Efterlängtat: besök bland sipporna. |
Både blå och vita! |
På plats i liten Aalto-vas. Mycket finare blir det inte! |
Efterlängtat: besök bland sipporna. |
Både blå och vita! |
På plats i liten Aalto-vas. Mycket finare blir det inte! |
Men hör ni, nu är det väl ändå extremt nära vår!!! Valborg väljer kläder till morgondagens kalas, Maj ser över sitt lager av sprickfärdiga knoppar och gör listor på picknickmat ... Framtiden, den ljusnande, är nära!
Fast ännu närmare är det till Elisa Matilda och hennes fem fredagsfrågor, denna gång på temat favoriter. Vi är rörande överens hon och jag om att dagarna bara rusar fram. Visst tar vi oss tid att svara hur som helst!
Nog är det märkligt. Människan tycks kunna anpassa sig till allt.
Nyss var vi alla uppfyllda av Ukrainas blodiga öde. Rapporterna från kriget dominerade alla medier, varenda människa pratade om det, fällde några tårar faktiskt, vi sörjde, förfasade oss och skickade en slant till en hjälporganisation för att i någon mån lindra det dåliga samvetet. Idag verkar kriget vara en normal del av vår vardag. /.../
Att glömma är alltför lätt. Vår glömska är Putins vän. Ska vi verkligen låta det ske, igen och igen? Måste vi inte, i vår vardag, fortsätta tänka på – och protestera mot – det smutsiga kriget ryssarna för i Ukraina? Jo det måste vi! ./.
Du läser hela min text om hur vardagen kommit åter på News 55, klicka här. Öppen för gratis läsning första dygnet innan den bara kan ses av prenumeranter.
Copyright Klimakteriehäxan
Originalet. Rätt likt va? |
Gubben är förstås ett konstverk, gjort av Mihály Kolodko. Han är skolad i att skapa klassiskt monumentala statyer och kommer ursprungligen från Ukraina, men han flyttade till Ungerns huvudstad Budapest för några år sedan.
Alfred Nobel är inte den enda "kändis" han har avbildat i miniformat. De små statyerna, oftast gjutna i brons, dyker plötsligt upp här och där, var än han befinner sig, och graffitikonstnären Banksy är en stor inspiration.Statyn av Alfred Nobel tog en och en halv månad att göra, vilket enligt Kolodko är ganska snabbt. Den kom på plats för ett par år sedan, men den är svårupptäckt både på grund av sin storlek och den undanskymda placeringen. Jag kan väl inte påstå att farbror Nobel är värd någon jätteomväg precis, men det var kul att springa på honom!
Copyright Klimakteriehäxan
1. Före jobbet: Gymnasiestudier
2. Efter examen: Roliga fester (för att fira vita mössan)
3. Före badsäsongen: Rakning (av benen)
4. Efter påsk: Godisstopp
5. Före resa: Pass, piller och piljetter (enligt Lasse Åberg, och
så packning förstås, trist dock att som jag sakna pass)
6. Efter resa: Rensning av bilder i mobilen
7. Före fest: Nödvändig pimpning (av både mig själv och hemmet, det senare om kalaset betyder att vi bjudit hem gäster)
8. Efter fest: Gruvligt mycket disk
9. Före insomnandet: Koll
på mobilen
10. Efter tv-kväll: Natti natti!
11. Före val av film: IMDb (Internet Movie Database, där man kan kolla rollista, omdömen, priser etc)
12. Efter SELFIES: Boken
”Selfies” av Jussi Adler Olsen, kanske. Eller en annan bok, annat tidsfördriv?
Jo, något kommer förstås efter SELFIES också. Men detta blev åtminstone tills vidare den sista, nu räcker inte mina idéer längre! Om någon vill ta över är det fritt fram, både med grundtanke och "loggaklump" om så skulle vara.
Stort tack till alla er som så troget bjudit på era SELFIES. Det har varit ett sant nöje att ta del av era inlägg. Tack också för att ni varit såna härliga påhejare, utan det hade nog den här serien ebbat ut betydligt tidigare. Allt började ju faktiskt med vad jag trodde var en enda liten post ...
I förra veckan deltog Mrs Calloway, Primrose, ViltogVakkert, Kina, Femfemman, Monica, Gunnel, Gerd, Kicki, Ingrid, Paula, Ditte, BP, Susjos, Lillasyster, Anna i Portugal, Anki, Hoppas ni rundar av på bästa sätt! Och vi kan väl fortsätta klick-hälsa på hos varandra!
