Troligen var det ett vikariat han fick som teckningslärare på gymnasiet i Arvika nån gång på det tidiga 60-talet. För någon lärare var konstnären Bo Fjaestad inte. Men en rätt mysig farbror som gick omkring bland oss elever i den stora teckningssalen, med sin snugga i munnen, kanske var den tänd, kanske inte. Vi tyckte förstås att han var lastgammal, hade nog fyllt sextio. Kanske borde vi ha imponerats av efternamnet, men det tror jag inte hände.
Jag tillåter mig tro att han tog det där lärarjobbet för att det inte var helt enkelt att försörja sig som möbelsnickare, målare och bildhuggare, de tre konstyttringar han ägnade sig åt. Han hade "påbrå" och förebilder som det inte var så lätt att leva upp till, som son till det berömda konstnärsparet Maja och Gustaf Fjaestad, tongivande i Rackstadgruppen och högt respekterade än i dag.
Men lika berömd som föräldrarna blev sonen aldrig. Nu upptäcker jag att han, trettio år efter sin död, i alla fall hedras i en utställning på Rackstadmuseet i Arvika. Vilket betyder att det känns som om jag varit hemma hos min gamle teckningslärare!
Alla möblerna i vardagsrummet har han gjort själv, tavlorna är hans egna, en uppsättning bord och stolar kallas "sportstugemöbel" och det åttkantiga bordet i intarsia står på en för 60-talet typisk ryamatta. Snidade lampetter för fyra levande ljus på väggen.
|
Elev inramad av magistern. |
Trä verkar vara det material han gillade bäst, här finns förutom möblerna en rad olika spegelramar som han snidat. En direktör i Karlstad beställde redan 1928 det stora skåpet med snirklig dekor på dörrarna. Tavlan med de två fåglarna föll mig särskilt i smaken. Annars gjorde han nog oftast landskapsbilder när det handlade om att måla.
Hur många lektioner det blev med magister Fjaestad minns jag inte, men jag tror knappast att han jobbade mer än en termin. Däremot vill jag minnas att han uttryckte uppskattning över något "verk" jag hade åstadkommit, huruvida det var välförtjänt eller bara snällt vet jag inte. En sak är klar: vi elever hade inte en aning om att den där läraren kunde kreera så fina saker som de man nu kan se i de av museet återskapade miljöerna från konstnärshemmet.
Copyright Klimakteriehäxan