En av hans riktigt tunna böcker är "Och varje morgon blir vägen hem längre och längre". Det är den lille pojken Noah som sitter och pratar livets allvar med farfar på en bänk, frågor som vi alla kan fundera över.Där har ni mitt förslag när Enligt O i dag som veckans kulturfråga undrar: Vilket kulturellt verk om äldre människor och/eller vänskap mellan generationer tycker du riktigt mycket om? Historien är inte längre än en novell, faktiskt.
Copyright Klimakteriehäxan
.jpg) |
| Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022. Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen: "Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar, och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag. |
Då slår jag gärna ett slag för några latinamerikanska författare, det finns förstås många att välja mellan! Tre "grannar" kommer här:
Från Colombia kom Gabriel Garcia Marquez. Många har läst hans "Hundra år av ensamhet" (Cien años de soledad) men det finns andra titlar som ofta glöms bort. För den som inte vill ha en tegelsten rekommenderar jag "Ingen skriver till översten" (El colonel no tiene quien le escriba).
Mario Vargas Llosa har rötterna i Peru. Hans böcker är sinsemellan väldigt olika. "Pantaleon och soldatbordellen" (Pantaleon y las visitadoras) är direkt rolig. "Kriget vid världens ände" (La Guerra al fin del mundo) är en stor läsupplevelse.
.jpg)
Copyright Klimakteriehäxan
Nu undrar jag hur det kan komma sig att jag på nätet uppenbarligen listas som en person som har konstant brist på pengar och som därför dagligen förväntas välkomna ett större antal erbjudanden om lån, "förmånliga lån", ibland en bestämd summa, ibland utan gränser (verkar det som i alla fall).
Min inkorg i datorns mailbox tar emot alltihop i en strid ström, jag tar bort så snart jag hinner. Det är förstås något med algoritmerna, de där företeelserna som jag alls inte förstår mig på. Wikipedias förklaring till ordet lyder "En algoritm är, inom matematiken och datavetenskapen, en ändlig uppsättning (mängd) otvetydiga instruktioner som efter exekvering löser ett problem." Blev jag klokare av det? Icke.
Inte en enda gång har jag sökt på nätet för att skaffa ekonomisk förstärkning! Visst, jag vet att den som googlat exempelvis "bordsfläkt" kan räkna med hur många annonsmail som helst i vädringsbranschen. Men jag upprepar: har ALDRIG sökt information om tillgängliga lån.
Påminns om vår förre statsminister Göran Persson (S) som skrev en bok med titeln "Den som är satt i skuld är icke fri" (nej, jag har inte läst den, erbjöds att köpa den av socialdemokraterna i Almedalen det året den kom ut, men jag sa att jag tänkte vänta på filmen). Läge för en uppföljare: "Den som hittats av en algoritm blir aldrig fri".
Så även om du som läser detta råkar vara snuskigt rik behöver du inte komma störtande till min undsättning med pekuniära medel. Kan du däremot tämja de vilda och obegripliga algoritmerna blir jag dig stort tack skyldig. Den sortens skuld kan jag hantera.
Copyright Klimakteriehäxan
.jpg) |
| En liten söt och vit hund kanske vinner många röster? |
Vart fjärde år dyker de upp, de där små kåkarna som kallas valstugor och som hyser diverse -partister av olika färg och laddning. Sällan blir man på särskilt gott humör av att se dem, men det finns tack och lov undantag! Jag hittade två stycken, vid torget i Vaxholm, som utmärkte sig: den ena direkt gullig, den andra rätt smart.
 |
| Miljövänlig, så vitt jag förstår. |
Försvarsfrågan är en av dem som förekommer relativt flitigt i debatten, inte minst med tanke på Sveriges ansökan om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Min tredje skylt denna skyltsöndag som jag alltså ger temat politik är en måltavla gjuten i järn, skapad på 1860-talet för något som hette Skarpskytterörelsen.
Den drogs i gång av svenskar som ansåg att vårt försvar var alldeles för klent och den allmänna försvarsviljan svag. Bland grundarna märks Lars Johan Hiertta (Aftonbladets skapare), författaren Viktor Rydberg och August Blanche, mångsidig publicist. Det blev en folkrörelse i nationalistisk anda som växte snabbt. Man anordnade skyttetävlingar och propagerade för allmän värnplikt, som skulle ersätta den indelta armén. Värnplikten har ju tagit ett par varv sedan dess.
