Läs ungar, läs!

Barn ska läsa. Barn ska vilja läsa. Det är de vuxnas skyldighet att se till att väcka den lusten! För aldrig läser man en bok i onödan, aldrig lär man sig ett ord för mycket, aldrig är det fel att plocka upp ett uttryck som nyss var helt obekant! Man blir rik av att läsa, även om det inte alltid handlar om rikedom som går att mäta i kronor och ören! Läs ungar, läs!

Mia i bokhörnan ställer Veckans helgfråga: På tisdag var det fritidshemmens dag och idag är det förskolans dag. Kan ni tipsa om några bra barnböcker?

Då vill jag föreslå en bok att starta ett läsande och bläddrande liv med: "Knacka på" av Anna-Clara Tidholm. För de minsta. Noteras fortfarande på bästsäljarlistorna trots att den kom ut för mer än trettio år sedan. Genial i all sin enkelhet, båda barnbarnen har älskat den långt innan de fyllt två!

Eftersom det är fotbolls-VM i sommar och det förmodligen kommer att snackas fotboll vid köksborden och tittas på matcher i tv-sofforna tycker jag Viveka Lärns böcker om Ludde kan passa hur bra som helst. Ludde spelar i Rävarna och blir helt fotbollsfrälst, en entusiasm som varar, åtminstone i sju delar. Bl a spelar han i Gothia Cup, det är STORT!

I jämställdhetens namn, och för att damfotboll är värd att kommas ihåg, väljer jag en bolltrollare till: "Gå på mål, Marta!" skriven av Anja Gatu och inspirerad av brasilianska fotbollsproffset Marta Vieira da Silva, välkänd i Sverige eftersom hon levt och spelat här länge, både i Umeå och Rosengård.

Och här kommer en somrig sak till, bra för högläsning och på rim dessutom: "Festen i Hulabo", skriven av Britt G Hallqvist, kanske mer känd som psalmförfattare. Kommer bonden att bjuda på tårta? Och är yra höns välkomna på kalaset?  Bonden Jöns repliker läses lämpligen på skånska. Även om den inte är äkta ...

Eftersom jag alltid varit intresserad av barnlitteratur, även innan jag själv blev mamma, skulle min lista kunna bli hur lång som helst men nu sätter jag ändå stopp här. i hopp om att inte mina tips är precis de samma som alla andra helgfråge-bloggare.

Marta - vilken lirare, vilken förebild!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommar!

Blått vatten, blå himmel, grönt gräs, gröna träd, tulpaner i rött och gult.

Men alla träd är inte gröna!

Tror att detta är en blodlönn.

Och så har de fina maskrosorna börjat blomma!

Copyright Klimakteriehäxan

När värmen slår till

Sommarvärme råder. Vi (i alla fall de flesta av oss tror jag) njuter. Och vädret har inspirerat Enligt O till Veckans kulturfråga: Vilka kulturella verk skildrar värme och hetta riktigt bra?

Kommer direkt att tänka på hur Vilhelm Moberg låter Robert och Arvid ge sig ut på vandring i öknen, en vandring som tar kål på Arvid och, i musikalversionen, får Robert att brista ut i "Guldet blev till sand", efter fruktansvärd törst och hägringar mellan sanddynerna. Jag menar alltså den oförglömliga Utvandrar-serien, med "uppföljaren" i den av Björn Ulvaeus och Benny Andersson skapade "Kristina från Duvemåla".

"Hetta" (The Dry) av Jane Harper ligger nära till hands också, men då har vi bytt kontinent och befinner oss i Australien. Spännande story i hemskt klimat!

En helt annan sorts hetta uppstår i "Fever", en riktigt stor hit med Peggy Lee på sena 60-talet. Sen dess har det gjorts ett antal covers, bland annat av Madonna: "You give me fever / When you kiss me, fever when you hold me tight / Fever! In the mornin', a-fever all through the night".

"Tulpanfeber" (Tulip Fever) är en historisk roman av Deborah Moggach och den utspelar sig i Holland på 1630-talet, då tulpanlökar var hårdvaluta som man kunde investera i – och bli rik på, säkrare än på andra sorters affärer. Boken har blivit film också, med svenska stjärnan Alicia Wikander i huvudrollen. Själv kan jag få en släng av en annan sorts tulpanfeber så här års ... se bilden nedan ...

