Favorit sökes!

Har du hittat någon ny favoritförfattare? Det är Mia i bokhörnan som undrar, i ännu en Helgfråga.

Önskar att jag kunde svara ja på den efterlysningen, det vore väldigt trevligt! Försöker komma på när jag senast föll i farstun för en skribent. Kanske är Jennifer Clement den författaren, men tyvärr tyckte jag inte hennes nya bok (en självbiografi) alls motsvarade mina förväntningar, så där trillade hon bort. 

Någon annan då? Det var nog rätt länge sedan, är jag rädd. Och ska man kunna kalla vederbörande för favorit måste man ju rimligen ha läst (och uppskattat) mer än en bok hen har skrivit, eller hur?

Jag kommer att, med största möjliga intresse, kolla andras val, i förhoppningen om att även jag ska hitta en ny favorit. Ju förr desto bättre.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om matvanor

Menyn kan han (Donald Trump) utantill, hans egen standardbeställning är två Big Macs, två Filet-O-Fish-burgare och en chokladmilkshake.

-Elsa Magnusson funderar i Dagens Nyheter över Donald Trumps förtjusning när det kommer till snabbmat. Lägg därtill att det oftast förstås handlar om hemkörning, så han äter förmodligen maten kall ... Bra reklam för hamburgerkedjan? Kanske.  Men till saken hör att Mc Donalds tagit avstånd från Trump och hans politik. 

Glasklart med färg

Det kallas för fusion när man jobbar med glas och färg som får smälta ihop och bli ett motiv som (förhoppningsvis) tilltalar ögat. Ni ser ett sådant verk, i liten storlek (14x14 cm), gjort av värmländska konstnärinnan Maj-Lis Uller. Hittade det på en utställning i Arvika för några år sedan, blev tvärförtjust och slog till (det var inte ens dyrt!). Ibland har bilden hängt i ett fönster för maximal ljuseffekt, för tillfället på en vägg. Förtjust är jag fortfarande! Och med det vackra färgspelet i glasskivan tycker jag det passar också här, som ett inlägg i LillaSysters bloggkampanj Färgsprakande NOVEMBER! 

Där ute har världen under natten blivit vit. Som förvisso också är en färg, men spraket uppstår väl närmast under skosulorna ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Levande kulturpersonligheter

Vilka kulturella personer har funnits med dig länge? undrar Enligt O i Veckans kulturfråga och fortsätter: "det handlar om kulturskapare som fortfarande är aktiva  och som du följt i många år och vars verk du alltid tar del av. Sådana som är extra viktiga för dig."

Det där tillägget till själva grundfrågan ställer till det för mig. För jag tvingas inse att de flesta kulturpersonligheter och som jag "levt med" länge som jag kommer på sorgligt nog inte längre finns ibland oss. Där finns Povel Ramel, Evert och Sven-Bertil Taube, Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk, Jan Johansson, Sven-Erik Magnusson, Hasse&Tage för att ta några svenska exempel. Eller förstås Selma Lagerlöf och Gustaf Fröding. Min kärlek till dem väcktes redan i skolan.

Svårare blir det att bestämma sig för några andra, några som oförtrutet knegar vidare. Men det finns ju obegripligt produktiva och väldigt levande författare som jag läst i åratal, förstås: Joyce Carol Oates och Margaret Atwood, mina ständiga Nobelpris-kandidater, är två av dem. Och sedan jag fick Chimamanda Ngozi Adichies "En halv gul sol" (Half of a Yellow Sun) i mina händer har jag inte missat något hon kommit ut med, ny roman på väg i dagarna! Kanske ska jag peta hit Håkan Nesser också? Väldigt produktiv, förvisso, men också ganska ojämn.

Musik då? Jo, om Robyn kommer med nytt album vill jag gärna höra hur det låter – hon har ju funnits med ända sedan hon sjöng vinjettlåten till Lilla Sportspegeln på tidiga 90-talet. Minns ni den? "Du kan alltid bli nummer ett" sjunger hon, peppigt och härligt och ett budskap alla kan få ta åt sig av! Sedan dess har hon radat upp fenomenala hits som hon mestadels skrivit själv. Så beundransvärd!

En svensk megastjärna som det verkligen låter bra om är förstås Benny Andersson. Honom såg jag för första gången i Arvika Folkets Park 1965 med Hep Stars och vi vet alla hur det gick efter det. Björn Ulvaeus´ texter är också oftast fenomenala, världssuccén ABBA som de två skapade lever ju faktiskt fortfarande (på sätt och vis)!

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglad och bärbar

Tror att ni håller med mig när jag påstår att den här väskan passar jättebra till höstlöv! Väskan, tillverkad av skinnbitar och stor som en mindre kasse, är uppenbarligen handgjord. En humörhöjare så här års. På en etikett inuti står "INGELA." men jag hittar ingen designer med det namnet. 

