App för en SKYLTSÖNDAG

Numera finns det en "app" för allting.
Små behändiga genvägar i mobilen till än det ena, än det andra.
Men det finns bevisligen stora också.
Har jag måhända hittat en av de största? På Rosenlundsgatan i Stockholm, denna söndag - en SKYLTSÖNDAG så god som någon!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema TRÄDGÅRD

För somliga är trädgård en njutning.
För andra ett rent nöje.
Hur man än ser på saken så kräver trädgården sin man eller, som väldigt ofta är fallet, sin kvinna.

Det ligger nämligen en himla massa jobb bakom de ljuvligt prunkande trädgårdar som vi, som i bästa fall kan vara balkongodlare, kan beundra och i någon mån avundas. I någon mån, alltså, beroende på hur kul vi tycker det är att gräva, gödsla, rensa, beskära, vattna ... Själv har jag alltid föredragit att bara titta. Först på senare år har det hänt att jag frivilligt krökt rygg invid en rabatt och gjort en insats, om än liten.

Oavsett vad man tycker om arbetet bland fruktträd, lökväxter, ettåriga plantor och perenner, så behövs det en hel del utensilier.
Som de på min bild som är tänkt att illustrera denna veckas tisdagstema TRÄDGÅRD. Prylarna tillhör en väninna, hängiven koloniträdgårdsodlare. Hon får dessutom riklig lön för nedlagt jobb: få kolonistugor omges sommar efter sommar av så vacker växtlighet som hennes.
Men utan de där hjälpmedlen och vatten vore det hopplöst!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans fönster är OMBYGGT

 ... eller åtminstone i största behov av ombyggnad ... fast visst ser det ut som om man har inlett arbetet? Något måste ha kommit i vägen, för det är rätt mycket jobb kvar ...

Jag fick åka ända till Hallstavik för att hitta Veckans fönster med tema OMBYGGT denna gång. Märkligt många hus i den bygden ser övergivna och eländiga ut - detta mitt i vad som förmodligen ska betraktas som ortens centrum.

Och trots det usla skicket är det ju något med förfall som gör att det alltid funkar i bild. Klen tröst, kanske, men ändå!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om midsommarmaten

"Ingen annanstans i världen anser man att kryddat brännvin, dill, socker, ättika, fet fisk, hårt bröd och lagrad ost bildar en harmonisk helhet och kulinarisk fullträff."

-Lotta Lundgren, känd från "Historieätarna", skriver om midsommarhelgens meny i senaste numret av tidningen Fokus.

Midsommarblomster

Vem har sagt att amaryllis är en julblomma?
Den är ju ett midsommarblomster!
Beviset har ni här på bild: min balkongkruka med en underbar amaryllis, två stänglar med fyra nyss utslagna klockor var. Den samsas utmärkt med petunia, lobelia (fast den syns knappt ...) och karpaterklocka.

Den där löken hade helt enkelt blivit bortglömd i en vrå, i sin pappkartong, där den hamnade efter jul.
Så råkade jag se att en liten liten bladtunga stack upp och tänkte att hoppsan, där händer något. Sedan lyckades jag glömma den igen. När min blick föll på den där lådan nästa gång hade den lilla tungan börjat gulna och såg ledsen ut på det hela taget.

Äntligen skred jag till verket, jag hade ju ett "hål" i den där krukan. Knölade ner löken och höll tummarna, fast innerst inne trodde jag nog inte på projektet.
Men sedan gick det snabbt! Upp kom knopparna, upp kom bladen – och miraklet var ett faktum i går när de röda klockorna slog ut på riktigt!

Så nu önskar jag er en riktigt trevlig midsommar, med den midsommarblomstrande amaryllisens hjälp!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema ORÖRLIG

Vad tänker man på när man tänker på skor?
Jo de ska vara sköna, tåliga, snälla mot fötterna och väldigt gärna dessutom snygga. Men allra viktigast att de är bra att röra sig i. För orörlig är de flesta rätt ängsliga för att bli – inte sant?

