Äntligen en humörhöjare!

En grå och småregnig fredag blev det i går. Och då kände jag plötsligt suget: jag vill gå på bio! Men vad finns att se? Kollar annonserna. Det är "skräck", "thriller" eller barnfilm, spalt upp och spalt ner. Fel sort. Finns det inget som kan få mig att le, lite uppåttjack?

Jo men kanske! Hade inte hört talas om, inte sett en enda recension, inte minsta information om filmen "The Penguin Lessons" men den har fått etiketten "dramakomedi" och det lät bättre än de andra. Så vi gjorde slag i saken. 

Gick ut från biografen på mycket bättre humör – ja minsann hade till och med solen börjat ta sig fram mellan molnen! Historien om engelsmannen som kommer till Buenos Aires för att vara språklärare mitt under militärregimens hårda dagar i slutet av 1970-talet bygger på verkliga händelser. Tom Michell skrev sin egen historia, inspirerad till det när han hittade en gammal filmsnutt han spelat in under tiden i Argentina.

Hans film föreställde en pingvin som simmar i en pool och där har ni faktiskt huvudfiguren i berättelsen, en veritabel stjärna! Pingvinen, som Michell räddar från att dö i ett oljeutsläpp, blir hans bäste vän (trots att han bajsar lite överallt) och dessutom nyckeln till att eleverna börjar skärpa sig på lektionerna – pingvinen blir en sorts "lärarassistent". Otroligt charmigt!

Man känner igen sig i Buenos Aires, den allmänna rädslan för militären, de galna mödrarna på Plaza de Mayo finns med, bortförandet i anonyma bilar på öppen gata av oskyldiga är högst verklighetsbaserat, en sväng tango fixar engelsmannen också (fast då är han på utflykt i Uruguay), middagens grillkött kan man nästan känna doften (och smaken) av.

Ska naturligtvis inte spoila mer av handlingen eller upplösningen, men får du chansen tycker jag att du ska se filmen, i alla fall om du som jag vill se något humörhöjande. Måste ändå berätta att jag blev tvungen att googla när jag kommit hem och ja, pingvinen är en riktig fågel, även om man använde flera i rollen. Alltså inte en datoriserad variant. Imponerande! Och att jag rent allmänt är positivt inställd till pingviner, dessutom gillar mycket som har med Argentina att skaffa, gjorde ju inte saken sämre ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om dickpics

Har jag läst en mening i veckan, en som fått mig att hejda mig i min läsning om än aldrig så lite? I så fall har jag hittat Veckans mening, och den vill Skriv-Robert att jag delar med er andra. 
Jo då, nog finns det en sådan. Plockar upp Mikael Timms krönika i tidningen Fokus. Han funderar över den knappt tillträdde, raskt avgångne nationelle säkerhetsrådgivaren, mannen som lagt ut en bild på sin snopp på en dejtingsajt. Att en högt kvalificerad diplomat halar ner kalsingarna, tar en bild på sin stolta manlighet och distribuerar den digitalt förefaller tämligen odiplomatiskt, tycker Timm. Han bjuder också på en spaning om vad som väntar: "Den som i dag besöker ett departement kan på väggarna se porträtt av tidigare ministrar. I framtiden kommer dessa att vara ersatta av dickpics och motsvarande för kvinnliga makthavare, vad de nu kommer att kallas - kanske cuc:s, close up cunts?" Och den allmängiltiga slutsatsen (som man förstås kan tycka olika om), alltså Veckans mening, den lyder:

Det som tidigare ansågs småsnuskigt är nu ett rekommenderat sätt att uppvakta en partner.

Copyright Klimakteriehäxan

Metaforer i mitt liv

Maj månad är nästan slut, den har varit blåsig och kall men ingenstans kan man vända sig med sina klagomål. Som tur är verkar det vara på väg mot bättre tider, även om det blåser som attan i dag igen här hos oss. Lika bra att stanna inne en stund och svara på Elisa Matildas fem fredagsfrågor, som hon presenterar under rubriken "Metaforiskt":

1. Om livet vore en väg, vilken typ av terräng befinner du dig på just nu? Lite slingrig med en och annan grop – tjälskott? – men den går ändå genom ett försommargrönt landskap med blommor på dikesrenen.
2. Vad är det bästa sättet att låta tankarna flöda fritt utan att fastna? Att sjunka ner i en bekväm stol utomhus i lagom värme, sluta ögonen och bara vara.
3. Vilket väder speglar ditt humör den här veckan? Tämligen molnfri himmel. 
4. Finns det en dröm som aldrig riktigt slog rot, men som du fortfarande tänker på? Ja, det gör det. Och nej, jag tänker inte berätta hur den ser ut.
5. När besteg du senast ett berg? Har jag över huvud taget gjort det? Visst, har varit uppe på Machu Picchu och på ett par vulkaner, vandrat lite i svenska fjäll, men att kalla det bergsbestigning är att överdriva. Älskar ju inte höjder eller bråddjup (de behöver inte ens vara särskilt djupa för att skrämma mig) framför mina fötter. Däremot har jag läst ett antal spännande böcker om att bestiga exempelvis Mount Everest ... det är väl sådant som kallas "ställföreträdande lidande"?

