Den måste jag ju läsa!

Brukar säga att jag egentligen bara vet att uppskatta två poeter: Nicaraguas Ernesto Cardenal och värmlänningen Gustaf Fröding. Har börjat tappa kontakten med Cardenal, i samma takt som min spanska slaknar. Men min relation till Fröding fortsätter vara stark, kan en hel radda av hans dikter utantill ända sedan skolåren, gillar att han "gjorts om" till populärmusik av både Sven-Ingvars och Mando Diao. God kvalitet kan förvaltas på många sätt!

En ung Fröding.

Nu visar det sig att det just publicerats en bok om denne diktare som i långa stycken var en sorglig figur, men han verkar ha börjat som en ganska glad gamäng! Det är i alla fall intrycket jag får när jag läser Victor Malms recension av "Dä kvetter" ("Det kvittar" om man översätter till rikssvenska) i Dagens Nyheter. Johan Svedjedal har skrivit och boken har underrubriken "Gustaf Fröding som student".

Det handlar i huvudsak om sex terminer då Fröding "studerar" vid Uppsala universitet. De akademiska resultaten låter vänta på sig, ja de uteblir nog helt och hållet. Men att läsa om detta förefaller vara ett rent nöje: "Man börjar, sedan är boken slut – så välkomponerad och lättflytande är den. Det är högsta beröm." 

För mig, vars akademiska studier begränsas till en enda avbruten termin i litteraturkunskap på distans, låter det som om tillvaron som student på den tiden inte alls liknar den jag tyckt mig se hos vänner och bekanta, som slitit med böcker och tentor: "Hur man blev godkänd fick var och en ta reda på bäst han kunde. Det hölls föreläsningar, men det fanns inte direkt någon kurslitteratur. Som gjort för att några skulle festa bort sin tid".

Recensionen avslutas med en mening som skulle få vilken författare som helst att köpa en låda champagne och sjunga högt (om än falskt):  ” 'Dä kvetter' är en bok som alla borde läsa." Jajamensan. Jag ska. 239 spänn på Bokus. Har beställt (det är bästa priset jag hittat).

Copyright Klimakteriehäxan