Vildtovat

Det är många år sedan nu. Mamma var på Stockholms-besök och vi tog en promenad på strandpromenaden längs Årstaviken. Framme vid det som brukade kallas Street var det marknad. Vi nöp i något, klämde på något annat, vände på en pryl, lyfte prövande på ännu en grej.

Men vi köpte inget. Inte förrän vi kom till ståndet där ett par kvinnor sålde sitt textila hantverk. Det slutade med att vi gick hem med var sitt kuddfodral. De var sydda i linnetyg, knäpptes med fina knappar och hade ett infällt motivparti på framsidan, en kvadrat av tovad ull.

Mor min valde en segelbåt. Jag tog en med ett motiv som inte var alldeles självklart. Var det kanske en blomma? Eller en flygande fågel? Eller en glimt av solen som lekte i en vattenyta? Intensivt turkosblått var den dominerande färgen, jag tyckte om motivet vad det än "föreställde".

När åren gick hamnade min kudde på balkongen. Och där har den legat. Ingen har brytt sig, ingen har "sett" den. Så kom dagen för några veckor sedan när jag tog mig i kragen och röjde där ute. Bort med alltför stora och skrymmande krukor, halvdöda växter hamnade i soporna, dammsugaren slukade torra löv, vissna blommor och spindelväv som satt i hörnen.

Min kudde såg bara överbliven och trist ut, lite fläckig också, så jag tänkte langa hela skapelsen i textilåtervinningen. Fast något hejdade mig. Fram kom saxen. Jag klippte ut det tovade partiet, letade upp en påse Y3 ("tvättar kallt, ylle och allt", ni vet ...) och voilà! Fram kom färgerna! Jämnade till kanterna och satte in den tovade biten i ram. Upp på väggen kom den också. Mycket finare än den nånsin varit som kudde!

Inte mindes jag vem som sålde den, vem som hade tovat bilden. Men hör och häpna: i mammas kudde sitter etiketten kvar! Upphovspersonen heter Malin Ajnestål, textilkonstnär och filtmakare. Hon kallar sin verksamhet för Vildtovan, och till och med prislappen (275 kr, det var billigt!) sitter kvar på mammas båtkudde som ligger i en soffa i Barndomslandet.

Det tillför absolut något att veta vem som skapat de där konstverken man omger sig med, de må vara amatörprodukter, dyrköpta förälskelser eller enkla men snygga souvenirer från någon resa. Eller från en vandring längs Årstaviken, där man förvisso nästan dagligen så här års kan se en alldeles "riktig" segelbåt.

Copyright Klimakteriehäxan