Om man tar sig runt i Stockholm så här års kan man glädjas åt otroligt många härliga tulpanplanteringar. I åratal har jag njutit av vad jag har kallat "tulpanfloden" som rinner utmed Ringvägen på Södermalm. Nu glesnar den lite från år till år och liknar bitvis mera en rännil, men njutbar är åsynen av dessa härliga lökväxter ändå. Vi kan kalla det tulpanfeber!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu blir det fest i Norge

Vi gratulerer med dagen, kjaere Norge! För innan veckan är slut är det Syttende Mai och fest i hela vårt grannland från tidig morgon till sen kväll. Vilket har inspirerat Ugglan till dagens tisdagstrio: Omslag i rött, blått och vitt. Och den uppgiften går jag bet på! Men skam den som ger sig ...  

Inser alltså att omslaget till Viveca Lärns "Vad händer om man vänder på Paris?" inte har rätt färger, men när man ser Eiffeltornet tänker man i alla fall rött-blått-vitt eller hur?

Samma sak med "Presidentens hatt" (Le Chapeau de Mitterrand) av Antoine Laurin. Originell historia som är synnerligen läsvärd och väldigt fransk! Fast norsk är den förvisso inte ... 

Det visar sig att inte ens den frenetiskt hyllade Karl-Ove Knausgård, Norges litterära stolthet för närvarande, kan visa upp ett omslag i hemlandets flaggfärger. Men nånting norskt måste jag väl ändå peta in här? 

Energiskt sökande för mig till Erlend Loe, en riktigt originell författare som slog igenom med "Naiv. Super". Den läste jag och tyckte var riktigt kul. Nu hittar jag "Fvonk" som jag inte läst men som låter rätt lockande på beskrivningen: en trött statsminister förser sig med lösskägg och försöker undkomma offentligheten. Omslaget är rött med författarnamnet i vitt, och så är själva titeln tryckt i blått. Ska fråga efter boken nästa gång jag är på biblioteket. Det kan bli på självaste Syttende Mai.

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE om köket

Säg mig den bostad i vilken köket inte är det allra viktigaste rummet! Jag betvivlar att den finns. För i köket tillbringar vi en väldigt stor del av våra liv, det handlar om vardagens måsten, ofta (och tack och lov) tillsammans med trivsel! Det går förvisso trender även i köksnischen: en dag ska alla sitta på barstol och äta vid en hög disk, nästa månad ska alla vitvaror inte alls vara vita utan stålblanka eller gladfärgade, och så "måste" man investera i en "köksö" som man på något märkvärdigt sätt kunnat leva utan rätt länge, utan att inse att den saknades ... Sedan finns det sådana som jag som envist påstår att jag är nöjd med köket som var nyrenoverat när vi flyttade in för drygt 30 år sedan. OK, vi har målat väggarna och bytt ut apparater som slutat fungera, för det måste man ju, men annars! I veckans SELFIE tänkte jag att vi inviterar varandra till köket! Välkommen till mitt, till att börja med!

Det här är den här omgångens "triggerpunkter": 1. Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta:  2. Den kokboken rådfrågar jag ofta:  3. Den köksprylen är jag glad att jag har:  4. Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den:  5. Det är viktigt för trivseln i mitt kök:  6. Den prylen gör mitt kök speciellt

1. Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta: Citron, oregano, vitlök.

2. Den kokboken rådfrågar jag ofta: Numera är det ju Google som gäller när jag behöver recepthjälp. Men några fina böcker har jag ändå sparat, Anna Bergenström är favorit.

3. Den köksprylen är jag glad att jag har: Fick en Soda Streamer för över 15 år sedan, har använt den oavbrutet och inte burit hem en enda butelj bubbelvatten från butiken sedan dess.

4. Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den: Glassmaskinen. Den glass jag gjorde blev alltför god. Åt helt enkelt för mycket.

5. Det är viktigt för trivseln i mitt kök: Krukväxterna i fönstret. Och att diskbänken är avtorkad.

6. Den prylen gör mitt kök speciellt: En stor oljemålning som föreställer ett kök/bageri och dess personal, signerad Lars Löfman. Sitter på köksväggen sedan 1990. Känner att ni måste få se hur den ser ut, så nu blir det ett foto i dag (fast ingen selfie)! På bilden är målningen lite beskuren.

Den här oljemålningen är gjord av Makens ungdomsvän Lars Löfman, som genom hela
 livet varit en mångsysslare men alltid med ett ben i konstens värld. Maken köpte
tavlan av sin kompis på tidiga 70-talet. Ett bra köp!

