Trevliga trasor och tisdagstema SKAL

Trasmattor är fint, väldigt fint. Dessutom roligt att väva. Mindre kul är det att fixa till de där trasorna. Jag sparar slitna lakan, till exempel. Väldigt bra att ha till trasmattor, absolut! Det är bara det att ingenting händer, här klipps inga trasor, vävstolen har inte ens varit ihopsatt på åratal.

Lite kan detta väl också skyllas på att det är rätt gott om trasmattor hos oss. De har lagts på hög i flera generationer. Det är tuskaft och rosengång och gåsöga, randigt i alla möjliga (och ibland ganska omöjliga) färger. Nog sägs det att tyska turister gärna köper gamla trasmattor, slitna ska de vara, men jag träffar väldigt få besökare från Tyskland faktiskt, så jag har inte gjort några såna affärer.

Men nu har jag fått en idé. Den föddes när jag i en Ica-butik, av alla ställen, fann mig stå öga mot öga med en trasmattekudde. Billig var den också, 80 kronor, så jag tog två ... Och se, de piffade upp gästsängens mörkblå överkast!

Nu funderar jag på om detta är nischen där mina gamla trasmattor ska hamna. Vik, sy ihop, stoppa i en innerkudde och vips! trevliga trasor som ny inredningsdetalj i (nästan) egen design. Gäller väl förstås att förankra inslagen i väven med hjälp av en symaskin, men det måste ju vara görbart.

Ja vad tror ni, ska jag gå på Ica-linjen (som antagligen är importerad från Indien, men det står ingenstans).
Fast jag skulle vilja ha mer än 80 spänn för besväret.
Det är ett svårt kapitel, det där med textilimport.

Copyright Klimakteriehäxan

Eftersom denna veckas tisdagstema är SKAL så tänkte jag att visst är väl kuddfodral en sorts skal, eller hur? Klicka på länken så kan det kanske bli både skalat och oskalat i olika former!

Drömmar kan slå in ...

Med ännu en bokmässa i benen kan jag nu inte låta bli att njuta lite. Kolla in namnskylten som jag hade i förlagets monter på Bok & Bibliotek! Det står ju "författare" på den!

Ja, med tre publicerade böcker lär man ha "officiell rätt" att göra anspråk på titeln. Fast jag tror nog att jag ska använda den tämligen sparsmakat.
Vilket inte hindrar att det gick en liten glädjedallring genom kroppen när jag fick sätta den på jackan.

Författare – det var ju den framtiden jag drömde om redan som sex-sjuåring! I min gula skrivbok från den tiden står om vad jag ska bli när jag blir stor.
"Jag ska skriva böcker som alla tycker är roliga att läsa" har jag präntat. Inget hymlande där inte, ingen falsk blygsamhet. Jante kände jag inte till.

Nu är det förstås inte exakt så det är. ALLA kommer inte att tycka att det jag skriver är kul att läsa. Men några nöjda läsare, det hoppas och tror jag på! Och drömmar kan slå in, även om man får vänta rätt länge!

Copyright Klimakteriehäxan

Se här - en tvättäkta bokNYHET

I morgon börjar den, årets stora bokmässa i Göteborg.
En av de absolut nyaste böckerna som finns med där har faktiskt jag skrivit. Den heter "Att vara yngst är ett handikapp som går över" och när någon frågar vad den handlar om måste jag svara att den handlar om mig.

I dag höll jag första exemplaret i min hand, den kom från tryckeriet i måndags på eftermiddagen, så att detta är en bokNYHET kan inte ifrågasättas ...
Helene Åberg har designat omslaget (det har hon gjort till mina tidigare två böcker också) och den ges ut av Isaberg förlag.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett beskt piller ... och tisdagstema

Ni FÅR tycka att jag är tråkig, men jag tycker att den så hastigt påkomna kyliga hösten är ett beskt piller att svälja.
För bara ett par dagar sedan värmde solen, sjön inbjöd till ännu ett dopp, trädens blad var fortfarande mer gröna än gula.

Det är slut med det där nu. Bilden, över Våtsjön, tagen i lördags är den sortens vy jag så gärna skulle ha behållit ytterligare en vecka eller två.
Om detta nu kan kallas så BESKT att det passerar som tisdagstema, det återstår att se ...
Men faktum kvarstår: fem ynka plusgrader på tisdagens morgon. Brrrr.

