med ett par, dvs i en trekant. Tydligen kan man på dejtingappar ange att man är just "erotisk enhörning" och intresserad av den sortens relationer. Häpp!

Huruvida grekerna lägger in samma betydelse i sitt ölmärke har jag förstås inte en aning, men eftersom enhörningen oftast förknippas med magi, renhet och skönhet hoppas bryggeriet kanske att det följer med även på flaska (måste dock medge att jag inte märkte den effekten vare sig på mig själv eller övriga i mitt sällskap ...). Ordet "mythos" på grekiska betyder annars rätt och slätt "berättelse".

Det är Skyltsöndag och min enhörning blev "den utlösande faktorn" till, just det, en liten berättelse, denna gång. Lägger till några fler grekiska skyltar med anknytning till semesterartad konsumtion ... 

 

Ni hittar garanterat fler skyltar om ni klickar runt hos

 Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony, Åke. Och hos BP förstås, Skyltsöndagens främsta tillskyndare och beskyddare.

Copyright Klimakteriehäxan

1 - 2 - 3 - 4 - 5

Idag kunde man vakna till en vacker sensommarfredag när himlen verkar helt molnfri. Tillkommit till  morgonrutinen på fredagar har också fem frågor från Elisa Matilda, i dag en liten matematisk övning av enklare slag ...  

1. Vilka fem saker har du gjort i veckan? Badat, läst, flugit, träffat Stephen Fry (once-in-a-lifetime) och druckit öl (det gör jag nästan bara på semester).
2. Vilka fyra saker har du sagt i veckan? Eucharisto, Kalimera, Kalispera och Kalinichta. Och därmed har jag redovisat den större delen av mitt grekiska ordförråd.
3. Vilka tre saker kommer du göra i helgen? Äta skaldjur, städa, promenera om vädret tillåter.
4. Vilka två saker tar du med till nästa vecka? Ska fira en väninnas födelsedag och delta i en släktings begravning.
5. Vad är en sak du gör idag? Lämnar gamla glasögon till optiker för återvinning. Ni vet väl att man kan det? Glas och bågar används i fattiga länder. Att det pusslet kan gå ihop är svårt att fatta, men det gör tydligen det.

Önskar er alla en trevlig helg. Kanske fortsätter sommaren ett tag till? Men tyvärr tror jag att sista doppet i svenskt vatten är avklarat för i år. Får nöja mig med minnet av många simturer tidigare, plus dopp i hav och pool i Parga. Där det alltså blev öl till lunch, med bra utsikt.

En Mythos till den grekiska salladen passar bra!

Copyright Klimakteriehäxan

Starstruck – ett semesterminne

Foto Ulla Westblom

Högg tag i armen på mannen (inte alltför hårt hoppas jag). Sa:
-Excuse me, but are you the person I think you are? och fick svaret:
-Yes, I probably am.
Visst var det han! 

Vi satt på en servering på strandpromenaden i grekiska Parga en kväll i förra veckan. Många människor passerade framför oss, alla sorters flanörer som njöt av den varma kvällen. Då säger Maken plötsligt:
-Kolla vem som kommer där!

Jag hann inte reagera. Men hör och häpna: karlen kommer en gång till! Mina bordskamrater förklarar att min rivstart från barstolen var att jämföra med när Usain Bolt lämnade startblocken under sin storhetstid. Och visst hann jag ifatt honom!

Att få mig "starstruck" (superimponerad av en idol, ungefär) är inte alldeles enkelt, jag har haft lyckan(?) att träffa på rätt många "storheter" i mitt yrkesliv, men här gick alltså en Stjärna, en briljant författare, komiker, skådespelare, programledare – ja är det något han inte kan? Bakom pannbenet på denne man rör det sig alltid blixtsnabbt  och när han skriver, det är bara att erkänna och kapitulera, är min engelska och hans verkligen inte på samma nivå, är det ens samma tungomål?

Nu fick jag ändå chansen att uttrycka min beundran, och när jag efter "I absolutely adore you" la till informationen "I am Swedish by the way" svarade han "TACK", inte på sitt språk utan på mitt.

Tänk att jag har träffat Stephen Fry (jo då, jag vet att man kan umgås både mer och djupare än så här men ändå)! Och vilken tur att vi fastnade på bild tillsammans (om än från långt håll), men att få till en selfie med honom hann jag aldrig tänka på. Är glad i alla fall över detta semesterminne!

Copyrught Klimakteriehäxan

Kalispera!

Visst är det väl skyltsöndag även om man råkar befinna sig i Grekland? Min skyltskörd är lite liten men ni får ändå en hälsning från Parga, en liten stad på fastlandet vid Joniska havets kust. Andra skyltar hittar ni som vanligt via BP. Parakalo!