Alltså är skon på bilden allt en sko inte ska vara. Ja, möjligen är den lite snygg, på sitt eget vis. Den står på ett torg i Vällingby i västra Stockholm och storleken är rejäl, ungefär som en liten bil. Men den här dojan har en egenskap, tycker jag, som de flesta andra fotbeklädnader saknar: den är rolig! Och det ska inte föraktas av en äkta skovän (som jag brukar kalla mig).

Konstverket heter "Steg" och upphovskvinnan Berit Lindfeldt. Tanken lär vara att man ska följa skon och kliva in bland butikerna i Vällingby Centrum, dit tån pekar. Osäkert om det fungerar, men skulpturen borde åtminstone locka några barn att klättra, klänga och kana på det blanka "ovanlädret".

I dag är det tisdag och med andra ord dags för ett nytt TISDAGSTEMA och nyckelordet är ORÖRLIG.
För den som vill handla nytt till fötterna i rådande reatider finns det säkert bekvämare varianter även i Vällingby ...

Copyright Klimakteriehäxan

Svårsålt? (det är ju SKYLTSÖNDAG)

Kanske är det vanligare än jag anar. Men säkert finns det en och annan som under promenaden drabbas av ett omedelbart och oemotståndligt sug efter lakrits, även om det inte gäller just mig. Varför skulle annars någon bemöda sig om att ställa upp ett litet ensamt stånd en alldeles vanlig söndag för att sälja lakrits och ingenting annat än lakrits?

När jag först passerade vagnen fullastad med godis stod en flicka där, redo för försäljning. Hon hade visserligen inga kunder just då, men kanske var de bara några meter bort? Jag knatade vidare. Det var skönt i solen men aningen kylslaget i skuggan. Folk hade ytterst varierande klädsel, från shorts och linne till täckjacka med pälskantad kapuschong. Enstaka pessimister bar paraply.

Men det var pessimisterna som fick rätt. Plötsligt blev himlen svart, det åskade, regnet vräkte ner, blandat med hagelkorn som var sisådär 5 mm i diameter. Ruggigt! Länge tog jag skydd under ett stort träd, men till slut räckte inte bladen i kronan till. Jag blev lika blöt som alla andra.
Bara att ta skeden i vacker hand och knalla hemåt i blötan, med skutt över de bredaste rännilarna och en sväng runt de största pölarna.

På håll konstaterade jag att lakritsvagnen stod kvar, fast nu täckt av plast.
Usch, hann jag tänka, om hallonstängerna och de med kolasmak blivit blöta är de säkert bortom all räddning.
Klart svårsålt.
Försäljerskan såg jag inte till, men människor tål ju trots allt en hel del vatten.
Fast nej, den här flickan ville inte utsätta sig för vädrets nyckfulla makter.

För när jag gick förbi såg jag att lakritsvagnen faktiskt hade två ben som stack ut under plasten. Tjejen hade flytt in under skydd, säkert omgiven av tung lakritsdoft. Vilket fick mig att fnissa och lyfta kameran – fort, så att inte den också skulle bli vattenskadad.
Och därmed sällar jag mig än en gång till bloggkompisen Pumitas SKYLTSÖNDAG.
Nu har det hur som helst slutat regna.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans fönster: UPPÅT

Man ska alltid se uppåt när man ute och går.

Det är en lärdom som vilar på flera bottnar: den som stirrar i backen håller inte balanssinnet i trim.

Fast ännu tydligare och möjligen också ännu viktigare, det är att om blicken vilar bara på saker i ögonhöjd eller, ännu värre, på skorna går vi miste om så otroligt många intryck!

Ändå händer det inte så sällan att jag plötsligt förtjust utbrister att "den där har väl kommit dit nyss, den har jag aldrig förut sett" – och det kan gälla stora saker, hus, jätteskyltar, statyer ...

