onsdag, november 30, 2022

Årets bästa svenska bok?

Nu börjar de dyka upp, tillbakablickarna på det gångna året, eftersom bara veckor återstår innan vi skriver 2023. Enligt O slår in på det spåret när hon ställer Veckans kulturfrågaVilken är den bästa bok av en svenskspråkig författare du läst 2022?

Faktum är att jag inte har jättemånga alternativ, det inser jag när jag kollar min lista över titlar jag läst. Där finns betydligt fler utländska skribenter än inhemska. 

Så efter en kort betänketid inser jag att mitt (föga överraskande) val måste bli "Löpa varg" av Kerstin Ekman, en redan otroligt hyllad bok som visserligen är en roman men också en sorts debattinlägg om skog, miljö, viltvård och glesbygdspolitik. Dock menar jag att Ekman skrivit ännu bättre böcker tidigare. Men som sagt, på min boklista var konkurrensen behärskad.

Missa inte citatet i inlägget nedan om hur man väljer vilka verk som ska anses värdiga att få Sveriges finaste författarutmärkelse, Augustpriset. Ia Genberg vann i år i den skönlitterära klassen för "Detaljerna". Jag har inte läst en enda av de nominerade titlarna ... än, i alla fall.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om Augustpriset

"Jag tror inte någon kan förstå hur tråkigt det har varit att vara elektor för årets Augustpris. Jag kunde faktiskt inte tro det själv. Det lät ju så bra och var ju så hedrande: att få ingå i den lilla grupp som röstar fram årets bästa svenska skönlitterära verk, utifrån ett urval av en beläst och kunnig jury. /.../ Men tråkigt är just vad jag har haft det varenda ledig stund den senaste månaden. Jag har tvingat mig igenom vad som ibland känts som oöverstigliga textmassor av ljummen, odramatisk prosa och lyrik. Bara ett fåtal gånger har ljusglimtar av genuin berättarglädje och, ja, något som känts, trängt fram igenom den skrivskoleduktiga tråkigheten."

-Björn Werner, krönikör på Svenska Dagbladet kultursidor, tycker att fel böcker hyllas när August-pristagarna väljs och förklarar sin ståndpunkt. Han menar att juryn har glömt bort att vara en "vägvisare för svenska läsare: just dessa böcker får ni faktiskt inte missa i år."

tisdag, november 29, 2022

Jo jag tänkte på en sak ...


... att folk i SVT:s fotbollsstudio inte ser ut som om de är med i samma program. Två stramt klädda, kostym och tjusig (?) finklänning, och två slipslösa herrar i skjortärmarna.

Ute i kylan

Kyla (eller andra kalla ord) i titeln, det ska det finnas när vi samlar ihop till ännu en tisdagstrio under ledning av Ugglan. Brrr, nu kör vi! Ut i kylan!

"Is" hette en bok av Ed McBain för väldigt länge sedan. Tyvärr begick jag misstaget att läsa den på svenska. Måste vara en av de sämsta översättningar som någonsin gjorts. Det fullständigt hemska språket dolde helt och hållet handlingen för mig, som ofta gillat McBain. Detta är alltså en varning, ta den på största allvar! Öppna inte ens boken om den dyker upp! Om den är på svenska, alltså.

"Vinterbarn" skrev danska Dea Trier Mørck 1976 och hon tog sina läsare med till en specialklinik för kvinnor med graviditetskomplikationer. Romanen har fått etiketten "modern klassiker" och hör definitivt hemma i en feministisk kanon, ifall vi har/ska ha en sådan. Den visar exempelvis att mycket har hänt med hanteringen av barnaföderskor på femtio år. Som tur är.

Tidholms Ture.
"Ture skottar snö" är en del i bilderboksserien om Ture, en pojke som fått olika delar av sitt liv skildrade av det enormt produktiva paret Tidholm: Thomas, som skriver, och Anna-Clara, som illustrerar. Duon har sin egen stil, och om jag får döma av mina ungars reaktioner går den hem hos barn! (Läs gärna Åke-boken!)

När vintern ser ut så här är den inte vacker. Då vill man att plusgraderna ska komma och städa lite! Bilden från i går.
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, november 28, 2022

Min bok har haft över 10 000 läsare!

I veckan passerades ett slags drömgräns i mitt avsomnade författarliv. "I ljust minne bevarad" har haft över 10 000 läsare, bara i bloggformatet! Inser förstås att jag inte vet om alla läste hela texten, men de har åtminstone blivit nyfikna och förhoppningsvis tagit del av berättelsen om två av mina fina väninnor, Ulla-Carin och Lena, som mötte döden ungefär samtidigt. I Ulla-Carin Lindqvists fall handlar det också om hur hennes succébok "Ro utan åror" kom till, en process som jag var synnerligen delaktig i (och det är jag väldigt stolt över!).