Copyright Klimakteriehäxan

Förbjudet på en SKYLTSÖNDAG

Denna skylt kräver väl inte någon som helst förklaring?
Skyltsöndag igen!

Copyright Klimakteriehäxan 

Veckans fönster är PRICKIGT

Första tanken när temat för Veckans fönster kungjordes var att det där skulle jag gå bet på.
Men så här års händer det ju att det kommer en skur – och fönstren blir prickiga på direkten, ja förvandlas nästan till någon sorts konstverk om man vill se det från den vänliga sidan. Dessutom råkade jag hitta en bild från en skoaffär på Capri där man i fönstret minsann lockade med prickiga skor!

För egen del gillar jag verkligen prickigt, i alla möjliga former. Har prickiga skor (dock inte de där på Capri, mina är snyggare), prickig baddräkt, prickiga tröjor, prickiga byxor, prickiga sjalar ... ja men det är ju så trevligt med både stora och små prickar, kom sedan inte och påstå att modelejonen säger nåt annat, det spelar faktiskt ingen som helst roll.

Dessutom kan jag som så ofta när prickar kommer på tal få tillfälle att dra en av mina (absolut sanna) favorithistorier. Nämligen den om väninnan som, mycket ung, kom till New York för första gången och storögt flanerade längs Tredje Avenyn med rader av roliga butiker.

Plötsligt tvärnitade hon framför ett skyltfönster. Klänningen! Ha-begär! Salivavsöndring, köpiver, måste provas! Hon kliver in i affären och säger att hon vill titta närmare på ett plagg i skylten. Expediten undrar vilket av dem.
-The one with pricks all over, sa den nyanlända svenskan och log förväntansfullt.

Viss förvirring uppstod, men hon fick efter någon väntan prova, köpte, gick ut nöjd. Och lärde sig så småningom att svenska prickar heter "dots" på engelska och att "pricks" inte är något man har utanpå kläderna, ens i New York (där man annars kan se ut hur som helst och ändå smälta in i mängden).

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans fönster öppnas åt en massa olika håll om du klickar här!
Undrar förresten om någon kan berätta varför det inte längre fungerar att schemalägga poster på Blogger?

Räven sa surt men jag säger sött

Oj så rött det lyser i rönnen.
Kan det vara så att den där årstiden de svaga kallar höst är här nu?
Ja, så är det nog.

Och om man ska tro Bondepraktikan blir det en snörik vinter också. Men det där med att räven sa "surt" om rönnbären, det förstår jag inte riktigt ... det är ju jättesött med de där klasarna mitt ibland de än så länge gröna bladen!

Bäst att njuta av sol och vackra dagar så länge det går – govädret tar visst slut i helgen, om jag förstod meteorologen rätt. Misstänker att sista doppet också är avklarat för säsongen (i söndags). Men det kommer väl nya somrar får man hoppas!

Copyright Klimakteriehäxan

Fotnot: "Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst!" Citat från Erik Axel Karlfeldt. Läs hela dikten "Höstens vår" här.

Vad är det morgonstund har i mun?

Från sajten.

Sverige är på väg att få en ny statsminister, även om det ser ut att dröja lite. Ändå heter denna person av allt att döma Stefan Löfven.

Vad är det då som gett honom flyt i livet, ända upp i sosse- och nu samhällstoppen? Jo det är det enkla faktum att han kliver ur sängen redan klockan fem på morgonen. Det har han berättat för Dorotea Pettersson som skrivit boken ”5 AM är inte en tidpunkt. Det är en livsstil.”
 

Löfven försöker vara på jobbet strax efter sju och har i intervju sagt att den första viktiga timmen på kontoret, innan alla medarbetare strömmat till, den tillåter honom att förbereda sig, att komma igång.

 

Det visar sig att han inte är ensam om att tänka så. Bland politikerkollegor som gjort likadant finns både Benjamin Franklin och Margaret Thatcher. Apples grundare Steve Jobs är en annan person som skrivit sin framgångssaga i gryningstimmarna.

 

Säkert är att den som blir regeringschef kan få ont om tid för sömn. Men kanske är det i de tidigaste morgonstunderna man hittar sitt guld? Fast jag får leta efter ädla metaller på andra tider, jag älskar att sova på morgnarna. 
 