I nio fall av tio säger då mitt luttrade sällskap att den upptäckt jag just gjort hade kunnat göras långt tidigare, för tio år sedan, för sex månader sedan. Men äntligen har jag alltså tittat uppåt.

Så när Susanne vill att vi tittar uppåt i Veckans fönster återvände jag till min bildskörd från Berlin i höstas. Glasöverbyggnaden på Reichstag bjuder på en fin vandring uppåt i en spiral, med fantastisk utsikt även när himlen där utanför är grå. Rekommenderas!

Copyright Klimakteriehäxan

Ett rättvisande smeknamn

Det är nu det gäller.

Vässa armbågarna!

Kolla plånboken – är kreditkortet på plats? Med lite kontanter i reserv kanske?

Och skorna är bekväma? Underkläderna de mest välsittande?

Den riktigt hängivna var redo med allt detta redan tidigt i morse. Tog kanske ledigt från jobbet eller flexade åtminstone rejält.

Ställde sig lydigt i kö framför en stängd dörr. Den som väntar på något gott osv.

Allt detta grundar sig på människans urgamla, inbyggda jaktinstinkt. Vi har den alla, män som kvinnor, även om den kan yttra sig på olika vis.

Några av oss fick dock avstå från chansen att nedlägga de mest eftersträvansvärda villebråden just i dag. Ibland är exempelvis arbetet i vägen när stora sommar-rean bryter ut i shoppinggallerior och varuhus.

Men vi accepterar ändå det smeknamn vi dragit på oss under många års ivrigt shoppande.

Visst får ni kalla också mig Rea-Lisa!

Dessutom blir det ju ännu roligare om ett tag.

Ni vet vad jag menar: halva reapriset ...

 

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om själva livet

"Ofta funderar jag på vad som påverkat mig och mina val i livet. Uppväxten? Tidsandan? Olika personer jag råkat möta? Lyckor eller olyckor jag hamnat i? Böcker jag läst? Eller helt enkelt Slumpen? Naturligtvis allt detta, ofta på samma gång och oupphörligen!"

-Den kloka Margareta Strömstedt skriver synnerligen läsvärd text under rubriken "Åttio år gammal klär jag av mig naken framför spegeln" i sitt bidrag till antologin "Vad jag tänker på när jag tänker på livet".

Tisdagstema HÖGLJUTT

Det är onsdag i dag. Vilket betyder att det var tisdag i går. Och Tisdagstemat var HÖGLJUTT - men jag hann inte på den rätta dagen ... "Mina" ljud finns i den ögonbedövande grönskan och är om inte öronbedövande så hur som helst högljudda.

För högljutt, det är det runt omkring mig den här tiden på året. Och det kan naturligtvis vara störande, i alla fall vid tresnåret på natten, men egentligen är det bara njutning. I alla träd sitter de, småfåglarna, och sjunger av hjärtans lust. Ljudnivån är faktiskt märkvärdigt hög. Bara koltrastarna står på egen hand för en väsentlig del av konserten, men deras sång blandas med många andra fåglars, svåra att identifiera - fast det påstås att vi har näktergal i vår omedelbara närhet.

Visst är det med ett styng av irritation som jag väcks i min djupaste sömn, men eftersom jag vet att jag är priviligerad med alla dessa storsångares närvaro går det ändå bra. Jämfört med storstadens andra bullrande ljud, från trafik, tåg, vägmaskiner, soptömningsbilar, upprymda nattvandrare och annat högljutt är kvittrandet där ute i grönskan en ren gåva från naturen till mig och andra, som säkert också blir störda. Men jag somnar om till sången och hoppas  att mina grannar gör sammalunda – ifall de är lika lätt väckta som jag!

Copyright Klimakteriehäxan 

Tio år yngre?

I två veckor levde jag utan hårmousse. Inget allvarligt problem, det medges, men ändå något som krävde en åtgärd.