Antalet läsare bör egentligen vara ännu högre, eftersom texten finns i tre format till: som e-bok, som pdf-fil och som ljudbok. Hur många som lockats till de här versionerna har jag tyvärr inte en aning om. Flest intresserade har förstås funnits i Sverige, men i bloggens statistik ser jag att man också öppnat filen från USA, Spanien, Tyskland och till och med Kina.

Allt detta har jag tre personer att tacka för: bloggvännen Emma, som oombedd gjorde pdf:en och e-boken  jag har ju inte en susning om hur man åstadkommer sådant. Och så två av dem jag vill kalla mina "pojkvänner": Mikael Katzeff och Micke Seid, som rattade inspelningen av min inläsning, redigerade, la in musik och såg till att den blev åtkomlig på Soundcloud. Ingen har fått betalt för sitt arbete, det är gjort med mycket hjärta och hopp om pengar till forskningen om ALS. Och det är förstås gratis både att läsa och att lyssna!

Att det blev en gratishistoria för läsarna i en variant av egenutgivning uppmärksammades bland annat av Boktugg när "I ljust minne bevarad" nyligen hade publicerats. 

Ny aktualitet har min bok också fått genom att ishockeylegendaren Börje Salming nyss avled i denna hemska sjukdom. Det föranledde Aftonbladet att i det sammanhanget publicera en artikel om Ulla-Carin och ALS, och i den nämndes jag. Tack till bloggvännen BP som hittade texten!  

Nu kan man förvisso säga att 10 000 läsare inte är någon kioskvältare, inte ens om det handlar om en väldigt liten kiosk, i en värld där storsäljande författare räknar in sålda böcker i miljontal. Men jag är glad ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

Lite grand från ovan (5)

Ännu ett foto som visar att jag tänt på drönartrenden. Vilket betyder att man kan hitta nya vinklar med sin kamera och därmed finna bilder man annars kanske inte skulle se. I mitt fall har det resulterat i några "vykort" som jag låter er kika på. Här ännu ett som föll mig i smaken!

Exakt var det finns, det landskap som ni nu får se lite grand från ovan, det berättar jag snart!

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, november 27, 2022

Advent med alternativ

Första advent i dag. Den riktiga starten för årets julfirande, som ska ske i de höga elprisernas tid, så himla olämpligt om/när vintern blir lång och kall! Det är i alla fall därför jag härmed lanserar den alternativa elljusstaken. Första ljuset är tänt! Konsumerar inte en endaste liten strömgnutta, även om sladden sitter kvar. 

Jag bor i Högalids församling, med kyrkan med de två tornen  ritad av Ivar Tengbom  som syns över snart sagt hela Stockholm. Men jag är ingen flitig kyrkobesökare. Ändå uppskattar jag trycksakerna som skickas ut till församlingsborna före storhelger. Små konstverk, även om man med ordet "kyrkokonst" brukar mena något annat. 

Här ovan ser du framsidan på advents- och julkalendariet, och jag gillar verkligen bilden, även om jag aldrig sett någon ringdans kring den stora granen som brukar stå på Tantoberget! Det anges tyvärr ingenstans vem konstnären är, men jag gissar att det är Tove Hennix, som gjorde bilden i påskas också. Så snyggt!

Skickar med ännu ett julkort från huvudstaden, närmare bestämt från Hamngatan i riktning mot Sergels torg, där Edwin Öhströms glasobelisk åtminstone ibland lyser röd. Kanske gör den det året ut?


Nu är den laddad och klar för hela advent, min strömsnåla elljusstake!
Copyright Klimakteriehäxan 

lördag, november 26, 2022

Jo jag tänkte på en sak ...


 ... att pågående fotbolls-VM innehåller ett och annat som kan roa även oss som inte tittar på några matcher. Exempelvis upplysningen att alla i Saudiarabiens lag fick en Rolls Royce i present efter den sensationella segern över Argentina. Det kan man kalla bonus.

Florist för en kväll

Det har faktiskt funnits tillfällen då jag har tänkt att florist måste vara ett roligt yrke att ägna sig åt. Tänk att få hantera rosor, tulpaner, liljor, fresia och gerbera hela dagen! För att inte tala om alla vackra gröna blad, blomkvistar som mimosa och forsythia. Eller exotiska gäster som magnolia och papegojblomma. Och att till jul befinna sig mitt i en invasion av amaryllisar och hyacinter. En enorm mängd av skönhet, färger och dofter att blanda, skapa glädje med!

Nu har jag fått prova på denna yrkesnisch! Fick en fantastisk födelsedagspresent som bestod av en kväll hos Floristutbildarna. Där var det uppdukat med massor av gröna kvistar, mossor, kottar, pinnar, band och pynt: "bara" att förvandla det till en dörrkrans lagom till advent.