OK, jag hade nog inte blivit statsminister även om jag varit den morgonpigga typen. Och det ska ni inte sörja, det gör inte jag!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema TURKOST

Musikalen "Hair" har jag sett i en rad olika varianter. Men den första, den stannade i minnet. Den spelades på Scalateatern i Stockholm, med Anne Nord, Bruno Wintzell och Ulf Brunnberg, för att nämna några i ensemblen.

Och i dialogen fanns en replik som jag kan höra för mitt inre öra när som helst, trots att den uttalades 1968. Tjejen har köpt en blågrön skjorta till killen hon är kär i, men läget är inte det bästa, ens för presenter. Han tittar surt på plagget och säger:
-Förresten tycker jag inte om tukrost.

Detta kom jag osökt att tänka på när tisdagstemat är TURKOST (inte tukrost, alltså, men ni fattar). Själv är jag jätteförtjust i den färgen, på kläder, på prylar, på ögonlocken, ja till och med på naglarna nån gång ibland, just nu på tårna faktiskt ...

Mer turkost, förutom min glittriga ring och min glamorösa solfjäder, finns att beskåda om man tar vägen via den här länken.
För oss som gillar både tukrost och turkost, alltså. Även om man bara sett "Hair" i Milos Formans tappning.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om självbilder och generositet

"Vi lever i människans mest egocentriska era. Oombedda pepprar vi vår omvärld med selfies, löptider och stilleben av våra söndagsfrukostar – och drömmer ständigt om nästa självförverkligande karriärsteg. Det är ett till synes outtröttligt bekräftande av jaget."

-Chefredaktören Hugo Rehnberg skriver krönika i helgens SvD Perfect Guide. Ja nog kan man förvånas över mängden moderna självporträtt som regnar på framför allt Facebook. Fast jag tar inte åt mig av kritiken: har inte publicerat någon selfie, har inga löptider att redovisa (tyvärr) och söndagsfrukost gillar jag verkligen, men särskilt bildmässig brukar den inte vara ...

"I Winnipeg härom året bestämde sig en person långt fram i kön till ett café för att bjuda medmänniskan bakom på dennes beställning. Det generösa initiativet upprepades av nästa person – och nästa, och nästa. Först efter 226 givmilda individer dök det upp en snålvarg som bröt kedjan."

-Längre ner i samma krönika dyker en annan sida av mänskligheten upp. Visst vore det spännande att testa Winnipeg-metoden!

LYX på en Skyltsöndag

Den stod parkerad mitt emot entrén till stället där vi röstar i dag. Förvisso en fin bil, men den där registreringsskylten får mig att tänka längre än så, eftersom det är just valdagen, demokratins egen högtidsdag.

Minns hur mamma och pappa tog på finkläderna för att gå till vallokalen och sedan intresserat avvakta resultaten – man stod kvar och väntade, fler var inte rösterna där i Barndomslandet än att de räknades på en kort stund. Och det där med valhemligheten, det var väl sisådär ...
"Jaså har kommunisterna gått ner med en röst? Ja just det, han dog väl i fjol han!"
"Folkpartiet ökade med fyra! Aha, det är den där familjen som flyttade in härom året!"

Vi tar det för självklart att ha rösträtt (svenska kvinnor har haft det sedan 1919, allmän rösträtt på riktigt fick vi först 1945) och en och annan medborgare rycker lite på axlarna, stannar på sofflocket, masar sig inte iväg, tar inte chansen.

Lite lyxigt är det trots allt att ha denna självklara tillgång till åsiktsyttring. Vi har nog inte vett att uppskatta detta tillräckligt, detta som människor på andra ställen krigar och dör för att uppnå.
Sedan kan det naturligtvis vara lyx att ha bil också, men det är liksom en annan historia ...

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag är från början Pumitas initiativ och hos henne dyker förhoppningsvis fler bidrag upp under dagen. Och så uppskattar jag Googles aktuella vinjett, perfekt för den kombinerade val- och skyltsöndagen:

VALFRITT i Veckans fönster

Just den helgen när vi alla bör göra ett aktivt val (om vi inte redan röstat förstås) är temat för Veckans fönster valfritt.
Men tänk så svårt det är att välja – inte bara parti att stödja, utan också när det gäller bilder på fönster!

