torsdag, april 10, 2025

Vem vill vara skäggiga damen?

Hur är det möjligt? Hur F-N är det möjligt?
Det fanns där inte i går kväll. Inte ett spår av det, bara timmar tidigare!
Och nu! Minst två millimeter långt, svart mot den vita huden! SVART! 

Hon siktade noga med pincetten. Nöp till. Fick inte tag. Försökte igen. Tredje gången gillt. Det förhatliga skäggstrået hade förflyttats från hennes haka till handfatet, där det spolades ner på direkten.

Catfish. Usch.
”Hon” är jag.
Att ett litet skäggstrå kan orsaka så mycket förtret. Ilska rent av. Men vem vill bli Skäggiga Damen? Inte jag i alla fall! Ser en kvinna på bussen med centimeterlånga vita stela strån runt munnen och ryser. Tänker på bilder jag sett av en ful fisk, catfish, som har långa liknande saker hängande på hakan ... 

Jag vet alldeles bestämt att jag inte är ensam i den här kampen, fajten mot oönskad hårbeklädnad, som, när den breder ut sig i ansiktet, får vem som helst att se ovårdad och ganska oaptitlig ut. Ibland blir ämnet avhandlat i någon damtidning. Då är den stora frågan: noppa eller inte? Följt av: raka eller inte? Ibland syns en reklamkampanj som utlovar mirakel, men sådana är som bekant ganska ovanliga. 

Den allra största frågan anser jag är: Hur är det möjligt att man inte kommit på ett sätt att avskaffa en kvinnas oönskade skäggstrån på ett effektivt och smidigt sätt? Visst, det lär finnas någon lasermetod som funkar. Med ett förbehåll: biter bara på riktigt mörka, läs svarta, strån. De flesta jag hittar på min haka är ljusa, bara enstaka är svarta. Ändå har människan lärt sig att byta ut kroppens vitalaste organ när de krånglar, uppfunnit bilar som kör sig själva, skapat hubotar som man kan umgås som vän med. Hur kan några små skäggstrån gå obesegrade ur varje strid? Var håller vetenskapsmännen hus egentligen? Har de helt missat behovet av forskning på den här punkten? 

Föga hjälper det att hata, i alla sammanhang. Men i det här fallet är det den enda berättigade känslan. Om den hjälper? Inte ett skvatt, naturligtvis. Tänker jag och lutar mig än en gång mot badrumsspegeln med pincetten i högsta hugg.

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

  1. tant Hannele12:40 em

    Det där är mansgöra; äldste sonen gör det med sin fru ibland, en gång gjorde han det på sin mamma med 💙 Finns wax strips att köpa... nånstans, fick av dottern

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vaxning funkar men bara temporärt. Gäller all kroppsbehåring!

      Radera
    2. Hannele12:11 fm

      ingen vaxning, som tejp som drar hårstråna

      Radera
    3. Men heter det wax strips lär det väl finnas vax på dem???

      Radera
    4. Hannele10:45 fm

      eller Karlsons klister

      Radera
    5. ... som "alla använder utom jag för jag är en åsna" ...

      Radera
  2. Igår var jag hos frissan och hon har tagit sig för att rycka bort halva mina ögonbryn - utan att jag bett om det!? Men jag är så tacksam, nu slipper jag pilla med det själv...
    KRAM-Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Akta dig så hon inte tar för mycket för just när det gäller ögonbryn kan de faktiskt "dödas" - det har en hel del kvinnor upptäckt efter att ha plockat dem hårt med start i tidig ålder.

      Radera
  3. Hahaha! Du är så brutalt öppen och ärlig. Uppskattas stort! Ja, min skäggväxt håller sig konstigt nog till mungiporna, och då för det mesta med svarta hårstrån som är mindre än en centimeter lång. Nog så störande såklart.
    Däremot har jag tappat mina ögonbryn. Får väl måla dit nya då;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget i mina mungipor det räcker så bra med hakan ...
      Ärlig, ja visst - men jag vet ju att jag är långt ifrån ensam i denna kamp som inte har nån mänsklig segrare!
      Har kompis som tatuerat ögonbryn, jättesnyggt (har tappat allt hår p g a sjukdomen alopecia). Det kanske vore något? (kan kolla var hon fick det gjort!)

      Radera
  4. LillaSyster7:34 em

    Aj, aj aj det gjorde säkert ont - men du kanske var så ilsk att du inget kände. Hoppas att det inte kommer tillbaka nu. Ha en bra kväll=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo då, de kommer tillbaka, lika säkert som amen i kyrkan.
      Det gör inte särskilt ont faktiskt. Inte om man jämför med den enda gång i livet jag fick benen vaxade. Att jag inte klippte till den kvinnan med all styrka jag kunde uppamma är jag fortfarande förvånad (och lite stolt) över. Det kändes som att benen brunnit upp, tror jag. Kommer aldrig att göra om det!

      Radera
  5. Jag har fyra morrhår, inte lika långa som kattens, som jag klipper med en liten sax när andan faller på. Två raka i vänster mungipa, ett krökt (lockigt?) i höger och ett som krullar sig på hakan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara fyra låter hanterligt! Du har tur om de inte blir fler!

      Radera

 
StatCounter - Free Web Tracker and Counter