Skarpskyttet i moderna valrörelser begränsas väl huvudsakligen till ordkrig, men vi har ju tyvärr också fått uppleva grova brott med politiska laddningar. Hoppas vi slipper fler!
 |
| Skarpskyttarnas måltavla finns nu i Borgvik i Värmland, vid resterna av ett gammalt järnbruk. |
Copyright Klimakteriehäxan
Lördagsnöje i bloggarnas värld är att kora Veckans mening, något man nyss läst som skiljer sig lite från övrig text och som fått läsaren att stanna till ett extra ögonblick av en eller annan anledning, så har Skriv-Robert bestämt. Jag är just nu mitt i nyöversättningen av klassikern "Anne på Grönkulla", en version som ska vara originalet trogen och därmed bättre, det måste väl i alla fall vara förlagets mening. Nu minns jag inget av historien från förr, men här är det väldigt ordrikt och lite snirkligt, beskriver ofta saker i naturen och jag vet inte riktigt hur förtjust jag är, även om det är rätt vackert ... Ett smakprov som är ganska typiskt får du här:
Spindelnät glänste som silvertrådar mellan träden, och tallgrenarna och barrvipporna såg ut som om de var upptagna av ett vänligt småprat.
Copyright Klimakteriehäxan |
| Vad ser man om man kikar in i framtiden? Det här ögat ser nog saker vi andra missar ... |
.jpg)
I andra trädgårdar ser jag grenarna tyngas av enorma mängder Transparente Blanche, Säfstaholm och (kartiga) Åkerö. En granne hoppas att älgarna ska komma och ta för sig, men misstänker att de redan ätit sig mätta på andras marker, för ingen har synts till ... förr om åren har de kommit ofta och låtit sig väl smaka.
Blir hur som helst påmind om en annan sommar när äppelskörden var riklig hos nästan alla. På ett koloniområde i huvudstadens utkant hade en "kolonist" plockat ett rejält gäng äpplen som hen inte hade någon användning för. Men kanske någon annan? Äpplena las i en korg vid grinden med en skylt: "Var så god och ta!"
Någon lydde uppmaningen. Följande morgon var visserligen alla äpplena kvar, men korgen var borta.
.jpg) |
| Mina "hemgjorda"! |
 |
| Varje sommar köper jag en blomma och sätter på Ulla-Carins grav. Det råkade bli just i dag. En liten rosa ros. |
.jpg) |
| Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022. Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen: "Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar, och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag. |
"Med stigande ålder och stelare leder tänker man oftare på att något av Nobelprisen borde gå till den som kom på Det långa skohornet."
-Göran Greider, författare och chefredaktör, på Facebook där han betitlas "offentlig person".
"Anne på Grönkulla" (Anne of Green Gables) av LM Montgomery, nu i ny svensk översättning, har jag precis börjat med, så den hör hemma i min egen lilla framtid.
"The Hate U Give" av Angie Thomas har legat på lut ett tag, den måste det nog bli härnäst. Många har berömt den.
Samma sak gäller "Ljuset vi inte ser" (All the Light You Cannot See) skriven av Anthony Doerr. Har också legat i hyllan och väntat länge, väldigt länge. Precis som "Ett litet liv" (A Little Life) av Hanya Yanagihara. Båda är onödigt tjocka, men de får dela tredjeplatsen här: en av dem måste jag sätta tänderna i när hösten kommer!
 |
| En trio som råkar bestå av fyra ... |
Copyright Klimakteriehäxan
Så det var med kommande blomning i åtanke som jag tryckte ner ett par lökar som börjat skjuta skott, en röd, en gul. De hamnade tillsammans med några petunior och violer i en kruka utomhus. Visst levde de, men inte såg de särskilt pigga ut, och av knoppar inte ett spår.
Alltså beslöt jag mig för att ända deras liv. Drar i de lätt gulnade och halvtorra bladen men – ...! Plantan gör till min förvåning motstånd! Upp kommer tre röda och två gula lökar, av hyfsad storlek. Rena miraklet!
Därmed konstaterar jag att jag skördat egna grönsaker utan att egentligen anstränga mig. Återstår att komma på hur de ska tillagas ... primörer ska ju hanteras försiktigt och med respekt för att inte mista sin fräschör.
Påminns om hur jag gjorde en liknande grej för åtskilliga år sedan. Då var det en potatis som fått groddar. Petade ner den i ett tomt hål i en kruka på balkongen, jag tänkte att lite grönt kommer det ju att bli, roligare än en svart jordfläck.