Jag fick bege mig till NK igen. Och där har jag tur. Igen. För i entréhallen finns de, de superstora långbyxorna med fönster på benen! Lite svårt att se på mitt foto, men gå dit och kolla får ni se med egna ögon: rutorna är genomskinliga. Fast ni har bara en dag på er, för i morgon, valsöndagen, är sista dagen.

Det är ännu ett design/mode/konstprojekt som är alldeles gratis att beskåda i Det Stora Varuhuset.
Kvinnan bakom det här verket heter Astrid Olsson och hon är mest känd som ett namn i Fifth Avenue Shoe Repair, den svenska modefirma som lyckats hitta på det originellaste namnet av dem alla (jag kommer aldrig att fatta varför man döpt snygga jeans till Acne, många tonåringars värsta plåga!)

Storleken på de fönsterförsedda byxorna tillhör inte de vanliga, det är ju lätt att konstatera. Det är också enkelt att slå fast att du hittar fler Veckans fönster om du klickar på Susanne!

Copyright Klimakteriehäxan

Tack men nej tack!

Tyvärr kära besökare – nu måste jag klämma in en broms för alla spam-kommentarer. På de senaste timmarna har jag fått inte mindre än trettio (30!) stycken. Blogger ser förvisso till att de aldrig kommer ut här, men jag är trött på att rensa min e-post från skräpet.

Visserligen är tillropen vansinnigt positiva och uppmuntrande, åtminstone på (ofta synnerligen bristfällig) engelska, de där på ryska och kinesiska vet jag inget om. En och annan erbjuder sig att skriva som mina "gäster" på Klimakteriehäxan. Andra undrar hur jag burit mig åt för att få till en så lysande snygg layout – som är en standard från Blogspot för tio år sedan! Ja, det är ingen ände på kreativiteten i de där tillropen, som väl NÅGON måste initiera någonstans av någon obskyr anledning, mest reklam förstås.

Men jag hoppas att du kommenterar ibland ändå. Du måste inte skriva att min blogg är "awesome" eller att jag har gett dig "exactly the information I have been looking for on the net for weeks". Inte heller kräver jag att du lägger till mig på någon favoritlista, jag ligger redan på så många vars "ägare" inte förstår ett enda ord svenska ... Tack men nej tack!

Alltnog: jag tycker illa om detta, men när till och med andra bloggare har drabbats av mina spam-mail, hur det nu kan ha gått till, ser jag ingen annan råd.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om det känns lite ensamt ...

"Köp en muff och använd den i stället för vantar. Inuti den kan man hålla sig själv i handen och det känns jättebra!"

-En av deltagarna i Kristina Lugns bokcirkel i Hökarängen (sänds onsdagkvällar kl 20:00 i SVT2) bjuder på ett tips för den som lider brist på sällskap. Boken som det åtminstone stundtals handlade om var denna gång "Ensam" av August Strindberg.

Tisdagstema TEMPERATUR

Vi är inte där, inte riktigt än. Men snart kommer de där dagarna då ingenting kan vara mysigare än en sprakande brasa, där vedträna sakta förvandlas till kol och aska medan värmen sprider sig och ljuslågorna flammar mot frusna människor som kurar i mörkret.

Visst vore det härligt att ha en sån där kamin! Fast hemma hos oss finns det ingen, så långt har heminredningsivern inte kommit. Den här värmekällan fanns (finns?) i en restaurang i Melbourne och var lätt att uppskatta när det ösregnade och blåste snålt utanför fönstren.

Så medan hösten kryper inpå oss och termometern visar att dagarna blir svalare passar det att dra sig till minnes den där kaminen. Jag tror vi åt kängurubiff  i dess varma sken ... och vill påstå att det inte smakade särskilt ovanligt. Men när tisdagstemat är TEMPERATUR blev det en titt bakåt i bildarkivet!

Copyright Klimakteriehäxan

Sånt vi absolut inte behöver

Nykomling i mina skåp. Var det en gång en gräddsnipa?

Får man inleda veckan med en liten gåta?
Vad är det du absolut inte behöver men ändå vill ha?
Vad är det som är gratis men ändå dyrbart?
Vad är det som är gammalt men ändå blir nytt?
Vad är det du helt enkelt inte kan avstå ifrån fast du inte har en aning om hur du ska använda det?