Vi var ett tjugotal damer i lokalen, och ni vet hur det kan låta. Men inte här. För nu var det fokus på kransbindning, total koncentration och total tystnad! Resultatet varierade från person till person beroende på vilka beståndsdelar man fastnade för. Ibland spretade buxbomsbladen iväg åt sitt eget håll, för att snabbt bli tuktade och återförda till den rätta banan ...  Tror hur som helst att vi alla var ganska nöjda med det vi åstadkommit. Min krans sitter på plats!

En uppgift till fick vi sedan vi stärkt oss med lite fika, vi som var florister för en kväll. Då skulle vi skapa en fin "miljö" för två levande ljus i en skål i vilken låg ett rejält block oasis, ni vet sådan där massa man sticker in blomskaften i för att bestämma hur de ska stå.

Nu blev det mera grönt, men också utportionerade blommor: två nejlikor, en bamsestor och supervacker ros och så, kronan på verket, två rejäla orkidéblommor. Att kombinera efter eget hjärta. Samma tystnad utbröt.

Försiktigt bar jag hem mina mästerverk. Blir spännande att se hur länge jag kommer att kunna njuta av dem, men nog ska dörrkransen kunna hålla till nyår!? Sedan kan stommen kläs av och få nytt utseende, efter egna idéer och med de nyvunna kunskaperna i bakhuvudet. Det är underbart med blommor! Tack och tack igen för en sådan fin present!






Copyright Klimakteriehäxan

fredag, november 25, 2022

Med blick på butikerna

I dag är det alltså den importerade Stora Shoppingdagen, på "svenska" kallad Black Friday ... eftersom detta är ännu en företeelse som vi plockat hem direkt från USA. Jag har nog motsvarigheten till judons svarta bälte när det handlar om att shoppa, men tror/hoppas att det inte blir några större inköp idag. Inte så många små heller, för den delen.

Här exempel på en sorts shopping jag sällan kan motstå, oavsett om dagens färg är
svart eller röd eller bara novembergrå
Men när Elisa Matilda skickar ut sina fem fredagsfrågor i cyberrymden är det med butik i blick. Och vem vet, kanske finns det en trevlig julklapp som väntar där ute? Om en månad är det juldagen, då har alla paketen öppnats och inga hemligheter finns kvar ...

  1. Vad köpte du senast som du behövde? Underlakan. Våra gamla har börjat gå sönder.
  2. Vad köpte du senast som du inte behövde? En vacker sjal. Men den blir julklapp, jag ska inte ha den själv har jag kommit fram till. (Har ju redan en, haha)
  3. Finns det något Black Friday-erbjudande som lockar? Jag skulle faktiskt behöva en ny laptop, en där jag inte behöver behandla tangenterna som om de sutte på en Halda från 40-talet. Vet inte om jag ska försöka hitta något. 
  4. Vad köper du på rea men aldrig annars? Jag gör skäl för smeknamnet Rea-Lisa, gillar att fynda och då kan det handla om de mest skilda ting. Men dyra saker på skönhetsavdelningen väntar jag med att köpa tills det kommer ett rabatterbjudande – det gör det alltid, förr eller senare!
  5. Hur länge skulle du kunna vänta i kö för att köpa något? Avskyr alla sorters kö: telefonkö, bilkö, kassakö. Så det blir inte länge, man kan (nästan) alltid komma tillbaka en annan dag!
Copyright Klimakteriehäxan

Ett UFO har landat!

"Till min vän i Mälarhöjden! 
 Denna har jag gjort i slöjden!"

Hör och häpna: jag som betraktar mig som världsbäst på UFO:s (UnFinished Objects) har avslutat ett handarbete! Inspirerad av en lätt tokig samling människor i den skojiga Facebook-gruppen Korsstygn 2.0 har jag inte bara påbörjat utan också gjort klart ett broderi. Inte jätteomfattande, naturligtvis, men ändå.

Det verkar vara någon sorts trend att med korsstygn uttrycka en rad åsikter, tänkta att hamna i ram och så småningom på en vägg. Ibland, som i mitt fall, på nytt tyg, men också väldigt ofta på loppisfynd som man ändrar och syr nytt på. Inte sällan är det slagord som hamnar under bältet, men dit ville inte jag. Däremot gillade jag budskapet jag valde att tillvarata med nål och tråd.

Nu bestämde jag att denna min skapelse skulle bli present till min kompis som jag tycker väldigt mycket om. Vi har känt varandra i ganska exakt femtio år och därmed tror jag mig veta att hon kommer att uppskatta texten jag broderat  det kräver naturligtvis humor, men det har hon.

