Vi testar ännu en SELFIE (nummer 5)

Anette med bloggen Vidare vyer uttryckte härom veckan perfekt sina tankar kring selfie-hetsen, och hon formulerar det så att jag känner igen mig exakt: "Att ta en selfie är bland det svåraste jag vet. Jag blir mig inte lik och ser bara tillgjord ut, inte särskilt smickrande. Att skriva en selfie, i form av en ordlek, är något som passar mig mycket bättre."

Just så! Alltså kommer här mallen till den femte omgången av SELFIE, tolv frågor och svaren hänger ihop genom att sista bokstaven i första svaret blir första bokstaven i andra svaret o s v.  Bilder behövs helt enkelt inte.

Tolv saker handlar det om. Den första punkten på listan handlar alltid om dig personligen. Sen blir det gott och blandat! Du kopierar och lägger in dina egna svar och är precis så kortfattad eller mångordig som du har lust med! 

1.       Där började jag skolan: Ekebol (i Värmland)

2.       Bok: ”Legionärerna” (kan vara PO Enquists bästa i mitt tycke)

3.       Äter gärna: Apelsiner

4.       Väder: Regn (lagom är förstås bäst, men man sover gott när det smattrar på fönsterblecket)

5.       Konsert: Nyårsdagskonserten från Wien (fast jag tittar mest för baletternas skull och i år blev jag besviken för då var det bara en)

6.       Nyttigt: Nötter

7.       Abba-låt: ”Ring, ring”

8.       Färdigmat: Gratäng (tycker att Mannerströms/Dafgårds Jansson är jättegod! Men jag gör gärna mina helt egna gratänger också)

9.       Skrämmande: Gängkriminalitet

10.    Roligt för barn: "Teskedsgumman" (bok av norske Alf Prøysen, älskad julkalender i tv)

11.    Ömtåligt: Nylonstrumpor (mina går sönder hela tiden utan att jag fattar varför)

12.    Grönsak: Rödbetor (i kombination med chèvre, mums!)

När du svarat (och vi som läst fått en lite tydligare bild av dig) lägger du in en länk här i min kommentarsspalt så vi kan hitta och läsa! Det är så kul att det blir väldigt olika och ofta roliga svar! Kanske får man nya bloggbekanta eller veta nytt om gamla? Deltagarlistan har t o m växt. Så här ser den ut just nu (saknar du dig själv eller någon, berätta!): 

ViltogVakkert, Primrose, BP, Åke, Susjos, Paula, Geddfish, Susjos, Susie på Stjärnarvet, Kicki, Anki, Ditte, Femfemman,  MittSkogsliden, Ingrid, Carita, Gunnel, Musikanta, 

Häng på! Du tolkar naturligtvis nyckelorden helt fritt (vilket bl a leder till att många inte alls nöjer sig med bara ord utan kompletterar med foton också, bara kul!) Om intresset ser ut att hålla i sig återkommer jag med en ny SELFIE-utmaning på måndag.

Copyright Klimakteriehäxan

Skylt mot deppighet?

Att flanera på Sergelgatan är inget nöje i dessa dagar. Snarare är känslan man får sorg, deppighet. Visst, här finns några butiker och matställen, men de flesta stora skyltfönstren är "döda", täckta av grå papp. Ingen verksamhet alls där innanför. En effekt av att folk handlar mer på nätet i pandemitider, men det kan ju inte bara vara det? Sorgligt ser det ut hur som helst. Kanske återuppstår de här kvarteren snart? Man kan bara hoppas. 

Tills vidare pågår en liten affischkampanj som väl ska locka den som går förbi att titta lite extra, minska risken för att framkalla depression ... och jag fastnade för en av skyltarna, samtidigt som jag upptäckte att glasobelisken (gemenligen kallad Pinnen) hade en för mig ny färg som stod vackert mot kvällshimlen.

 

Rätt svar: "Pinnen" är 37,5 meter hög.

Matvarupoesi man kan fästa blicken på när man står i kassakön på ICA Klingan i Grums.
Minskar möjligheten deppigheten som kan uppstå när slutsumman för inköpen avslöjas?

Skyltsöndag högtidlighåller vi vareviga vecka efter bästa förmåga, bloggare emellan. BP med bloggen Konst eller konstigt är "chef" över verksamheten och har listat potentiella deltagare här.

Copyright Klimakteriehäxan

Tulpaner, tulpaner, tulpaner

Det är dags nu. Det är tulpantid. Och till dessa blommor återgår min tanke än så gärna (ursäkta, Johan Ludvig Runeberg). Lika gärna som min blick vandrar till vasen på soffbordet, där den nya buketten står. Jag ingår nämligen i den befolkningsgrupp som – bara här i Sverige alltså –köper sammanlagt 150 miljoner tulpaner på en säsong, mellan januari och maj. Här drar jag sannerligen mitt strå till stacken!