Copyright Klimakteriehäxan
Samtidigt skyltar vår huvudstad just nu med en av sina verkligt stora turistattraktioner: de blommande japanska körsbärsträden i Kungsgården. Packat under det rosa "taket" som vanligt. Undrar hur många bilder som tas av de här blommorna? Mina blir dock, det tvingas jag konstatera, tämligen likadana år efter år, så egentligen är de inte mycket att skylta med. Fast här är de ändå. Om bara ett par dagar tar Kungsan ner skylten, så att säga ...
Ett annat sätt att skylta med att nya tider nalkas ... Balkonglivet startar! |
Ofta vägrade han att prata med henne dagar i sträck, utan anledning.
Copyright Klimakteriehäxan
Njaej, etiketten "sommarbok" har jag nog inte satt på sådant jag känner lust till (om man med sommarbok menar att den ska vara årstidsrelaterad alltså).
Däremot vet jag att jag snart vill läsa "Från någon som vill dig illa", Karin Alfredssons senaste. Fast jag borde kanske läsa hennes förra, "En rysk gentleman" dessförinnan. Hon är så produktiv att jag inte hinner med! Men i sommar kanske? Alltså sommarböcker!
Copyright Klimakteriehäxan
LATMAT
-Det är de rätterna som dyker upp på tallriken när kökströttheten slår till och man ändå inte vill eller kan gå på krogen. Det kan vara hel- eller halvfabrikat, men det kan också bli yoghurt med flingor. Inte att förakta, förvisso, men inget som gör kocken berömd ... eller utsliten heller, för den delen.
En klassiker! |
"Tre män i en båt" (Three Men in a Boat) skrev Jerome K Jerome och tänkte sig från början någon sorts reseguide, men i stället blev det en humoristisk roman, också den från 1800-talet. Det vore förvisso roligt att ta sig längs Themsen med den trion som resesällskap! Men man kan som bekant resa genom att läsa också.
"De tre från Haparanda" utspelar sig under första världskriget och blev en rejäl framgång för Jan Olof "Jolo" Olsson, till vardags journalist på Dagens Nyheter men så småningom uppburen författare. Mina minnen av boken är dimmiga, tror att den märkligt nog också var rolig bitvis. Borde nog läsas om.
Copyright Klimakteriehäxan
1. Varje morgon: Kaffebryggning
2. Konstverk jag inte glömmer: Grass Root Square (i Oslo, missa
det inte! Läs om det här.)
3. Favorit på kakfatet: Eclair
4. Färdigmat: Risgrynsgröt
5. Älsklingslåt: "Tapestry" (finns på LP:n med samma namn, med den oförlikneliga Carole King)
6. Spel: Yatzy
7. Så känner jag mig: Yngre (än jag är alltså, har väl lite svårt med självbilden tror jag)
8. Beundrar: Egenföretagare (ett modigt och uthålligt folkslag ...)
9. Bokfavorit: "En blomma i Afrikas öken" (av Waris Dirie, vilket människoöde!)
10. Vårtecken: Narciss (det verkar dröja än ett tag)
11. Sport jag gillar: Simning (både för egen del och för Sarah Sjöströms!)
12. Färg som piggar upp: Gult (fast nästan aldrig på mina kläder)
Förra veckan blev man bjuden på en SELFIE av följande bloggare: Kina, Mrs Calloway, Kicki, Lillasyster, Primrose, Femfemman, Gunnel, Gerd, Ingrid, Ditte, Paula, BP, Susjos,
Visst är det meningen att vi ska få veta lite mer om varandra, och det får vi definitivt gång på gång, men som Femfemman påpekar kan man utveckla sin självinsikt också: "Kul att hitta sig själv genom tokiga ... men sanna ... tankar." Så säkerligen även denna vecka! Lycka till!
Copyright Klimakteriehäxan
Sedan undrade de vart Guldbron, den berömda, tagit vägen. Bara att peka och beklaga att någon guldfärg aldrig synts på detta monster, importerat från Kina över alla hav. Och fruktansvärt tråkigt, sterilt och otrivsamt att promenera på.
Det är någon sorts oskriven regel som gör att gatubilden i en stad som vår är en sorts perpetuum mobile. Så snart en liten gata är asfalterad och klar bryts nästa kvarter upp, plats för mer rör eller elledningar eller vad det kan vara. Och en nyss stolt bro stängs plötsligt av, för den kräver reparation trots att den inte alls är gammal. Körfält proppas igen, köerna växer, irritationen också.
Snabb tvärbromsning i nästa gathörn, för där är både trottaren och cykelbanan blockerade av pågående arbete så att både cyklister och gångtrafikanter dödsföraktande kastar sig ut bland bilar och bussar. Rester av ett halvrivet hus har travats upp i nästa kvarter. Så där håller det på, mitt i city och runt om. Hela tiden.
