Lördagscitat om skrivande

"Att sitta och skriva ... Ingen vill ha det du gör. Påstår någon att du är skitdålig så är du det. Säger någon att du är jättebra, då är du det. Det finns inget avslappnat med författarrollen."

-Jonas Bonnier, fram till 2014 vd för Bonnier AB, har numera blivit författare på heltid och funderar över yrket i en intervju i dagens nummer av SvD Perfect Guide. Han har gett ut ett tiotal böcker sedan 1988. Hade förmodligen inte jättesvårt att hitta ett intresserat förlag ... och ändå förefaller han ha lite skaparångest ... 
Du hittar fler lördagscitat via Marie i Skrifvarstugan (titta i sidans högerspalt!).

En kattbok som kanske är en bokskatt?

Glad påsk på er därute om jag inte redan sagt det!
Vad vore påsken för helg utan sin egen helgfråga, från Mias bokhörna? Platt intet, förstås. Men här är frågan:
Har du någon gammal bokskatt? Eller någon bok som du av någon anledning värderar högt?

Tja, jag vet inte precis om "bokskatt" är rätt etikett på "Kattilina och hennes bröder". En kattbok är det i alla fall utan tvekan. Och på något vis tror jag att den varit betydelsefull, för det är min första alldeles egna bok. Jag fick den innan jag var tre år gammal och den är vid det här laget tämligen sliten (ja, några år har ju gått!).

Förresten, för er som undrar, lite oroligt kanske: jo, den slutar lyckligt. Jag borde möjligen läsa om hela, det är rätt fort gjort faktiskt!

Copyright Klimakteriehäxan

Den pippin flög sin kos!

Affektionsvärde, detta förbisedda faktum när ägodelar ska värderas. När prylar gjorda av väldigt oädla material omfattas med kärlek, år efter år.

Ta bara mitt påskhalsband. Inköpt på min första resa till New York, tidigt 70-tal.
Varje påsk sedan dess har det där ägget hängt runt min hals. Det har varit en pålitlig så kallad pratpryl, "a conversation piece", ingen har i regel sett dess make. I ärlighetens namn har väl rätt få varit lika förtjusta i halsbandet som jag själv.

Men nu har det som inte fick hända hänt. Min lilla kyckling från Manhattan har flugit sin kos. Kvar finns bara en liten pigg som måste ha varit det som höll den på plats. Kanske lämnade den skalet någon gång i fjol. Kanske har den bara tappat taget, ramlat på golvet och försvunnit med dammsugaren.

Oavsett vilket så är pippin spårlöst försvunnen och jag har för första gången på över 40 år inget speciellt halsband till påsk.
SÅ tråkigt. Ett tomt skal är ju inte så kul att hänga på sig.

Fast jag vet att det finns betydligt värre saker som kan inträffa, jo då, jag vet ... men ändå ...
Kycklingen var dessutom nummer 39 i min specialbloggserie "Pippi på fåglar". Och jag som alltid brukar påpeka att i den samlingen finns ingen fågel som kan flyga! Tji fick jag!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu flyger vi i luften ... glad påsk!

Ja. Nu i startgroparna inför årets färd mot Blåkulla eller möjligen mot Häcklefjäll.
Men glöm för all del inte att sätta mobilen i flygläge.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskquiz i bokbranschen

Påskledigt? Ja men då passar det ju bra med lite hjärngymnastik! Det är bokbloggaren Just nu just här som sammanställt en quiz med tolv böcker och tolv startmeningar i samma böcker. Frågan är bara hur de kan paras ihop?

Jag slängde mig över uppgiften och klarade några på direkten, men andra har jag grunnat på och jag är faktiskt osäker på två fortfarande. Har i alla fall läst flera.
Om du själv vill fundera på saken, kanske kopiera uppgiften och svara i egen blogg, lägger jag mina egna svar längst ner. ( i minsta storleken på texten)
Från vilka böcker här ovanför i kollaget är respektive förstamening hämtad?

1. Emma Lundgren lyfte blicken, såg ut över publiken. ”I kväll står rollen som rektor i fokus.”  

2. De rika hade dunjacka och vi andra täckjacka. Det gick som en tydlig vattendelare mellan vem som hade på sig vad. Vi som var lite pankare fick också vara lite kallare. Jag stängde aldrig jackan.   

3. Vi ska flytta. Inte för att vi vill det. Vi måste.  

4. Jag hatar att frysa. Jag får panik av bara tanken på att vara ute utan vantar när det blåser. När det är minusgrader håller jag mig helst inomhus.

5. Det var tillsagt att man måste gå sex i bredd. För detta som för nästan allt annat i tillvaron fanns ett klart politiskt skäl. Det var för att kamraterna som räknade demonstranterna skulle få det lättare.  Jag ligger med ögonen riktade som brunnar mot rymden, men inget finns där, inte ens luft.  

7. Ingen av dem hade trott att de skulle rymma hemifrån. Inte på riktigt. Ändå gjorde de exakt det. En morgon smög de sig iväg och kom inte tillbaka.  

8. Sexton inkarnationer har Hilma kvar innan ande och materia åter kan bli ett. Lika många gånger skall hon återvända till denna jord. Blotta tanken tröttar ut henne.  