På min väg genom denna vecka blev det ett stopp på Ulriksdals slottsträdgård. Ögonbedövande vackert förstås!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu kom den!

Ja, i dag hände det! Sommaren kom! Och den kom så lämpligt, på en "röd" dag när många är lediga. Det märktes: solbadarna bredde ut sig i brassestolar och på madrasser, picknickkorgarna packades upp, det var kö till glasskiosken, folk samlades på stranden, hoppade till och med i sjön, fast det var väl mest de yngsta som var så djärva. Vi som flanerade längs Årstaviken, där strandlivet florerar, blev lite svettiga rent av.

Vi bara hälsar sommaren välkommen, tackar och tar emot, njuter för fulla muggar. Måtte den stanna hos oss ett tag!

Copyright Klimakteriehäxan

Med Gud i hågen

Med anledning av den röda dag som infaller i morgon, Kristi Himmelsfärds dag, tycker Enligt O att det är läge att tänka på de stora sammanhangen ... alltså lyder Veckans kulturfråga så här: Vilka verk om religion, tro och traditioner vill du tipsa om?

Kommer direkt att tänka på en bok jag läste för jättelänge sedan: "Sju år i Tibet" (Sieben Jahre in Tibet) av österrikaren Heinrich Harrer. Han var bergsbestigare och skulle upp i Himalaya, men blev tillfångatagen och fastnade i sju långa år. Under tiden blev han vän med Dalai Lama, slutade tro på nazismen och fick "ett inre liv" ... Minns en detalj som fångade mitt intresse: bönesnurrorna! Inuti en kapsel som satt på skaft och som snurrade när det blåste fanns böner skrivna på långa remsor. När de snurrade fungerade det som bön! Brad Pitt fick huvudrollen när boken, som alltså är självbiografisk, blev film. Jag såg och gillade den också. 

Stannar kvar i Tibet med hjälp av världens allra första långfilm på tibetanska: "Fotboll för Buddha" (Football for Buddha). Unga pojkar finns på ett tibetanskt exilkloster i Indien och de kommer dit med redan väckt kärlek för fotboll, som de vill fortsätta med och dessutom se andra spela. Världsmästerskap pågår, sänds i tv ... ska grabbarna få se matcherna? Klostrets abbot vet hur en god buddist ska vara, men inte vad fotboll är! Härlig film, idel okända skådespelare (förstås).

Någon filmatisering blir det kanske aldrig av "Jag drömmer dig hit" av (blogg)vännen Marianne Bokblad. Men hon har i romanform här berättat sina föräldrars kärlekshistoria som utspelar sig inom Frälsningsarmens snäva ramar – snävare på 1940-talet än vad jag hade den blekaste aning om. Marianne (som heter Bloggblad när hon bloggar vilket hon sällan gör numera) har också skrivit uppföljaren "Frälsis fick vi inte säga", om sin egen uppväxt. Intressant inblick i en för mig nästan lika främmande värld som Tibet!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om att gå på krogen ensam

Jag älskar det. Det är helt otroligt skönt faktiskt. Då får jag äntligen njuta av maten, precis som jag vill. Riktigt bra mat och sitta där på egen hand – det är magiskt.

-Truls Möregårdh, 23-årig gudabenådad pingisspelare från Eslöv, senast bronsmedaljör i VM, berättar i en lång intervju i Svenska Dagbladet om livet som stjärna, nästan ständigt på resande fot. Men, säger han, ibland är det jättehärligt att vara "i sin egen bubbla". Så bra! För egen del har jag aldrig gillat att sitta ensam på krogen.

På osthyllan värda att hylla!

Oj, det är Ostens dag i dag! Det får jag veta tack vare Ica! Hurra för alla goda ostar, gula, vita, gröna, blå! Min favorit alla dagar är Kvibilles cheddar. Som godbit efter middagen blir det gärna en cambozola, men inte sällan dess variant från Lidl, Blue-and-White i halvmåneformad ask, som är mycket billigare och smakar nästan likadant. Har fått en ny favorit också, Falbygdens Kaltbach, jättegod men ganska mild. Den säljs lustigt nog till väldigt olika priser, så kolla innan du köper! 

Sanningen är ju att det finns hur mycket ost som helst att välja på i närmaste ostdisk. För egen del tar jag dessutom gärna lite Kavli mjukost, helst den med baconsmak ... Vill också passa på att säga tack till Cypern som gett oss halloumi! För att inte tala om den italienska parmesanosten, oundgänglig i varje kök numera. Fransk chevre med rödbetor är ofta förekommande på vårt matbord.

På grund av omständigheter jag inte rått över råkar jag just nu ha obegripligt mycket ost i kylen. Gör mitt bästa för att minska mängden. Således blev det pasta med ostsås härom dagen. Använde feta, stilton, gräslöksost och grädde ... visst blev det gott! Och hade det bara varit december – så hade vi tagit grönmögelost på pepparkakorna till glöggen, det är ju kanonsmaskigt!

Tror att det dagen till ära får bli en pasta al forno, alltså någon sorts makaroner i ugn med en äggblandning berikad av diverse ostar (mozzarellan riskerar att bli för gammal) och kanske lite rökt korv? Ost är gott! Även om det inte råkar vara dess egen dag, förstås! Och några riktiga, långvariga "hyllvärmare" blir det aldrig. (Den uppmärksamme bloggläsaren har kanske sett att ingen Kvibille syns på min bild. Anledningen är enkel: den tar slut, snabbt!)