Jag förväntar mig inte att det här "verket" ska få en hedersplats i vardagsrummet, men kanske kan den passa på insidan av en garderobsdörr eller något annat ställe där det emellanåt kan framkalla ett litet leende?! 
Tänk att äntligen har ett UFO landat! Och är därmed inte ett UFO (men vi tror ju inte på såna ändå eller hur?)

Copyright Klimakteriehäxan 

torsdag, november 24, 2022

Kalenderbitare?

Nedräkningen har börjat. Nu är det alldeles strax advent. Vilket föranleder Mia i bokhörnan att ställa denna helgfråga: Då är det första advent till helgen, det är ganska populärt med kalendrar eller böcker man läser ett avsnitt varje dag. Ska du ha någon form av kalender?

Nej det blir nog inget sådant, även om jag brukar kasta ett öga på tv:s kalender, men jag brukar inte bli fast för att se hela serienDäremot missade jag nog inget avsnitt av den norska tv-kalendern "Nissene på låven" när det begav sig. Den var galet rolig! Men är vid det här laget ungefär tjugo år gammal och förmodligen inte lika kul om man skulle se den idag. Fast jag tror att man gjort uppföljare på senare år, skulle gärna titta igen!

När barnen var små hade vi naturligtvis kalendrar, precis som jag hade när jag själv var liten, då ofta med glitter på. Minns att på något märkligt vis tog chokladbitarna slut innan sista luckan skulle öppnas ... och den hade man också tjuvkikat bakom ... det var kalenderbitande av en annan typ än den man brukar mena ... Radions julkalender lyssnade man också troget på.

Nu för tiden kan man hitta adventskalendrar med annat ätbart än choklad, med en tesmak per dag till exempel. Ambitiösa mor- och farmödrar knåpar ihop 24 små paket med blandat innehåll (och ångrar att de startat den traditionen när femte barnbarnet sett dagens ljus ...)

Sista gången jag köpte en kalender var för bara några år sedan. Då läste jag i någon tidning att det var ett äkta fynd att köpa kalendern från ett känt märke för skönhetsmedel, ett som jag brukat använda. Det var inte sant, kan jag berätta, och om du är spekulant på något liknande vill jag gärna varna! Dessutom går den sannolikt att köpa för halva piset om du väntar till dagen före julafton. Om du trots allt vill satsa, alltså.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om samtal vid matbordet

 "Maten får inte ta för stor plats i en måltid. Man ska prata om annat än det man äter."

-Richard Tellström, docent i måltidsvetenskap, forskar om svensk matkultur. Svarar på sexton frågor under vinjetten "På tallriken" i Svenska Dagbladets helgbilaga Mat & resor. Just det här svaret fann jag mer tänkvärt än de övriga femton! Men han ger också ett konkret tips som jag ska prova: "ett knappnålshuvud malen kanel i såsen och den får den botten som du söker efter". 

onsdag, november 23, 2022

Dagens ord 127

 JULGYTTJA

-Beskriver det väglag som vi som bor i Stockholm så här års alltför ofta tvingas ta oss fram i efter rikligt snöfall som följs av temperatur kring eller strax över nollan. Ordet lär ha myntats av den legendariske DN-reportern Bo Grandien.

Nej se det snöar!

Vädret har minst sagt gjort intryck på oss de senaste dagarna. Så också på Enligt O, som formulerar veckans kulturfråga därefter: Vilka kulturella verk som innehåller snö vill du lyfta fram?

Det går inte att undvika "Snöstormen" av Vladimir Sorokin, ryssen som Putin avskyr men som så många andra älskar. Det här är den enda boken av honom jag läst hittills, men det ska bli fler! Och som det snöar! Problemen som hopar sig tillsammans med snödrivorna är många och författaren har en otrolig fantasi. Jag hänger bara med, mestadels med ett litet leende på läpparna.

"Snö faller på cederträden" (Snow Falling on Cedars) av David Guterson är en romantisk berättelse som utspelar sig efter andra världskrigets slut. Här finns en kärlekshistoria med komplikationer, men också minnen från kriget och (den komplicerade) relationen mellan USA och Japan.

I "The Holiday" snöar det också en hel del i den ena halvan av filmen, den som utspelar sig i England. Kate Winslet och Cameron Diaz byter bostad med varandra mellan Kalifornien och en liten engelsk by över julen, och så dyker Jude Law upp efter en blöt pubkväll och upptäcker att hans väninna ersatts av en ny tjej. Här finns gott om namnkunniga skådespelare även i biroller! Filmen hade premiär 2006 och är en rejäl publiksuccé, massor med feelgood, en hel del humor och, tack och lov, ett lyckligt slut. Finns på Viaplay men du kommer nästan garanterat att kunna se den gratis i tv kring jul, den brukar dyka upp troget så här års.

Och kommer det fler snöoväder som det vi just upplevt är det ju kanon att ha lite fina läs- och filmtips att falla tillbaka på. För vi vet: man kan bli insnöad, på riktigt, även år 2022 ...