Grönt blev det förvisso. Och när jag ansåg att balkongsäsongen kommit till sin ände skulle jag förpassa potatisblasten till soporna. Även den gången stötte jag på motstånd. Upp kom ett helt kok med små fina färskpotatisar!
Så kan det gå till när man får lön för ingen möda alls.
Copyright Klimakteriehäxan
Flera fina väninnor har jag med namnet Ulla. Ett antal trevliga Göran ryms i min bekantskapkrets. Det gör ett par Ingalill också, några Staffan kan jag räkna in och definitivt ett antal Åsa.
Detta är en åldersbestämning så god som någon. Jag och mina kamrater som heter så där tillhör befolkningens äldre del. För under fjolåret fick inget enda nyfött barn i Sverige något av de där fem namnen, det visar siffror från Statistiska Centralbyrån. Det är trendigare med Noah och Alice ...
Passar på att sno en barndomshistoria från en av "mina" Ullor. Hon kommer gråtande hem till mamma från skolan och vill absolut inte längre heta just Ulla. För att det rimmar (ja ni vet ju på vad).
-Inget problem, du vänjer dej, sa mamma, jag heter ju Britta och det har gått bra!
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Mycket märklig skylt i Bryssel. De lokala myndigheterna riktar sig uppenbarligen inte till belgarna själva, eftersom budskapet inte skrivits på vare sig franska eller flamländska. Men kiss- och bajsnödiga besökare bör alltså hålla sig – om det regnar, av omtanke om vattenkvaliteten i floden Senne. Hur länge man måste knipa är dock dolt i dunkel. Och hur ska man tolka flugan? |
 |
| Aldrig har jag tänkt en enda tanke som förknippat landet Belgien med lejon. Har du? |
"2022 års Fridolf Rhudin-pris tilldelas Leif G.W. Persson, för att han som en predikare säger sanningar som folk vill höra och ur de sorgligaste spörsmål skapar intressanta TV program. Med knivskarpt intellekt och i Fridolf Rhudins anda med humor, värme och finess."
-Tänk att det delas ut ett pris till Fridolf Rhudins minne! Hur många kommer ihåg honom vid det här laget? Han var en populär komiker från Munkfors i Värmland, och det finns förvisso ett museum och ett "sällskap" som försöker få oss att inte tappa bort honom helt. Rhudin dog redan 1935, bara 39 år gammal. Jag minns hans monolog "Den ensamma hunden" som jag vet att mina föräldrar skrattade jättemycket åt, fast den var gammal redan då (från 1931). Men jag måste erkänna att släktskapet med GW har jag svårt att se, inte var väl Rhudin nån predikare? Och hur bekväm är GW med den titeln? Nä, en rätt så konstig historia tycker jag detta är. Citatet är den oavkortade prismotiveringen. Priset består av en kostym (!) och en Fridolf-statyett i trä. Hoppas kostymen fanns i GW:s storlek! Och att han blev glad!
Fortfarande lever begreppet, men nu är det mest fiffiga maskiner som står för skaparkraften. Resultatet blir hur som helst fint, ofta med skira blommönster – i forntiden avbildades gärna människor i det man knypplade.
När nu Dottern tog en sväng till Bryssel nyligen tänkte hon så rätt: kombinationen textilt handarbete och böcker är lika med bokmärke, och voilà! en perfekt liten present till Mor! Fast hon hittade inget med ett A så det fick bli ett B. B som i Bok, som i Bladvändare, som i Bra tänkt, som i Bergvall. Tack!
Den här nyöversättningen väckte min nyfikenhet, dels för att jag känner Eva Ström, dels för att den till och med fick en egen releasefest och dessutom fått särskilda recensioner, vilket mig veterligen inte översättningar brukar få. Det tydde hur som helst på att detta var något utöver en "vanlig" nyutgåva.
Flickan på bokomslaget är klädd i en klänning som knappt syns, men den sydde Eva speciellt för ändamålet (hon är en hejare inte bara på att skriva, utan också på att sy och sticka). Själva berättelsen minns jag ingenting av, så det blir som att läsa en helt ny bok för mig.
Nu gör jag som jag ibland brukar: jag läser efterordet först. I det berättar Eva Ström mycket om Maud Montgomerys egen historia och bakgrund, som ofta går att spåra i romanen. När den 11-åriga Anne i berättelsen avslöjar att hon saknar att kunna kalla någon för "mamma" är det alltså ett eko från författarens egen barndom.