Det finns ungefär 7000 sorters tulpaner, de äldsta kända ända sedan 1500-talet. Nya sorter dyker hela tiden upp. Bästsäljaren (enligt Blomsterfrämjandet) heter numera Leen van der Mark, en blomma i rött och vitt, döpt efter en nederländsk odlare. Den har slagit ut den gula Monte Carlo som legat stadigt på förstaplatsen i åratal. Tulpanen har fått sin egen dag i almanackan dessutom, nyss passerad för i år (den 15 januari).

Odlingen och försäljningen av tulpaner har haft en dramatisk utveckling i Sverige sedan den drog igång, vilket nog var på 1950-talet. Jag kan minnas att mamma förväntansfull grävde ner lökar i rabatten. "Svarta" tulpaner var extra spännande, de beställdes från Holland! Det är förvisso tulpanlandet framför andra och i decennier har jag drömt om att komma dit och se de enorma blommande fälten, men det kommer nog aldrig att hända, tyvärr ... Dock händer det att jag går på "självplock" i något närbeläget växthus, det får duga som substitut.

På 60-talet kostade jag på mig tre lösa snittblommor och bar hem dem varsamt för att sedan vårda dem ömt i min första egna lya. Föga anade jag då att denna blomma skulle bli en man köper buntvis, till klart överkomligt pris dessutom. En lyxartikel som blivit en livsnödvändig basvara, helt enkelt. De första dyker numera upp redan på hösten.

Möjligen borde man som anvarstagande samhällsmedborgare skämmas en skvätt över att lägga ner så mycket pengar på tulpaner. Men det handlar ju om att vara snäll mot sig så länge man har sig! Då är tulpaner ett bra hjälpmedel. 

Den här kan eventuellt heta Purple Prince. Men säker är jag inte.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om vänskap

Finns det en mening i det jag läst på sistone som gjort extra intryck på mig? Ja, det gör det och därmed har jag hittat Veckans mening, som Skriv-Robert efterlyser på lördagar. Det kan vara något kul, något klokt eller något av vad slag det vara må, men det ska vara en mening som fått läsaren att hejda sig en sekund. Jag hämtar min ur "Den onda viljan" (Den onde viljen), en spänningsroman av Karin Fossum om tre unga män som växt upp tillsammans, men som hamnar i en gemensam och svår knipa. Deras vänskap sätts verkligen på prov, och det som står här, det är en sorglig sanning som man inte så gärna vill ta till sig:

Alla vänner är inte goda vänner, de är det bara av gammal vana.

Copyright Klimakteriehäxan

När det ljusnar

När dagarna blir längre börjar knopparna anas på trädens kala vintergrenar. Och på torget erbjuds den fantastiska gula mimosan i ulliga gulliga bollar. Tyvärr håller de sig extremt kort tid i vas, men att se dem om så bara en liten stund är en njutning!

Efter en sömnlös natt som ledde till frukost i ottan kröp jag tillbaka under täcket. Och se, när jag vaknar igen skiner solen! Dags att gå ut, men först en titt på Elisa Matildas fem fredagsfrågor:

1. Vad är det bästa du har gjort för dig själv de senaste dagarna? Köpt tulpaner, varit på träning och ätit långlunch med en kär väninna.
2. Vad ska du försöka ta dig an under kommande dagar? Samma rutiner som alltid blir det väl, toppat med en sväng till tvättstugan. Totalt ospännande med andra ord ...
3. Vad blommar i dig? Lusten att snart träffa mitt barnbarn igen, efter en covid-sväng den familjen drabbades av.
4. Vad har du dagdrömt om på sistone? Nån liten resa. Går inte att förneka.
5. Vad får du näring från? Från familj, vänner, god mat och frisk luft (bara den inte kommer för fort, det är väldigt blåsigt faktiskt!)

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om småprat

"Även kontakter med främlingar eller ytliga bekantskaper, någon du kanske ser på gymmet eller handlar av, verkar göra oss gladare."

- Intressant artikel i Svenska Dagbladet om boken "The Power of Strangers" av Joe Keohane och om annan forskning kring de psykologiska fenomen som gör att vi inte vågar ta kontakt med folk vi inte känner, skyggar för småprat – trots att det skulle få oss att må bättre och minska oönskad ensamhet.  

Julklapp dubbelt upp

För en månad sedan var det fortfarande julstämning i både slott och koja. Skinkan hade krympt, granen barrade lite försiktigt och paketen var öppnade. Nu undrar Mia i bokhörnan i denna veckas helgfråga: Fick ni några böcker i julklapp? 