Alltså gick jag in i en butik för att avhjälpa bristen.

Framme vid kassan med burk i hand möter jag en ung och glad kvinna som kanske får provision på försäljningen, kanske nyss gått en säljkurs, vad vet jag.

Hur som helst vill hon gärna att jag köper något mer än en enda stackars mousse-förpckning

Expediten pekar på ett litet ställ bredvid kassaapparaten, undrar om jag känner till den där krämen?

Jag svarar sanningsenligt att nej, det gör jag inte. Vilket får henne att gå igång på alla cylindrar.

-Du borde verkligen pröva! Den är helt fantastisk! Du blir tio år yngre! Testa på handen och jämför så ser du resultatet!

Visst, jag tar lite kräm på handbaken medan hon förklarar att den här ”produkten”, den tar man på efter ögonkräm, serum och dagkräm – men innan det är dags för foundation. Nummer fyra av fem!

Vi snackar om lager-på-lager-principen ...

Medan jag tittar på min hand och väntar på miraklet upprepar hon sina säljargument.

-Bara 299 kronor, det är ju jättebilligt för den effekten! Du blir tio år yngre!

Nej, det blev ingen affär.

Jag betalade min mousse medan jag svarade:

-Tror nog att jag avstår, ingen skulle ändå tro att jag bara är 35.

Hon gav mig kvittot i tystnad och glömde till och med att tacka, trots att det säkert hade ingått i säljarutbildningen.

 

Copyright Klimakteriehäxan

Dopparedan

Jag visste det inte då. Men i dag vet jag: i går var dan före dopparedan.
För nu har jag tagit det, årets första dopp i sjön. Solen gassade, ett florstunt lager frömjöl täckte vattenytan, men det såg ändå synnerligen inbjudande ut. Så jag dristade mig till att lämna solstolen mitt i grönskan och klev i.
Och skönt var det.

Dessutom tidigare än exempelvis i fjol, trots alla våra klagomål på den långa vintern, den sena våren och sommaren som lät vänta på sig.
Nu är den här.
Mitt dopp är det slutgiltiga beviset!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om livet som faktiskt fortsätter

"Jag tillhör den första generation kvinnor som inte behöver försvinna in i skuggorna efter varken 50 eller 60. Det är vi som fortsätter jobba och yoga och dansa salsa så att höfterna gungar som vågor i storm, det är vi som skaffar hund eller motorcykel – eller en ny man att älska åtminstone någon helg då och då. Det är tillåtet. Helt okej. Ingen kan åtminstone hindra oss."

-Karin Thunberg funderar över sitt liv i dagens krönika i Svenska Dagbladet. Kanske också över mitt och ditt?

Arrangerat i Veckans fönster

 Jag är ingen NK-kund. Går i själva verket ytterst sällan in på Det Fina Varuhuset. Känner mig inte hemma där, hittar inget om jag någon gång skulle försöka, har dessutom åtminstone ett helt misslyckat reaköp hängande i garderoben sedan åratal - kanske mitt senaste inköp där över huvud taget.

Men NK har något jag verkligen uppskattar och som man aldrig behöver gå in för att njuta av: de har inte alltid men rätt som det är fenomenalt fina skyltningar i sina fönster mot Hamngatan.

Och när nu Veckans fönster ska vara arrangerat passar jag på med några exempel, plåtade i mitten av april. Det måste väl ha pågått någon drive för husgeråd, får man anta, eftersom de fyndiga gubbarna består av allt möjligt som kan hittas om man går köksvägen: grytor, vispar, karotter, knivar, slevar, bakformar ... ja ni ser själva! (och klickar ni upp mina foton i större storlek ser ni förstås bättre)

Egentligen borde man väl bli inspirerad till stordåd vid spisen efter att ha stått öga mot öga med dessa figurer, men den lyckade effekten hade de dock inte på mig. Men kanske på dig?

Fler arrangerade fönster hittar du den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan