onsdag, juni 30, 2021

Till södra Europa

Jag är nog inte ensam om att drömma mig till Medelhavet, även om vi fått en fantastisk sommar här hemma också, med temperaturer som man är mer van vid i södra Europa. Men tills vidare nöjer jag mig med att leta upp någon bok där handlingen utspelar sig nära Medelhavet, eftersom Enligt O formulerat Veckans kulturfråga så här: Vilken bok skriven av en författare från något av länderna kring Medelhavet eller som utspelar sig där, vill du lyfta fram?

Allra först gick mina tankar till José Saramago, men det är svårt att påstå att Portugal ligger vid Medelhavet, även om man vill. Då hamnar jag i stället i Frankrike, hos Romain Gary och "Med livet framför sig" (La vie devant soi) som utspelar sig i Paris. Ända ner till Medelhavets kust kommer man dock inte i historien ... den franska huvudstaden får duga, det är i alla fall Sydeuropa!

Huvudpersoner är pojken Momo och en äldre kvinna som tar hand om honom och andra barn till prostituerade. Sophia Loren gjorde efterlängtad comeback på bioduken när hon spelade rollen i filmen som kom ifjol. Sevärd!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juni 29, 2021

CITAT om fotboll

 "Det finns inget jämnare resultat än 0-0."

-Sagt av kommentator i Sveriges Radio under EM-fotbollsmatchen mellan England och Tyskland medan den fortfarande var mållös. Den slutade dock med engelsk seger med 2-0, så skulle nu Sverige klara av att slå Ukraina (matchstart strax!) är det Englands lag som väntar i nästa match.

Böcker på tema från skolschemat

Denna vecka gör Ugglan det svårt, åtminstone för mig, när hon bestämmer att temat för tisdagstrion ska vara skolämne i titeln

"En helt annan historia" av Håkan Nesser kan ju få vara med, den lyssnade jag nyligen på, i författarens egen inläsning. Han läser jättebra och är skicklig i att bygga upp sina intriger. Och att ämnet här är historia är ju tämligen solklart, fast detta är en spänningsroman som inte har något med historien att göra!

"Samhällets olycksbarn" (Les Miserables), en riktigt gammal klassiker av Victor Hugo, kan den kanske få stå för samhällskunskap? Ger onekligen en inblick hur livet kunde te sig, både för fattiga och de bättre bemedlade. Dock ska jag erkänna att jag inte läst den, men sett den både som musikal och som tv-serie.

Sedan blev det svårt. Fastnar till slut för "The Man" av Irving Wallace. En historia som, när den kom ut, framstod som rent utopisk: det var 60-tal och USA hade fått sin förste svarte president. Jag var helt fascinerad när jag läste den. Hur det gick för presidenten? Jo, han hamnade i riksrätt. Men vägen dit var spännande, jag avslöjar inte utgången ... Tänker att det skulle kunna vara intressant att läsa om nu, med Barack Obama i bakhuvudet. Skolämnet då? Ja, under vilket schemaetikett hamnar kunskap om omvärldens historia? Bestämmer mig denna gång för engelska, eftersom mitt ex är på originalspråket.

Copyright Klimakteriehäxan 

måndag, juni 28, 2021

Naturlig konst

Det där med att definiera vad konst är, det har många större tänkare än jag gått bet på. Men när jag tittar på glassaken som jag kallar sticklingvas och som hänger i mitt köksfönster tycker jag definitivt att det är ett konstverk. 

Dels själva vasen som är en fyndig konstruktion, men än mer lockande att titta på är den ständigt törstiga växten  i det här fallet murgröna  som ändrar "verket" lite grand dag för dag. Och konstnär är naturen själv. I samarbete med Karin André Barowiak, som gjort vasen, inköpt på Galleri Hantverket på Götgatan, Stockholm.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juni 27, 2021

Puss på er, sommarfirare!

Trodde faktiskt att detta för min del skulle bli en Skyltsöndag utan skyltar, men så stod den där, cykeln som generöst erbjuder en puss till oss alla. Möjligen är det reklam för nya däck? Vet inte, har inte ringt det där numret. Nöjde mig med att bli pussad via skylt. Kolla i högerspalten hos BP, där hittar du förmodligen rikare skyltskördar än min! Och kanske fler ömhetsbetygelser, vem vet?