Apropå ostvanor så har båda mina barn fattat samma kärlek som sin mor till cheddarn från Kvibille. Vilket betyder att Dottern importerar en jättebit till Oslo varje gång hon varit hemma på besök. Och aldrig glömmer jag Sonens replik, nyss utflyttad ur föräldrahemmet och med väldigt behärskad inkomst. Han sa: Synd att du lärt mig tycka om så dyr ost, mamma ... 
Den är värd sitt pris ändå.

Ostbutik på Götgatan som jag råkade gå förbi nyss! Fast inget i skylten tydde på
att de kom ihåg Dagen.

Copyright Klimakteriehäxan

Nu flyger vi!

Tisdagstrion denna vecka startar som vanligt hos Skriv-Robert som gett oss ämnet flygning - på omslag eller i handling (Kristi Himmelsfärdsdag på torsdag). Mina flygturer lyfter redan i titeln!

"Flyga drake" (The Kite Runner) av Khaled Hosseini är den bok som fick mig intresserad av Afghanistan "på riktigt" när jag fick den i min hand, för ganska många år sedan nu. Har sedan dess också sett filmen, som jag tyckte klarade av att berätta historien på ett bra sätt den också.

"Rädd att flyga" (Fear of Flying) är Erica Jongs feministklassiker som får behålla sin plats i min bokhylla trots att jag försöker rensa ... En bok som förhoppningsvis läses av unga kvinnor (och män för all del) även i dag. 

"Tordyveln flyger i skymningen" av Maria Gripe har fascinerat både barn och vuxna i många år vid det här laget. Historien, om ett mysterium i småländsk miljö, är en gåta som ska klaras upp. Blev tv-serie också. Den kan du se här.

Misstänker att alla mina tre titlar kommer att dyka upp i fler trio-uppsättningar i dag! Eftersom de tveklöst kan kallas klassiker, samtliga borde ha en självklar plats i det där som kallas "kanon" (och som jag iofs aldrig tiktigt förstått att vi behöver).

Copyright Klimakteriehäxan

Måndag – vi tänder på ett leende!

Mer på tandtemat: Tänker du tandläkare här?
Då tänker du rätt. Alice Timander bar den.
Och visst ser kragen lite ut som tänder???

Det vet man ju: välvårdade tänder bidrar till ett vackert leende. Det visste nog också Jenny Lind, operasångerskan som kallades "den svenska näktergalen" på 1800-talet. Hennes tandborste är den ni ser på bilden ovan! Den fanns med i utställningen om svenska divor på Millesgården, liksom de där ögonfransarna som suttit på den för mig helt obekanta Vanity Vain ... Sista dagen man kunde besöka utställningen "Diva" var i går, och jag kan säga att jag var inte ensam! 

Här visades mängder av otroligt fantasifulla dräkter och accessoarer som stjärnor, både kvinnor, gayartister och transor, framträtt i på olika scener. En del snyggt, mycket roligt, annat bara hysteriskt, men en sak är klar: otroligt mycket skickligt hantverk ligger bakom även den galnaste kreation – eller, kanske, allra mest bakom den? 

Eftersom det är måndag och Debutsky vill att den ska vara lite glad tyckte jag det kunde passa med ett par kul bilder från en värld man (jag) inte så ofta besöker och som man (jag) förmodligen aldrig känner mig riktigt bekväm i.

Klänning av chipspåsar. Hoppas det var en god sort, det krävdes att
någon ätit rätt många chips ... 

Robert Fux, curator för utställningen, hade en egen kreation på plats.

Tänkvärda citat som divor bjudit på fanns också att begrunda.

Inget en hemsömmerska snor ihop på en kafferast ...

Copyright Klimakteriehäxan

Sett i veckan

Så här på Mors dag kan man glädja sig lite extra åt att man inte bara kan kallas mor, man kan kallas farmor också! 

-Farmor, ska vi gå och mata ankorna? frågar treåringen som bestämt sig för att gräsänder och ankor är samma sak. Behöver jag säga att farmor gärna efterkommer hennes önskan!? Och "ankorna" blir glada! 

Veckans andra bild berättar hur jag kan känna mig på det som numera kallas "a bad hairday". Även om det här råkar handla om en grön kaktus i en rolig huvudkruka tycker jag att känslan infinner sig omedelbart!

Det är Åke som tycker att vi ska visa upp Veckans bilder, och vi är rätt många som gör som han vill. Kanske du också? 

Ovanlig bordsdekoration på Ulriksdals slottsträdgård/kafé.

Och så är det ju maskrostider! Läge att ha dem i vas på den broderade duken i korsstygn.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om orörliga män

Ibland måste självklarheter sättas på pränt, så är det bara. Nu faller mitt val av bidrag till Skriv-Roberts utmaning Veckans mening in i den där självklarhetsfållan. Meningen är hämtad ur förra årets skönlitterära August-vinnare, Tony Samuelssons "Kungen av Nostratien" som jag läser med nöje. Historien handlar en del om hälsa, eftersom en av huvudpersonerna fått en stroke. Men det handlar också om väldigt mycket som inte alls är hälso- eller sjukdomsrelaterat: könsroller, språk. relationer, lojalitet. Att den till stora delar utspelar sig i kvarteren där min son bor är också lite kul, eftersom jag numera är rätt bekant med området!