Ja då. Önskade mig och fick "The Hate U Give" av Angie Thomas, eftersom jag läst så förtjusta kommentarer. Nu hampade det sig inte bättre än att jag råkade köpa just den boken till Dottern i julklapp. Det blev dubbelt upp, alltså, så ett ex fick gå tillbaka till bokhandeln! Lite fånigt, faktiskt. Jag har dock inte läst den ännu.

Copyright Klimakteriehäxan

Kolla bakåt!

Man ska känna sin historia, brukar det heta. Se bakåt, helt enkelt, för att kunna förstå sin samtid. Ja, så är det kanske: slänger vi alltför sällan en blick i livets backspegel? Innan jag snor in mig i något kvasifilosofiskt resonemang som jag aldrig kommer att gå i mål med konstaterar jag bara att den KAN löna sig att kolla den där spegeln. Och nöjer mig med det.

Copyright Klimakteriehäxan

Böcker som borde bli rörliga

Så här på onsdagar kan man försöka vara lite kulturell genom att svara på Veckans kulturfråga som kommer från Enligt O. Denna gång: Vilken bok skulle du vilja se som film eller tv-serie? Vilka skådespelare vill du se i huvudrollerna? Och minsann kommer jag på flera stycken som borde vara perfekta att göra om i rörliga bilder, med ljud! 

En skrev jag om nyss här, "Daisy" av prinsessan Christina (och Carl Otto Werkelid) om hennes farmor kronprinsessan Margareta. Efter "The Crown" och "Atlantic Crossing" vore det väl en häftig tv-serie med kunglig touch, brinnande kärlek, lite krigsmiljöer, slottslyx och så det tragiska slutet (kronprinsessan dör bara 38 år gammal med sitt sjätte barn i magen). Alicia Vikander får rollen. Gustaf VI Adolf som ung då? Tja, det blir väl någon som heter Skarsgård i efternamn.

"Americanah" som är en roman om svart och vitt, integration och utanförskap i USA skulle också bli en väldigt spännande tv-serie eller långfilm. Chimamanda Ngozi Adichie skrev. Halle Berry spelar kvinnan med rötterna i Nigeria. Hennes vite man? Den rollen får grabbarna slåss om. Jag kan tycka att det är lite konstigt att (såvitt jag vet) ingen av denna författares romaner blivit film eller tv, hittills. Åtminstone inte i någon kanal som jag har koll på.

"Tung" (Heavy) av Kiese Laymon handlar också om att vara svart i USA och ständigt känna sig hotad. Aktuell och gripande. Oprah Winfrey spelar pojkens mamma. Will Smith får först äta upp sig ett antal kilon och sedan visa att han kan spela en allvarlig roll också. Fast jag borde komma på någon yngre ... det gör jag inte.

Copyright Klimakteriehäxan

Bara blåbär

Hej på dig tisdag! Har vi en trio? Javisst! Frukt eller bär (i handling, titel eller på omslag) ska det vara, enligt påbud från Ugglan & Boken.

Här blir det bara blåbär!

"Mörker och blåbärsris" är en av Kerstin Ekmans tidiga böcker, den kom ut för 50 år sedan. Utspelar sig i Norrland förstås, med en kvinna i huvudrollen. Jag tyckte om den, men den hör nog till det jag har i hyllan som borde läsas om.

Olle och björnen i Elsa Beskows version.

"Puttes äventyr i blåbärsskogen" är en klassisk sagobok, både ritad och skriven av Elsa Beskow, och den kom ut redan 1901. Putte träffar Blåbärskungen och blir så liten att blåbären liknar äpplen ...

Elsa Beskow har också illustrerat den evigt gröna barnvisan "Mors lilla Olle" av Alice Tegnér. Olle hittar bär och smakar på dem – läpparna små utav bär äro blå – men hu så ruskigt, han möter ju en björn också! 

För egen del har jag blivit storkonsument av blåbär, allra helst färska. Unnar mig lyxen att köpa den odlade varianten, trots att mitt samvete säger att jag inte borde, eftersom de verkligen inte växt nästgårds.

De "amerikanska" bären smakar inte precis som de man plockar i skogen om sommaren, men de är jättegoda och har en fördel: de där läpparna små som av bär blivit blå, de skulle inte bli blå om bären var av det odlade slaget. Spiller man blir det inte så hopplösa fläckar! Och inte heller blir tänderna blå!

Alltså äter jag blåbär var och varannan dag till bananpannkakan som är en Viktväktarfavorit som jag aldrig verkar tröttna på. Så gott! (Andra bär funkar förstås också, men nu hade jag ju bestämt att hålla mig till de blå). Trevlig tisdag önskas ni alla, med eller utan blåbär!

Älsklingslunch.

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE nummer 4

Än en gång har jag nu totat ihop en mall till en SELFIE i ord, och svaren du lämnar ska bilda en kedja i vilken sista bokstaven i svar 1 ska vara första bokstaven i svar 2 o s v. Fritt fram att använda min "loggaklump" om du vill. Försök låta bli att ta hjälp av Google, det blir roligare då!