Jag gläds hur som helst åt detta fynd som jag hittade i en second hand-butik på Hornsgatan, numera internationellt berömd som en av världens främsta gator, inte minst när det gäller handel med andrahandsvaror. Det var Time Magazine som i somras satte Hornsgatan på listan över World´s Greatest Places! De menar att shopping i second hand-butikerna står för miljövänlig "slow fashion" och applåderna ekade ända från Slussen till Zinkensdamm. 

I viss mån håller jag med. Ett tjugotal butiker ligger tätt, ibland sida vid sida. Det går att hitta kul prylar, ibland riktiga fynd som man inte visste att man villhövde. Som den här skinnväskan i så pass glada färger att den kommer med i LillaSysters bloggutmaning Färgsprakande NOVEMBER! Kanske har du också något som sprakar av färg trots att det är en grå månad?

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig något

Idag har jag lärt mig att Alice Babs skulle ha fyllt 100 år i år.

Med jurister i stora roller

Domstolar och rättsväsende (Domsöndagen på söndag) är vad vi är ute efter för att få ihop en boklig tisdagstrio denna vecka, allt enligt Skriv-Roberts instruktioner. Alltså dags att leta upp böcker där jurister tilldelats stora roller!

Det vimlar av "rättvisans representanter" i "Florence Stephens förlorade värld" av Lena Ebervall och Per E Samuelson. Här handlar det om något som måste vara en av de värsta rättsskandalerna någonsin i Sverige. Stackars Florence blir grundlurad, förlorar allt – och ingen hjälper henne att försvara sig och sitt. Allt utspelade sig på 50-talet och blev känt som "Husebyaffären", ett begrepp på allas läppar på den tiden. Jag kan minnas att min mamma var upprörd – och då hade hon garanterat inte alls hela den eländiga sanningen klar för sig.

Thomas Bodström, f d justitieminister (S), är advokat i botten och det yrket verkar han ha återgått till, med ett och annat avhopp för medverkan i mer eller mindre kvalificerade underhållningsprogem. Som jurist ägnar han sig mest åt brottmål, och det gör han också i sina böcker. Senast kom "Dubbelmordet i Vallentuna" (2023). Jag har nog bara läst (men också gillat!) hans tidiga serie deckare, "Rymmaren", "Idealisten", "Lobbyisten" och "Populisten". Här är det gott om advokater och åklagare, och Bodström har utnyttjat sina politiska erfarenheter så även den vinkeln finns, vilket är ett plus.

"Där kräftorna sjunger" (Where the Crawdads Sing) blev en stormande internationell succé för Delia Owens, också på  bioduken. Historien om flickan som växer upp i princip ensam i träsket i södra USA är fascinerande. Hon grips och åtalas för ett mord, och läsaren får följa rättsprocessen fram till domen. Hennes försvarsadvokat upphör inte att fascinera mig: hur mycket visste han egentligen?

Copyright Klimakteriehäxan

Hjärtligt, rött och gott

Klart man blir glad över att få ett sådant fint hjärta, i den självklara färgen rött! Asken innehöll ett hjärta av choklad också, men det försvann visst med blixtens hastighet tror jag?! Godiset följde med min fina födelsedagsbukett som Dottern skickade. Och därmed bidrog hon också till LillaSysters kampanj Färgsprakande NOVEMBER! 

Copyright Klimakteriehäxan

Musik och kärlek blir äkta dramatik

Om jag inte redan hade varit det skulle jag vid det här laget ha blivit det. 

Blivit vad då? undrar du. Jo det ska jag berätta! Jag hade blivit Stort Fan av Leonard Cohen, kanadensaren med den raspiga sångrösten och de fantastiska texterna. (Hans böcker har jag dock inte läst.)

Vet inte vad det beror på, men just nu har han en ny storhetstid, oklart varför. Det har gått åtta år sedan han dog. 

Cohen är kanske lite extra intressant för oss nordbor tack vare sin mycket långa relation till en norsk kvinna, Marianne Ihlen. De gifte sig dock aldrig. Hennes historia är dramatisk och uppmärksammad i en av de allra längsta artiklar jag sett i Wikipedia. Hon hamnade i den internationella hetluften när hon följde med sin pojkvän, den lovande författaren Axel Jensen, till den grekiska ön Hydra där ett kollektiv av konstnärer, författare och artister samlats. Svenske Göran Tunström var en av dem. Där fanns en kille från Kanada, Leonard Cohen, okänd men charmig.  