Och konstaterandet som jag saxar gäller förvisso inte alls bara män utan precis lika mycket kvinnor:

Det är inte bra för en man att sitta bakom ett skrivbord hela dagen utan att röra på sig.

Copyright Klimakteriehäxan

 

I valet och kvalet

Det går väl inte en dag utan att man ställs inför ett eller flera val? Visst, det kan handla om stort eller smått, dyrt eller billigt, nyttigt eller mindre nyttigt ... och nu vill Elisa Matilda att vi ska välja svar på hennes fem fredagsfrågor. Hon blev inspirerad av ett eget val på den lägre skalan, nämligen när det gällde att titta på tv ...  man kan hamna i valet och kvalet av väldigt olika anledningar!

1. Vilket val står du inför? Tror att det handlar om mat till fredagsmiddagen (det lutar åt pasta). 
2. Velar du länge innan ett val eller kör du bara? Förr i världen tog jag mer betänketid på mig än jag gör i dag. Vet oftast snabbt vad jag vill ha.
3. Håller du dig hellre på torra land eller slänger du dig ut i havet? Jag tar frågan ordagrant: Älskar att bada i havet men det ska inte vara kallt, inte strömt och inte med stora vågor ... så då får jag väl svara att jag väljer att hålla mig på torra land, det alternativ som absolut oftast står mig till buds! I en vidare mening kan jag absolut frestas att ta ett hopp ut i det okända. Man kan bli glatt överraskad!
4. När funderade du senast på om du gjort rätt val? Har jag valt får jag stå mitt kast. Om jag ändå gjort ett mindre lyckat val tror jag att jag förtränger det efter bästa förmåga!
5. Vad, utan tvekan, är det bästa i livet? Att vara hyggligt nöjd med sakernas tillstånd. Det blir så tråkigt annars. 

Jag väljer ofta att ta en promenad längs Årstaviken. I dessa dagar är det ett lätt val, med
all vacker grönska och blommande träd dessutom (kastanj på bilden),

Copyright Klimakteriehäxan

Så vitt man kan se ...

Folk drömmer ofta om en vit jul (jaja, den är bara ett drygt halvår bort ...). Dagens väder skulle mycket väl kunna vara det samma som i december: sju snåla plusgrader, vind och nederbörd i luften ... Själv uppskattar jag det vita som våren har att bjuda på, väldigt mycket mer än jag gillar snö. Visserligen har vitsipporna tagit slut i min närhet, men jag har flyttat blicken till deras efterträdare i samma färg. Tillsammans väntar vi på värmen och sommaren, blommorna och jag.

Hittade dessutom en vit eftersläntrare i tulpanbacken!

Copyright Klimakteriehäxan

Nyss – nu – nästa

Nytt grepp från Enligt O i Veckans kulturfråga! Den lyder:  Hur ser din ”last-now-next-trio” ut? Vilket ska uttydas som att första boken ska vara den man just läst ut, sedan kommer den man är mitt i och så rundar man av med den som står först i kö.

Alldeles nyss slog jag igen pärmarna till Marie Auberts novellsamling "Får jag följa med dig hem". Denna unga (åjo, hyggligt) norska är originell och rolig att läsa tycker jag. Lånade på bibblan.

Nu har jag gett mig på "Intermezzo" av Sally Rooney, som jag också läst annat av – och gillat – tidigare. Har inte kommit särskilt långt och den är ganska tjock så jag har nog att göra ett tag ... men den är eftertraktad med kö på biblioteket, så den måste tillbaka dit relativt snart.

Men sedan! Sedan blir det "Drömräkning" (Dreamcount) av Chimamanda Ngozi Adichie, en roman som låtit vänta på sig i (ungefär) åtta år. Slog till och köpte den, på engelska, och är nästan lite rädd för att börja ... tänk om hon kommer mina förväntningar på skam ... vilket hon ju tyvärr gjorde med barnboken "Mammas sovsjal" som jag köpte, som den optimist jag är ... Den här har jag också köpt, kände att jag ville äga ett eget ex.

Copyright Klimakteriehäxan

Det där som tornar upp sig ...

I går tog jag ett djärvt grepp och publicerade foton på tre olika torn som min blick fastnat på på senare tid när jag rört mig i huvudstaden. Kaxigt lovade jag att i efterhand berätta vilka byggnader tornen sitter på. Visst, två var enkla att definiera. Men det tredje ...? 

Det första tornet har jag fotograferat stående på Sankt Eriksplan. Fint med de stora öppningarna under koppartaket. Adressen är St Eriksplan 1 och i bottenvåningen finns en krog, i övrigt verkar det vara bostäder i huset, som byggdes kring 1920-1930. Men varför det har försetts med ett torn lyckas jag inte klura ut!

Andra tornet som man kan spana in från Slussen föreställer så vitt jag begriper en fartygsrigg och sitter högst upp på Stockholms sjömanshem, även kallat Fengerska huset. Adressen är Peter Myndes backe 3. Huset uppfördes 1647 men har sedan dess moderniserats.