När du svarat (och vi som läst fått en lite tydligare bild av dig) lägger du in en länk här i min kommentarsspalt så vi kan hitta och läsa! 

Förra veckan vet jag att dessa bloggare var med (saknar du dig själv eller någon, berätta!) och jag lovar: det är så kul att det blir väldigt olika och ofta roliga svar! Kanske får man nya bloggbekanta eller veta nytt om gamla? Listan som den ser ut just nu (dussinet fullt!): 

Åke, Paula. BP, Vilt og Vakkert, Susjos, Anki, Mitt Skogsliden, Ditte, Ingrid, Femfemman, Primrose, Anette. 

Och här kommer "mönstret" till en ny SELFIE i ord. Tolv saker handlar det om. Du kopierar och lägger in dina egna svar och är precis så kortfattad eller mångordig som du känner för! 

Häng på! Och glöm inte lägga in länk till dig i kommentarerna! Du tolkar naturligtvis nyckelorden helt fritt. Om intresset ser ut att hålla i sig återkommer jag med en ny SELFIE-utmaning på måndag.

1d      1. Där fick jag första jobbet: Arvika (Arvika Nyheter. Men innan dess hade jag jobbat som butiksbiträde i min pappas affär alla skollov.)

2.       2. Den personen ville jag se ut som: Audrey Hepburn (saknade verkligen alla förutsättningar …)

3.       3. Tidning: Newsweek (fast jag tröttnade, det blev allt mindre läst i den undan för undan)

4.       4. Färg: Kungsblå (anser att den klär mig)

5.      5.  Äter aldrig: Ål (väldigt fett och så är det något med hur den ser ut också som ger mig avsmak)

6.       6. Godis: Lakrits (nu är vi långt ifrån avsmak ...)

7.      7.  Alltid i kylen: Smör

8.       8. Idrottsgren: Rollerderby (hade jag aldrig hört talas om förrän min svärdotter kom in i familjen, rätt svår sport att förstå sig på faktiskt)  

9.       9. Skofärg: Yrvädersröd (jaja, lite fantasi får man väl ha? det är ju jag som är flickan med de röda skorna!)

10.   10. Artist jag gillar: Don Mc Lean (jag säger bara: ”American Pie”, ”Norwegian Woods” och ”Vincent” – den senare handlar faktiskt om målaren Van Gogh)

11.   11. Katt: Norsk skogskatt (randiga ska de vara, katterna i min smak)

12.  12. Konstform: Textilt (gillar alla sorter: broderi, stickat, virkat, batik, applikationer, vävt, quiltat, tovat … har prövat på dem alla utom tovning)

LyCopyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 113

 NOSOFOBI 

-Ordet är gammalt (nosos är sjukdom på grekiska) men har fått ny aktualitet. Det betyder nämligen "intensiv, irrationell rädsla för sjukdomar" och denna fobi har fått ökad spridning sedan corona-pandemin tog oss i sitt grepp. Vilket för många har lett till att den mest vardagliga förkylning blivit skäl till isolering och kontaktskräck. Det kan ju vara covid? Nu pågår alltså en kamp mellan nosofobin och hälsotrenden. Båda är olyckliga i sina extrema former, men högst påtagliga i vår vardag. (Nosofobi liknar hypokondri, men den förre är rädd för att bli sjuk, den senare tror att hen redan drabbats.)

Allting åldras ...

Allting åldras, det går inte att komma ifrån. Det är också en absolut sanning att det syns olika bra, beroende på utgångsläget. Jag har just insett att det gäller även skyltar.

Hur länge kan det där krackelerade och av mossa anbelupna M-et ha stått där? Inte en aning, fast det måste väl handla om några decennier. Rimligen bör skylten ha berett plats för ett och annat möte genom åren, så då har den väl gjort skäl för sin existens. Misstänker att en ny inte är på gång ...

Men mopedförbudet på den där vägen, behövs det verkligen fortfarande? Jag tvivlar. Man ser ju knappt vad skylten föreställer! Fast inte ens skyltar ska väl behöva skämmas för sina åldersskavanker.

Skyltsöndag leder bloggare till BP som har listat hugade skyltbloggare här. Bloggprojektet Skyltsöndag har pågått i 350 omgångar enligt BP (tror inte söndagarna på  Pumitas tid är inräknade?) och åldras alltså med värdighet, även om jag är en av dem som inte hittar nåt lämpligt fotoobjekt varje vecka. Kolla vad som bjuds!

Copyright Klimakteriehäxan

Hyacint – en rolig blomma!

Hyacint är en vacker växt som vi gärna har inomhus när vintern är som mörkast. Då står den oftast kvar på sin lök, men den säljs också som snittblomma. Och den är inte bara snygg och väldoftande. Den kan dessutom vara rolig!