9. Det kommer ett brev med posten. Kuvertet är vitt, litet som ett vykort och stämplat i Stockholm. Mitt namn och min adress är skrivna med opersonliga versaler i blått bläck.  

10. Hanna Löwenström satt vid skrivbordet i sin lägenhet i Hägerstensåsen och läste reaktionerna på den artikel hon skrivit i landets största morgontidning Sveriges Allehanda. Den hade väckt stor uppmärksamhet. Twitter kokade. Hennes inkorg svämmade över av ilskna mejl. På Facebook var tonen råare. 

11. Det tar ungefär hundra år tills klockan är 18. Nu är den 17.59 och Tessan står utanför Smörkullas högra flygel. Samma eviga väntan varje dag. Hon tar upp det gamla fickuret ur sin byxficka. om tre pilsner… två pilsner… och där blev klockan sex.  

12. Ester Nilsson hette en människa. Hon var poet och essäist med åtta förtätade broschyrer bakom sig vid trettioett. Egensinniga enligt vissa, lekfulla enligt andra, de flesta hade aldrig hört hennes namn. 

Mina svar ser ut så här: 
1- Den fjärde pakten/Kristina Appelqvist, 2 - Livet går så fort/Martina Haag, 3 - Tio över ett/Ann Helen Laestadius, 4 - Expeditionen/Bea Uusma, 5 - 1968/Jan Guillou, 6 - Koka björn/ Mikael Niemi, 7 - Mysteriet på Örnklippan/Kristina Ohlsson, 8 - Hilma/Anna Laestadius Larsson, 9 - Den tunna blå linjen/Christoffer Carlsson, 10 - Patrioterna/Pascal Engman, 11 - Hjärtslaget i Rosengädda/Emma Hamberg, 12 - Egenmäktigt förfarande/ Lena Andersson.

Kulturkoll på påsken hos Kulturkollo

Hos bloggen Kulturkollo finns utmaningar att hoppa på om man känner för det. Och det gjorde jag i dag. Så här skriver Ulrica:
Den här veckan är vi nyfikna på era påsktraditioner och veckans utmaning är en liten mini-enkät.

långfredagslugn eller påskaftonsfest

dragé-ägg eller mandelägg

påskhare eller påskkärring

picka ägg eller rulla ägg

påskmust eller påsköl

Kopiera listan och markera det alternativ som stämmer bäst in på ditt firande. Utveckla gärna i en kommentar!

Den lugna långfredagen minns man från barndomen, men den är inte riktigt vid liv utan kan i stället vara riktigt livad. Vilket inte hindrar lite fest på själva påskafton också. 

I godisskålen gärna dragerade ägg. Och påskkäring ska det vara, hararna får stanna i Tyskland där de en gång föddes. Vad beträffar äggen så var det kul när barnen var små, för då målade vi dem. Vad gör man om man rullar dem? Att picka dem kan ju vara praktiskt innan de får dyka ner i grytan.

När det gäller dryckerna är valet enkelt: must. Till jul och till påsk tar vi fram denna högtidsdryck, med allt socker, alla kalorier, all smak av tradition och helgstämning!

Så kommer ett litet tillägg också: 
Avsluta sedan med att berätta vad du läser i påskhelgen och/eller tipsa om en riktigt bra påskbok.

Visst! Har just börjat med Karin Alfredssons "Skrik tyst så inte grannarna hör". Egentligen inväntade jag pocketupplagan, men så fanns den på rean billigare än i pocket ... faktum är att jag blir lite upprörd över hur kort tid böcker tillåts existera i originalupplaga innan de reas bort eller trycks i billighetsupplagor. Just den här romanen kom ut i augusti och pocketen ska finnas först i maj månad. Reades ändå. Jag förstår inte!

Copyright Klimakteriehäxan

Bästa påskdesserten?

Ni vet hur det är: man har sina favoriträtter. När det kommer till det där lilla söta som rundar av en måltid handlar det i mitt fall ofta om limoncellomousse, efter ett recept av Anna Bergenström.
Men nu har jag presenterats för en ljuvlighet som är betydligt mer komplicerad. Fast endera dagen ska jag försöka.

Jag har nämligen ätit glass, formad som ett ägg, på en bädd av syltade apelsiner med blodapelsinchips som dekoration och smaskigt tillbehör. Detta serveras på en krog i Gamla Stan som heter 19 glas. Vansinnigt gott. Fast det tar flera timmar att fixa de där chipsen, det framgår när man googlar. Och så gäller det förstås att få till tunna och jämna skivor ... men vem sa att det alltid skulle vara enkelt här i livet?

Detta skulle, i alla fall i teorin, kunna vara den perfekta påskdesserten.

Copyright Klimakteriehäxan

Med deckare/påskekrim som tema

Påsken har blivit en helg för deckarläsning. Inspirationen kommer från Norge, så vitt jag förstår. Där är "påskekrim" ett begrepp sedan väldigt länge, och det har Lyran tagit fasta på när det är dags för en tematrio i påskveckan. Här är uppgiften: 
Vilka är dina tre favoritdeckare? Presentera bok, författare eller romanfigur.