Det tredje är det från vilket Hesa Fredrik tjuter över Södermalm klockan 15 den första måndagen i månaden (fast bara en gång per kvartal). Man ser det tydligt från Slussen, adressen är Hornsgatan 1 (Kvarteret Jupiter).  Byggdes1913 efter ritningar av Ivar Tengbom och var från början Stockholms Enskilda Banks kontor på Södermalm. 

Puh, jag nådde i alla fall nästan ända fram ... undrar om jag kan hitta fler fina torn framöver? Man vet aldrig när det tornar upp sig framför en!

UPPDATERING TORNSPANING 9 JUNI:
Först ser ni hörnhuset Mariatorget och Hornsgatan (7 Eleven i markplanet).
Därefter hörnhuset Odengatan-Dalagatan (restaurang Tennstopet i markplanet).
Tredje tornet sitter på gamla brandstationen på Kungliga Djurgården, hör till Gröna Lund (vilket man kanske kunde ana tack vare flaggan?) 

NY UPPDATERING TORNSPANING 19 JUNI:
Först tittar man längs Odengatan rakt över parken från Sven-Harrys museum i Vasaparken.
Andra bilden föreställer Gamla Årstabron på Södermalm.
Tredje tornet finns vid Tjärhovsplan, hörnhuset Renstiernas gata och Tjärhovsgatan.

Copyright Klimakteriehäxan

Lättläst, romantiskt och spännande

Det där blir ju lätt, tänkte jag när jag såg vad Skriv-Robert valt för tema för denna veckas tisdagstrio. Men när jag tittar på listan över mina lästa böcker blir det väldigt tydligt: jag läser absolut mest av nordiska författare och de flesta av dem är mina landsmän!  Böcker av tre utomnordiska favoritförfattare ska det nämligen vara i dag.

Visst läser jag annat också, men inser att det är väldigt lätt att trilla i fällan och upprepa mina gamla favoriter som tips. OK, jag gör ett försök!

Om jag vill ha något lättläst som med största säkerhet fångar mig tar jag gärna till britten Jeffrey Archer, parlaments- och överhusledamoten som åkte i fängelse bl a för mened. Han fortsatte skriva i sin cell, med oavbruten framgång. Bland hans böcker finns både rena romaner och historier med verklig bakgrund.

Om jag vill ha något åt det romantiska hållet kan jag hamna hos tyske Jean-Philipp Sendker, som levt många år i Asien och verkar kunna Kina utan och innan. Han har en lysande förmåga att sätta ihop sina historier med kinesisk vardag som jag verkligen uppskattar, ibland blir det spännande också.

Om jag vill ha något åt det riktigt spännande hållet kan jag tänka mig att ta ett rejält hopp bakåt och läsa om "Papillon" av Henri Charriere. Filmen, med Steve McQueen och Dustin Hoffman i gryende karriärer, var stundtals riktigt gastkramande den också. Dramatisk flykt från ruskig fängelsemiljo. Författaren har hävdat att historien till stora delar är självbiografisk, något som expertis betvivlar. Men vad gör det? Bra läsning oavsett sanningshalt!

Copyright Klimakteriehäxan

När saker tornar upp sig ...

Om man säger att saker tornar upp sig i ens liv betyder det nog oftast att man fått någon sorts problem, kanske inte jätteallvarliga men hindersamma ändå på ett eller annat vis. Nu tänkte jag att jag skulle försöka pigga upp denna måndag med något som verkligen tornat upp sig framför mina ögon, men helt utan problem! Bara starka, pigga pekpinnar mot rymden, mot blå himmel!

Tror att det är när jag står och väntar på en eller annan buss som jag låter blicken flyga runt lite fritt, inte på jakt efter något särskilt men ändå ... Det är i det läget jag spanat in dem, mina torn på olika platser i Stockholm. Tycker de är riktigt fina och tänkte att kanske blir måndagen gladare med något uppåtsträvande mot himlen, där solen faktiskt lyser i dag!?

Den som vill roa sig med att klura på var i stan de här tornen finns är välkommen, jag kan leverera korrekt svar lite senare, kanske i morgon? 
Det är Debutsky som vill se till att vi får gladare måndagar, ett initiativ det är lätt att bejaka. Önskar er förstås glada dagar hela veckan!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om att prokrastinera

Att möta en deadline i sista sekund gör att man putsar lite mindre och låter idén vara lite spetsigare och mer unik.

-Se där, vi som är prokrastinerare ända ner i hårrötterna, vi får äntligen lite tröst! Panik föder kreativitet, det konstaterar nu folk som forskat i ämnet. Dagens Nyheter skriver om detta och intervjuar bl a professorn vid Handelshögskolan i Stockholm Micael Dahlén. Klurigare problemlösningar kommer nog lite oftare i sista sekund, tror han. Ja, vi är många, vi som skjuter upp saker och ting i det längsta, men nu kan vi alltså luta oss mot vetenskapen och hävda att vi faktiskt sköter oss rätt bra ändå ... tack för det!

Veckans bild är vald för framtiden

När jag väljer Veckans bild denna gång är det inte alls med tanke på fotots eventuella "konstnärliga" kvaliteter.