Denna vecka är den tjugonde i en obruten svit som vi ägnar oss åt SELFIEs om jag nu räknat rätt! Trodde nog inte att vi, både ni och jag, skulle hålla fast i denna utslängda tanke så länge. Men ser man på! 

Förra veckan ägnade vi oss åt jobbet, jag försöker variera infallsvinklarna på våra SELFIEs efter bästa förmåga ... så nästa vecka blir det något helt annat ... Glöm inte lägga in länk till ditt inlägg i mitt kommentarsfält! Här är bloggvännerna som satsade på arbetslivet: 

Hannele,  Nettan, ProfessorDeutsch, Litenherre, Kina, Femfemman, Åke, Margaretha, Hanna, Paula, BP, Kraka., Susjos, Janerik, MrsCalloway, 

Copyright Klimakteriehäxan

Korv är också godis!

Av någon för mig helt obegriplig anledning har "korv" fått en trist stämpel, en som säger "ingen bra mat alls". Så orättvist! Men det finns absolut olika sorters korvar, och de är väldigt olika goda, olika dyra, olika kötthaltiga. 

Jag tillhör i alla fall korvens vänner, och naturligtvis har jag mina favoriter! De är för närvarande tre: Jubileumsfalukorven från värmländska charkuteriet Hemgården är möjligen Sveriges dyraste falukorvsvariant, men det kan inte hjälpas: man blir beroende! Vill kora den till falukorvarnas falukorv! Steks förslagsvis i riktigt tjocka skivor. Kan dock vara svår att få tag i.

Så har vi Scans chorizo, fartigt kryddad och perfekt till  potatissallad eller varför inte -gratäng. Och så, i snabbmatsbranschen, högrevskorven hos 7 Eleven. Serveras i varmt bröd, ketchup och senap tar man själv efter behag. Ber härmed att få hylla två av mina favoriter med var sin liten skyltbild, hämtad ur mitt kylskåp så att säga. På korven från 7 Eleven har jag dock inget foto,  den ser faktiskt ut som vilken korv som helst – men den smakar mer än de flesta!

Låt mig göra en liten utvikning om senap: jag har hela livet hävdat att senap ska smaka exakt så som Slotts original smakat i alla år. Men fått mothugg: ta skånsk, nej ta fransk, köp apotekets ... Envist har jag hållit fast vid den gula och röda plastflaskan från Slotts, med anor från 1919. 

Döm så om min förvåning när den inte finns på hyllan hos närmsta Ica-butik! Inte heller i nästa! Eller nästa! Samma resultat på Coop! Bara i tub erbjuds den till den senapstörstande. Fatta att jag blivit upprörd. Men den går att leta upp i mindre butiker, tack och lov.

Fast jag har i alla fall fått tröst. Tidningen Allt om mat har testat tio olika sorters senap för vardagsbruk och betygsatt dem, från 1 till 6 poäng. En enda kammar hem full pott: Slotts original, naturligtvis! Får nog ta ett snack med några butiksmänniskor. Man kan inte dissa en sexpoängare på det viset! 

Ett stort rött hjärta på Medborgarplatsen - skylt för vad?

På hjärtats kortsida finns förklaringen med QR-kod dessutom: Stockholm är en spelstad ...

Skyltsöndag som vanligt här på bloggen. Andra bloggare som oftast skyltar är Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Det är BP som är allmän påhejare! Och det är klart att man ska säga hej, frågan är väl bara hur mycket? Nu visar det sig att det finns en alldeles egen hej-skylt synlig på stan också!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om en ny trend

Finns det en mening jag läst i veckan som fått mig att hejda mig i läsningen om än aldrig så lite? Efterlysningen kommer från Skriv-Robert på lördagar. Och nu har jag upptäckt en ny sorts kvinnoideal som jag inte kände till, men som faktiskt verkar ganska tilltalande. Det handlar om "lazy girls" och "bed rotting"! Lisa Magnusson, ledarskribent på Dagens Nyheter, är den som nosat upp den nya trenden, synlig i både Vogue och Amelia. (Däremot går inte artikeln att hitta på dn.se, vilket är lite konstigt! Den fanns i papperstidningen i går.) Säkert kan man ha väldigt olika åsikter om detta, men jag tycker det låter ganska behagligt ...

Opretentiösa, avslappnade, inte överdrivet vältränade personer som klär sig bekvämt, äter mat och gillar att ta en öl. 