Egentligen läser jag färre kriminalromaner nu för tiden, men ibland blir det naturligtvis läge för något av det lagom rysliga slaget. Alltför grymt och blodigt våld väljer jag bort. Exempelvis gjorde jag slut med Henning Mankell efter "Den femte kvinnan". Usch!
Mord är naturligtvis aldrig trevligt, men det kan ändå vara väldigt underhållande som läsning.

"Kvinnan på tåget" (The Girl on the Train) av Paula Hawkins bjöd på en provkarta av mänskliga knepigheter: arbetslöshet, sprit, lögner, olycklig kärlek och våldsamheter. Och allt ledde fram till en åtminstone för mig oväntad upplösning ... 

Danske Jussi Adler-Olsen är en författare som skapat ett gäng poliser som till och med får en att fnissa medan man läser om deras spaningsarbete. Enda deckarförfattaren som valt att ge kameler en återkommande roll, tror jag. Hans historier känns väldigt aktuella och verklighetsnära, som "Marco-effekten" exempelvis.

Sedan tycker jag att Åsa Larsson är väldigt läsvärd när hon tar oss med till Norrlands inland, i snö, kyla och isiga relationer. Så vitt jag minns har jag läst alla hennes fem romaner och dessutom lyssnat en bit på PAX, den ungdomsserie hon skrivit tillsammans med Ingela Korsell, i inläsning av duktige Morgan Alling.

Återstår att se om jag hittar någon deckare som fångar mig och hettar upp påskstämningen. Här finns ett gäng olästa på lut!

Ooops nu körde det ihop sig. Johanna i deckarhörnan har i princip samma ämne för Veckans topplista som Mia för Tematrion. 
Då får detta bli en dubbelträff. Fast jag får lägga till två, förstås. Det blir mer svenskt!

"I stället för dig" av Sofie Sarenbrant var inte som alla andra kriminalromaner. Kanske är det inte riktigt rätt att kalla den för deckare, men jag gillade den.

"Skuggorna" av Katarina Wennstam, en historia som fick extra tyngd när #metoo drabbade oss med full styrka. Om de misshandlade kvinnorna som beslutar sig för att ta revansch. 

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 28

MUSSEMAJE

-Ja för mig var det faktiskt nytt när det dök upp i dag. Det fanns med när Jerry Williams sommarpratade 2009 och hyllade sina gamla musiklärare, svenska normaletiketten på mussemajen. Idag har hyllningarna för Jerka själv varit många och välförtjänta. Vår svenske rockkung är död, 75 år gammal. A working class hero and yes, he could jive!

Dammigt på hög höjd?

Den gamla dammsugaren ville inte fortsätta vårt samarbete. Efter några sekunder skrek den ilsket, strax därpå stängde den helt sonika av sig själv.
Reparera? Tja, inte jag i varje fall. Och när maskiner har några år på nacken är de i regel för gamla för lagning när de väljer att gå i pension på egen hand. Det blev nödvändigt att göra en investering.

Snabb utflykt ger resultat: vi återvänder hem med en pampig kartong. Själva dammsugaren är mindre än den gamla, i snygg grön färg, testresultaten ser lovande ut (antar jag). Extrapris dessutom. Bara att sätta ihop delarna, för när jag nu har en dammsugare blir jag rimligen tvungen att använda den också, behovet är rätt stort om sanningen ska fram.

Jag stärker mig med en fika innan jag ger mig i kast med kartongens innehåll. Finner en bruksanvisning. Börjar läsa. Och inser att jag gjort ett riktigt felköp. Ja, ni ser själv på bilden! Ska jag behålla den här dammsugaren får jag rikta in mig på att städa i något av baslägren på Mount Everest. Inte ens på Kebnekajse (2016 m ö h) funkar den, det kräver två Kebnekajse på varandra!

Inte undra på att elkedjan hade sänkt priset. Man får anta att rätt få städsugna svenska kunder behöver hålla rent på så hög höjd. Samt att de som eventuellt är klätterbenägna inte så gärna utökar packningen med en dammsugare.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett lördagscitat om klänningar och Livet

”En ny klänning tar dig ingenstans, utan det gör livet du lever i klänningen.”

- Sagt av den legendariska moderedaktören Diana Vree­land, som arbetade med Harper´s Bazaar och amerikanska Vogue. Nä, det räcker inte att shoppa loss för att få det roligare. Ifall nu någon trodde det. 
Fler lördagscitat hittar du nog om du klickar här!

Blommor i burk

Hyacinten är en av julens blommor.
Men den lilla släktingen pärlhyacint hör våren till! Blåa, ibland vita, små blomställningar som snabbt strävar uppåt, mot ljuset, mot solen. Jag köper dem gärna.

Fast det uppstår alltid ett problem efter ett par dagar: då har de blivit så långa att stjälkarna viker sig, trots att blomman är liten och rimligen lätt. Man kan naturligtvis skilja dem från lökarna och förvandla dem till snittblommor, men det är inte riktigt samma vårkänsla över det, eller hur?

Nu har jag en lösning på problemet. Ja, ni ser själva!
En konservburk i glas av största modell funkar ju perfekt: man ser det intrikata rotsystemet som slurpar i sig varje vattendroppe som bjuds. Lökarna ligger där och ser runda, mätta och belåtna ut. Och stjälkarna får det stöd de så väl behöver. Kan användas även för de små påskliljorna vi också bär hem i krukor så här års.