Nej, det handlar bara om att jag plåtat vårens sista vitsippebukett, slutblommade är de nu vilken dag som helst. Så här i spurten har de blivit så långa och kraftiga att de verkligen kan kallas snittblommor, men de blir förstås inte gamla inomhus ändå, trots att de får stå så fint i en keramikpåse från Rosenthal.

Men så här är det: någon dag i november när himlen är både låg och grå och jag känner mig likadan, då ska jag klicka fram den här bilden och få hoppet tillbaka igen. 

Två foton till petar jag in här. De skulle kunna ha hämtats från mitt flumkonto, om jag nu bara hade haft ett sådant ... Men jag satt på ett tåg och började titta på spegelbilden i fönstret av den unga kvinna som satt i sätet framför mig. Åhå, är det så det ser ut om man råkar ha dubbla händer, tänkte jag, och förevigade detta. 

Åke är mannen som håller koll på bloggarnas bilder från veckan. Du hittar honom och andra bloggande fotografer här. Kolla! Häng på!

Och så rundar jag av med ännu en hint om vad jag påpekar i rubriken: det som
 komma skall. 

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om en Stjärna

Trots sin framskridna ålder var hon som en av de yngsta i gänget. Hon var alltid nyfiken och redo för nya uppdrag. Det är inte alla som är nyfikna så länge i det yrket, och det var en extrem tillgång.

-Läser i Dagens Nyheter om skådespelaren Meta Velander som dött, 100 år gammal. En helt otrolig aktris både på scen, film och tv som debuterade på sena 1940-talet. "Har man sett henne glömde man henne inte" står det i DN:s minnesord – Meta Velander har faktiskt fått en (välförtjänt) helsida i tidningen! 
Hon hade talang för det allvarliga men fick ofta också sin publik att skratta. Jag har sett henne i olika roller sedan 1970-talet, när hon gjorde fri, nyskapande teater i ett gäng som leddes av Jan Bergquist på Stockholms stadsteater. Exemplen kan bli många genom decennierna! På senare år dök hon upp som en oförglömlig åldrande mamma med vuxen dotter i Mats Arehns underbara film "Bäst före", där finns också scener man inte glömmer! Tänker att hon på sätt och vis har varit Sveriges svar på Storbritanniens Maggie Smith. En Stjärna, helt enkelt. Bättre betyg kan väl ingen få?

Veckans mening – om våra grannar

Norges nationaldag högtidlighålls i dag med pompa och ståt överallt där det finns ett gäng norrmän. Men allt är inte glädje, åtminstone inte om man tillhör den sortens folk som älskar syrenerna, just nu på väg att slå ut. Som jag skrev härom dagen så vill norska myndigheter förbjuda försäljning och nyplantering av de vackra buskarna, eftersom det handlar om en av alla dessa arter som stämplas som "invasiva", alltså oönskade invandrade växter. Initiativet kommenteras så här i en krönika av Johan Hakelius, politisk redaktör för tidningen Fokus (och därmed har jag hittat Veckans mening som Skriv-Robert brukar efterlysa fast idag verkar han ha glömt bort det):

Det här är precis den sortens initiativ som riskerar att sätta griller i huvudet på svenska och europeiska naturbyråkrater och väcka den mentala norrmannen i dem - det vore oförsiktigt att underskatta lockelsen i den maktberusning som idéer av det här slaget skulle kunna fylla byråkraternas annars prosaiska tillvaro med. 

Oavsett hur det går i detta ärende kan man ju kosta på sig att önska våra grannar en fin dag denna 17 Mai! Har de tur finns den ljuva doften av syrener i luften. Och om man inte hela tiden sjunger "Ja vi elsker dette landet" kan man ju ta upp den gamla schlagern "Vita syrener" som en för årstiden lämplig allsång.

Copyright Klimakteriehäxan

Vinna eller försvinna?

Denna vackra fredagsmorgon undrar Elisa Matilda i sina fem frågor hur vi har det med tävlingsinstinkten. Ja hur är det – visst vill man väl hellre vinna än försvinna? Men det måste ju finnas förlorare också om det nu ska handla om någon sorts kraftmätning. Så då är det bara att hacka i sig ...

1. Vilken typ av tävlingar tycker du är roligast att delta i? Gillar nästan alla sorters frågesport men kan i princip aldrig svara på musikfrågor. Klarar mig bättre när det handlar om ord eller blommor.
2. Finns det någon tävling du drömmer om att vara med i? Nej!
3. Har du vunnit något som betydde mycket för dig? Inte på riktigt.
4. Har du ett personbästa i något? Det skulle väl vara bronsmedaljen från veteran-SM i pingis som jag fick i går, i Eskilstuna. Trots att jag missade finalen genom att spela som en total kratta. Tanten som slog mig tog guldet.
5. Är du en bra eller dålig förlorare? Visst vill jag vinna om jag nu ändå tävlar, men jag har lärt mig att förlora och ligger inte sömnlös (jo det gör jag förstås emellanåt, men av andra och ibland totalt okända anledningar).

Copyright Klimakteriehäxan

Nu ger de sig på syrenen också!