Ändå kan man konstatera att våra makthavare verkar ganska nöjda, även om Stockholm Skyline inte riktigt kommer ikapp Manhattans. Men Stadshuset, Globen/Avicii arena och Katarinahissen hör till det som man valt att lyfta fram när det gjorts skyltar till fönstren där kommunens Vuxenutbildningscentrum håller till. Snygga skyltar, förvisso! Jag skulle dock vara betydligt stoltare över min stad om den någon gång åtminstone kunde komma i närheten av att vara färdig. Fast jag inser: det kommer inte att ske. Modernisering blir aldrig omodernt.
Visst vore det kul att veta hur Carl Michael Bellmans Epistel nummer 33 skulle ha låtit i en uppdaterad version? Den som heter "Stolta stad". Originalversionen innehåller inte ett enda ord om pågående reparationsarbete som hindrar folk från att förflytta sig från A till B.
Man kan påskskylta med korsstygnstuppar också. |
Ursäkta mig – får jag fråga en sak ... är det bäst för mänskligheten att man skaffar barn?
Copyright Klimakteriehäxan
En som definitivt inte håller på traditionerna, det är min novemberkaktus som just börjat blomma. Flera knoppar väntar på sin tur. Den vilsna växten ser ut att trivas i krukan som Lisa Larson designat (och som jag störtgillar).
Jag har inhämtat en hel del fakta i det här ämnet genom Emma Hilborn, som forskar om bantning vid Lunds universitet. Hon ägnar sig åt viktminskningens historia och dess olika yttringar, framför allt i (dam)tidningsvärlden som varit starkt bidragande till att bantandet i modern tid kommit att bli en grej mest för kvinnor. Nu har jag lyssnat till henne när hon föreläste om detta i Senioruniversitetets regi.
Att alltihop började med engelsmannen William Banting (1797-1878), det har vi ju hört förut. Men inte visste jag att han började tänka på hur man minskar kroppsvolymen på grund av att han själv blivit så bred om baken att han riskerade att fastna i den djupa läderfåtöljen på herrklubben i London! Banting var bara 165 cm lång men vägde över 90 kilo. Han var inte ensam om problemet.
Några medicinska grundkunskaper besatt den lille tjocke mannen inte, han var i själva verket begravningsentreprenör, men han fann till sist en läkare som tog hans problem på allvar och gav honom tips om ett ändrat kosthåll. Det tog skruv, Banting gick ner över 20 kilo och var så nöjd med resultatet att han skrev om sina erfarenheter i boken "Letter on Corpulence Addressed to the Public" som fick stor spridning och översattes till flera språk – och voilà! bantningskuren var skapad!
Men det har hänt en del med menyerna som styr bantandet sedan mitten på 1800-talet, när Mr Banting blev av med sina överflödskilon. Det vore faktiskt spännande att kolla hur resultatet skulle bli om någon i dag tog hans matsedel och följde den slaviskt! En del av råden lever förstås kvar. Fast mest slående är mängden tillåten alkohol, fast öl och portvin fick han avstå från. Kolla här dagens huvudmåltid, middagen:
Mer handfasta mattips för Mr Bantings efterföljare: Om man är sugen på en kopp te på eftermiddagen kan det passar med en eller ett par skorpor eller en rostad brödskiva som tilltugg. Fast om de känns onödigt torra kan de fuktas i en matsked sprit.Kvällsmaten föreslås bestå av drygt 100 gram kött eller fisk med mer bordeaux-vin, ett eller två glas är en lämplig mängd ...
Om en sängfösare önskas: ta ett glas grogg (gin, whisky eller konjak utan socker) alternativt två glas bordeaux-vin eller sherry.
Av detta blir slutsatsen uppenbar. Detta var ett kosthåll tänkt för män som gillade mat och dryck och som hade råd att hoppa över den billigare mjölmaten och potatisen som höll enklare folk vid liv. Att äta gott var något som främst angick män understryks också i konsten. Kvinnor avbildas i köket, medan män skildras vid bordet där de äter, långt från spis och disk.
Idag är vårt förhållande till kroppsvikten en hälsofråga, en viktig sådan i dubbel bemärkelse. Den som fastnar i kaloriräknande och envis träning riskerar att bli sjuk, precis som den som stoppar i sig mat i mängder som skulle kunna räcka till en hel familj.
Samtidigt förtjänar det ju att konstateras, att varningarna för kolhydrater lever liksom de för alltför feta råvaror. Dessutom är det ett välkänt faktum att varje måltid bör innehålla någon sorts grönsak, så långt är vi överens.