Kate Winslet och Cameron Diaz i "The Holiday"
Copyright Klimakteriehäxan

Lite grand från ovan (4)

Kanske har du redan noterat att jag har anslutit mig till dem som gillar drönartrenden. Vilket betyder att man kan hitta annorlunda vinklar, ovanifrån, med sin kamera och därmed finna bilder man annars kanske inte skulle se. I mitt fall betyder det några nya "vykort" som jag låter er kika på, eftersom jag tycker att de är riktigt vackra. Här nummer fyra i ordningen! Får mig att tänka på Arktis. Eller varför inte en bit av Södermalm mitt i senaste snökanonen ...

Exakt var det finns, det landskap som ni nu får se lite grand från ovan, det berättar jag så småningom! Håll ut!

Copyright Klimakteriehäxan 

tisdag, november 22, 2022

Läsning med doft av Medelhavet

En boktrio som tar sin läsare runt Medelhavet (böcker eller författare från länder med medelhavskust) ska denna tisdag bjuda på, så har Ugglan bestämt. Jag bestämmer mig för tre titlar som alla skrivits av svenska författare och som jag haft stort utbyte av! Häng med mig till Italien, Frankrike och Spanien och känn den salta doften av havet leta sig ut mellan boksidorna!  

För några år sedan tillbringade jag en kortare tid på Capri, omgiven av Medelhavet. Då var det direkt nödvändigt att läsa "Boken om San Michele" av Axel Munthe, den svenske läkaren som arbetade både i Rom och Neapel men framför allt på Capri, där han byggde det palatsliknande hus där han bland annat ofta tog emot Sveriges drottning. Boken kom ut 1929 och då på originalspråket engelska. Munthe gjorde senare själv den svenska översättningen. Här berättar han sin historia och den är väldigt läsvärd, även om man numera anser sig veta att han ockå låtit fantasin ta plats. Så har detta också blivit en av de mest spridda och lästa svenska böckerna genom alla tider!

"I najadernas gränd"
nu 
 här är det Evert Taube som är vår "reseledare". Hans kvaliteter som författare tenderar ofta att glömmas bort, men han skriver fantastiskt bra! Här är det kortare historier i en och samma volym. Titelns gata är fiktiv men ligger definitivt i en kuststad Frankrike. En del av berättelserna utspelar sig dock i andra delar av världen. Här finns novellen "Don Salustiano" som jag verkligen älskar. Handlar om en argentinsk gaucho på Pampas, och det är en suverän text även för högläsning!  Boken kom ut 1954.

Lina Wolff fick sitt genombrott med "De polyglotta älskarna" och den har jag skamligt nog inte läst fast den står i hyllan sedan länge. Men "Köttets tid" har jag läst för att inte säga slukat (tur att man inte är vegetarian ...)! Svensk kvinna, journalist, flyr tristessen hemmavid, söker inspiration och reser till Spanien, där det så att säga blir åka av! Bitvis rena deckaren, fenomenala vändningar i historien och dessutom ett jättebra slut ... Nu är jag naturligtvis sugen på hennes nya, "Djävulsgreppet".

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, november 21, 2022

Jo jag tänkte på en sak ...


 ... att om man skulle vilja skicka personliga julkort med egna motiv är det nu de ska tas, eftersom det ser ut som om Jenny Nyström äger hela världen!

söndag, november 20, 2022

Min nya fågelbok

Hör och häpna: jag har ett pass igen! Upptäckte i våras, när det bara återstod dagar av giltighetstiden, att jag helt glömt bort den där värdehandlingen som bör förnyas innan det är för sent. Men eftersom fenomenet utlandsresor varit obefintligt i flera år har det inte hänt. Fast nu, när fönstret mot omvärlden plötsligt stod på glänt igen, då stod jag där med tappad haka och fimpade äventyrsdrömmar.

Nu var ingen större skada skedd, för vi bjöds på en varm och fin sommar och de som valt att flyga någonstans fick tillbringa många timmar i kö på Arlanda, vilket inte verkade roligt alls. Så min irritation gick över och jag njöt på hemmaplan.

Jag bokade i alla fall tid för passansökan i maj och fick en  i september. När det väl var dags upplyste damen i luckan om att det förmodligen skulle ta tretton veckor innan man kunde hämta ut det. (Det andra id-kortet som jag också beställde kom dock efter bara en vecka.)

Tretton veckor!!! Hur är det ens möjligt? Jo det var något med en maskin i Estland eller möjligen Finland (inte trodde jag väl heller att svenska pass tillverkas utomlands, men så är det tydligen ...) Det gick ändå lite fortare än så, och härom dagen stegade jag in hos Södermalmspolisen och kom ut igen, med möjligheten till en liten utlandstripp envist pickande i skallen. 