Jo faktiskt! För märkligt nog har den fått ge namn åt en av britternas mest populära tv-serie-figurer: Hyacinth Bucket, en dam på 60+ som kämpar för att vara "fin" och dessutom försöker sätta pli på sin man, som är väldigt lite elegant och inte vet vad "fin" är ... inte bryr han sig heller!

Patricia Routledge spelar huvudrollen med bravur. Hon är ett komediproffs ut i fingerspetsarna, och jag vet åtminstone en framgångsrik svensk författarinna (inte alls i humorbranschen) som älskar henne/Hyacinth och sett vartenda avsnitt. (Nej, jag tänker inte berätta vem författarinnan är!)

Serien heter "Skenet bedrar" (Keeping Up Appearances) och den är gjord av BBC på 90-talet i över fyrtio avsnitt. Den röstades 2004 fram till en av Storbritanniens genom tiderna bästa komediserier. Har sänts i Sverige, vill man se den nu får man leta upp den på Viaplay. 

Nu kan man muttra om att den där kvinnan verkligen inte är någon feministisk förebild – det är hon inte! – men det är aldrig fel att hålla fram en skrattspegel och fundera en aldrig så kort stund på varför vi gör som vi gör och är som vi är.

Hyacinth är inte skapt för eftertanke, dock. Inte vet jag om hon luktar gott heller. Men det gör blomman som lånat ut sitt namn i humorns tjänst!

Copyright Klimakteriehäxan 

CITAT om skönhetsoperationer

"Att karva i sin kropp för att se vackrare ut må innebära smärta, men det är med förlov sagt inte någon imponerande ansträngning. Snarare ger det intryck av genväg och lättja."

-Författaren och krönikören Lena Andersson diskuterar på Svenska Dagbladets ledarsida den framför allt av unga allt flitigare använda plastikkirurgin, med anledning av den dokumentära tv-serien "Under kniven" som kan ses på SVT.

Veckans mening – om läsning

Hur lyder den mening jag läst i veckan, den mening som fått mig att hejda mig om än bara någon liten extra sekund? Skriv-Robert leder jakten. Det kan vara något kul, något klokt, något tokigt eller i princip vad som helst! Denna gång hamnar jag hos Ulf, huvudpersonen i Kerstin Ekmans tokhyllade "Löpa varg". Ulf ska damma i bokhyllan och inser att han inte minns särskilt många historier trots att han vet att han läst böckerna. Han konstaterar – och jag tror att han (och författaren) kan ha rätt:

Det verkade som man måste läsa en bok tre-fyra gånger för att komma ihåg den riktigt. 

Copyright Klimakteriehäxan

Med sikte på mål

Fredag morgon eller ska vi säga förmiddag – det där med att ha sovmorgon utan väckarklocka är en lyx som jag verkligen uppskattar. Och med tanke på dagen klickar jag mig raskt över till Elisa Matilda som publicerat fem fredagsfrågor. Blir påmind om talesättet att om man siktar mot himlen kommer man kanske i alla fall till trädtopparna ...

1. Vad gick du i mål med senast? Ett stort korsord som gjorde motstånd. Firade det med en kort runda med dammsugaren.
2. Vad blir du inte klar med? Rensning av garderober, bokhyllor och det rum som tyvärr blivit samlingsplats för allt möjligt. Dessutom diverse handarbeten, så kallade UFO:s (UnFinished Objects).
3. Hur skulle du vilja göra om hemma? Så glad över fräscha badrum (klara i december) att jag egentligen är rätt nöjd. Fast en ny diskbänk hade varit bra.
4. Vad siktar du på i helgen? Bli av med förkylning.
5. Vad är något du vill göra i år? Hoppas intensivt att vi kan göra någon liten resa utomlands, utan munskydd.  

Denna "huvudbonad" har absolut ingenting med dagens inlägg att göra. Men jag
tycker att den är helt otrolig – och rolig dessutom! Det är en  krona i vintermodell (?)
som burits av kronprinsessan Margareta, Gustav VI Adolfs första fru som dog ung.
Den pälsklädda kronan med tofs (!) fanns med på utställningen "Daisy" som visades
på Stockholms slott nyligen. Du kan läsa om den här.

Copyright Klimakteriehäxan

Ordning i oreda

Hur sorterar ni i bokhyllan? undrar Mia i bokhörnan. Det är veckans helgfråga. Visst sorterar jag! Men det håller inte i längden, det är den bistra sanningen.

Grundprincipen är enkel. Det börjar med bokstavsordning på författarens efternamn, inbundet eller pocket spelar ingen roll. Färgen på bokryggen är också irrelevant, liksom bokens storlek. Engelska titlar (och ett fåtal på andra språk) får ingen specialbehandling. Inte de sparade barnböckerna heller.