Svaret är faktiskt väldigt enkelt och jag tror att många med mig ställs inför detta dilemma mellan att ha och inte ha, långt ifrån Ernest Hemingways thrillerartade historia från 30-talet. Men från den tiden kan gåtans svar absolut komma.

Det jag tänker på är arvegods. En dag står man där i en övergiven bostad, övergiven därför att den som kallat den sitt hem har dött. Spåren efter livet är oändligt många. Prylarna i badrummet, så personliga. Kläderna som kanske kan gå till återvinning. Böckerna, alldeles för många, och dessutom åtskilliga som man borde läsa.

Men det som är allra svårast att hantera, det är ändå prylarna. Långt ifrån alla, naturligtvis, det som är avskavt i kanterna, sprucket och lagat, fullständigt otänkbart att ta i bruk igen, det går ju bort. Men småsakerna, de där som vi minns, som betytt något för historien! Något som ett barnbarn köpte som present för egna pengar. Duken som broderats i tusen timmar. Skålen som kom hem från slöjden. En klenod som alltid betraktats som värdefull, fast vi nu vet att så var det inte. Likväl är affektionsvärdet högt.

Farfars cigarrsnoppare stod på hans rökbord.

Självklart måste mycket slängas eller gå till second hand-butiker, både Frälsningsarmén och Stadsmissionen har vi inom räckhåll. Ändå står vi där med bilen full. Farfars cigarrsnoppare, vad ska jag göra med den? Var kan vi lägga ryamattan som svärmor knutit, passar den över huvud taget nånstans? Pokalen som pappa vann i en skyttetävling och var stolt över, den är det väl ändå bara att hiva?

Så där håller det på. Och på något mystiskt vis fylls lagren på här hemma. Bara för att nästa generation ska stå inför samma problem.
Det är naturligtvis alldeles galet. Men i nuläget har jag inte gåtans lösning, bara svaret: arvegods.

Copyright Klimakteriehäxan

Snällt på en SKYLTSÖNDAG

Det finns erbjudanden som inte kan motstås, kom inte och påstå något annat!
Eller vad sägs om gratis sugrör till drinken, ja till varje drink? (ingen återanvändning här inte ...)

Originellt marknadsföringsknep av en bar i centrala Köpenhamn. Som passar bra så här på en skyltsöndag, inte sant?
Fast nej, jag gick inte in. Gratis sugrör är väl snällt, men det räckte inte som lockbete den här gången.
Kolla hos Pumita för fler skyltar.

Copyright Klimakteriehäxan

Hallå där, Music Lovers!

Detta kan vara Rigmor Gustafssons mest lättillgängliga album. Jag har just premiärlyssnat och det var ett sant nöje! Plattan som är sprillans ny heter som ni ser "When You Make Me Smile" och ja, den här musiken får mig att le också, även om texterna ibland är ganska melankoliska.

"Call Me Lonely" heter första spåret och då fastnar man direkt. Sedan känns det nytt med Dalasinfoniettan som del av inramningen. Magnus Lindgren, en annan av mina personliga favoriter, medverkar på flera låtar och har dessutom varit med och arrangerat, medan Rigmor själv har producerat och skrivit musiken till nio av de tretton numren.

Minns ni hur det klassiska radioprogrammet "Smoke Rings"  började? "Hello there, music lovers!" sa Leif Andersson med sin karakteristiska hesa stämma. Jag kan höra honom säga det igen, precis innan vi trycker på "start" för den här cd:n. Tror att han också skulle ha gillat den.

Copyright Klimakteriehäxan

VILT i eller åtminstone runt Veckans fönster

Pantrar är snabba djur.
Kanske är det för att det ska gå undan på vägarna som limousinen lackerats i djurfläckigt? Eller går det bara vilt till i den där bilen i största allmänhet?

Djungellimon körde ett brudpar i Båstad för några veckor sedan, i ett bröllopsväder som omväxlande bestod av hällregn och strålande sol. Kvittar lika för den som kan krypa in i en sådan tjusig plåtkoja! För säkerhets skull har man kostat på en speciell nummerplåt: ELITE.

Det ska hur som helst vara VILT i Veckans fönster. Mitt bidrag har i alla fall lite vilt runt fönstren. Klicka över till Susanne och titta på andra vilda fönstermotiv!