Förgyller gärna lördagen med en titt på ett körsbärsträd i blomning. 
Inte bara de rosa japanska är vackra och värda att plåta!

Copyright Klimakteriehäxan

Hur känns det?

Nu har Elisa Matilda semestrat klart för den här gången, och det betyder att hennes fem fredagsfrågor är tillbaka! Vilket också betyder att vi ska svara på en av de allra vanligaste frågor som finns: Hur känns det? Fast i lite olika varianter.

1. Vad får dig att känna dig ung? Att jag kan glädjas åt väldigt enkla saker.
2. Vad får dig att känna dig äldre? En blick i spegeln. Samt vissa (fack)ord som har med ny teknik att göra. Ny musik som jag har noll koll på.
3. Vad får dig att känna dig optimistisk? Att jag utan problem tar mig ur sängen på morgonen – och solen skiner!
4. Vad får dig ur ett dåligt humör? Ett leende barn som säger "Kom farmor!".
5. Vad får dig att känna dig levande? Ett leende barn som säger "Kom farmor!".

Copyright Klimakteriehäxan

De flyr för livet

Idag är det Kristi himmelsfärdsdag och vi är lediga. Vad blir det för läsning?

Det är Mia i bokhörnan som undrar, i veckans Helgfråga. Och jag har ett svar, jojomensan! Har tagit ett djupt andetag, tittat in i min hylla med alla olästa volymer och valt en: "Amerikansk jord" (American Dirt) av den för mig hittills okända Jeanine Cummins. Fast jag är verkligen inte först på bollen och i klar minoritet, boken är översatt till nästan 40 språk och har sålts i mer än 3 miljoner exemplar!

Egentligen är den i tjockaste laget, 450 sidor, men jag har hört mycket gott om den och när jag nu börjat läsa tror jag att det var ett bra val. Historien tar sin början i Acapulco i Mexiko, en familj mördas kallblodigt eftersom mannen är undersökande journalist och som sådan intresserat sig "för mycket" för den olagliga och i landet otroligt omfattande narkotikahandeln. 

Nu ska jag följa de enda två överlevande, hustrun Lydia och sonen Luca, som flyr för att försöka överleva, utom räckhåll för knarkmaffian. Tror det kan bli en riktigt spännande resa, tyvärr ganska lik andra människors upplevelser i verkligheten. 

Copyright Klimakteriehäxan

När blomstertiden kommer

Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor

Du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror

Med blid och livlig värma till allt som varit dött 

sig solen strålar närma och allt blir återfött! 

Så står det i den gamla psalmen, en perfekt skildring av det som håller på att hända i vår natur just nu. 

Det här har nog blivit sommarpsalmen framför alla andra.  

Den har daterats till 1694 och textförfattare är enligt traditionen Israel Kolmodin, men nyare forskning ifrågasätter det. Texten har hur som helst bearbetats flera gånger. Vem som komponerat melodin vet man inte, men den kan stamma ända från 1500-talet! 

"Den blomstertid ..." sjungs på skolavslutningen av finklädda ungar med sommarlov i blick, och orden präntas in i våra hjärnor för evigt. Men på senare år har den här psalmen utmanats som favorit av "Idas sommarvisa" med text av Astrid Lindgren och tonsatt av Georg Riedel, en ljuvlig visa som spritter av livsglädje! 

Där har ni två svar på Veckans kulturfråga från Enligt O: Vilka blomkopplade kulturella verk tycker du extra mycket om?  Här får jag alltså chansen att kombinera två favoritämnen: böcker och blommor! I bokhyllan har jag Karin Berglunds jättefina bok "Jag tänker på Linné – Han som såg allt" som dessutom har en vacker tulpan på omslaget. Intressant läsning

"Lila hibiskus" (Purple Hibiscus) är en roman skriven av den fantastiska Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria. En omtumlande familjeskildring som är både gripande och otäck. Och, jag upprepar mig gärna, hon ska ha Nobelpriset i litteratur en dag!

Copyright Klimakteriehäxan

En sällan skådad skönhet

Vi ser dem oftast på håll, i massor.

Få växter blommar väl så rikligt om våren som lönnen? Vi ser trädens kronor som gulgröna moln inuti vilka insektssurret är intensivt. Färgen signalerar vår, inte bara till humlor och bin utan till oss människor också. 

Men i den där enorma mängden (det måste ju handla om miljoner blommor) ser man inte den individuella skönheten! Nu kröp jag inpå en lågt hängande kvist och resultatet ser ni här ovan, en sån jättefin liten blomma som nästan ingen "ser"!