Här finner jag också den där meningen, den som får mig att hejda mig ett aldrig så litet extra ögonblick i läsningen, så som Skriv-Robert vill att man ska för att den ska få etiketten Veckans mening.
Hennes första minne var att se sin mor i kistan.
Copyright Klimakteriehäxan
Det märks att vardagen smyger sig på allt fler. Barn ska till skolan, vuxna ska gå upp med väckarklocka och ta sig till jobbet. Sommarreorna ebbar ut. Höstmodet kryper in i skyltfönstren, svamp- och bärplockarutflykter lockar fortfarande dem som har lite tid över.
Elisa Matilda är en av dem som sparkar igång efter en tids semester. Det betyder att hon ställer fem nya fredagsfrågor, som åtminstone delvis går ut på att summera den sommar som varit (fast jag anser ju att den ännu inte tagit slut). Men det är klart, snart inne i september månad, det betyder ju att vi står på tröskeln till hösten.
.jpg)
Copyright Klimakteriehäxan
.jpg) |
| Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022. Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen: "Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar, och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag. Men sedan i går censurerad av Facebook. |
"Blodsbröder" (Sons of Fortune) av brittiske Jeffrey Archer. Han gör mig faktiskt aldrig besviken!
"Forever Young" var min SVT-kollega Johan Ripås debut. Bygger delvis på hans egen uppväxt. Jag ser fram mot att läsa mer av honom.
"Vid nattens ände" (Am anderen Ende der Nacht) av Jan-Philipp Sendker har jag redan bloggat om, här. Att den utspelar sig i dagens Kina är ett extra plus. Också mer krim-spännande än de andra två.
"Det handlar inte om att man snålar när man handlar utan att man istället är smart."
-Precis så tänker ju jag när jag går runt i mataffären! Varor som jag alltid vill ha hemma köper jag exempelvis gärna på extrapris, även om jag inte har tomt i hyllan. Och produkter med lång hållbarhet är det ju bara att stapla! Svenska Dagbladet uppmärksammar att lågprisbutikernas omsättning ökar i takt med att lågkonjunktur och prishöjningar nafsar kunderna i hälarna. Tidningen listar varor som gått upp mest i pris, kaffet leder med en ökning på 39 procent, medan purjolök gått ner med 19 procent och morötter blivit 2 procent billigare ...
Vet inte om ni håller med mig, men jag tycker inte att det precis dräller av bra tv-serier i tablån för närvarande. Man får lita på det enorma utbudet på alla streamingtjänster (vi har förvisso bara ett par av dem). Ändå kan det vara riktigt svårt att hitta "rätt". Med stor risk för att jag slår in ett helt gäng vidöppna dörrar kommer här en lista på tv-serier som jag är innerligt glad att jag inte missat! Och, för säkerhetens och tydlighetens skull, ingen är ny. Ändå är det upplagt för det som kallas "binge-watching", rena serieknarkandet helt enkelt!
"Escape at Dannemora": bygger på en sann historia om grova brottslingar och känns väldigt autentisk. Att flykten misslyckas står klart redan i den allra första scenen, men vägen dit är synnerligen sevärd och, konstigt nog, spännande! Viaplay.
"Ring min agent!": himla originellt med en fransk historia i teater/filmmiljö. Smart dessutom att varje avsnitt innehåller en "riktig" stjärna som spelar sig själv! Här finns både svärta och gott humör. Netflix.
"Badhotellet": lysande dansk blandning av feelgood, humor, romantik och Danmarks besvärliga läge under andra världskriget. TV4 Play.
.jpg) |
| Tomlin och Fonda |
"The Kominsky method": Michael Douglas och Alan Arkin är lysande som de två gamla kompisarna. Douglas är stjärnskådespelaren som på ålderns höst slagit om och och undervisar unga förhoppningsfulla talanger, medan Arkin brottas med sorg sedan han blivit änkling. Både tänkvärt och roligt. Netflix.
"Vita huset" består av 155 avsnitt och hör därmed till de längre serierna ... men så bra! Om den amerikanske presidenten (Martin Sheen) och hans närmaste krets, mängder av konflikter, konspirationer, mänskliga komplikationer. Man får inte slöa till om man vill hänga med! Känner folk som valt att se om alltihop och de har inte ångrat sig. Kanske ska även jag ...? Viaplay och HBO Max.