Den är en av sommaren verkliga ögonfröjder, en som får sorgligaste vägkant att bli ett glädjeämne. Men det är en företeelse som myndigheterna anser ska utrotas. 
Jag tänker förstås på lupinen (bilden t höger), stämplad som invasiv och därmed en oönskad växt som det åligger medborgarna att bekämpa med alla medel.

Och när jag upptäcker att man nu dessutom riktar misstankar mot en annan ljuvlighet som just är på väg att slå ut i full blom och sprida sin fantastiska doft, då blir jag riktigt sorgsen! Jo, det är syrenen som plötsligt försetts med dåligt rykte (bilden överst).

I Norge föreslår Miljødirektoratet (deras Naturvårdsverk) ett förbud mot både försäljning och nyplantering av syren. Den är "hotfull" mot sin omvärld och beskylls för att konkurrera ut andra växter och försvåra överlevnaden för inhemsk växtlighet.

Svenska Naturvårdsverket har dock inte kommit fram till samma slutsats – här måste vi också vara eniga med EU, hänsyn Norge inte behöver ta eftersom de inte är med i den klubben. Så även om hotet finns där leder det åtminstone för närvarande inte till en dödsdom, eller ens order om begränsning av våra svenska häckar och klassiska bersåer, med minnen av jordgubbssaft och gräddtårta. 

Tycker hur som helst det känns som att vi ska passa på och njuta extra mycket av våra syrener nu. Vem vet hur länge vi får ha dem kvar?

Copyright Klimakteriehäxan

Ja vi elsker Norge!

På lördag är det stor fest i vårt västra grannland. Den 17 Maj är Norges nationaldag och sällan vajar väl en röd-vit-blå flagga mer energiskt än då!

Enligt O tycker att vi ska bidra till hyllningarna via veckans kulturfråga, formulerad så här: Vilka norska verk tycker du extra mycket om?

Här finns verkligen mycket att välja på. I tv: skulle gärna se om den ljuvliga serien "Himmelblå", men minns också krimserien "Frikänd", riktigt spännande. Eller "Atlantic Crossing", med verklighetsbakgrund från andra världskriget. Till exempel.

Tittar vi i bokhyllan är utbudet också både stort och bra. Jag hävdar ju att Erlend Loe är världens roligaste norrman, vilket jag menar bevisas av romanen "Fvonk". Ett par gamla Nobel-pristagare håller än: Knut Hamsun ("Svält") och Sigrid Undset ("Kristin Lavransdotter"). Sedan formligen dräller det av läsvärda norska böcker, skrivna av Knut Faldbakken, Joe Nesbø, Karin Fossum, Lars Saabye Christensen, Jan Kjaerstad, Nina Lykke, Åsne Seierstad. I bilen lyssnar vi just nu på "Flimmer", i sjukvårdsmiljö, som Anne Holt skrivit tillsammans med sin bror Even (som är läkare). Och just i går avslutade jag Marie Auberts "Får jag följa med dig hem", en novellsamling. Blir riktigt förvånad när jag inser hur mycket norskt jag faktiskt läst och läser!

"Grass Root Square" görs ingen rättvisa av min bild.
Men du kan kolla den här länken!

Sedan råkar det ju vara så att det skulpturella konstverk som jag tycker mest om av alla jag sett finns till allmänt beskådande i centrala Oslo. "Grass Root Square", en skapelse av koreanen Do-Ho Su, är ett helt fantastiskt verk som jag lyckats överraska ett antal norrmän med: de flesta har aldrig vare sig sett eller hört talas om det! 

Ska det handla om musik är det väl svårt att kringgå Edvard Grieg, även om jag inte är någon storkonsument av klassisk musik. Men nog var det kul med det fiolspelande underbarnet Alexander Rybak också! Och apropå underbarn: Magnus Carlsen, världens bäste schackspelare som slog igenom som tonåring. En variant på kultur det med.

Skulle vilja slänga iväg en liten blink av strålkastarljus mot några norska importer (eller ska de kallas lån?) som bidragit stort till svenskt kulturliv: Wenche Myhre, Grynet Molvig, Jon Skolmen och Rolv Wesenlund. Så bra att de tog sig över gränsen!

Ja vi elsker dette landet! Återstår bara att önska detta långsmala och vackra land "Til lykke med dagen". Kommer jag någonsin att få ta en tur med en båt på Hurtigrutten? Det står på min önskelista.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om diskriminering

Sammanfattningsvis kan man säga att man inte behöver vara diskriminerad för att man inte får som man vill, man kanske bara har knäppa idéer.

-Lars Åberg, alltid läsvärd, funderar i en krönika i tidningen Fokus kring olika former av diskriminering och citatet ovan är hans egen summering av texten. Hur har vi det egentligen med diskrimineringen i Sverige? Anmälningarna till DO (Diskrimineringsombudsmannen) ökar.