Ja men då så! Från Allende till Östergren. Raka spåret, eller hur? Ack nej. Först har jag gjort några undantag: resehandböcker har en egen hylla, poesin (som jag inte har särskilt mycket av) också. Vid sidan av laptoppen vilar ett gäng handböcker om hur man skriver, texter som jag köpt med de bästa intentioner men som jag naturligtvis inte läst, möjligen bläddrat i när de var nya. Minsann har jag inte separerat ett gäng fackböcker också, mest om Latinamerika! Och ytterligare en del om massmedia! Kokböckerna har jag rensat, de som överlevde har en egen liten hylla.

Visst kan jag orientera mig någorlunda fortfarande, men vi är två som läser och delar därmed också bokhyllor. Maken läser numera mer än jag, det kommer hem nya böcker fast det inte borde, läst och oläst travas på varandra. Lägg därtill att vi har bokhyllor i flera rum (förstås).

Det hela kokar ner till det ni redan anat: det som började i relativt god ordning har drabbats av stor oreda. Men grundprincipen består! Liksom avunden som överväldigar mig när jag hamnar framför en exemplariskt ordnad bokhylla där inget ramlat bakom eller ligger på tvärsen. Jag vet att de finns.

Utan konkurrens den mest originella boksortering jag sett. En Billy-hylla
från Ikea med 180 böcker, alla med ryggen inåt. Mireia Rocher kom på det
och på så vis kvalade hon in på Liljevalchs Vårsalong  2019.
Du kan läsa mer om verket här!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om kulturtanter

"I princip alla i litteraturvärlden önskar sig coolare läsare än tråkiga kulturtanter från medelklassen. Det är kanske begripligt, men inte helt realistiskt. Nyligen läste jag en intervju med en ung hyllad debutant som sa att de positiva recensionerna hen fått inte hade någon betydelse eftersom de ändå bara var skrivna av medelålders tanter. Men vet ni vad, alla ni där ute som föraktar läsande kvinnor: ni får nog tyvärr hacka i er att det är vi som även fortsättningsvis kommer att läsa era böcker. Läsande kvinnor tillhör nämligen alltjämt den minoritet som är nyfikna på något utöver sig själva och sin egen navel."

-Annina Rabe i Expressen gör ett inlägg i debatten om det svenska bokläsandet, som förvisso fler kvinnor än män ägnar sig åt. Sammanfattningsvis har det börjat med att Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson beklagar att så många kvinnor har så stor makt i kultursfären. Vilket bland annat kan betyda att vad "kulturtanter" tycker om det de läser är helt utan intresse ...

Bättre än boken? Första semlan, kanske!

Klickar mig in till Enligt O för att kolla hur hennes kulturfråga lyder denna vecka och finner denna: Vilken film eller tv-serie var bättre än boken?

Ja det måste ju finnas någon, åtminstone, fast mitt huvudintryck är att om boken är bra ska man i görligaste mån undvika film- eller tv-versionen.

Det har hänt att jag gillat en dramatiserad version – "Flyga drake" av Khaled Hosseini var till exempel helt OK som långfilm. Men bättre? Den långa raden av filmatiseringar av manus som byggt på Astrid Lindgrens böcker har oftast varit bra. Men bättre? "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg i Jan Troells tolkning var bra. Men bättre? (Måste förstås se den nya versionen som nyss hade premiär.) "En man som heter Ove" med Rolf Lassgård som Fredrik Backmans Ove gillade jag. Men var den bättre? Selma Lagerlöfs "Jerusalem" blev en jättebra tv-serie. Men bättre? Harry Potter? Just i det fallet tror jag att publiken slukat både text och bild, så att säga, men inte vet jag vilken variant som är att föredra.

Kommer på ett unikt fall dock: "Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale) av Margaret Atwood blev ganska olik boken när den gjordes om till tv-serie, och där lät man ju historien gå betydligt längre än den första boken gjorde. Sista säsongen satte punkt på ett förnämligt sätt. Kan kanske inte säga att tv-serien var bättre, men lika bra och kompletterande.

Hur jag än letar i minnet kan jag inte sätta fingret på en film- eller tv-version som definitivt överträffat sin förlaga. Ramlar jag över en film som bygger på en bok jag inte läst är det högst otroligt att jag söker upp boken i efterhand. 

Årets första. Den var jättegod! JÄTTEgod! Ture Sventon, den ende bokhjälte jag kan
komma på i semmelsammanhang, skulle nog ha jublat trots att inte bullen kom från
Rotas bageri. Bättre än bokens? Jag tror nästan det!

Kvällshimmel i begynnande semmeltid.