Varför var det just ett pickande, undrar ni kanske? Tja, det undrar jag också. Men får eventuellt förklaringen när jag bläddrar i mitt nya pass. Det är ju en fågelbok på 34 sidor med en fågel per sida! Med artnamn också på latin, och bild på fågeln inritad på en karta över Sverige. Perfekt för en som har pippi på fåglar (den skaran tillhör ju jag)! Och fåglar pickar ju!

Nu bjuds jag alltså på möjligheten att öka min allmänbildning i fågelfacket. Att trana heter Grus grus och skata Pica pica, det vet jag sedan länge. Men Chroicocephalus ridibundus och Ficedula hypoleuca hör inte till mitt ordförråd. Förrän nu, tack vare denna min nya "fågelbok", ja nu har både skrattmås (sid 28) och svartvit flugsnappare (sid 22) fått sina namn på latin!

Då finns ju möjligheten att dels jobba på att memorera dem, dels lära sig hur de stavas. Och ytterligare trettio fåglar att ta in! Ingen livsnödvändig kunskap för de flesta av oss, jag vet, men om man behöver slå ihjäl en stund i en incheckningskö kan kanske minuterna gå lite fortare. Tack vare det nya passet, som visar sig vara en äkta fågelbok!

Copyright Klimakteriehäxan

På bio kan man se mer än film

Det blir alldeles för sällan som jag kommer iväg på bio. Och om man någon gång lyckas ta sig dit är det förstås för att se en film. Men det finns undantag från den regeln!

Alltså har jag suttit på Rigoletto på Kungsgatan mitt i Stockholm, dit ett stort F på en skylt visar vägen. Där har jag lyssnat på Mats Kullander, som inte fanns inspelad på film utan var alldeles live. Kullander är förmodligen den som vet mest om svenska biografer rent generellt. Han har under mer än 50 år varit inblandad i mängder av ombyggnadsprojekt och nyetableringar, inte bara i Sverige, och han har minsann också lagt ner biografer som inte varit tillräckligt lönsamma.

Rigoletto, ritad av Rolf Engströmer, öppnade 1939 och blev en av Sveriges paradbiografer, med 1200 sittplatser och stort fokus på design och hantverk i hela lokalen. Publiken strömmade till!

Mycket har hänt i biobranschen sedan dess. Nu är det "filmstäder" som gäller. Gamla stora salonger har gjorts om och rymmer numera flera mindre visningsrum, och inte bara i storstäderna. Rigoletto fick sex mindre salonger 1980, idag har biografen sammanlagt fyra med den ursprungliga.

Gammal inredning kan ibland tas tillvara som kulturell krydda, även om förmodligen relativt få biobesökare tänker närmare på saken. På båda sidor om Rigolettos vita duk tronar två träskulpturer av äldre datum. Man tror sig veta att de är en kung och en drottning, fast jag tycker båda ser rätt maskulina ut ... De är i alla fall galjonsfigurer från 1700-talet med rötterna i England. Men de röda och bekväma sammetsfåtöljerna är av nyare snitt. 

Ny för bion är också den pampiga kristallkronan i taket i entréhallen. Den kom dit i samband med ombyggnad för tio år sedan. Kullander fick syn på den när han var i Göteborg, gick in i affären, pekade och sa: "Den vill jag ha till Rigoletto! Vad kostar den?" Priset var 105 000 kronor och han slog till. Det kan man kalla spontanshopping!

I foajén kan man också se den imponerande och vackra öppna spisen som funnits med från starten, formgiven av skulptören Erik Grate. Tyvärr går den inte längre att elda i. Isaac Grünewald designade ridån. "Baldakinen" i neonrör över entrén är också speciell.

Fler små lustiga biopärlor bjöd Kullander på. Därför vet jag nu att namnet Sandrews kom till sedan grundaren druckit ett portvin som hette så  det var gott, får man förmoda! Och att Anders Sandrew, född Andersson, var den störste skandinaviske företagaren i nöjesbranschen under sin storhetstid. Han hade ett hjärta som klappade inte bara för film utan också för bilar. Därför cyklade han nästan alltid. Det fanns en förklaring till det: "Ju längre man cyklar, desto finare bilar kan man köpa." 

Nu skulle det kunna vara bra läge att gå på bio, eller hur? Men allt färre gör det. Idag ses flest filmer strömmade på nätet. Bara två procent ses på biograf. En dramatisk utveckling. 

Men om nu du liksom jag faller in i den gamla traditionen, den som har som devis att "film är bäst på bio", då kan ju ju passa på att kolla in omgivningen. Inte bara Rigoletto har intressanta inredningsdetaljer, det kan Mats Kullander lova!

Pampig så det förslår! Matchar den röda mattan på vilken galapremiär som helst.

