Skyldig eller inte?

Jag har det inpräntat i mig sedan jag var riktigt liten: man ska inte låna pengar. Så det har jag inte gjort heller, inte förrän det handlade om att köpa en bostad – det gick ju inte utan att be banken om hjälp. Men det var lån under ordnade former, inte ens min pappa hade några invändningar.

Nu undrar jag hur det kan komma sig att jag på nätet uppenbarligen listas som en person som har konstant brist på pengar och som därför dagligen förväntas välkomna ett större antal erbjudanden om lån, "förmånliga lån", ibland en bestämd summa, ibland utan gränser (verkar det som i alla fall).

Min inkorg i datorns mailbox tar emot alltihop i en strid ström, jag tar bort så snart jag hinner. Det är förstås något med algoritmerna, de där företeelserna som jag alls inte förstår mig på. Wikipedias förklaring till ordet lyder "En algoritm är, inom matematiken och datavetenskapen, en ändlig uppsättning (mängd) otvetydiga instruktioner som efter exekvering löser ett problem." Blev jag klokare av det? Icke. 

Inte en enda gång har jag sökt på nätet för att skaffa ekonomisk förstärkning! Visst, jag vet att den som googlat exempelvis "bordsfläkt" kan räkna med hur många annonsmail som helst i vädringsbranschen. Men jag upprepar: har ALDRIG sökt information om tillgängliga lån.

Påminns om vår förre statsminister Göran Persson (S) som skrev en bok med titeln "Den som är satt i skuld är icke fri" (nej, jag har inte läst den, erbjöds att köpa den av socialdemokraterna i Almedalen det året den kom ut, men jag sa att jag tänkte vänta på filmen). Läge för en uppföljare: "Den som hittats av en algoritm blir aldrig fri". 

Så även om du som läser detta råkar vara snuskigt rik behöver du inte komma störtande till min undsättning med pekuniära medel. Kan du däremot tämja de vilda och obegripliga algoritmerna blir jag dig stort tack skyldig. Den sortens skuld kan jag hantera.

Copyright Klimakteriehäxan