Copyright Klimakteriehäxan

En riktig tjejbil

Visst har vi hört uttrycket "tjejbil", gärna sagt med en liten underliggande fnysning. Vad det nu ska betyda. Men jag tror att bilen det handlar om är ganska liten och i en tilltalande färg, lite söt i största allmänhet. Märke? Inte jätteviktigt.

Tror att jag haft några tjejbilar i mina dar. En liten Renault (gul), en nästan lika liten Toyota (blå), sen minsta Nissan-modellen (röd) och så, minst av dem alla, en Ford Ka (silver). Fast det blev aldrig av att jag skaffade en massa extra utrustning till någon av dem. Ingen Wunderbaum, ingen rattmuff. Men hade jag stött på lösögonfransar till strålkastarna, då hade det nog blivit affär ...

Att det här åket med de förföriskt långa och mörka ögonfransarna är en tjejbil, det törs jag slå vad om utan att egentligen ha den minsta aning.
Kul hur som helst. Och såg jag inte en liten blinkning av samförstånd, tjejer emellan, just när jag sänkte kameran?

Copyright Klimakteriehäxan 

Pedalkraft

Pedalkraft - ja tack! I Köpenhamn, förstås. 

För första gången på en evighet har jag i dag cyklat till och från jobbet. Och överlevt!
Vilket jag firade genom att (cykelsvettig) hoppa i sjön. Har inte badat på ungefär tre veckor, men detta kan ha varit säsongens absolut skönaste dopp, i fantastiskt sensommarväder.

Nu återstår frågan: fortsätter jag att cykla, trots att jag anser att det är livsfarligt? Kanske. Eftersom pedalkraft driver på och går fortare än alla bussar och dessutom blir lite motion, något jag inte får särskilt mycket av. Jag får försöka fortsätta som i dag och "tantcykla": släppa fram alla som verkar ha superbråttom, gå en omväg ledande cykeln när det är för rörigt, se mig för och sedan trampa i egen takt.

Det kan gå. Fast jag får nog ganska ont ni-vet-var. Men lite får man tåla så länge man har livet i behåll.
Tänk om det rent av kan gå att bada bort cyklingssvetten ytterligare någon gång innan hösten slår klorna i oss på allvar?

Copyright Klimakteriehäxan

Säg det med naglarna!

Ni minns säkert Flo-Jo – den amerikanska sprinttjejen. Sen blev det väl ett långt hopp till höjdhoppsgropen i OS i Moskva och Emma Green. På herrsidan har den originelle professorn på Handelshögskolan i Stockholm, Micael Dahlén, gått före. Nu har gänget fått sällskap av en rektor.Vad är det då dessa människor gjort? Jo, de har försökt föra fram ett budskap med hjälp naglarna.

Plahns egen FB-bild på naglarna.

Fredrik Plahn, rektor i Tyresö utanför Stockholm, ville uppmärksamma hbtq-frågor och bryta mot normerna. Lösningen blev alltså nagellack, och han valde att använda sig av Facebook för att få fler att engagera sig. Så här skrev han: 

”I snart två veckor har jag använt nagellack varje dag. Varierat färger, kombinerat med kläder i samma färg. Ganska kul men det är inte syftet utan jag tänkte att jag skulle utmana heteronormen. Vem kan vara mer lämpad än en medelålders, vit, fyrabarnsfar som arbetar som rektor. Jag har haft det i möten, på jobbet, haft intervjuer etc och tänker ha det tills ingen tycker det är konstigt eller frågar om det. Nu skickar jag en utmaning till er andra vita gubbar att bryta normen. Jag gör det för att mina barn och mina elever ska kunna vara som de vill utan att någon ifrågasätter det!”

Gensvaret uteblev inte. Bilden har delats över 5 000 gånger. För Fredrik Plahn bevisade det att han var på rätt väg, oavsett om naglarna var gula, röda eller rosa. 
-Jag gör det dels för att det är skoj, dels för att det kan göra skillnad, säger han.

Återstår att se om vi plötsligt blir omgivna av män med naglar i regnbågens alla färger, eller om de kanske följer Dahléns exempel och håller sig till svart. Eller rent av bildar opinion ändå?

Copyright Klimakteriehäxan
Källa: TT