Allt som är funktionellt och snyggt behöver inte komma från en exklusiv designfirma. Lösningen på ett litet praktiskt blomproblem kan finnas i närmsta skafferi eller möjligen på hyllan för konserver i matbutiken!
Blommor i burk kan bli en ny trend, eller vad tror ni?

Copyright Klimakteriehäxan

Triss igen men nu i damer

Jag skrev om en triss i herrar nyligen. Vill nu för balansens och jämställdhetens skull presentera en triss i damer.

Dessa tre, i mina ögon fantastiska, kvinnoporträtt finns just nu att beskåda (klicka på bilden för ökad storlek) på Rackstadmuseet i Arvika, som har en specialutställning med målningar av Thore Andersson. Utställningen heter "Färg & Geometri" och varför förstår man snabbt.

Mitt första minne av hans måleri är gammalt, det kom till i samband med mordet på president Kennedy. Då målade Thore Andersson en bild av hans änka Jackie, en sörjande kvinna i väldigt mörka färger. Just den tavlan finns inte med, men jag har minnet av den inpräntat på näthinnan. Kvinnor verkar ha intresserat honom mest, åtminstone som motiv (!), och han skildrar kvinnokroppen skickligt.

Ett par veckor till hänger de här tavlorna (och väldigt många fler förstås). Om du är i närheten så är det väl värt ett besök!
Fetaste kreditkortet kan du lämna hemma, för verken är i privat ägo. Affischen, däremot, går att köpa för en femtilapp. Det gjorde jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Bästa deckaren?

Lagom till deckarhelgen som även är känd under namnet PÅSK tycker Mia att helgfrågan är en rak puck:
Vilken är din bästa deckare?

Bäst av allt och alla är ju en etikett som känns nästan livsfarlig att klistra på. Mia själv tar upp en bok av danske Jussi Adler-Olsen, och han är verkligen jättebra. Andra kommer att slå ett slag för klassiker som Agatha Christie. "Edward Finnegans upprättelse" kan vara den bästa av skrivarparet Roslund&Hellström om vi tittar på nutida svenskt. Det finns hur mycket som helst att välja bland!

Ändå ska jag slå ett slag för en amerikan som verkligen vet hur man har det som polis. Joseph Wambaugh jobbade på LAPD som kriminalkommissarie innan han blev författare. Det första av hans alster jag läste var "Domen" (The Onion Field) och den byggde (precis som flera andra av hans böcker) på händelser som utspelat sig i verkligheten, sådant som kallas "true crime".

Det fina med den historien är att bokens enda mord äger rum precis i början. Och ändå är fortsättningen hur spännande som helst!
Berättelsen gjorde djupt intryck på mig och sedan fortsatte jag läsa allt Wambaugh skrev. Det blev ganska många böcker tills det en dag tog tvärstopp. Hans Hollywood-serie funkar inte på mig.

Eftersom påsk också är en mathelg finns en bonusfråga. Mia vill ha tips om kalla rätter. På det kan jag bara svara: finns det något bättre än avocado med löjrom, hackad lök och creme fraiche? Funkar på mig, precis vilken (helg)dag som helst!

Copyright Klimakteriehäxan

En designdrottning är död

Få formgivare och konstnärer har tagit sig så långt in i det svenska folkhemmet som Ulrika Hydman Vallien.
Nu blir det inga fler nya produkter trots att hon var full av energi och nyskapande. Hon avled hastigt i går, i sitt hem i Småland, några dagar före sin 80-årsdag.

Vi har i alla fall precis som så oändligt många andra hennes skapelser hemma. Hon blev en del av det svenska designundret, elev till den store Stig Lindberg.
Det blev precis som i hans fall inte bara en enda sorts material som blev hennes eget. Glas, keramik, textil, papper – på allt kan man hitta de typiska tulpanerna, de speciella ormarna, de bulliga hjärtana, de kaxiga fåglarna och de lite utdragna människorna.

I skåpen hemma hos oss finns fat, bricka och skålar. En av hennes bokillustrationer har jag satt i ram. Och i badrummet står necessären hon satt sin prägel på. Det var också på vippen att jag köpte den där ponchon med hennes figurer i svart och vitt, men så blev det i alla fall inte.

Vaser, glas och skålar som Ulrika Hydman Vallien formgett var ofta bra presenter. De blev också en ganska "typisk svensk" souvenir, något att köpa med sig hem för turister som fastnade i glasbutiken och i valet mellan allt som Kosta-Boda-Orrefors kunde erbjuda avgick just hennes prylar ofta med segern. Och om nu glaset verkade bräckligt fick ju alltid en bunt servetter med originellt mönster plats i resväskan!

Utan tvekan kan hon koras till en nutida drottning i svensk design, även hon gjorde lite för mycket olika saker för att bli betraktad som riktigt "fin". På hemorten Åfors, där också "hennes" glasbruk finns, fick hon i alla fall redan medan hon levde en gata uppkallad efter sig.

Copyright Klimakteriehäxan

Den här texten hittar man också på Nyfiken Grå, en sajt med sikte på lite äldre läsare. Det kan löna sig att surfa runt lite där, gör ett försök!

Triss i gubbar – var och en ett ess

Ingvar Kamprad.