Copyright Klimakteriehäxan

En triss i mammor

Dags igen att ta en titt i bokhyllan för att hitta tre titlar på ett tema som Ugglan & boken har valt, den här veckan mamma, pappa, barn. Här blir det triss i mödrar!

Jag fastnar för en allvarlig faktabok, en sorglig roman och en som fick mig att fnissa högt när jag själv var nybliven mamma.

"Att bli mamma till sin mamma" skrev Maj Fant när hennes mor drabbades av demens. Den kom redan 1988 och har sedan dess fått ett antal uppföljare som beskriver samma jukdom och inte minst hur den faktiskt obönhörligt drabbar de anhöriga.  

I "Vilken hand vill du ha?" (Hva for en hand vill du ha) av danska Vita Andersen möter vi flickan som inget hellre vill än att känna sig älskad och sedd av sin mamma, men det händer inte. Anna är nio år när mamman försvinner. Ingen vet vart.

Cecilia Hagen skrev "Mamma bit för bit" när hon just hade fått sonen Jonatan Unge, killen som i dag är komiker och som ses i rader av tv-program, ibland till och med tillsammans med mamma (På spåret).  Grabben ville exempelvis inte äta vad som helst, inte heller när han borde, så jag såg för min inre syn hur Cecilia låg på knä utanför ytterdörren och petade in köttbullar genom brevinkastet ... Hon beskrev både det och andra mamma-barn-scener så att jag hade hjärtligt roligt.

Copyright Klimakteriehäxan

Tredje gången med en SELFIE

Det man vanligen menar med en selfie, det är något jag ytterst sällan ägnar mig åt: alltså att ta en bild på mig själv med mobilen genom att försöka förlänga en arm i det snudd på oändliga, samtidigt som jag ska hitta avtryckaren och till råga på allt försöka hålla koll på ansiktet ... det är ju dömt att misslyckas!

Men en SELFIE här på bloggen, den kräver ingen extra armlängd och mitt minspel får ni inte heller minsta aning om! Jag kanske inte ens har kammat mig! Än mindre hittat läppstiftet! Här är det nämligen ord som gäller.

För tredje gången har jag nu totat ihop en mall med nyckelord, och svaren du lämnar ska bilda en kedja i vilket sista bokstaven i svar 1 ska vara första bokstaven i svar 2 o s v. Fritt fram att använda min "loggaklump" om du vill.

När du svarat (och vi som läst fått en lite tydligare bild av dig) lägger du in en länk här i min kommentarsspalt så vi kan hitta och läsa! 

Nu senast vet jag att dessa bloggare hängde på (saknar du dig själv eller någon, berätta!) och jag lovar: det blir väldigt olika och ofta väldigt roliga svar! Kanske får man nya bloggbekanta eller veta nytt om gamla? Listan som den ser ut just nu: Musikanta, Geddfish, BP, Ditte, Paula, Anette, Åke, Vilt og Vakkert, Ingrid, Janeriksundh, Anki, Susjos, Mitt Skogsliden.

Och här kommer "mönstret" till en ny SELFIE i ord. Tolv saker handlar det om. Du kopierar och lägger in dina egna svar och är precis så kortfattad eller mångordig som du känner för!

1. Där har jag bott: Miami (det blev nästan fyra år, med havsutsikt inklusive en och annan förbisimmande sjöko)

2. Känsla: Ilska (känner jag inte särskilt ofta som tur är)

3. Bärs: Axelremsväska (i princip varje dag, har många, byter efter färg, väder och humör)

4. Smycke: Armband (har att välja på även här)

5. Trevlig vrå hemmavid: Duschkabinen (ett ställe för njutning, och min är bara ett par månader gammal så den har fortfarande nyhetens behag)

6. Fågel: Näktergal (vi hör den på sommarnätter, men jag tycker inte den sjunger alls lika fint som koltrasten)

7. Bästa plagget: långbyxor (här håller väl alla med?)

8. Hörvärt: radioföljetong (missar ogärna, men blir det alldeles för många timmar bangar jag. Exempel: ”Rebecca” av Daphne du Maurier som pågår i 20 timmar. Gick bort direkt.)

9. På fötterna: Gummistövlar (praktiskt men inte ett smack trivsamt)

10. Sött: Russin 

11. Viktig accessoar: Nyckelknippa (som jag stundtals tvingas leta efter)

12. Idol: Aretha Franklin (ingen kommentar behövs)

Lycka till! Glöm inte lägga in länk till dig i kommentarerna om du hänger på! Du tolkar nturligtvis nyckelorden helt fritt – "bärs" skulle ju exempelvis kunna ha en ölsort som svar om man råkar vara galen i pilsner! Om intresset ser ut att hålla i sig återkommer jag om en vecka med en ny SELFIE-utmaning på måndag.