Det snedställda taket med neonrör över entrén kallas "baldakin".

Grates öppna spis, en praktfull sak! Vet dock inte vad det är för figurer som samsas
på spiselkransen. Syns bättre på fotot nedan!


Senioruniversitetet hyr in sig på Rigoletto för sina föreläsningsserier.
Det är så jag hamnat där utan att se film.

Entréhallen när den är folktom. Foto SF
Det kan vara läge
att påpeka att jag är medveten om att mitt inlägg är tämligen skyltfattigt för att vara ett i raden på Skyltsöndag, bloggserien som BP håller ordning på. Men så kan det bli ibland! Klicka på länken för fler skyltar vetja!
Copyright Klimakteriehäxan


lördag, november 19, 2022

Där kom den!

Jag gav mig av hemifrån, i uppehållsväder och på barmark. Tillbringade nittio minuter i fönsterlös lokal och kom ut till en helt förändrad värld! Rejält snölager över bilen, mer än fem centimeter tjockt täcke på marken. Snorhalt var det dessutom. Vinterdäcken har inte kommit på än, men nu måste det nog ske. För där kom den, snön. Och med den vintern, antar jag.
Är det rent av läge för glöggpremiär? 
Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om åtrå

Snart kommer de till Stockholm för att hämta hem diplom, hyllningar, medaljer och prispengar, alla de som ansetts värdiga att kallas Nobelpristagare för år 2022. Jag har ännu inte läst ut "En flickas memoarer" (Memoire de fille) av Annie Ernaux, men jag är på god väg. Hon upptäcker sin sexualitet när hon 1958 hamnar i en miljö där ungdomarna är många och nyfikenheten på vuxenlivet är stor. Där finner hon också sin första kärlek, och även om den inte är besvarad är intensiteten i känslan påtaglig och så väl beskriven. Här är Veckans mening, den som enligt Skriv-Robert fått mig att stanna till en extra liten sekund i läsningen:

Hennes behov av honom, av att låta honom bli herre över hennes kropp gör henne främmande för allt vad värdighet heter.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, november 18, 2022

Vi handlar vidare

Exempel på en sorts shopping jag har svårt att motstå.
Fem fredagsfrågor från ElisaMatilda som vanligt, denna gång mot bakgrund av inflationen, som rimligen har en viss inverkan på våra shoppingvanor. Ändå förvånas jag varje gång jag är på stan hur fullt det är på alla restauranger, hur stora kassar med "tjusiga märken" folk bär på, hur höga summor jag ser dunkas in i kassaapparaterna (ibland ser man ju det!) ... Vi handlar vidare!

  1. Vad har det blivit för mycket av hemma? Prylar och kläder. Lätt hänt.
  2. Vad skulle du gott kunna göra av med? Prylar och kläder. Svårt att rensa.
  3. Vad har tillkommit i ditt hem som inte passar in? Här släpps ingen hmhm över bron!
  4. Vad har du lagt mest pengar på i år? Mat, i olika former, alltså även krogbesök. Det är gott att äta gott!
  5. Vad har mest ökat i pris som du vanligtvis köper? Falu rågrut, diesel och messmör!
Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, november 17, 2022

Julklappstips?

Numera kan man bli lika förvånad över valet av Årets Julklapp som man så många gånger blivit av valet av Nobelpristagare i litteratur. Nu har Handelns utredningsinatitut gjort det igen. Årets Julklapp är HEMSTICKAD, ett plagg ska det vara.

Sicken usel julklappsidé! För jag vet vad jag pratar om: ytterst få människor kan köpa garn, mönster och stickor den 18 november och ha något färdigstickat till julafton. Såvitt man inte påbörjat arbetet för hyggligt länge sedan, förstås. Det skulle också kunna tolkas som en chans att gräva fram ett UFO (UnFinished Object) ur skåpen, med chansen för det skulle bli klart är åtminstone i mitt fall i princip obefintlig. 

Men en gång i tiden var jag road av att sticka. Det blev tröjor och vantar och också plagg till barnen. Fast det var Dottern som fick mig att avgå som stickerska. Jag förfärdigade en i mitt tycke riktigt fin tröja, blå med rosor i nederkanten. Hon hade den på sig EN gång och det var, vill jag minnas, efter hot. Sedan dess har jag inte stickat. (Jag har beskrivit min "karriär" som stickerska här!) Dock har jag garn i en massa olika kvaliteer, färger och grovlekar ... jag borde naturligtvis göra mig av med alltihop! 

Så den som till äventyrs har hoppats att HUI skulle lösa jultomtens problem i år får ingen hjälp. Såvida man inte satsar på att skapa något i stil med broschen på min bild. Inte så omfattande. Men ganska pilligt, å andra sidan ...

Copyright Klimakteriehäxan 

Böcker att önska och hoppas på

Finns det någon författare som du vill ska ge ut en bok. I så fall vilken?