Erling Persson.

Jan Carlsson.

Tre svenska gubbar som tagit plats i historien och som påverkat sin samtid mer än de flesta.

Vad skulle jag ha varit utan dem? En helt annan människa, tror jag. Och jag misstänker att det kan gälla även dig som läser det här. 

Det handlar om utveckling, och använder vi ordet evolution så blir det ännu tydligare med ett litet ”r”: revolution. För de nyss nämnda herrarna hjälpte oss att göra revolution, om än inte politiskt utan i privatlivet.

Kamprad såg till att jag kunde byta spånplatta uppgillrad på läskbackar till en säng. Den bruna manchestersoffan, med ett rött rullbord som hette Pop 64, höll i evigheter, håller kanske än fast inte hos mig. Fanns i Ikea-katalogen för drygt femtio år sedan … idag publiceras den där trycksaken på en lång rad språk och varuhusen är spridda över nästan hela världen.

Persson är mannen i vars huvud idén till det som skulle bli den internationella modegiganten H&M föddes. Plötsligt fanns roliga, modiga kläder att köpa ...

Läs hela min text om de tre gubbarna som var verkliga ess i var sin bransch. Du hittar den här, på sajten News55, som först och främst vill hitta till en lite äldre läsekrets. 
Roligt om du kommenterar, här eller där, och jättekul om du delar vidare för fler att läsa!

Copyright Klimakteriehäxan

Konsten att åka konståkning

Kanske är jag lite lik Charles M. Schulz ändå? Det vore något att skryta med!
Ni vet, geniet som skapat Snobben-serien (Peanuts) som vi älskat och kunnat njuta av i över femtio år – den sista strippen publicerades år 2000.

Få har som Schulz lyckats fånga människors egenheter och lustiga drag i några tecknade seriefigurer. Och inte sällan har det varit just hunden, Snobben (Snoopy), som varit den som man allra lättast identifierat sig med.

Copyright Charles M. Schulz

Att jag tänker på Schulz och Snobben i dag beror på att det gått ut en allvarlig varning för isen på Mälarviken utanför våra fönster. Den ser stabil ut, men är inte pålitlig. I helgen var den flitigt använd, både av promenerande och av skridskoåkare. Nu är säsongen i avtagande, men risken att några fler ska hamna i vattnet utan att egentligen vilja det är stor.

Själv undviker jag ju all sjöis sedan jag gick igenom den just här ute. Det var en erfarenhet jag inte vill uppleva igen, jag lovar.
Men det hindrar inte att jag tycker att ser både härligt och kul ut när jag ser folk med kraftiga skär ge sig ut på sina långrör på den blanka isen.

Det hindrar mig inte heller från att tycka att det är roligt att titta på konståkning i tv. Och det är här jag misstänker att jag och Schulz står på likadana, darriga, ben. För jag har aldrig förstått mig på den där sporten. När jag som barn mer eller mindre tvingades att åka satt jag gärna kvar på sparken och läste i en bok (med skridskor på fötterna). Skulle jag åka hamnade jag ofelbart på fötternas utsida, med smärtsamt vikta fotleder. Ett hopplöst fall.

Däremot kan jag känna hur det känns att göra de där piruetterna, de höga hoppen, de snygga svängarna, de eleganta stegväxlingarna, iklädd en häftig kostym och med folkets jubel i öronen, så högt att jag nästan inte hör musiken jag åker till ...

Det är precis så jag tror att Snobben har det när han utanför sin koja åker på sin tassar. Han gör alla de där märkvärdiga tricken. Han blundar och njuter ... Och han är LYCKLIG.
För att gestalta den där känslan så väl tror jag att man måste vara totalt obegåvad på skridskor. Vilken jag alltså gissar att Charles M. Schulz var. Precis som jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Klassiker i topp

Veckans topplista handlar idag om de där riktiga pärlorna som blivit klassiker i den svenska litteraturen.
Så skriver Johanna i deckarhörnan och delar därmed ut ett riktigt svårt uppdrag till oss andra som gärna bloggar om böcker. Men man får inte låta sig bli avskräckt så lätt, eller hur? Jag klipper till med fem storslagna läsupplevelser!

1. Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf. Bättre blir det liksom inte.

2. Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf. Vem sa att klassiker bara finns bland vuxenböcker? Och att författaren bör vara död?

3. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Kärleksroman i särklass.

4. Hemsöborna av August Strindberg. I dag läser vi väl den med bilderna av Allan Edwall och Sif Ruud på näthinnan, efter den klassiska tv-versionen av dramat i Stockholms skärgård.

5. Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Så självklart att jag var på vippen att glömma de där fantastiska böckerna!

Copyright Klimakteriehäxan

I brist på riktigt bubbelgum

Veckans ord att illustrera på Sannas "befallning" är BUBBLA.
Det var inte alldeles enkelt. Har ingen champagne hemma, inga såpbubblor heller, och det är många år sedan jag for omkring i en knallgul VW-bubbla. Kan jag göra en bubbla med tuggummi? Nej, det är inte riktigt bubbelgum i mitt paket, sådant man minns från förr ... rosa ... segt ... blås ... och pang!