För några år sedan kom en dokumentär på bio: "Marianne & Leonard: Words of Love" och den var klart sevärd. Ungefär samtidigt presenterades "Little Axel", en annan dokumentär men om den son som Marianne fick med den norske författaren (som hon en period var gift med). Pojkens historia är sorglig. Han mådde inte bra av det stormiga liv han tvingades leva och är i dag institutionaliserad i Norge.

Så för någon vecka sedan visades en musikdokumentär på SVT: "Hallelujah". Om en av Cohens absolut största låtar, insjungen av mängder av artister som haft chansen att variera sin versioner: det finns ungefär 180 verser skrivna ... Samtidigt får man förstås veta mycket om livet Cohen levde. Du kan se filmen på SVT Play. Klart sevärd!

Och så nu då! En strålande norsk-kanadensisk tv-serie: "So long, Marianne!" som går på SVT (och också finns på Play). Blandningen av kärlek och musik blir dramatik. Seriens titel är lånad från en av Cohens eviga hits, skriven till hans norska musa. Paret höll kontakt livet ut även om de gifte sig med andra. Rekommenderas, även för folk som inte redan är Leonard Cohens fans.

Copyright Klimakteriehäxan

Färgglad frukost

Så här ser det ut på köksbordet när jag slår mig ner för att äta frukost. Man blir glad av färg, oavsett årstid eller tid på dygnet eller hur? Tabletten kommer från Linum och är flera år gammal, flitigt använd. Matchar min begonia och mina kryddkvarnar perfekt! Och detta visar jag för att hänga på LillaSysters initiativ  Färgsprakande NOVEMBER! 

Copyright Klimakteriehäxan

På den "riktiga" Skyltsöndagen

Här är den törstige välkommen, det borgar väl skylten för?! Glas i former för alla olika drycker, mot en spegelbild av hus vid Hornsgatan. Riktigt snyggt om jag får säga det själv (och vem skulle kunna hindra mig ...)

Det är Skyltsöndag igen, faktiskt inte bara för oss bloggare idag, det ser jag i tidningen. Det Stora Varuhuset lovar att man i dag avtäcker årets julskyltning. Men jag har inte för avsikt att ta mig ner till NK för att trängas framför deras fönster. Förr i världen kunde det vara väl värt besväret, på senare år tycker jag att deras ambitionsnivå sänkts påtagligt. Samarbetet med kreatören JoAnn Tan verkar ha upphört, hon stod för de djärvaste skyltningarna, undantagslöst sevärda konstverk.

Fast i bloggarnas skyltande är ambitionsnivån alltid hög, eller hur? Även om vi inte varje gång lyckas prestera i topp ... Ni vet att det är BP som är projektets fostermor, flitiga skyltbloggare är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke.  

Den här skylten förmedlar en sanning som jag tror att vi ofta glömmer bort.
Generöst nog finns den i skylten till en modebutik!

Förstår inte riktigt vad det är jag ser. Världens minsta polisstation? Knappast. Men
på ett gathörn i Gamla Stan står den, skylten. Ingen polis inom synhåll dock.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 152

UPPMÄRKSAMHETSEKONOMI

-Ett uttryck som har sitt upphov i den informationsexplosion som vi dagligen utsätts för genom alla medier, de "gamla vanliga"  förvisso, men än mer alla de nya på olika digitala plattformar. Det handlar om klickjakt, om vilka länkar vi väljer att följa, om alla skärmar i olika storlekar som lockar med sina budskap, och om hur vår uppmärksamhet ständigt riskerar att splittras mer och mer i den multimediala världen. Snart kan vi kanske inte fokusera ordentligt på något ...?

Inomhus grönskar det!

Ni har väl märkt att det pågår en bloggkampanj för att tvätta bort tråkighetsstämpeln på den månad vi just är inne i?

 Färgsprakande NOVEMBER! är ett initiativ från LillaSyster och det är ett nöje att hänga på. Idag vill jag dra en lans för den underbara färgen grön. För även om grönskan där ute inte är på topp så kan det faktiskt grönska härligt inomhus. 

Eller vad säger ni om min poinsettia (julstjärna) som i dagarna fyller ett år? (bilden ovan) Köpte den förstås med de röda toppbladen, och oftast brukar växten åka ut med soporna någon gång i januari, men denna ville annorlunda. Ser väldans frisk ut om ni frågar mig! Fast några nya röda blad blir det inte till jul, det räcker inte ljuset i Stockholm till.

En "grön" växt till vill jag "skryta" med i dag: palettblad heter den, och visst pryder den sin plats! Verkar inte kräva mycket mer än en skvätt vatten någon gång ibland. Har förstått att den kan blomma också, men jag nöjer mig gärna med bladen.

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig nåt 10

Idag har jag lärt mig att norska fotbollsvänner kastar fiskbullar i stället för smällare in på planen för att visa sitt missnöje när det är dags för match. Tänka sig att kasta fiskbullar som är så gott!