Så lyder helgfrågan från Mia denna torsdag. Och ja, jag längtar efter en ny bok av Jennifer Clement, som inte kommit med något nytt sedan "Gun. Love" 2018.  Men jag väntar inte på poesi utan på ännu en berättelse av den sort hon är mästare på att skriva. Om utsatta människor i otrygga miljöer och hur de hanterar sina liv och faktiskt överlever.

Skulle dessutom bli glad över att hitta något nytt av en annan av mina definitiva favoriter, Chimamanda Ngozi Adichie. Hennes senaste var en kort betraktelse över den sorg som drabbade henne när fadern dog, "Anteckningar om sorg" (Notes on Grief). Den kom 2021. Ser gärna att hon återvänder till sitt hemland Nigeria i en ny roman. Det är ju ett enormt stort land med en bra bit över 200 miljoner invånare, så nog går det att hitta stories där!

Båda dessa damer ligger högt placerade på min alldeles egna lista över potentiella Nobelpristagare när litteraturens bästa ska äras. Återstår bara att önska och hoppas.

Copyright Klimakteriehäxan
 

Lite grand från ovan (3)

Jo nu är det alltså så att jag har anslutit mig till dem som gillar drönartrenden. Vilket betyder att man kan hitta nya vinklar med sin kamera och därmed finna bilder man annars kanske inte skulle se. I mitt fall betyder det några "vykort" som jag låter er kika på. Här nummer tre i ordningen! Visst är det fint?

Exakt var det finns, det landskap som ni nu får se lite grand från ovan, det berättar jag så småningom! Men det finns i Barndomslandet, så mycket kan jag avslöja.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, november 16, 2022

Hedervärda fäder

Vilka fiktiva pappor vill du gratulera på fars dag, om än lite sent? undrar Enligt O i Veckans kulturfråga.

Två fäder dyker omedelbart upp i min skalle, båda favoriter sedan mycket länge. Den ene heter Jan i Skrolycka och är huvudperson i Selma Lagerlöfs oförglömliga roman "Kejsarn av Portugallien". Dottern Klara Fina Gulleborg han inte visste att han ville ha förändrar hela hans liv, och den kärlek hon väcker känner inga gränser. Om du av någon outgrundlig anledning inte läst  gör det!

Den andre är tunnhårig och röker pipa och tar för det mesta hand om sin son själv. Mamman ser man adrig till, men Farmor rycker in ibland, som när det drar ihop sig till julfirande exempelvis. Gunilla Bergström skapade Alfons Åberg och hans pappa, på sitt sätt lika oförglömliga historier som den Lagerlöfska ...

Letar i minnet efter fler fäder och naturligtvis dyker Nobel-pristagaren Annie Ernaux´ "Min far" (La Place) upp. Självbiografiskt, som det mesta hon skrivit, och boken om pappan ses numera ofta publicerad tillsammans med "Kvinnan" (Une femme) som handlar om modern. Komplicerade föräldrar som gav författaren en åtminstone delvis väldigt skakig grund att stå på.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en tätbefolkad värld

"Den 15 november är vi åtta miljarder – 8 000 000 000 – människor på jorden, enligt FN. Snabbast ökar Indiens befolkning. /.../
Hälften av befolkningstillväxten mellan 2020 och 2050 kommer att ske i åtta länder: Nigeria, Tanzania, Kongo, Egypten, Etiopien, Pakistan, Indien och Filippinerna. Indien beräknas gå om Kina som världens mest befolkade land med fler än 1,4 miljarder invånare redan 2023."

-Ur en av gårdagens nyhetsartiklar i Dagens Nyheter. Som får mig att inse hur otroligt litet Sverige är. Och hur otroligt stora problem som väntar världen.

tisdag, november 15, 2022

Nu kommer granen!

Står och väntar på bussen när den kommer, lastbilen med den alldeles osedvanligt långa lasten: en gran! Längst ut i toppen en pytteliten röd lampa som väl ska föreställa "Varning för överskjutande last" fast den syns knappt. Vart är den på väg? Inte en aning, men förmodligen till ett av huvudstadens torg där den ska leverera julstämning av årgång 2022.

På Skeppsbron har den så kallade Stenbeck-granen blivit åtminstone halvfärdig. Det där bygget som äger rum i november varje år är alltid lika fascinerande, tycker jag (jag är väl lite barnslig). En stjärna är på plats i toppen som sträcker sig mot den mörknande himlen, som en symbolisk hyllning till symmetrin ... för här spretar inga olydiga grenar ut från stammen!

Men Mariatorgets gran, den är redan rest och tänd trots att vi ännu inte kommit fram till första advent. Runt dess fot rasslar de gula höstlöven på grönt gräs. 

Copyright Klimakteriehäxan