I sådana lägen vad göra? Tja, man får konsultera sitt förflutna. Vad finns i arkivet? Och minsann! Jag har förevigat en bubbelbollmatch! (Kallas också bubble ball eller bumper ball, läs mer här).
Den tar vi!

Copyright Klimakteriehäxan

Stolar som sitter fint!

Hur vanligt är det inte att man slänger något över stolsryggen, lite hastigt och slarvigt så där bara? När alla VET att det sunda är att vika ihop lite snyggt, kanske släta till med handen, räta ut ett och annat veck på det där plagget eller reda ut ett trassligt bälte eller en hopknorvad sjal ... ja, det vore förstås en bättre idé att hänga undan prylarna i ett skåp eller en garderob där de egentligen hör hemma men ...

Nu har möjligheten att slänga något över stolsryggen på ett smart och planerat sätt öppnat sig. Det är Ikea som säljer tre svarta krokar som ser ut som pinnstolar i ett paket under namnet "Fjantig", men det tycker jag är riktigt orättvist! Varje stol är 12 cm hög och 6 cm och djup och ja, ni behöver inte ens undra, naturligtvis köpte jag, en investering på 39 spänn! De kommer att sitta fint på en vägg någonstans, även om jag inte vet riktigt var.

Ingenting fjantigt alls över denna lilla trevliga inredningsdetalj, som märkligt nog inte har en namngiven designer. Möjligen finns ett litet problem: de är kanske allra snyggast innan något har hängts på dem!

Copyright Klimakteriehäxan

När Slussen berättar

Vi som bor på Södermalm och mer eller mindre ofta passerar Slussen kan ju inte låta bli att undra ett och annat. Först och främst: kommer ombyggnaden att bli klar någon gång? Blir det bra? Blir det snyggt?
Men sedan måste man ju också fundera kring vad som finns i de där enorma groparna där maskiner och människor rör sig från tidig gryning, dag efter dag, månad efter månad, år efter år.

Slussen är ett otroligt viktigt nav i huvudstadens trafiksystem. Men platsen är inte (som en och annan vill låta påskina) intressant bara för oss som bor i Stockholm. Här finns nämligen massor av information om hur vi svenskar hade det förr i världen. Parallellt med grävskopor och andra apparater arbetar ett tiotal arkeologer med att leta igenom det som kommer upp, ta vara på forntida lämningar och tolka de där fynden så att vi nutidsmänniskor kan bli en aning klokare.

Tillsammans med det som finns i de där schaktmassorna (det handlar om ca 35 000 kubikmeter) finns förstås gamla kartor, ritningar och konstverk att konsultera. Gatunätet har förändrats mycket genom århundradena. Kullerstensbeläggning fanns mycket tidigt, redan på 1300-talet. Lämningar efter murade hus som till och med hade glasfönster har man också träffat på, från samma tid. Byggen från 1540-talet kom upp under ett två meter tjockt lager grus. Stockar har kunnat åldersbestämmas obegripligt exakt: träden fälldes 1523 och 1524!

Benbitar i köksavfallet!

Massor av vardagsprylar fascinerar arkeologerna. Man har funnit keramikskärvor, mynt, kritpipor, pärlor, bestick. Slaktavfall – såväl kokgropar som slakthus har kunnat identifieras – berättar att nötkött stod på menyn. Importerade kokosnötter förvandlades till bägare för fint folk som också hade föremål av glas. Hasselnötsskal var utmärkt bränsle i smedjorna. Fiskehamn fanns, liksom tranbodar som spred kraftig stank. Tranet användes till belysning.

På 1700-talets första hälft hade Stockholm en egen rysskoloni som fått en egen handelsplats vid Mälaren där de också bodde. Namnet Ryssgården lever kvar. För att inte snedvrida konkurrensen hade Sverige liknande fördel i Novgorod.

Det finns en hel del kul detaljer som sticker ut när arkeologerna berättar. Ett exempel: man har hittat en daler silvermynt. Den väger 735 gram. Vilket betyder att den som ville köpa en ko måste bära på drygt 7 kilo pengar, eftersom en ko kostade 10 daler ... och inte hade de swish heller ...

Nu undrar ju du som läser detta om jag drar en skröna. Icke! Jag har använt mig av den bästa av källor, chefsarkeologen Kenneth Svensson, vars informativa föredrag om Slussen jag hörde när han var gäst hos Senioruniversitetet för en tid sedan och berättade om sitt spännande jobb.

Längst ut till vänster anar ni Kenneth Svensson, föredragshållaren.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om sexiga selfies med äldre kvinnor

"Jag ser det allt oftare, hur väninnor i min bekantskapskrets med sylvassa intellekt och till synes god självkänsla reducerar sig själva till objekt i flödet. Bildmanéret känns igen, fast då bland tonårstjejer som famlande men förtjusta försöker förstå vilken effekt de har på det motsatta könet. Men är det verkligen lika gulligt när trebarnsmammor i 40- och 50-årsåldern bjussar på lika mycket hud, putmun och sug i blicken? Jag är inte helt säker på det."