 (Lägger f f g någonsin ut ett blogginlägg via min platta. Klarar inte att peta in länkarna verkar det som.)

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det är tråkigt att man inte kan (det är ju helt otänkbart!) åka på semester till Turkiet numera.

OBS: detta skrev jag innan jag hörde talas om de ruskiga jordbävningarna som drabbade Turkiet i dag.

Öst-, Väst- och Bästkusten

Sandhamn, Fjällbacka, Bohuslän. Svensk östkust, svensk västkust. Blir det så mycket finare?  Båda är ju Bästkusten.

I Sandhamn har jag (konstigt nog) aldrig varit, trots att det inte är långt dit från Stockholm. Fjällbacka har jag åtminstone passerat och såvitt jag minns har vi också stannat till där. Resten av Bohuslän är jag bättre bekant med, fast nu är det alldeles för länge sedan jag var där.

Viveca Sten har skrivit åtta deckare om morden i Sandhamn, jag har läst ett par stycken, underhållande. Camilla Läckberg satte Fjällbacka på kartan (i den mån inte Ingrid Bergman och Lars Schmidt redan hade gjort det) med tio böcker som utspelar sig i den stad där hon är född. Någon har jag läst, utan att bli jätteimponerad (lindrigt talat). Och Viveca Lärn hyllar också sina rötter genom att förlägga en rad romaner till västkustens övärld, där den fiktiva Saltön ligger. Man ska heller inte glömma hennes underbare barnboksfigur Eddie som bl a besöker Havets hus i Lysekil!

Böcker som utspelar sig på platser där jag skulle vilja semestra är temat för veckans tisdagstrio (med ursprung hos Ugglan), och när man som jag tillhör gruppen ressugna svenskar utan giltigt pass får man väl tänka på resmål inom landets gränser ... inga dåliga alternativ, i alla fall om man som jag gillar sol och hav, bad och vacker natur. Om jag får slänga in en kompletterande önskning så är det att inga maneter vill simma samtidigt som jag. 

Copyright Klimakteriehäxan

Sommarläsning i väntan på resa

Torsdag betyder helgfråga från Mia i bokhörnan. Hon har siktet inställt på semester nu, helt naturligt så här års! Alltså landar hon i basfråga och bonusfråga som hör intimt ihop: Vad har du planerat att läsa på semestern? och bonusfråga: Hemmasemester eller åker du bort?

För min del blir det en blandning av hemester och vistelse i Barndomslandet (dit jag kommit tillbaka i dag igen). Jag är så lyckligt lottad att jag trivs på båda ställena och har det jag behöver, inklusive tillgång till bad i närbelägen sjö. Blommor att njuta av både här och där. Dessutom synnerligen välfyllda bokhyllor ...

Då är frågan vad jag ska satsa på för läsning. I mitt fall kan man ju tycka att semestern/sommaren redan är här, tänker jag. Har snart läst ut Edna O´Briens "Girls", om Boko Harams obegripligt grymma hantering av unga flickor de kidnappat i ett Nigeria fyllt av konflikter och strider. Ruggigt.

Inför sista delen av Ocean Vuongs "En stund är vi vackra på jorden" (On Earth We´re Briefly Gorgeous) tog jag faktiskt paus, delvis för att O´Brien ska tillbaka till biblioteket, delvis för att Vuongs självbiografiska berättelse är en rätt jobbig historia om svår integration i USA och sökandet efter (homo)sexuell identitet – ingendera är enkelt, med en mor som både är analfabet, totalt outbildad och dessutom full av traditioner från det gamla hemlandet Vietnam. Det är för henne han skriver och berättar sin historia, vilken tydligen är alldeles sann. Märkligt nog hann han precis få boken (som höjts till skyarna) klar innan mamman avled.

Ska i alla fall tröska mig igenom resten av boken också, men därefter behöver jag något betydligt mera lättsamt. Det lutar åt en deckare. Eller feelgood, efter all feelbad! I hyllan i Barndomslandet står också "Swing Time" av Zadie Smith som jag är sugen på, trots omfånget. Hennes "Vita tänder" (White Teeth) tyckte jag var helt fenomenal. "Shuggie Bain" som jag köpte nyligen får köa ett tag till.

En sak vet jag: jag ska inte upprepa fjolårets misstag att börja läsa en sommarföljetong i morgontidningen. Passar mig inte alls med avsnitt i längder jag inte själv får välja, tyckte rent av att det blev svårt att hålla ordning på historien. Fick helt enkelt en (förmodligen bra) bok förstörd.

Sedan vet man ju hur det är med sommarplaner: innan man vet ordet av är sommaren slut, och kanske hann man inte med någonting alls ...? När det sedan kommer till resor hoppas jag att det blir någon liten tripp frampå höstkanten. Med covidpass.