USA ur olika vinklar

Skildringar av USA ska det vara i veckans tisdagstrio, så har Skriv-Robert bestämt.
Svårt. Inte för att det råder brist på titlar, men så svårt att välja! Och alltför lätt att upprepa gamla tips. Vilket betyder att min idol John Dos Passos (The US Trilogy) inte kommer med, inte John Updike heller trots den fenomenala serien om "Haren" (The Rabbit). Samma öde drabbar LA-polisen och författaren Joseph Wambaugh fast jag verkligen gillat hans krimhistorier ... och Jennifer Clement, borde inte hon beredas plats? Nej det blir tre andra:

"Americanah" av Chimamanda Ngozi Adichie är sannolikt åtminstone delvis självupplevd, författarinnan som kommer från Nigeria är numera etablerad i USA. I den här romanen handlar det om integration, svart-vit kärlek och kulturkrockar och jag tycker det är en kanonbok!

"Kanonbok" kan man ju också kalla "Fåfängans fyrverkeri" (The Bonfire of the Vanities) om man vill försöka vara lite lustig och anspela på titeln. Men bra är den! Den utspelar sig i ett New York som upphovsmannen Tom Wolfe kände mycket väl. Här finns fattig och rik i samma gatubild, gott om konflikter och rasåtskillnaden är kännbar. När jag läste den tyckte jag att den kändes väldigt "äkta", trots att jag helt saknar erfarenhet av att umgås med de rikaste på Manhattan (som spelar stor roll i romanen).

"Niceville" (The Help) av Kathryn Stockett utspelar sig i Södern, i Mississippi närmare bestämt. En ung kvinnlig journalist solidariserar sig med tjänstefolket som jobbar under slavliknande förhållanden hos de välbeställda. Hon kartlägger deras verklighet och skildrar deras vardag och inte minst deras relationer till alla de vita barn de får ta hand om – och får kärlek av. Intervjuerna med de svarta hemhjälperna blir en avslöjande bok som får omvärlden att häpna. Romanen blev (förstås) film. 

Copyright Klimakteriehäxan

Bojkott är lättare sagt än gjort

Det här med bojkott av amerikanska varor – jag kan se det symboliskt "fina" i det, men alldeles enkelt är det inte. Tanken är väl i grund och botten att man ska hjälpa till att sänka USA:s ekonomi så pass att gemene man därstädes ska inse att de fått det sämre för att deras president är ute och cyklar, utan såväl reflexer som belysning eller hjälm, så att säga.

Kommentar till dagsläget fråm Banksy Art.

Det är verkligen inte lätt att föra kampanj mot Trump-regimen genom att bojkotta amerikanska varor och tjänster på svensk hemmaplan. Men på Systembolaget är det i alla fall enkelt: det som kommer från USA är markerat med Stjärnbaneret och det funkar för närvarande som varningsflagg. Alltså går jag förbi, utan att sakna något eftersom jag minst lika gärna tar ett glas rött från Chile eller dricker lite vitt från Österrike.

Försäljningen av amerikanska viner har faktiskt gått ner med 15 procent på Systembolaget på kort tid skriver Dagens Nyheter. Säljsiffrorna har sjunkit även beträffande öl och andra spritsorter producerade i USA (det finns 920 olika i sortimentet). En tydlig effekt av president Trumps politik på en rad områden.

Vi svenskar (liksom folk från övriga Europa) reser heller inte lika gärna och ofta som turister till USA, och uppmaningar till bojkott av amerikanska varor duggar tätt från olika aktionsgrupper. Så här skriver en, på Facebook: "Gruppen har fötts ur den frustration som vi, och många med oss, känner över att världen sedan .20 januari 2025 har blivit en betydligt mer osäker och oförutsägbar plats." 

Har noterat att Teslaägare nu ofta har en extra dekal på bilen, en som kan klickas hem från nätet för cirka 40 kronor och där det står "Jag köpte min bil innan Elon tappade huvudet" eller någonting liknande. Ja, vi kör ju Ford, klart amerikansk ... att vi haft den i snart tio år och köpte den begagnad syns ju inte direkt. Fast vi ska i alla fall aldrig skaffa Tesla! Försäljningen rasar och varje gång jag hör att aktien fallit blir jag glad!

McDonalds då? Jo, vi äter där ibland, precis som Donald Trump, erkännes. Gör slentrianmässigt ett stopp på väg till eller från Barndomslandet, så det blir ju inte så himla ofta ändå. Prisvärt, det går ganska snabbt, man vet vad man får. Visst finns alternativ. Svenska kedjan Chop Chop exempelvis, eller Dinner i Arboga. Vi går dit också emellanåt.

Starbucks har jag inte besökt sedan jag var i USA, och det hände senast för sisådär sex-sju år sedan, så det hindret rundar jag. Men Facebook använder jag ju, Instagram tittar jag åtminstone på. Fast Iphone har jag inte. Netflix och HBO/Max har förstås sina baser i det stora landet i väster, men båda använder vi relativt ofta (senaste, kanske sista?, säsongen av "Handmaid´s Tale" just nu) och mycket av det vi streamar är nog faktiskt producerat i USA. Bio? Jo, den senaste filmen jag såg var förvisso gjord i Hollywood.

Märker Trump något av våra försök att visa vårt missnöje? Tveksamt, om någon dristar sig till att försöka informera honom om fakta kommer han sannolikt att kalla det "fake news".
Men vi anstränger oss i alla fall lite.

PS En amerikansk sektor som inte riskerar någon bojkott i min värld, det är den litterära. Finns så oändligt många superbra författare i USA som berättar superhistorier på superbt sätt!

Copyright Klimakteriehäxan