När språket talar till mig

Dags för en helgfråga igen, den står ju för dörren, den där helgen! Mia i bokhörnan kommer i dag med följande undran: Kan du ge exempel på böcker där språket har haft en särskilt stark inverkan på din läsupplevelse?

Först kom jag inte på ett endaste lämpligt svar. Visst händer det att språket talar till mig på ett speciellt sätt! Man stannar till inför en fantastisk formulering, en mening i vilken orden kommer som äkta pärlor på ett band – och då ska man veta att äkta pärlor inte är helrunda utan lite ojämna, och att tråden de sitter på ska ha knutar för att inte pärlorna ska skava på varandra – exakt så är också en välskriven mening funtad!

Men plötsligt minns jag när jag läste Zadie Smiths debutroman "Vita tänder" (White Teeth). Och hur jag var tvungen att läsa vissa ord högt för att med örats hjälp förstå vad där egentligen stod. Jag läste den alltså på engelska, och har verkligen undrat hur bokens svenska översättare lyckats hantera de väldigt "obrittiska" uttrycken som var vanliga i de invandrartäta kvarteren i London där bokens huvudpersoner lever, kvarter där alla möjliga kulturer, religioner och -ismer blandas. Häftig bok som fick massor av beröm. Nu har den fått nytt omslag dessutom!

Lite liknande upplevelse fick jag när jag läste den fantastiska "Blommor till Algy" (Flowers for Algernon) av Daniel Keyes. Om mentalt funktionsnedsatte Charlie som i ett experiment plötsligt utvecklas mirakulöst och bland annat får ett bländande språk. Författaren lyckas ge sin läsare en klar uppfattning om hur det går till i Charlies skadade hjärna och här har jag än en gång tänkt och undrat: hur har man klarat att översätta detta till svenska? Jag tycker historien är fenomenal och den kan dessutom få en att känna en extra släng av tacksamhet över att man faktiskt kan både läsa och skriva ...

Synnerligen välskriven är också "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" av Göran Rosenberg som jag äntligen läser, efter år av tvekan. Rosenberg har ett lysande språk, men ändå går läsningen otroligt sakta, fast jag har bestämt att jag ska ta mig igenom. Sedan tror jag att jag med råge fyllt min kvot av litteratur om vedervärdigheterna under Förintelsen. Klarar inte mer, vet bara att det aldrig får hända igen. Men orkar inte en bok till i ämnet. Gör för ont att läsa. 

Copyright Klimakteriehäxan 

Alltid lär man sig nåt 9

Idag har jag lärt mig att på forntiden, när böcker var handskrivna, gjorde man aldrig mellanrum mellan orden i texten ("Escritura continua").

När det blir dags att fly verkligheten

Nog är det väl så idag att man emellanåt – och inte ens sällan – känner ett visst behov av att fly undan världens eländen och bara uppleva positiva känslor? Kunna dra på smilbandet, känna lite glädje, avnjuta något hjärtevärmande? Tror att det är så Enligt O tänkt när hon levererat veckans kulturfråga: Vilken kultur fungerar som verklighetsflykt för dig?

I mitt fall tror jag att en mysig film eller tv-serie fungerar allra bäst, eftersom de tar relativt kort tid att konsumera (jag jämför med en tjock bok som definitivt tar tid att peta i sig vare sig man läser, på papper eller platta, eller lyssnar).

Om du vill ha tips så föreslår jag än en gång två amerikanska serier som fått mig att skratta, fast med eftertanke: "Hacks" och "Grace and Frankie", båda på Netflix, båda (häpp!) med äldre damer i huvudrollerna, och strålande skådespeleri dessutom! Sedan kan man hitta väldigt många pärlor (både gammalt och nytt) på SVT Play, alla har förvisso inte Netflix. "I vår herres hage" är en sån snällis man kan ta in utan att överhetta hjärnan. Det kommer faktiskt en julspecial av den serien också!

Handlar det om film så har jag mer än en gång redan bekänt, att jag kan titta på allt med Julia Roberts och jag blir undantagslöst road, kan glömma alla krig, alla som svälter, alla sjukdomar. För en stund i alla fall. Sedan tvingas man troligen tillbaka till vardagen och nutiden och får hantera det bäst man kan.

Copyright Klimakteriehäxan

Men lite gladare kunde man vara ...

Färgsprakande NOVEMBER!

Visst är de färgglada, påsarna med halstabletter som jag och Maken nu nyttjar sedan hösthostan slagit klorna i oss och inte verkar vilja släppa taget. Roligare än så kunde det vara, livet, även om det då finge levas utan isbjörnar som sällskap. Hos LillaSyster färgsprakar det mera i denna gråa tid, rent av dagligen!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om läsning och åldrande

På ålderns höst tröttnade till och med Philip Roth på romanläsning.

-Jenny Lindh, bibliotekarie som svarar på frågor om böcker och läsning i Dagens Nyheter, har fått en fråga från en läsare: finns det ett samband mellan åldrande och intresse för fackböcker? Det resulterade i en intressant, väldigt välformulerad och rolig artikel som du kan läsa här (hoppas jag i alla fall). Hon har hittat en forskare som stärker teorin och ger en förklaring: "För att man i faktaböcker kan bläddra hipp som happ och läsa spridda småstycken utan att för den skull tappa den röda tråden."

Pippi på böcker (också)

Nils Holgersson på Akkas rygg. Skulpturen fanns vid Frykens strand för några år sedan,
men jag vet inte om den finns kvar, inte heller vem som gjort den.

I tisdagstrion denna vecka ska det vara fåglar på omslaget (Mårtensafton i förrgår), så har Skriv-Robert bestämt. Det blir två böcker som jag har läst och en som jag vill läsa! (Jag har förvisso pippi på böcker, men rent allmänt pippi på fåglar, klicka bara på etiketten "pippi" här på bloggen så får du se!)

"Stilleben med hackspett" (Still Life with Woodpecker) av Tom Robbins har jag verkligen uppskattat och fnissat åt. En helt galen historia, förmodligen är den väldigt präglad av den tid då den skrevs och kom ut (tidiga 80-talet). Tveksamt om den kan hålla i dag, men det vore kul om den gjorde det. En synnerligen egen skribent är det i alla fall som varit i farten!

"Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" är den av Selma Lagerlöfs böcker som fascinerat mig minst. Kanske var jag för ung när jag läste den, men den skrevs ju ändå som en lärobok, att använda i geografiundervisningen ... Tänker att jag borde läsa om den, men när?

Lisa Ridzéns "Tranorna flyger söderut" har jag förstått att jag nog bör läsa, men jag inväntar pocketupplagan (eller kollar kötiden på biblioteket). Nu röstades boken fram till första plats i "Årets bok 2024" fast det är inget pris jag tycker känns särskilt pålitligt, inte som nomineringarna och omröstningen går till. Men bra är den ändå, hoppas jag. Gissar dessutom att den kommer att dyka upp i rätt många tisdagstrio-bidrag!

Nu har det märkliga inträffat att jag inte lyckas visa foton på mina valda omslag, något har hänt med mitt bildbehandlingsprogram ... inte vet jag vad, och inte vet jag hur man rättar till den heller. Bildlöst blir det, ursäkta!

UPPDATERING: Nu lyckades jag lura datorn med ett omslag! Undrar om jag kan överlista den igen?

Copyright Klimakteriehäxan

Ett rosa bidrag

Eftersom mina egna novemberkaktusar inte verkar ha någon vidare koll på almanackan föll jag idag till föga och köpte en ny, en vackert rosa med många knoppar och flera redan utslagna blommor. Ja, vad gör man inte för att kunna hänga på LillaSysters "bloggutmaning"  Färgsprakande NOVEMBER!

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig nåt 8

Idag har jag lärt mig, så passande på Fars Dag, att Fantomen var pappa till ett tvillingpar. 

När pappa var piprökare

Riktigt porträttlikt blev det väl inte, men jag kan inte minnas att pappa klagade.

Det är i dag han ska firas, mannen som är högst delaktig i att det kommit barn till världen. Vi brukade fira min pappa lite extra på Fars dag, eftersom han hade oturen att komma till världen på julafton och därmed aldrig någonsin fick känna att han hade sin egen födelsedag, han fick ju så att säga alltid dela med Jesus och som barn måste han ha uppfattat det som illojal konkurrens. Med åren vande han sig förstås.

Om du tittar noga ser du att det står
PIPRENSARE också! För
undvikande av eventuella missförstånd ...

Hur som helst, min pappa fick både presenter och tårta den där novembersöndagen som annars förstås kunde te sig ganska grå, då som nu. Det är länge sedan han kunde firas dock, han dog bara 59 år gammal, i dag skulle han ha varit sex veckor från att fylla 108.

Eftersom jag befinner mig i Barndomslandet tog jag en sväng till kyrkogården tidigare i dag och satte en bukett rosor vid gravstenen, dagen till ära. Tänkte sedan inte mycket mer på saken förrän jag började leta i diverse lådor, jag behövde färska batterier. Visst skulle det väl finnas?

Nej, det hittade jag inga, men däremot hittade jag en present som jag gjort till min pappa. Vet inte när, vet inte om det var just till Fars dag eller till jul, men jag blev nästan rörd när det kom fram, det handbroderade piprensarfodralet! Rätt originell skapelse kan jag tycka, men rolig också! Tror att idén var min egen. 