Cikoria vid min busshållplats i stan. 

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 102

 SKÄRMTRÖTTHET

-Det kan vara ett gott skäl till att människor behöver semester nu. Under pandemin med allt jobb som skötts framför datorn i hemmet har bristen på mänskliga kontakter ökat i takt med timantalet framför skärmen. Men när vi nu "kavlar upp" ökar möjligheten till ett normalare liv, och därmed mindre tid som uppkopplad. Man har faktiskt rätt att känna skärmtrötthet!

Om jag också skulle "göra en Dan Eliasson" ...

Rätta mig om jag har fel. Men inte är jag väl ensam om att vilja göra en Dan Eliasson?

Tänk bara på stranden. Smekande salta vågor. Sand mellan tårna. Kanske något gott att äta i serveringen strax intill. Ett glas sangria rent av? Släntra hem till hotellet, sitta i skuggan vid poolen med en bok. Kanske småprata lite med andra som också sett till att få lite njutning mitt i vintern. Köpa en solfjäder i souvenirbutiken. 

Kanarieöarna i december är verkligen inte fel! Det känns nästan nödvändigt att få lite påspädning av sol och värme. Fast bara nästan. För i december 2020 var det ungefär så fel det kunde bli. ”Nödvändigt” går inte att använda som ursäkt. /.../   

Kanske kan man hävda (som Eliasson, generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, gör) att det inte är alls olämpligt att vilja fira jul med sin närmaste familj, men sanningen att säga har det just denna jul varit många som tvingats avstå, hur nödvändigt det än kan ha känts. 

Hur kan ansvarskänslan helt tappas bort av ett helt gäng makthavare? Har man aldrig hört talas om den gyllene regeln ”att leva som man lär”? Det kokar ner till något mycket enkelt: om våra folkvalda kan strunta i beslut som tagits för det allmänna bästa, varför ska då väljarna bry sig? ./.

  

Det där är en del av min krönika om några av den senaste tidens riktigt häpnadsväckande händelser. Texten finns att läsa i sin helhet på News 55.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 81

VYKORTSAVSTÅND

-Det är just så långt det är till platserna vi brukade åka till på semester. Och det är de som avses, när författaren Fredrik Sjöberg skriver i Svenska Dagbladet om våra resvanor, i år ändrade till hemester. Men bortsett från att vykortsskrivande nästan är en bortglömd konst kan man ju fundera lite: visst kan väl en sommarhälsning från, låt oss säga, Gävle eller Växjö också vara välkommen? Vykortsavståndet måste kunna mätas med resårband, tänker jag. 

Sommarlov och semesterläsning

Innan Ugglan & Boken tar lite sommarlov som "värdinna" för bokbloggarnas Tisdagstrio undrar hon helt enkelt vad vi väljer som semesterläsning. Ja, egentligen har jag väl inte semester, fast stundtals känns det ändå så! Och läsa bör man, annars dör man.

"Köttets tid" är Lina Wolffs tredje roman och den första av henne jag läser. (I själva verket lyssnar jag på den, för den finns som radioföljetong.) Handlingen är förlagd till Spanien och tre människoöden flätas ihop på ett lite överraskande men spännande sätt. Jag har fem avsnitt ohörda.

Anna-Karin Palms hyllade biografi över Selma Lagerlöf "Jag vill sätta världen i rörelse" måste det bli. Den har legat ett halvår nu. Trots att jag är jättenyfiken. Fast den är så stor och tung ...

"En av oss" handlar om dramat på norska Utøya för nio år sedan. Åsne Seierstad har skrivit och utan att ha läst en enda sida är jag övertygad om att det är en lysande reportagebok som sätter strålkastarljus på svaga punkter i det moderna samhället.

Copyright Klimakteriehäxan

Skrotade drömmar

Idag har jag gjort mig av med en bunt av mina drömmar.
I många år har jag sparat tidningsartiklar, broschyrer och alla möjliga sorters publikationer som innehållit resetips. Jag hade dem sorterade i plastmappar: Holland, Portugal, Italien, Spanien, Argentina, Sydafrika, Moskva ...

Helt enkelt resedestinationer som jag så gärna ville tro att jag skulle komma till, i en del fall återbesöka. Alla de där klippen har jag stoppat i en låda, som vid det här laget var fylld till bristningsgränsen. Vilket kan ha berott på att de äldsta artiklarna var mer än tjugo år gamla! Men det är ju ett faktum att en stor del av charmen i att resa ligger i planeringen.

Jag började sortera för att plocka bort de äldsta, vars förslag på sevärdheter, matparadis och fyndshopping rimligen hunnit bli helt föråldrade. Men så insåg jag plötsligt det meningslösa i min samling. Visst, den har funkat. Har jag varit på väg nånstans ut i världen har jag letat upp den mapp där aktuellt resmål fanns arkiverat. På så vis har jag exempelvis hamnat på jätterolig krog i Rom, spännande second hand-marknad i London och små muséer som knappt någon hört talas om.

