I rakt nedstigande led ...

Ni vet hur det är: plötsligt minns man något som hände, ibland för väldigt länge sedan. Det här är en sån sak! 

Vi hade besök hemma av en avlägsen bekant. Mannen blev bjuden på lunch, mammas hemlagade, och var glad och tacksam för det. Gott tyckte han definitivt att det var.
I sådana lägen blir vi ju ett snäpp extra artiga lite till mans, eller hur?
Den här personen bestämde sig för att berömma det närvarande barnet, det vill säga mig, för att jag verkade så osedvanligt klok och begåvad (fattas bara). 

-Det har hon väl efter pappa? sa gästen som ville ligga bra till, antar att de hade affärer ihop, han ville säkert sälja något till vår butik.
-Ja se det har hon nog fått av mig, det där förståndet, sa pappa glatt och stolt.
-Alldeles säkert, sa mamma, för jag har mitt kvar. 

 Hon var rätt snabb i skallen, min mor. 

Copyright Klimakteriehäxan

Kulturvår

Vi jagar vårkänslor oavbrutet nu, verkar det som. Och vi gör det både en och en och i grupp! I den lilla grupp som brukar svara på Veckans kulturfråga från Enligt O (varför är vi inte fler?)  har vi denna gång i uppgift att besvara Vilka kulturella verk ger dig vårkänslor?

Då hamnar jag raskt hos Gustaf Fröding, som i "En litten låt ôm vårn" ger den perfekta bilden av hur man går hemma och förbereder sig, man planterar sticklingar och rent av trallar på en sång ... änderna lägger ägg, bina kommer flygande ... allt medan säden börjar sticka upp ur jorden och man riktar ett djupt känt tack till solen! Ett fenomenalt kompakt litet värmländskt vårpaket, helt enkelt.

Våren ska också besjungas med tonsatt dikt, det är ett krav varje Valborgsmässoafton åtminstone. För egen del gillar jag "Nu grönskar det i dalens famn" vars melodi är resultatet av en bearbetad bit av en kantat komponerad av Johann Sebastian Bach och texten skrevs av Evelyn Lindström 1933. Andra stämman sjöng jag i skolkören, jag kan den än!

Eftersom vitsippan för mig är en riktig höjdare så här års tycker jag också väldigt mycket om den vitsippsbacke som Prins Eugen målade 1895. Den är så på pricken, så mycket vår, så mycket vitsippor, så mycket vårkänsla!

Målarprinsens vitsippor finns på Waldemarsudde.

Copyright Klimakteriehäxan

Jo jag tänkte på en sak ...

 ... att det är fantastiskt bra att det är så modernt med skor som har tjocka vita sulor. För hur skulle jag annars kunna upptäcka alla svartklädda människor som trots att det är mörkt knallar över gatan lite var och hur som helst? Bilens strålkastare fångar upp de vita ränderna som rör sig mot marken. Tack och lov. Reflexer verkar däremot vara omodernt.

Det närmar sig ...

En vecka har gått sedan jag spanade in de första. Idag är de fler! Och de gör sig definitivt bättre mot en blå himmel!

Copyright Klimakteriehäxan

April, april!

Har genom åren då och då blivit praktfullt lurad av någon som haft koll på att dagens datum varit första april medan jag själv inte ägnat almanackan en tanke. I år minskar risken eftersom Skriv-Robert påpekat faktum och delat ut ämnet för veckans tisdagstrio: 

Lurendrejeri och skämt (Första april idag) ska det handla om!

"Fvonk" av Erlend Loe är, som allt denne norske författare skriver, en riktigt rolig historia även om det kanske tar en stund innan man kommer in i den. Men när man väl gjort det ... i mitt ansikte spred sig i alla fall ett brett leende! Läsaren möter den på makt så trötte (lite förklädde) Jens Stoltenberg, bara en sån sak ... Erna Solberg är också lätt igenkännlig ... och därmed är man på plats mitt i Oslos politiska elit ...

"Tant Mittiprick" (Mrs Piggle-Wiggle)  av Betty MacDonald har jag skrivit om förr, en favorit från när jag själv var barn. Hon är kvinnan som vet hur man ska få in en jobbig unge på den rätta vägen via knep som moderna barnpsykologer möjligen inte direkt rekommenderar, men roligt är det, kanske inte att vara ungen som "behandlas" men att läsa om det, absolut!

"Kapten Aragãos bravader" (A completa verdade sobre as discutidas aventuras do comandante Vasco Moscoso de Aragão, capitao de longo curso)  skrev brasilianske Jorge Amado 1961. Det handlar om den märklige sjömannen som gått i land – är han en hjälte eller en bluff? Han vinner hur som helst allas beundran med sina fantastiska berättelser från de sju haven. Hejdlösa skrönor! Och originaltiteln borde inneha någon sorts längdrekord eller vad tror ni?

Copyright Klimakteriehäxan