Råkar du ha en piprökare som du vill ge en julklapp (att fixa ett hinns knappast med innan den här dagen är slut) så var så god, idén är bara att sno, gör ett piprensarfodral du också! Förhoppningsvis blir han glad. Överraskad blir han definitivt. Samtidigt inser jag att piprökarnas gäng har krympt, inte ens far min stoppade sin pipa de sista åren av sitt liv, så fodralet är i skick som nytt ...

Copyright Klimakteriehäxan

Den perfekta koppen för november

Färgsprakande NOVEMBER! är ett initiativ från LillaSyster med bloggen Mitt Skogsliden som man gärna hänger på, eller hur? Låt mig då påpeka att färg kan pigga upp inte bara gråa dagar utan faktiskt vilken dag som helst. För när jag häller upp morgonkaffet i den här muggen blir jag glad till sinnes, oavsett datum! Ingen märkvärdig designprodukt alls, jag köpte den på dunderrea på Lagerhaus för tio spänn och är supernöjd med köpet. Synd bara att jag inte köpte fler än fyra ... Hur som helst: detta är den perfekta koppen för november!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om USA efter valet av Trump

It is not just Americans who woke up to a new reality on Wednesday. The entire planet must now try to comprehend the implications of the second coming of Donald Trump. 
Up to this point other countries looked at ours as the place that had more guns, school shootings, and people in prison than any other nation on earth. But they also knew that on occasion it could be a force for good and could provide the leadership needed to bring order to a chaotic world.
No longer.
America will now be known mainly for its deep currents of misogyny, bigotry, racism, xenophobia, and fear.

-Dennis Jett, en god vän med 28 års solid erfarenhet av amerikansk utrikespolitik bl a som f d ambassadör i en rad länder, ser på följderna av valresultatet när USA bestämde sig för att ge Donald Trump fyra nya år i Vita Huset.  I dag är Dennis författare och professor vid Penn State University's School of International Affairs. Citatet här ovan är inledningen till en debattartikel som publicerades härom dagen i Pittsburgh Post-Gazette. Du hittar hela artikeln här.

Veckans mening – om snällhet

Veckans mening, en återkommande bloggstump på lördagar efter initiativ av Skriv-Robert, ska enligt hans instruktioner vara en mening man läst och som fått en att reagera en aldrig så liten aning extra. I dag är jag olydig och väljer inte en mening jag läst utan en jag hörde i tv på fredagskvällen. Mot min vana såg jag Carina Bergfeldts pratshow, och en av hennes gäster, singer-songwriter Maria Jane Smith (som jag aldrig förr hade hört talas om), är den som ger mig denna veckas mening, mycket svår att protestera mot:

Snäll är det finaste man kan vara.

Copyright Klimakteriehäxan

I novembermörkret

Fem fredagsfrågor kommer troget från Elisa Matilda. Nu med fokus på den mörka tid som november de facto utgör.

1. Var i skalan av årets månader rankar du november? Ingen favorit, men sämst? Undrar om inte januari tar det priset.
2. Hur har dina dagar påverkats av att det är vintertid? Inte alls, tycker jag.
3. Hur ser du till att hålla humöret uppe dessa mörka höstmånader? Omger mig alltid med fina blommor, försöker fixa god mat och tänder levande ljus. Och, nytt för året, letar upp färgklickar för Färgsprakande NOVEMBER!, ett blogginitiativ taget av LillaSyster. Mitt bidrag för dagen ser du här nedanför!
4. Vad är det bästa och värsta med hösten? Den har en mysighetsfaktor som man inte kan bortse från. Och så färgerna där ute! Sämst är det när/om höststormarna kommer svepande, med massor av regn.
5. Vad är en bra aktivitet att göra på hösten? Läsa, gå på bio, blogga, leta upp en bra tv-serie, ta tag i en sudoku eller ett korsord.

Copyright Klimakteriehäxan

Mer färg åt november!

Färgsprakande NOVEMBER! Dag efter dag gläds vi åt de färger vi möter i den månad som så ofta kallas grå och tråkig. Det är LillaSyster som tycker att det grå ska med färg bekämpas, och den kampen är lätt att känna sympati för och därmed delta i!

Därför bjuder jag i dag på två dagsfärska blombilder, tagna på min egen balkong. Min härligt blåa campanula (är det kanske varianten murklocka?) övervintrar i sin kruka år efter år, nu på väg att förbereda sig på sin sjätte vinter. Men för ögonblicket stoltserar den med färska blomklockor.

Nästan lika gammal tror jag pelargonian är, meterhög och prunkande med outslagna knoppar som kanske slår ut och blommar lagom till första advent?