Copyright Klimakteriehäxan

I förvirrad nummerordning

När man väljer att peka ut denna veckas tisdagstrio så som Ugglan vill ha den är det inte alldeles enkelt att komma fram till svaret. Uppgiften hon delar ut är att berätta vilken bok som är nummer 3, 14 och 23 i valfri bokhylla. Nu tvingas åtminstone jag avslöja att det råder stor brist på ordning och reda i de där hyllorna, trots mina allra bästa ambitioner ... Hur ska jag räkna? Ska böcker som ligger ovanpå, på tvärsen så att säga, förbises? Eller ska jag börja med dem? Räknar ändå, om än i en lätt förvirrad nummerordning.

Bara att bestämma sig, och jag börjar i hyllan i mitt sovrum där jag lagrat alla olästa böcker (de är många!). Som oläst nr 3 hittar jag Isabel Allende "Landet i mitt hjärta" (Mi país inventado). Varför i hela fridens namn har jag inte läst den? Blir svaret skyldig. 

I den minst sorterade hyllan, där på mystiska vägar (läs genom Maken) i princip vad som helst kan hamna står som nummer 14 Kerstin Ekmans "Grand final i skojarbranschen". Varför den inte står tillsammans med resten av hennes romaner kan jag inte lista ut. Jag har i alla fall läst den, minns den som underhållande men inte un-put-downable, som engelsmännen så fyndigt formulerar det.

Går till sist till den största bokhyllan, den som förvisso börjar med A som i Adams. Väljer att hoppa över allt som ligger inklämt på tvären, räknar bara de som fått ståplats och hamnar på en 70-tals hit: Lisa Althers "Andra flickor" (Kinflicks) får nummer 23. Minns handlingen väldigt suddigt, men tror att jag när det begav sig gillade den skarpt. Den ser i alla fall rätt sliten ut. En bok för unga kvinnor, tror jag, så kanske är det inte omläsningsläge för den (heller) ... Så vitt jag vet har jag inte läst någon annan av Althers böcker, hon har ändå skrivit en hyfsat lång rad. Kanske borde jag leta upp henne igen?

Copyright Klimakteriehäxan 

SELFIE om jobbet

Att ha ett jobb är viktigt, livsviktigt. Då är det förstås också betydelsefullt vad man gör. Är det ett arbete man önskat sig eller är det något man tvingats till? Vi som inte längre är aktiva eller eftertraktade av arbetsgivarna kan se tillbaka: hur blev det egentligen? De flesta av oss saknar kanske inte själva arbetsuppgifterna, men det blir ett tomrum efter de sociala kontakterna, fikastunderna, hur-har-du-det-själv-då-praten. Här kommer veckans sex SELFIE-punkter, samtliga hämtade på arbetsmarknaden, så att säga:

1. Hur tidigt i livet visste du vad du ville bli? Väldigt tidigt. Det började med författardrömmar, skruvades sedan om till journalist (lite mer realistiskt ...).

2. Fanns det en förebild som påverkade ditt yrkesval? Kanske Barbro "Bang" Alving, journalistisk legendar. Tacklade alla ämnen, orädd, skrev mycket bra. 

3. Har du fått sparken någon gång? Ja. Efter mindre än ett halvår på gratistidningen Stockholm News som startade på hösten 1999 såldes den för att sedan snabbt gå i graven. Och all personal blev av med jobbet. Jag var en av dem.

4. Hur ofta har du bytt jobb? Egentligen aldrig, men jag har gjort många olika saker i min bransch, mestadels men inte alltid för en och samma arbetsgivare. Tror det är viktigt med variation om den är möjlig.

5. Skulle du välja samma yrke igen om du fick chansen? Ja. Troligen i alla fall ...

6. Skulle du rekommendera unga att gå i dina fotspår? Nej. Båda mina barn är visserligen duktiga med språk och skulle med lite ansträngning bli duktiga journalister, men det är faktiskt inga vidare framtidsutsikter i den världen i dag om man inte i en och samma person råkar bli den sublima kombinationen av Filip och Fredrik, eller kanske av Jan Guillou och Leif GW Persson ... det skulle dock, i båda fallen, bli en helt olidlig typ!

Och härmed har vi tagit ett stort kliv från kenneln där vi tillfälligt vistades förra veckan, eftersom temat då var människans bästa vän hunden. SELFIE-bidrag dök upp i en jämn ström från Hannele,  MrsCalloway, Ingrid, Gerd, Paula,  ProfessorDeutsch, Litenherre, Kina, BP, Åke, Mia, Margaretha,  Femfemman,  Susjos, Anki, Hanna, Nettan, Kraka. 

