lördag, januari 08, 2022

Daisy – en kunglig kärlekshistoria

Det var historien om tavlan som fångade mitt intresse. En oljemålning i helfigur och naturlig storlek av en stilig ung kvinna, i ram av guld. Hon var 27 när hon stod modell för den, redan mamma till två. Och hon var Sveriges kronprinsessa, den senaste som var det innan Victoria fick titeln.

Kronprinsessan Margareta hette egentligen Margaret eftersom hon var brittiska. Men när hon en dag 1905 gick på party i Kairo och träffade den svenske prinsen Gustaf Adolf blev hennes liv snabbt förvandlat. Inom ett halvår var de unga tu gifta och bruden hade flyttat till Stockholm, lärde sig svenska och tog folk med storm.

Margareta kallades Daisy, och så hette också utställningen om henne som visats på Stockholms slott (öppen sista dagen i morgon söndag). Dessutom har hennes barnbarn prinsessan Christina, fru Magnuson, skrivit en bok om henne (med Carl Otto Werkelid som medförfattare): "Hon kallades Daisy: att finna en farmor". Jag såg utställningen först och har nu också läst boken. På grund av den där tavlan.

Att det började som en blixtförälskelse, det syns i alla de brev och telegram som den himlastormande lyckliga 22-åringen skrev till familj och vänner i England. Första barnet, far till vår nuvarande kung, föddes snart. Daisy bröt mot konventionerna: hon ville själv amma sin baby. Inte heller sov prinsparet i skilda rum, vilket fint folk förväntades göra, nej de behöll dubbelsängen. Fem barn blev det i rask takt, trots att hon inte "var tvungen"  en tronarvinge fanns ju redan ... Det sjätte barnet dog 1920 tillsammans med Daisy, när hon höggravid drabbades av en rad infektioner som inte gick att hejda. I dag skulle sannolikt både hon och det ofödda barnet ha räddats.

Änklingen var bara 38 år och fembarnsfar, nyss mitt uppe i ett blomstrande familjeliv och uppenbarligen i en väldigt kärleksfull relation med sin fru. Förkrossad, förstås. Efter tre år gifte han om sig med en annan brittiska, Louise Mountbatten, som blev hans drottning. Om Daisy talades det mycket lite eller inte alls efter hennes död. Kanske gjorde det för ont? Men  och nu kommer jag äntligen till det som tog tag i mig  det där porträttet av henne i helfigur, det hade Gustaf VI Adolf på sin vägg livet ut. I femtiotre år! Vad Louise tyckte om det förtäljer inte historien ...

Kärleksaffärer med lyckliga slut har alltid fascinerat. Den här fick inte det, eftersom den avbröts tvärt och tragiskt, men fascinerar ändå. Det måste väl även den mest anti-rojalistiska människa tycka? Och tänk bara vilken bra tv-serie det skulle kunna bli!

Daisys skrivbord fanns med på utställningen om henne. Tekoppen är på plats!
Hon höll igång oändligt många sociala projekt, skrev böcker om sitt stora intresse trädgårdsodling och lärde sig snabbt att tala svenska. 

Eftersom det är lördag
i dag ska enligt planen Veckans mening komma igång igen efter helguppehåll, ett projekt som startat hos Skriv-Robert. Det gäller att presentera en mening man nyss läst, en mening som fått en att hejda sig ett litet extra ögonblick för att den är klok, rolig, vacker eller över huvud taget tänkvärd.

Då hamnar jag naturligtvis i boken om Daisy! Tänk att vara så där blixtrande, underbart nykär och lycklig! Och dessutom säker på att känslorna är besvarade! Veckans mening är ett utdrag ut ett brev som återges i boken, skrivet från Daisy till en väninna:

Jag vet inte hur lycklig jag är och Gustaf säger hela tiden att det är så underbart och överväldigande att det är som en dröm ... oh dearest, han är en sådan älskling och han helt enkelt dyrkar mig.

Copyright Klimakteriehäxan

21 kommentarer:

  1. har Kronprinsessan Margaretas trädgårdsbok om Sofiero

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon skrev två trädgårdsböcker! Bäst du skaffar den andra också ...

      Radera
    2. två tusen kronor...

      Radera
    3. Drabbar väl ingen fattig? :-D

      Radera
    4. Kronprinsessan Margaretas bok om Sofiero à la 1917:
      http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2022/01/kronprinsessan-margaretas-bok-om.html

      Radera
  2. Det är kärlek det!

    SvaraRadera
  3. vilken underbar mening! jag tror att Daisy var alldeles förtjusande och att Gustaf var en fin och älskvärd människa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är definitivt intrycket man får av såväl utställning som bok, men något annat kunde man ju heller inte vänta sig ...

      Radera
  4. Känner inte alls till människan. Har nog ett relativt svagt intresse för kungligheter, men blivit mer för att försvara monarki framför republik på senare år. Finns fördelar ju.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag visste heller inget om henne. Men den där kärlekshistorien går inte av för hackor tycker jag! Avstår gärna från att diskutera monarki/republik-frågan. Svår tycker jag.

      Radera
  5. Louise Mountbatten har jag hört talas om, men aldrig om Daisy. Konstigt.
    Det känns riktigt skönt att få läsa ditt inlägg om boken, och att en kunglighet på den tiden kunde agera så "borgerligt" - fel ord, men jag kommer inte på ett bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var också helt nollställd/okunnig om Daisy men fick för mig att gå på utställningen. Hon var nog faktiskt en relativt modern kvinna - för sin tid. Och värd en hel del respekt och beundran. Gustav VI Adolf får lite med av det också, mot bakgrund av historien.

      Radera
  6. Åh, vilken fantastisk historia! Jo, jag känner svagt igen att hon dog ung, men inte att hon var gravid då, som barnmorska blir jag ju väldigt nyfiken på vad hon hade för några infektioner som gjorde att hon dog, eller vad det möjligen havandeskapsförgiftning kanske?
    Vilken underbar tavla på henne!
    Blir nyfiken på boken om henne som Christina har skrivit...
    Ha det fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte det var havandeskapsförgiftning, men det finns inte specifika uppgifter - hon sades ha haft problem bl a med öronen????
      Tavlan är vacker och historien om kärlek som den berättar rörde mig.

      Radera
    2. Jag vet inte. Tror inte det. Tänker att om det vore det eller nån annan klar diagnos skulle det framgå.

      Radera
  7. Den boken har jag länge sneglat på. Tycket väldigt mycket om målningen och det var ett fint mönster på sjalen som hänger över stolen. Jag borde kanske ta mig till Sofiero i mars när jag åker ner till mamma, det var ett tag sedan jag var där senast.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är säkert värt besväret, och om du ändå ska till trakten!

      Radera
  8. Vad roligt att du berättade om utställning. Tyvärr kom jag aldrig iväg för att se den. Var för långsam.
    Jag känner väl till historien och hade gärna sett utställningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är en första jag stöter på som kan historien om Daisy! Boken är väldigt fin, för den som är intresserad på allvar. Många fina bilder.

      Radera