-Det är Elin af Klintberg, kolumnist i SvD Perfect Guide, som uppmärksammar en ny trend i sociala medier. Inte (som hon påpekar) ny bland tonåringarna, förvisso, men sällan särskilt gullig då heller, tycker jag iofs. Fast när den där trenden kryper upp i åldrarna är det något som, i alla fall i Klintbergs tolkning, skickar ut tydliga varningssignaler: Här håller det på att barka rakt åt helvete! (Skribenten är själv 40 år gammal). Läs hela hennes text här. Andra bloggare publicerar också citat på lördagar just. Klicka här och kolla, hos Marie i Skrifvarstugan!

Sov gott i fina lakan!

Upptäckte precis att i dag är det World Sleep Day, Sömnens dag i hela världen. Jag borde alltså ha legat kvar mellan lakanen ännu längre ... men vi som sover ganska gott för det mesta har inte mycket att klaga på.

Här sover jag i det gröna!

Ett företag som designar mycket som passar i ett sovrum har bett Sifo göra en undersökning om svenskarnas sömnvanor. Resultatet är att vi tycker att den där vilan är extremt viktig. 8 av 10 anser att sömn är viktigast för att man ska må bra. Ändå sover de flesta ungefär två timmar mindre per dygn än de skulle vilja.

I undersökningen kommer man också fram till, så passande för det där designföretaget, att vad vi plockar med oss till sängkanten och lägger i sängen också påverkar hur vi sover.
-Det finns en stark koppling mellan vår sovrumsmiljö, de lakan vi sover i och kvaliteten på vår sömn, påstår Helena Kubicek Boye, psykolog och KBT-terapeut.

Nytillskott i julas.

Det kan kanske låta i flummigaste laget, men jag är böjd att hålla med. I mitt linneskåp finns påslakan jag borde ha langat för länge sedan, eftersom de tvättats tunna och numera har lätt fransiga sömmar. Fast ta till exempel de där blåklockorna från Almedahls! 70-tal, säkert! Ljuvliga! Eller blomsterängen som förflyttar mig till sommar vilken datum på året som helst! Amaryllisarna från i julas höjde helgstämningen!

Medveten om att de där äldsta favoriterna kan spricka helt och hållet nästa varv i tvättmaskinen har jag alltså investerat i några moderna favoriter. Och känner mig nästan lite upprymd när natten kryper inpå och jag faktiskt ska dra mig tillbaka, ner mellan de där härliga lakanen!

Önskar er alla god sömn, alldeles oavsett det där med World Sleep Day. Vi blir ju inte bara vackrare (sägs det), vi blir definitivt gladare om dygnsvilan är av den bästa sorten!

Copyright Klimakteriehäxan

Källa: SvD Magasinet

Brev och monologer att tycka till om

En helgfråga igen, är det inte ofattbart hur fort en liten vecka går? Mia i bokhörnan skriver:
Jag är smått allergisk mot brevväxling i böcker. Vad ogillar du i böcker?

Brevväxling kan funka för mig. Har läst flera "brevromaner", Håkan Nessers "Kära Agnes" var riktigt kul och dessutom kort! "En riktig författarhustru" återger brevväxlingen mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander, men den orkade jag inte igenom faktiskt.

Däremot reser jag ragg när författaren tvingar in mig i "inre monologer", helst i kursiv stil, och inte sällan väldigt fluffiga eller med mina ögon både obegripliga och fullständigt onödiga. Det finns naturligtvis exempel på sådana som fungerar, men generellt är jag emot!

Alltför detaljerade beskrivningar av rum, kläder och prylar tycker jag också blir påfrestande. Sällan är tapetmönstret av avgörande betydelse för en bra story.

Copyright Klimakteriehäxan

Fjorton bilder från Vårsalongen

19-åriga Marielle Göthberg från Norrköping är med sina blyertsteckningar yngst av alla utställarna. 

Det är Vårsalong på (nyrenoverade och nyöppnade) Liljevalchs. Den har förvisso pågått ett tag, men som vanligt har det tagit lång tid för mig att komma iväg.

Nu har jag i alla fall varit där, och gillat mycket om än inte allt! 137 konstnärer är representerade, med sammanlagt 284 verk. Och innan det är stängningsdags räknar man med rekord: 120 000 besökare, berättar den stolte chefen Mårten Castenfors.

För dig som ännu inte tagit dig dit finns chansen kvar, för utställningen är öppen till och med den 25 mars. Men om du inte kommer iväg bjuder jag här på ett gäng verk, fjorton stycken noga räknat! Och om du klickar på bilderna ser du dem i större storlek.

Elin Woksepp Åleheim har gjort självporträtt i helfigur.

Men usch! En hög av dessa eländiga snuspåsar. Fast i monter. Synnerligen naturtrogna verk av Jonathan Mattisson. En prilla kostar 350 spänn, drygt 100 gånger mer än en "äkta" .... de här är förstås gjorda i trä.

Så ljuvligt vackert det är i granskogen! "Gran" av värmlänningen Leif Engström. Snudd på barrdoft, fast det är ju en oljemålning. Engström har sina rötter i Klässbol har jag sent omsider fått veta - nästan från mitt Barndomsland, med andra ord!

En yogaposition per dag året om. Stefan Bennedahl gjorde de små skulpturerna.

En av Bennedahls yogafigurer i närbild. Lösa "gubbar" kunde köpas i museishoppen!

"Valäggstra" (Agdas val) av Christine Akmer tilltalar mitt sinne för humor. Och så är det ju valår också.