Och för att underlätta, här är de sex punkterna: 1. Hur tidigt i livet visste du vad du ville bli? 2. Fanns det en förebild som påverkade ditt yrkesval?  3. Har du fått sparken någon gång?  4. Hur ofta har du bytt jobb?  5. Skulle du välja samma yrke igen om du fick chansen? 6. Skulle du rekommendera unga att gå i dina fotspår? Skriv långt eller kort, skriv som du har lust!

Copyright Klimakteriehäxan

En isfri skyltsöndag

Full aktivitet när båtägarna ska få i sina flytetyg i Årstavikens vatten. Flanörer får
ta en omväg. Ingen släpps förbi skylten.

Årets första sommarlördag inföll i går, och det är den jag har att tacka för att det finns bilder till min Skyltsöndag i dag. Kanske kan den sägas ha ett tema: isfritt! Botanisera er fram till andra skyltbloggare genom att kolla högerspalten hos BP!

Naturligtvis blev det bad. Ni ser ju på bilden att en människa är nere i sjön! Men
på förfrågan fick jag veta vad jag redan anade: det var svinkallt i vattnet!
Så jag stannade på land.

In mellan koloniträdgårdarna kan man vandra. Och nej, vägen behöver faktiskt
inte sandas. I alla fall inte just nu.

Slår fast det en gång till: det är inte halt. Isdubbar behövs inte. Men det är klart, har
man otur kan man ramla ändå ... Är glad att jag hållit mig på benen. Hittills.               
Copyright Klimakteriehäxan

Vykort från försommaren

Njuter intensivt av allt det försommargröna. Man riktigt ser hur färgen djupnar, hur bladen vecklar ut sig, hur solstrålarna ger liv. Och det är inte bara växtligheten som börjar prunka, vi människor ser också gladare ut, flanerar i nyss återfunna shorts, kladdar på lite solkräm, köper nya och alldeles för dyra solglasögon, ser halmhatten flyga iväg i en vindpust, stoppar tårna i sjön. Fast där går nog ändå gränsen. På min fråga om doppet varit skönt svarade ett par nybadade modiga kvinnor blixtsnabbt och unisont: Nej det var SKITKALLT! Så det får vänta. 

Lökbacken har en bit kvar till sin fullbordan, tulpanerna väntar.

Inte bara Kungsträdgården har körsbärsblommor ...

... och de gör sig bra inte enbart mot blå himmel utan också mot grå betong.

Lönnen blommar för fullt! Snart kan vi plocka dess "näsor"!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om killar och tjejer

Om den snyggaste /tjejen/ får veta att du har legat med den näst snyggaste så är du stekt. Då får du aldrig ligga med den snyggaste. Men om den näst snyggaste får veta att du legat med den snyggaste så blir hon bara kåtare på dig. Det här är vetenskap. Om du tar dem i rätt ordning kan du ligga med allihop.

 -August-prisade Andrev Walden tar i sin bok "Jävla karlar" mig raskt ur eventuella ungdomsdrömmar om hur det skulle kunna gå till när killen man i hemlighet gått och kikat på till sist skulle närma sig, ta det avgörande steget till en stormande romans .... mer cynism än rosenskimmer om du frågar mig ... men förmodligen ganska sant. Och det som står i boken, det är sånt som Walden varit med om, säger han.

Det skulle ha blivit syrenblommor ...

 

Ett köksfönster vetter mot våren därute. Den är blekgrön, trädens knoppar jobbar febrilt för att lämna barnstadiet och bli fullvuxna, livsglada. Men alla får inte bli stora. Vinterns ihärdiga snöande har knäckt Barndomslandets syrenbuskar i parti och minut, och nu har jag fullbordat dödsomen, verkställt avrättningen. Sparar i alla fall några kvistar som blir till snittblommor. Man ser hur noga busken förberett sin blomklasar. Tyvärr blir det färre av dem i år än någonsin. Míndre färgprakt, snålare insektskalas, tunnare doftslingor. Sådant som en argsint vinter kan ställa till med.