Men för att hjälpa mina balkongbor att klara livhanken måste jag nog dra för balkongens inglasningsrutor snart. Frostnätter kan få förödande effekt även på den tåligaste och trognaste av krukväxter. Tror inte de får mer vatten i år heller. Fast min kärlek, den har de vunnit för evigt!

Copyright Klimakteriehäxan

Alltid lär man sig nåt 7

Idag har jag lärt mig att Elon Musk har 200 miljoner följare på X. Det är ganska många.

Läsningens fiender

Vi är otroligt överens om att det är bra, ovärderligt, att barn och unga läser. Men de flesta av dem gör det i allt mindre utsträckning. Varför tror du läsningen bland äldre barn minskar? undrar Mia i bokhörnan i Veckans helgfråga.

Jag tänker att jag behöver bara gå till mig själv, behöver inte ens "snylta" på mina, förvisso numera vuxna, barn: Jag läser ju också mindre. Och jag vet varför.

Läsningens fiender har blivit många och är enkla att identifiera. Det är alldeles för lätt att scrolla på Facebook. Jag kan sitta och glo på hundar och katter och barn som alla är hur gulliga som helst. Eller på folk som lagar mat. Eller som tipsar om smarta saker att göra hemma. Att fastna vid laptoppen går också lätt: kolla in en blogg till, bara ... jag kanske den också ... och den ... 

Tv:n pockar också på med mängder av program, filmer och serier. Utbudet är groteskt stort, det är svårt att veta var man ska börja leta - och det trots att vi bara betalar för två streamingtjänster. Men nu råkar vi ha fått en till, en gratis, som heter Rakuten ... 

Lägg till att jag är snudd på spelberoende, av WordFeud och Cross Boss. Där kan man också bli fast riktigt länge ... man vill ju vinna, eller hur? 

Nu listar jag väl egentligen gamlingars tidsfördriv här, men det är ju bara att byta FB mot TikTok så är vi hos de yngre. Som knappt hittar till ett bibliotek, än mindre skriver en boktitel på sin önskelista till tomten. Tack och lov kan man fortfarande glädja de yngsta med läsning!

Copyright Klimakteriehäxan

Färg i november

Färgsprakande NOVEMBER! – se där en ambitiös kampanj som inletts av LillaSyster, förmodligen även hon lite trött på allt elakt som sägs om denna årets näst sista månad. Nu dräller det kanske inte direkt av färger där ute, men håller man ögonen öppna så ... 

...kan man notera att kärleksörten är, om inte evig som känslan den fått sitt namn av påstås vara, så i alla fall härdig och uthållig! Men det är klart, när nattfrosten slår till är loppet nog kört för denna trevliga suckulent som i alla fall är flerårig och inte ger upp i första taget. 

Man kan också gå till stället jag på försommaren kallar Krokusdalen, för då är sluttningarna här alldeles lila av tusentals blommande lökar. Men håll med om att det är rätt fint här nu också, klätt i höstens färger! Det finns en liten aning om solnedgång som ger guldkant över det gröna, gula, bruna, orange (och svarta också, i ärlighetens namn) ...

Copyright Klimakteriehäxan

USA – på väg mot Gilead?

Margaret Atwood, en av de författare som märkligt (läs skamligt) nog ännu inte fått ett Nobelpris i litteratur, har skrivit massor. Jag har läst mycket men långt ifrån allt. Fast när "Tjänstekvinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale) kom i mina händer blev jag helt uppslukad. Vilka framtidsvyer! Vilken människosyn som man skulle i ha i Gilead, landet där alla normala hänsyn ställdes på ända och kvinnor fick fungera som avelsdjur. Det är USA som bytt ledarskap i en odemokratisk process.

Att Atwood sedan (34 år senare!) lyckades knyta ihop säcken i "Gileads döttrar" (The Testaments) var minst lika fascinerande och imponerande. Ingen kan undgå att överraskas av slutet!

Då hade vi redan sett tv-serien som byggde på den första boken, med Elisabeth Moss som tjänarinnan Offred, en ung kvinna som inte ger upp kampen för sina ideal, sin tro på demokrati, sin bortförda dotter och återföreningen med sin man (som lyckats fly). Det var faktiskt den serien som gjorde att vi blev prenumeranter på HBO, numera Max!

Nästa år har det utlovats en sjätte och sista säsong av serien, och jag kommer inte att missa den, jag lovar. Även om jag har en aning svårt att förstå hur det går att skapa en fortsättning. Visste jag det skulle jag väl för länge sedan ha producerat en lång rad bästsäljare alldeles själv ...