Det vilar nån sorts galenskap över denna oljemålning av Vanja Jonebring Arnell. Författaren Lena Andersson, som ingick i årets jury, hade denna som sin personliga favorit. Kan titeln ha spelat in? Verket heter "Jag önskar jag var vacker som en svan, kunde flyga och ha röda högklackade skor". Lite känner man ju igen sig i den beskrivningen, eller hur? Det kanske Lena A också gör?

Bea Szenfeld som gjort det konstrikt skurna och vikta papperet till sitt eget uttrycksmedel har den här gången lagt en massa småbarn på golvet. Leder tankarna till flyktingkris, nutida elände ... anslående!

Äldsta konstnären på Liljevalchs i år som i fjol är 92-åriga Siv Appelqvist från Lund.

Simon Fergin har gjort "Kanin med morot" i återanvända textilmaterial som han virkat ihop. Den är meterhög!

Det gluggförsedda leendet ... något som varje mamma minns med värme! Henriikka Harinen gjorde oljemålningen av en glad sexåring. Den heter "Great Smile, Great Life". En besvärjelse kanske? Hoppas den slår in!

Gulliga små hundar i nåltovad ull av Ann Fristedt.

"Ralf" heter den här hunden, gjord mest av uppstoppade strumpor och mycket större än dem ni såg på bilden ovan. Mari Juslin skapade honom och lärde mig dessutom att danska hundar inte säger "vov", de säger "ralf"!

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker från "mitt" landskap

Berätta om tre författare eller böcker från ett valfritt landskap!
Ja ibland behöver man inte tänka länge (även om det finns 25 "kandidater" att välja bland) när man plockat upp en "arbetsuppgift" hos en medbloggare, som nu hos Lyrans Noblesser.

Vilket annat landskap skulle jag kunna tänka mig än Värmland? Där föddes jag, där växte jag upp och dit återvänder jag regelbundet, eftersom rötterna naturligtvis finns kvar i det jag kallar Barndomslandet!

Selma Lagerlöf kommer naturligtvis först. Stor produktion, första kvinnan som fick Nobelpriset (1909), suverän historieberättare. Och missa för all del inte hennes memoarer, i tre delar, nyligen publicerade på nytt med förföriska omslag!

Gustaf Fröding är lika självklar. En av mycket få poeter som jag uppskattar. Kan fortfarande ett antal av hans dikter utantill, kommer nog aldrig att glömma dem. Dessutom är hans livshistoria en äkta hjärteknipare – "Jag köpte min kärlek för pengar, för mig fanns ej annan att få ..." (ur En kärleksvisa) – som både gestaltats på teaterscen och i andras text. 

Sedan finns det ett gäng som kämpar om tredje och sista platsen här. Göran Tunström får nog ändå bli mitt val, och det beror mest på "Juloratoriet". Men man ska inte glömma att det finns ett gäng ännu högst levande och skickliga skribenter från mitt Barndomsland dessutom!

Copyright Klimakteriehäxan

Medan vi väntar på värmen ...

Johanna i deckarhörnan längtar efter våren. Det är hon sannerligen inte ensam om. Men medan vi väntar kan vi kanske se fram emot nya läsupplevelser! Till topplistan denna vecka är temat de böcker vi ser fram emot att läsa i vår. Kan vara nya som ännu inte släppts eller sådana som redan finns i din bokhylla. 
Listan skulle kunna bli väldigt lång ... men jag väljer de här, att ta tag i medan vi väntar på värmen:

"Skrik tyst så att inte grannarna hör" av Karin Alfredsson. På bokrean trots att den kom ut relativt nyss. Köpte den i går!

"Ljuset vi inte ser" (The Light We Cannot See) av Anthony Doerr. Har stått och väntat länge, men omfånget har skrämt.

"Agaat" av Marlene van Niekerk. Samma sak: skrämmande högt sidantal. Men plötsligt fanns den på Stadsmissionen för en tjuga, så nu är det läge att bita ihop. Enligt alla som redan läst ska jag få valuta för pengarna.

"En bror att dö för" av Roslund & Thunberg. Väntar bara på pocketutgåvan, vet att det blir spännande och lite otäckt också ...

"Mormor hälsar och säger förlåt" av Fredrik Backman har jag valt bort eftersom jag tyckte det blev väldigt mycket Backman ett tag. Nu tar jag den innan jag ger mig på "Vi mot er". Båda finns här hemma!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans bildord: OVAN

OVAN, alltså. Då återstår bara frågan hur man ska uttala ordet: med O som i Ost eller med Å som i Åska? Ovan där, eller o-van, det vill säga utan vana?

Jag försöker mig på en ädel kombo. Tittar upp och vad ser jag? Jo, OVAN där finns tecknen på att det trots all snö finns en vår som väntar. Vilket känns lite O-VANligt just i dessa dagar ... jag tog förstås bilden för någon vecka sedan, medan vi fortfarande trodde att våren var på gång!

Fotoutmaningen har sin upprinnelse hos Sanna och om du klickar dig över till henne hittar du många andra tolkningar av veckans ord.
Ha en bra vecka! Kanske ljusnar det ovanför våra huvuden? Som om vi hamnat på Capri, där den nedre bilden är tagen. Ovanifrån.

Copyright Klimakteriehäxan