Copyright Klimkteriehäxan

Älskad pojke byter namn

När barnbarnet fyllde två nyligen fick han "God natt Alfons Åberg", den allra första boken (från 1972) i Gunilla Bergströms underbara serie. Alfons och gänget runt honom var nästan våra familjemedlemmar, så förtjusta i dem var vi allihop: mamma (alltså jag), pappa, storebror och lillasyster.

Så det var alldeles självklart att jag sparade böckerna i hopp om att de skulle komma till användning igen. Det är dags nu! Vi har inte exakt alla, Gunilla Bergström skrev nog nya efter att våra barn växt ifrån Alfons, men ett tiotal finns det som går att plocka fram lite undan för undan.

Och visst vill även barn på 2020-talet bli kompis med den där killen! Nu läses God natt-boken flitigt. Men med en liten skillnad. Den här älskade figuren har bytt namn. Barnbarnet har en egen tolkning. Så när det är dags att läsa begär han SÅBERG! Frågar man "vem är det här" och pekar svarar han klockrent SÅBERG! Smaka på det, säg namnet högt, så förstår du precis! Tja, strängt taget kan man väl i vissa lägen absolut klara sig långt och länge utan a, l, f, o och n? Såberg är namnet!

Titta där är han ju! Såberg!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 112

 VÄNTIL

-Ett pandemirelaterat uttryck som sett dagens ljus på Twitter och plockats upp av en kåsör på Dagens Nyheter. En väntil är den sortens kompis med vilken man kan vädra all sorts ilska och frustration och hoppas på viss förståelse. Alla behöver minst en och gärna fler väntiler, eller hur? Det är viktigt att kunna prata av sig, inte stänga inne all irritation och rädsla som den här pandemin faktiskt också tveklöst orsakar.

Tulipanaros på tulpanens dag

Stort grattis kära lökväxt på din egen dag! Du förgyller mitt och oändligt många andras liv. Du står där så snyggt på köksbordet just nu, i en bunt från matbutiken. 

Kom att tänka på ordet "tulipanaros" och blev tvungen att googla. Alltid lär man sig något, för detta är förklaringen till ordet enligt Wikipedia: "Tulipanaros är ett svenskt idiomatiskt uttryck som beskriver en åtråvärd, men omöjlig kombination. Ursprungligen var ordet synonymt med tulpan då ordet 'ros' i äldre språkbruk användes om blommor i allmänhet."

Kan späda på med följande, nu från Wictionary: "Uttrycket används för att beskriva en företeelse som är lättare sagd än gjord. Tanken är att det är lättare att säga tulipanaros än att faktiskt korsa en ros med en tulpan. Tulipanaros var i äldre tider även en benämning för vackra blommor, särskilt sådana målade på allmogekistor. "

Jag har sagt det förr: de här blommorna är ett måste hemma hos mig och jag har skrivit detta om vårt behov av tulpaner. Då, för fjorton år sedan, föreslog jag att en ny sort skulle få heta Klimakteriehäxan. På den fronten har dock inget hänt, tyvärr ... visst är det konstigt? Vart kan man vända sig och klaga?

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om märkvärdigheter

Om inget annat känns riktigt lockande i läsväg kan man alltid sticka emellan med en bit Torgny Lindgren. Det gör jag! I hans novell "Uppfinningarnas moder" som ingår i samlingen "Berättelserna" bjuds läsaren både på humor och finurliga tankar, vilket passar när man jagar Veckans mening, den mening som fått sin läsare att hejda sig några extra sekunder av en eller annan anledning. Det är Skriv-Robert som hittat på det! Här mitt fynd denna januarivecka, tillika på Tulpanens dag:

Evigheten kan inte vara märkvärdigare än ångmaskinen eller kornet vi myllar ner och som gror och växer.

Copyright Klimakteriehäxan

Undan ska det gå!

Fem fredagsfrågor från Elisa Matilda att begrunda medan januarisolen skiner från blå himmel. Men det lockar ändå inte att gå ut, för hu som det blåser! Det riktigt tjuter kring kåken och träden dansar vild salsa. Aldrig ska man vara nöjd! Lika bra att ta sig an frågorna då:

1. Hur har du varit snabb i veckan? Jag är snabb med det mesta, om jag bara sätter i gång. Ibland blir det fort men fel, förvisso, men jag gillar när det går undan. Tyvärr äter jag snabbt också, det är dumt.
2. Hur har du varit energisk i veckan? Inte överdrivet. Men gjorde ett ok träningspass i går kväll för första gången på ganska länge.
3. Hur har du varit effektiv i veckan? Har fått undan julen. Prylarna är återbördade till källarförrådet.
4. Hur har du varit kort i veckan? Kröp på golvet med barnbarnet. Kärt besvär. Och än så länge är han kortare än jag!
5. Hur har du varit ditt bästa i veckan? Ja, jag undrar det jag? 

Copyright Klimakteriehäxan