Copyright Klimakteriehäxan

Bekväm bekännelse

Mia i bokhörnan ställer en riktig samvetsfråga i dag, som veckans helgfråga: Vad får dig att köpa en bok? (Jag menar man kan låna på bibblan istället, men varför äga)

Tror att det sannaste svaret för min del är att det handlar om  bekvämlighet. Ser en bok, tänker att den vill jag läsa, den finns till extrapris eller allra helst i pocketupplaga, eller varför inte på loppis. Då blir det affär.

Naturligtvis kan man låna på biblioteket och det gör jag relativt ofta, men då måste jag ta mig dit. Får finna mig i att köa dessutom. Visst, jag kan beställa på nätet och få ett sms när det blivit min tur, men likväl måste jag ge mig dit och dessutom får jag ett datum när den ska vara läst (vilket iofs kan vara bra men ändå).

Böckerna jag köper och behåller är numera ganska få. Men de jag får av författare jag känner står kvar i hyllan. Och några som jag köpt tänker jag att jag kanske kanske ska ta mig tid att läsa om, dock väldigt oklart när ...

Mitt senaste bokköp är Olle Lönnaeus "En enda sanning" på CD, i uppläsning av Christian Fex. Tycker författaren är underskattad! Kostade 20 kronor på Röda Korsets välgörenhetsbutik Kupan och blir ett bra sällskap på kommande bilresor. Hamnar sedan hos någon välgörenhetsbutik igen (behåller ytterst sällan CD-böcker) och kan bli ett nytt fynd för någon annan, innan CD-formatet definitivt är dött.

Så här års kan man välja: fokus på bok eller fokus på sippor?  Ni ser vad jag valde.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett tv-tips som låter jättebra!

Det finns massor med "måste-låtar" som ska framföras när det är Valborg och Första Maj, från "Vintern ra ..." till en lång rad andra klassiker. Och det finns ett lika traditionsbundet tv-program som varje år sänds i Sveriges Television, en halvtimme med Lunds studentsångare som brukar omges av blommande magnoliaträd och många vita mössor medan herrarna i den stora kören tar i för allt vad tygen håller  (och vitheten på just deras mössor varierar starkt ...) Jo då, jag brukar nog titta.

Men i år hade jag annat för mig. Lagade faktiskt mat när programmet sändes. Landade sent i tv-soffan och så blev det lite fiske på SVT Play. Då hittar vi ett program från i går, "Valborgskonsert från Jonsered" och jag säger bara WOW! som det nappade! 

Satt andäktig i samtliga 44 minuter som konserten pågick. Alla de medverkande var "nya bekantskaper" för mig, bara positiva! Här fanns också svenska gamla pärlor som "Uti vår hage" och "Kristallen den fina", men man hade gjort plats för fler höjdare: Dylan, Gärdestad, Beatles, Laleh exempelvis. Häftiga arr, duktiga musiker, spelglädje. Och ett "solmedley" som var helt genialt!

Så om du endera dagen känner behov av en musikalisk energispruta tycker jag du ska klicka på länken. Tänk om du blir lika positivt överraskad som jag? Det var längesen jag blev så imponerad av ett tv-program. Läge att gratulera programmakarna som lyckades förnya Valborgs vårkonsert på ett strålande sätt.

Sångkören Iris: tjugo härliga röster i "Valborgskonsert från Jonsered". Bild från SVT.

Copyright Klimakteriehäxan

Vid vårens ankomst

Blev det en vårkväll igår eller fick vädergudarna något elakt infall? Som jag minns det har de ljumma vindarna och vårsolen gäckat oss mer än en gång genom åren. I yngre år var det jätteviktigt att ha något nytt plagg att inviga på Valborg, vilket ofta ledde till att man frös som en hund. Vad meteorologerna hade i sikte spelade ingen roll.

En kväll när jag var ny i huvudstaden skulle jag och en väninna, i lämpligt herrsällskap, hälsa vårens ankomst på Skansen. Hon hade gul vårkappa, jag en klänning med tillhörande kappa i lila och turkos, matchande skor, väska och handskar (av märket Lauret, finare fanns inte! jag hade shoppat som aldrig förr) i den perfekta färgtonen. Vi kände oss snygga, var helt enkel rustade till tänderna för "Sköna maj välkommen".

Kvällen inleddes hemma hos mig. Jag hade ordnat käk, förmodligen en västkustsallad eller den där varma champinjonmackan med bacon som jag nyligen nämnde här på bloggen. Det var så vitt jag minns de enda två saker jag möjligen kunde bjuda någon på.