Känner du inte för en massa tv just nu kanske de här tipsen kan komma till pass när hösten definitivt är här? Dagarna går ju rätt fort! Och en sak vet man: varje dag kan vara sommarens sista, så det gäller att njuta nu.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Åktur i bilbanan med faster. Visst finns det skyltar längs vägen, men dem brydde sig inte Klas om ... |
 |
| "Sopa eller soppa" står det på väggen i Lill-Skansens kök. Det blir naturligtvis soppa, god soppa när Klas är kock! |
 |
| Klas klappade försiktigt på boaormen Snoddas i terrariet. Men huvud och svans fick man inte röra, det står klart och tydligt på skylten. |
.jpg) |
| Den kraschade jeepen intresserade Klas, men reg skylten var det mest jag som var road av. |
Man behöver inte vara buddhist eller fondförvaltare för att begripa att hösten kommer innebära ett visst mått av lidande.
Copyright Klimakteriehäxan
Det är Hannele som i sitt bokparadis nu sätter strålkastaren på de romantiska filmerna, de där som vi ser om och om igen utan att tröttna ... Skrev just i min kommentar på hennes blogg att jag konsekvent väljer bort de blodiga, grymma historierna om jag i förväg inser vad som väntar när filmen rullar igång.
Att "Pretty Woman" är en favorit i den romantiska genren, det är vi många som är överens om. Minns att Pernilla Wiberg bekänt att hon sett den hur många gånger som helst, det har även jag. Kan replikerna, minns bildväxlingarna, skrattar i förväg åt saker som jag vet ska komma!
Julia Roberts kan jag se i snart sagt vad som helst, älskar hennes oklassiska skönhet, tycker alltid att hon är jättebra – är väl i grunden så förtjust i henne att jag är direkt okritisk ... "Min bäste väns bröllop" hör hemma i den mysiga romantikgenren, liksom "Notting Hill" som dessutom har helt fenomenala birollsfigurer.
"Broarna i Madison County" av och med Clint Eastwood och Meryl Streep är romantik i medelåldern. Bygger på en bok av Robert James Waller som jag inte läst. Fantastisk åtminstone som film, borde kanske läsas?
"Midnight Cowboy" med Dustin Hoffman och Jon Voight är romantisk på ett helt annat vis, handlar om vänskap. Filmens musiktema är suveränt: "Everybody´s talking" (av och med svenskättade Harry Nilsson).
Ang Lees "Brokeback Mountain" handlar om kärlek med förhinder: två män, en förbjuden relation och en förkrossad hustru. Så berörande! Vilket jag inte väntade mig när jag började titta. Mina fördomar kom på skam.
"En officer och gentleman" med Richard Gere i huvudrollen har poppat upp igen, finns nu på SVT Play, sänds också i ettan i morgon kväll. Minns att jag såg den och njöt, fast det är förstås några år sedan – filmen kom 1982, så jag är osäker på om den håller.
Så om nu augusti byter skepnad och blir en kylslagen och regnig historia finns mycket värme att hämta hem till tv-soffan. Man kan kanske rent av gå på bio? Julia Roberts finns i (minst) en ny film: "Ticket to Paradise" med George Clooney. Låter lovande.
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Fantastiska Sarah Lancashire i huvudrollen i "Happy Valley". |
 |
| Dagens glada överraskning: klev ut på balkongen och mötte denna fina lilla blomma! Jag har sett den gröna bladslingan och undrat lite över dess urprung, men tänkt att någon fågel kanske tappat ett frö. Tror att det är ett exemplar av "blomman för dagen" för på kvällskvisten har de alla slagit ihop sig och skrumpnat. Kul ändå, om än fröjden var kort! Och blommor kan man som bekant ägna en hel del tid åt, så det kan också funka som helgtips. |
 |
| Under ekars djupar grönska ligger den inkrupen, den gamla stenkällaren. |
 |
| Skapligt badställe eller hur? Om än lite brant ner till vattnet. |
 |
| Och när man väl klivit i ville man inte gå upp igen ... |
 |
| Inte mycket vågor på vattnet förutom de vi gjorde själva. |
 |
| Gamla timrade hus, så vackra! Och en ask som växt lite som den vill. |
 |
| Den som klättrar upp på ett berg får lön för mödan. |
 |
| Sigge är en perfekt skärgårdshund som gärna åker båt. |
 |
| Hej då! |
Inlägg
Alla kommentarer
