Flera fina väninnor har jag med namnet Ulla. Ett antal trevliga Göran ryms i min bekantskapkrets. Det gör ett par Ingalill också, några Staffan kan jag räkna in och definitivt ett antal Åsa.
Detta är en åldersbestämning så god som någon. Jag och mina kamrater som heter så där tillhör befolkningens äldre del. För under fjolåret fick inget enda nyfött barn i Sverige något av de där fem namnen, det visar siffror från Statistiska Centralbyrån. Det är trendigare med Noah och Alice ...
Passar på att sno en barndomshistoria från en av "mina" Ullor. Hon kommer gråtande hem till mamma från skolan och vill absolut inte längre heta just Ulla. För att det rimmar (ja ni vet ju på vad).
-Inget problem, du vänjer dej, sa mamma, jag heter ju Britta och det har gått bra!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
En fyndig mamma till olyckliga Ulla. :) Inte så lätt alla gånger med det namn man har förärats. Själv var jag aldrig riktigt överens med mitt namn Karin, men har vant mig vid det här laget. Här kallar man mig Kårin, :)
SvaraRaderaHa en fin måndag!
Har heller aldrig älskat mitt förnamn. Men jag säger som du: man vänjer sig! Önskar förstås att även du får en fin dag och vecka!
Raderaen av alla dina ullor kollar bara hur det blir när jag bytt ut signatur och bild
SvaraRaderaJa men så trevligt! (fast badbilden jag tog på dig är i bättre skärpa)
Raderahittade inget annat i datorn just nu, ska leta upp något bättre.
RaderaBlev ju jättefint med min bild! Jag gillar den också skarpt!
RaderaHaha, som jag skrattar här mitt i natten innan jag ska gå och lägga mej..vilken underbar barndomshistoria om Ulla och mamma Britta, berättade den högt för min man, och vi fick båda ett gott skratt! Tack för det! ;-D
SvaraRaderaRoligt att kunna stå till tjänst med ett garv! Jag gillar den också (förstås ...)
Radera