När vi var mätta och klockan blivit lagom mycket inleddes vår korta utflykt till Djurgården, jag bodde på Gärdeshöjden så det var inte långt alls. På Skansen visste vi att traditionerna skulle upprätthållas, med sång, vårtal, brasa och ett fyrfaldigt leve för den efterlängtade årstiden. Och så skulle väl åtminstone någon se att vi gjort oss vårfina!

Vi hade knappt hunnit över Djurgårdsbron, knappt hunnit börja frysa, förrän snön vräkte ner. Blommorna som vågat sticka upp täcktes raskt av ett vitt kallt lager, lackskor i slingbackmodell borde ha bytts mot kängor med traktordäcksliknande sulor. Hur kunde det nu bli så här? Vi skulle ju högtidlighålla att ljuvare tider var inom räckhåll!

Goda råd var helt enkelt dyra. Ganska dyra i alla fall. För resultatet blev att vi gick in på den restaurang som på den tiden låg alldeles till vänster om Skansens huvudentré. Och jo, det gick att ordna ett bord för fyra! Så vi åt en middag till, utan att förfrysa – eller förstöra vårens lackskor ... fast själva firandet missade vi förstås.

Kollade mitt minne med väninnan, och visst minns hon också denna Valborgsmässoafton, tämligen originell! Vi enas om att det måste ha varit 1967 eller -68. Känns som en rikedom att vi fortfarande är vänner som ses då och då, oftast över en lunch. Vad som blev våra kavaljerers öde vet vi dock nästan inget om. De försvann i alla fall ur våra liv.

Styvmorsviolen och jag gläder oss tillsammans åt att det är snöfritt i dag.

Copyright Klimakteriehäxan

Sång och dans hälsar Maj

Valborgsmässoafton. Kanske en dag inte bara för en sprakande vårbrasa utan också för sång och dans? Körsång, definitivt. Dans? Tja kanske? Sång & dans (eller varianter av orden) i titel, handling eller på omslag är hur som helst temat för denna veckas tisdagstrio, som har sin upprinnelse hos Ugglan.

"Guitarr och dragharmonika" är en diktsamling av Gustaf Fröding som kom ut 1891. I den ingår den evigt gröna sommarskildringen  "Det var dans bort i vägen" som senare tonsattes av Helfrid Lambert. Dikten är välkänd, den har till och med legat på Svensktoppen, först i en version med Öijwinds på 60-talet, senare (på 70-talet) med Sven-Ingvars. Lite störd blir jag när jag googlar och ser att just Sven-Ingvars får all cred – de stod ju varken för melodi eller ord, spelade bara in låten! 

Gustaf Fröding får vi inte glömma bort även om det alltså verkar hända på nätet. Har honom med mig sen skoltiden, kan fortfarande flera av hans dikter utantill! Tror jag har all hans poesi i hyllan, plus en bok med några av hans tidningstexter. Och har ni vägarna åt Värmlandshållet i sommar, planera in ett stopp i Alster och gå en guidad tur i hans födelsegård med omgivning! Det blir givande, garanterat!

Simone Berteaut sade sig vara Edith Piafs halvsyster. Goda vänner var de hur som helst. Lilla Edith, alltid klädd i svart, kallades "Sparven" och är förmodligen Frankrikes mest välkända populärartist genom alla tider,  med bravurnummer som "La Vie en Rose" på repertoaren. Hennes eget liv gick dock i mörkare toner. "Piaf" är en klart läsvärd bok om ett märkligt människoöde i vilket musiken var enormt viktig.

Kerstin Thorvall skrev "Nödvändigheten i att dansa" och det är som alltid när det handlar om hennes böcker en mycket personlig text som inte väjer för att författarinnan stundtals kan framstå som både naiv och korkad (vilket hon ju inte var). Thorvall kom fram till att rörelse till musik tillsammans med andra var bättre medicin mot depressioner än alla lyckopiller. Och att det inte är "förbjudet" eller ens olämpligt för ensamma äldre kvinnor att ägna sig åt det!

Ett livsbejakande citat ur boken får ni här: "Det minst besvärliga är att vara dubbelt så gammal som de andra. Jag är nykter. Jag raggar inte. Jag dansar utan yviga rörelser. Inne i rytmen på en mycket liten yta. Den frihet som detta ger mig går inte att mäta i vare sig volym eller tid."

Inser att jag inte dansat på väldigt väldigt länge ... Dans eller ej, vi hälsar ändå unisont sköna maj välkommen! Ha en fin Valborgsafton!

Copyright Klimakteriehäxan