Vet inte om ni insett faktum. Men knäckebrödets dag är över för i år. Den inföll den 19 februari, alltså igår.
Fast i mitt liv är nästan alla dagar knäckebrödsdagar och har alltid varit det.
Detta beror blott och bart på att knäckebröd är väldigt gott, fast jag vet att det är nyttigt också. I unga år åt jag Rågi, gärna en trave skivor med mjukost eller messmör på, gärna sittande i köket mitt i lördagsnatten med några kompisar när det var färdigdansat och bara sängen väntade. Men lite småsugen på något i matväg var man ju!
Annars var det nog Husmans som var vanligast, både före och efter Rågi-perioden. Dock hände det något för ganska precis tjugo år sedan. Jag bytte jobb, och på min nya arbetsplats blev man bjuden på enkel frukost: kaffe eller te och knäckebröd med ost eller kaviar. Då upptäckte jag Rågrut. Och det har blivit knäcket framför andra hos oss alltsedan dess.
Mitt möte med Rågrut sammanföll i tiden med att det ursvenska företaget Wasabröd, grundat 1919, blev en del av den italienska livsmedelskoncernen Barilla, den som framför allt förser oss med pasta. Fast knäckebrödet bakas fortfarande i Sverige, men också i Tyskland. Vårt "helsvenska" och "typiska" bröd är också en populär exportvara till många andra länder, där man förmodligen fullständigt struntar i att italienarna snott vår idé ...
I rättvisans namn så bakas gott knäckebröd även i andra länder, som i Norge och i Finland. Och jag är inte slaviskt beroende av Rågrut, så sent som bara för någon vecka sedan slog jag till och överraskade genom att komma hem med ett paket Husmans igen. Vem vet, det kan kanske bli Sportbröd också, endera dagen!
För att ytterligare visa att jag minsann har ett öppet sinne kan jag avslöja, att jag också älskar Kavli Flatbröd, Finn Crisp och Leksands brungräddade. Wasa delikatess med sesamfrön vågar jag rekommendera, och ibland blir det runda spisbröd från Pyramidbageriet. Dessutom finns havreknäcke, bröd med extra korn, med havssalt
–ja, det finns absolut minst ett knäckebröd för alla smaker.
Om du nu missade högtidsdagen i går kan du alltid ta skadan igen. Det finns ju drygt 300 dagar till i år, dagar som kan bli dina och knäckebrödets. Jag kan bara komma på en enda nackdel med det krispiga, knastriga, frasiga bakverket: man kan inte tugga det samtidigt som man lyssnar på musik eller bok i hörlurar, för då är allt man hör ljudet när tänderna jobbar och det är faktiskt störande ...
Copyright Klimakteriehäxan
Tavlan säljs för 35 000 kronor eller till
högstbjudande. Det är i akademisammanhang en struntsumma, men här vore det väl
använda pengar. 
Du läser hela min krönika på News 55, här. Då upptäcker du också en rad symboliska detaljer i Daniel Fyffes målning. News 55 är en gratis sajt på nätet som riktar sig specifikt till en något äldre läsekrets.
Det är förvisso ingen nyhet att Tage Danielsson var ett geni. Desto roligare då att upptäcka att ett av hans så gott som bortglömda verk fått rykande aktualitet, nästan trettio år efter att det mötte sin publik för första gången och tjugofem år efter Tages alltför tidiga död! Tyvärr är de flesta på rollistan också avlidna, men det här är ett utmärkt sätt att återse dem. Så här skriver jag om filmen på News 55, där du läser hela krönikan:
Vi har levt tillsammans väldigt länge vid det här laget. Benjamin var kanske trettio centimeter hög när han blev min. Jag köpte honom i en butik i Miami och han fick sin plats i mitt sovrum. Han trivdes –och jag med. Han växte, ordentligt, fick ständigt nya kvistar, de gröna bladen blev fler och fler.
Maträtten finns ändå fortfarande på olika restauranger, fast jag tror inte jag vågat mig på att beställa den av andra kockar. Inte tror jag att jag ska försöka laga den heller. Vill inte riskera att minnet solkas ner av torra skaldjur eller trist sås ... Glömmer heller aldrig vad vinet hette, jag som alltid brukar glömma så fort flaskan är tom! Det hette Piesporter Falkenberg, ett tyskt vitt vin från Moselregionen som nog var lite "inne" på den tiden.
Jo, jag har kikat lite på utbudet och hittat en hel del jag är sugen på. Margaret Atwoods uppföljare till "Tjänstekvinnans berättelse", till exempel. Men den skulle aldrig falla mig in att förboka, i den mån jag ska köpa någon bok är jag säker på att den finns kvar, även om jag då missar eventuell förstadags-rabatt. Fast som vanligt är ju min ambition att INTE handla ... det brukar gå sisådär.
Som så ofta börjar jag hos Selma Lagerlöf. Visst är hon numera en person som förknippas med kvinnliga livskamrater, men när man läser hennes memoarer finns han ju där: Studenten. Den mycket unga Selma blir jättekär men han ser henne aldrig, förlovar sig snart med en annan flicka och Selma, som inte ansågs söt och dessutom haltade när hon gick, fick försöka glömma honom. Man får hoppas att hon gjorde det så småningom. Memoarerna, som är i tre delar och kallas Mårbackasviten, är fantastisk läsning.
Brittiska Jojo Moyes skriver väldigt lättläst och man dras verkligen snabbt in i hennes romaner. Hon lämnade journalistkarriären och blev författare på heltid i början av 2000-talet. "Livet efter dig" (Me Before You) blev hennes stora genombrott 2012 och nu finns flera uppföljare att plocka upp för hennes stora fanklubb. Succéboken handlar om den handikappade Will som bestämt sig för att dö, men på vägen dit behöver en personlig assistent. Lou tar jobbet, kärlek uppstår –men Will står fast vid beslutet om att avsluta sitt liv. 
Inlägg