William Banting skulle likväl inte känna igen viktväktarmenyerna från 2000-talet, så mycket är säkert. Men hans efternamn är för evigt förknippat med kampen mot de där kilona som inte alls motsvarar någon trivselvikt, utan faktiskt kan vara i vägen och en klar hälsorisk. Fast Banting själv dog av en helt annan orsak: lunginflammation.
Copyright Klimakteriehäxan
Annika Thors fyra böcker om de judiska flickorna Nelli och Steffi som flyr från Wien utan sina föräldrar och hamnar i den svenska skärgården kallas ungdomsromaner men är jättebra läsning också för vuxna. "En ö i havet" heter den första, "Näckrosdammen", "Havets djup" och "Öppet hav" ger resten av historien. Mycket berörande!
Cecilia Hagen, Expressens outtröttliga krönikör och hängiven anglofil, har skrivit en rad böcker som är lite olika lyckade. Men riktigt bra tycker jag att "De osannolika systrarna Mitford" är, en välresearchad och sann berättelse om några flickor i England, födda på tidigt 1900-tal. De gjorde olika karriärer inte minst inom politiken. Damerna är kanske inte direkt älskansvärda, men intressanta hur som helst! En vidhöll exempelvis livet ut att Adolf Hitler var en trevlig karl ...
Men jag tänkte också välja en alldeles egen kulturell syster, en som jag verkligen skulle tycka vore roligt att kunna prata med om allting, eftersom ingen som hon kan sätta fingret på ömma punkter och få en att tänka till ett extra varv. Min kulturella lillasyster föddes 1964 i Argentina av den fenomenale tecknaren och samhälls/samtidskritikern Quino.
Hon heter Mafalda och är smartare än i princip alla i sin omvärld. Tyvärr blev hon bara nio år, men i böckernas och läsarnas värld har hon evigt liv. Om jag berättar att i min bokhylla står den kompletta serien Mafalda-album både på svenska och spanska och att jag dessutom har någon extra bok förstår ni att min kärlek till denna flicka är både djup och äkta. Kära lilla syster!
Låt mig slänga in en LP-skiva som för mig handlar om systerskap av bästa sort: "Jösses flickor - Befrielsen är nära" från 1975. Jag var helt hög när jag gick ut på gatan efter att ha sett Stockholms Stadsteaters föreställning då, på 70-talet. En modern version sattes upp för några år sedan, men det var en blek variant. Fast låtarna lever!
Copyright Klimakteriehäxan
"Pippi Långstrump" avporträtteras med sin häst Lilla Gubben, man ser förstås också apan Herr Nilsson. Ingrid Nyman har tecknat.
"Barnen från Frostmofjället" har geten Gullspira att ty sig till på sin iskalla vandring över fjället. Laura Fitinghoff skrev denna barnrysare. Det klassiska omslaget är ritat av Vicken von Post.
Och vad vore gubben Pettson utan sin katt? I "På äventyr med Pettson och Findus", som både ritats och skrivits av Sven Nordqvist, bjuds vi på många härliga historier och lika många glada skratt.
1. Min utsikt hemifrån: Årstavikens vatten (är tacksam för det!)
2. Älskad LP: ”När dimman lättar” (underbara låtar med Bernt Staf, från 1971)
3. Husmanskost: Raggmunk (men den ska vara tunn, riktigt tunn! och det är inte enkelt att åstadkomma, eller få på krogen för den delen)
4. Stilikon: Katja of Sweden (hennes suveräna snitt och mönster håller än, jag hyllar henne gärna)
5. Tidigt eller sent: Nattuggla (släcker sent, sover gärna länge på morgonen)
6. Smycke: Armband (har många fast jag glömmer ofta använda dem)
7. Favoritgodis: Dajm (här är konkurrensen hård)
8. Aldrig på min tallrik: Mannagrynsgröt (allt med mannagryn är hemsk mat!)
9. Där har jag faktiskt varit: Tegucigalpa (huvudstad i Honduras, dock inget resmål jag kan rekommendera)
10. Konstnär: Ardy Strüwer (både rolig och skicklig)
11. Hörvärt: Radioföljetong (nästan alltid)
12. Efterrätt: Gino (frukt gratinerad med vit choklad, äts med vaniljglass – en ljuvlig överlevare från sena 80-talet)
Förra veckan kunde man hitta en SELFIE hos: ViltogVakkert, Kicki, Gerd, Monica, Ditte, BP, Susjos, Paula, Femfemman, Anki, Gunnel, Mrs Calloway, Lillasyster, Ingrid, En rosa fluga. Nu säger jag bara "På´n igen!"
Copyright Klimakteriehäxan
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...