Men det händer annat med den här historien också. Atwoods berättelse har nu plockats bort från en rad amerikanska bibliotek, framför allt i skolor. Boken har försetts med bildlig dödskallestämpel under förevändningen att den innehåller för mycket sex. Visst förekommer det erotik, men i landet där den mäktigaste mannen rekommenderar att man bäst erövrar kvinnor genom att "grab them by the pussy" borde det inte vara särskilt upprörande. 

Däremot påpekar Atwood nu att USA faktiskt närmar sig det fasansfulla fantasilandet Gilead, om än med små steg. Det blev väl ett nytt steg i den riktningen i natt. Vi är tveklöst många som sörjer valutgången, många miljoner amerikaner, absolut, de är ju de närmast drabbade, men också här i Europa och runt om i resten av världen. Banksy visar att Frihetsgudinnan gråter.

Bild från Banksy art 2024.

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker Donald inte läst (och inte kommer att läsa)

Det blev absolut ingen valvaka hos oss i natt. Att Donald Trump skulle vinna över Kamala Harris framstod tyvärr som helt solklart, så varför sitta uppe och uggla bara för att konstatera att utgången av valet var den sämsta? 

Nu får USA en helt opålitlig, osammanhängande och oetisk president för fyra långa år framåt. Hur kan amerikanerna lägga sin röst på en person med så många egenskaper som börjar på o-, det är helt obegripligt. Att trösta sig med att han inte får kandidera en gång till räcker inte särskilt långt. För han ska väl ändå inte lyckas ändra konstitutionen till sin egen fördel? Trump skyr inga medel för att få sin vilja igenom, det vet vi redan. 

Innan valvakorna hunnit börja fastnade vi i stället i en långfilm, men en som ändå inte fick mig att glömma Trump. Vi såg "Diktatorn", Charlie Chaplins första ljudfilm från 1940. Han spelar båda huvudrollerna själv, både den galne diktatorn och den judiske barberaren som hotas av statens trupper, på jakt efter just judar som ska rensas ut.

Chaplin i "Diktatorn"

Jag inser att jag faktiskt aldrig förr sett hela filmen, bara några klassiska scener som exempelvis dansen med jordklotet i ballongform. Nu förundras jag dels över hur skickligt den är gjord, dels över att den över huvud taget kunde visas då den kom. Parallellerna till Hitler och Mussolini är på inget vis undangömda, tvärtom. Filmen förbjöds dock i Tyskland och i Sverige visades den inte förrän efter världskrigets slut.

Kan just undra om Donald och Melania haft någon liten biokväll på Mar-al-Lago och kurat i soffan tillsammans med Charlie Chaplin och Paulette Goddard. För kanske kan den fiktive statsmannen ha gett USA:s näste president en och annan idé? Att Chaplins film är en satir skulle de förmodligen inte lagt märke till.

Enligt O ställer som vanligt på onsdagar en kulturfråga, och med den stannar vi kvar i det vi brukar kalla det stora landet i väster, det där som ska bli "great again": Vilka kulturella verk representerar USA för dig?

Då måste jag återvända till en favorit jag skrivit om ett otal gånger: "USA-trilogin" av John dos Passos:  "42a breddgraden" (The 42nd Parallell), "1919" och "Stora pengar" (The Big Money) heter delarna. Mästerlig är bara förnamnet, och att författaren hamnade i skuggan av sin polare Ernest Hemingway kan man bara djupt beklaga. Texten ligger långt över Donalds intellektuella nivå, dock.

Ett helt annat Amerika hamnar man i om man läser Chimamanda Ngozi Adichies "Americanah". Om svart-vita relationer, om integration som inte fungerar, om rasism som vägrar dö ut. Har aldrig legat på Donalds läshylla.

Lägger till en roman, en helt fantastisk, som bygger på väldigt mycket som händer ideligen i verkligheten: "Amerikansk jord" (American Dirt) av Jeanine Cummins. Om desperat flykt undan knarkmaffia, fattigdom och elände i Centralamerika, företeelser som får så många att söka lyckan hos den rike grannen i norr. Illegala invandrare blir de, nu ska de spåras upp och skickas tillbaka över gränsen, enligt republikanskt vallöfte. Jag vågar garantera att ingen i familjen Trump läst boken. Men gör det du, den är jättebra! 

Tror att jag skulle kunna räkna upp många fler författare som med sina verk betytt mycket för min bild av USA: Maya Angelou, Harper Lee, Tom Wolfe, Tom Robbins, Irving Wallace, John Steinbeck, Joyce Carol Oates ... en riktig katalogaria kan det bli! Då har jag ändå bara valt böcker som svar på kulturfrågan, här hade man ju kunnat minnas filmer (Gudfadern) och tv-serier (Vita Huset/West Wing)  också.

Copyright Klimakteriehäxan