Fast idag verkar det trots allt enklare att gå till datorn och googla, det är ju självklart. Ändå kändes det som att för varje mapp jag tömde gick en dröm i kras. Tror aldrig jag kommer till Sydafrika, när det gäller Latinamerika får jag klara mig med mina minnen. Och tänk att jag inte lyckats ta mig till Reykjavik!

Några någorlunda moderna reportage om de mest närbelägna storstäderna har jag ändå behållit. Ville inte låta alla mina drömmar hamna på skrothögen i ett enda dråpslag! Förhoppningsvis kommer färjetrafiken till Finland igång igen, till Köpenhamn kan man ta tåget.
London vill jag inte heller ha sett för sista gången. Fast i år verkar sådana drömmar inte kunna gå i uppfyllelse.

De holländska tulpanhaven har jag också drömt att se IRL, men där har vi ännu ett
resmål som jag aldrig verkar nå. Tröstar mig med Stockholms tulpaner, förmodligen
 sprungna ur holländska lökar ...

Copyright Klimakteriehäxan

Triss i Ö

ÖAR är ämnet för denna veckas Tisdagstrio, påbjudet av Ugglan & Boken som vanligt.

"En ö i havet" av Annika Thor kallas ungdomsroman, men är utmärkt läsning även för vuxna. Gripande om två judiska flickor, åtta och tolv år gamla, som skickas till det främmande Sverige från Wien av sina föräldrar när nazisterna kommer allt närmare. De hamnar på Västkusten. Dåtidens "ensamkommande flyktingbarn". Historien spänner över fyra delar. Läs alla!

"Öar i strömmen" (Islands in the Stream) av Ernest Hemingway utspelar sig huvudsakligen på Kuba. Märkligt nog publicerades den tio år efter författarens död (han efterlämnade en hel del manus, skulle det visa sig). Boken anses ha starka självbiografiska drag.

Mallorca blev den första succén som resmål för svenska charterturister, men ön var populär långt innan dess. Exempelvis levde där, i staden Valldemosa, kompositören Fredric Chopin tillsammans med sin älskarinna, författaren George Sand, och hennes barn. Deras liv finns skildrat i bokform i hennes egen "En vinter på Mallorca" (A Winter in Mallorca). Jag köpte den som reselektyr inför en tripp till den där fina ön. Boken står här i hyllan, men jag törs inte lova att jag läst den, för jag minns absolut ingenting av den ... Så där, då blev det ett triss i Ö.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Kom en aning sent på en trevlig ö-bok: "Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap" av Annie Barrows och Mary Ann Shaffer. Den kommer med som bonus!

Sverige i dag

Vid första ögonkastet tycker jag att temat för veckans tisdagstrio är svårt. Men eftersom Ugglan & Boken tänkt till får väl vi andra göra det också! Här blir det tre sinsemellan mycket olika läsupplevelser.

"Osebol" är en väldigt originell skildring av en värmländsk bit glesbygd, skriven av Marit Kapla. Författaren har delvis växt upp i byn och nu återvänt till sitt Barndomsland. Genom intervjuer hon gjort växer bilden fram av Sverige som det ofta ser ut i dag. Ett multietniskt samhälle där alla traditioner kanske inte riktigt får plats. Frågorna är inte med, men svaren räcker långt. Intressant bok med texten i ovanlig form!

"Leva livet – Att åldras med hiv" bygger också på intervjuer. Lars Åberg, författare, journalist och samhällsdebattör har ställt frågorna till 29 äldre svenskar (och några anhöriga) som lever med en diagnos som länge betraktades som skamlig och en tveklös dödsdom dessutom. Men dagens 50+are är den första generationen som kan bli gammal trots (och med) sjukdomen. Här möter man människorna bakom hiv-stämpeln, många framträder med bild och under eget namn. Boken är gratis och distribueras genom Äldreprojektet, i en förhoppning om att avmystifiera farsoten som tagit så många liv.

"Världens vackraste man" är serieskaparen Lena Ackebos romandebut. Historien, väldigt nutida, tror jag många kan känna igen sig i: en "tjejchartervecka" på Mallorca, med familjerna kvar hemma i Svedala. Sol, bad, god mat, lite mer vin än vanligt. Finns Äventyret på den spanska ön, som varit ett av svenskarnas käraste resmål sedan 60-talet? Lyckan, rent av? De två systrarna har mycket att reda ut, både med varandra, med föräldrarna och med var sitt slentrianartat äktenskap i ett modernt svenskt hem, bara några flygtimmar bort från semesterns strandliv ...

Copyright Klimakteriehäxan