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 102

 SKÄRMTRÖTTHET

-Det kan vara ett gott skäl till att människor behöver semester nu. Under pandemin med allt jobb som skötts framför datorn i hemmet har bristen på mänskliga kontakter ökat i takt med timantalet framför skärmen. Men när vi nu "kavlar upp" ökar möjligheten till ett normalare liv, och därmed mindre tid som uppkopplad. Man har faktiskt rätt att känna skärmtrötthet!

lördag, juni 26, 2021

Midsommar eller?

Själv hade jag glömt bort det, men en kollega påminner mig om en anekdot jag berättat från hemmafronten. Sonen, inte särskilt ålderstigen, hör mig prata om midsommaren, men mitt uttal är uppenbarligen lite bakåtlutat, för han hör "missommaren" och blir bekymrad. 
-Mamma, om det är missommar nu, har vi missat hela sommaren då? undrar han lite ängsligt.
Hoppas att vi hade några fina veckor efter det. Och att vi har det i år också.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att vinna pengar

Varje lördag är det dags att presentera en mening som man nyligen läst och reagerat på, på förslag från Skriv-Robert
 Kanske är den ovanligt klok, ovanligt korkad, rolig eller hjärteknipande eller  tja, vad som helst som gör att läsaren stannar till ett par extra sekunder, i igen- eller inkänning. Och läser man Torgny Lindgren, som inte går att tröttna på, finns många chanser. Just nu lyssnar vi i bilen på några avsnitt ur hans "Berättelserna". I "Huset", om kåken som ständigt behöver byggas på och förbättras, finns Gideon och Kajsa som har svårt att få pengarna att räcka till. Gideon hoppas och tror att en lotterivinst ska rädda honom och parets ekonomi. Hustrun har en lite mer pragmatisk inställning (som jag för övrigt delar).
Jag för min del, sade Kajsa, jag har aldrig riktigt kunnat tro på Penninglotteriet. 

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juni 25, 2021

Långt eller kort?

Midsommarblomster.
Denna fredag är minsann midsommarafton. Ute regnar det, antagligen välkommet och bra för växtligheten, mindre bra för den som planerar utegrillning och bryggdans när stången blivit lövad och blomsterklädd.

Det var väldigt länge sedan som vi höll på de gamla midsommartraditionerna. Visst, när barnen var små band vi kransar och deltog i ringdansen. Och lite sill har ju aldrig varit fel! I dag blir det nog bara just sillen som blir markeringen, och det trots att man verkligen kan äta en sillsvans lite när som helst på året. 

Okej då, en liten marguerit i kruka med tillhörande majstång kom med hem från matbutiken i går, fast jag tror inte den gör särskilt mycket för den eventuella helgstämningen, hur den nu råkar se ut. Hoppsan, jag höll visst på att glömma jordgubbarna! Ett måste!

Elisa Matilda kämpar i alla fall oförtrutet på och ställer sina fem fredagsfrågor till oss andra som inte klämt ner laptop-locket och tagit semester från allt inklusive bloggen. Temat denna gång långdraget. Så här ser de ut, frågorna:

  1. När senast har du dragit på något? Ack, en hel del drar jag på för evigt, verkar det som. Rensning i bokhyllor och garderober, exempelvis.
  2. När senast hade du en riktigt skön sovmorgon? I dag! Vaknade kvart över nio!
  3. När drog du senast det största strået till stacken? Hm. Min blygsamhet (jo men lite av den varan har jag väl?) förbjuder mig ...
  4. Vilket samtalsämne suckar du oftast åt? Bilar. Som jag tycker ska rulla och gå, men de är inget att prata om. 
  5. Känns sommaren kort eller lång när midsommar nu är här? Lite lagom tror jag! Den har i alla fall börjat bra!  


Copyright Klimakteriehäxan

Sömnlös i fint sällskap

Sitter på balkongen. Njuter i fulla drag. Klockan har passerat midnatt, det är den mörkaste delen av den ljusa sommarnatten. De vita petuniorna jag nyss lät ersätta penséerna slår lydigt ut, pelargonerna är proppfulla av röda blommor och hortensian, som mot alla odds övervintrat, ser väldigt livskraftig ut även om jag ännu inte sett några knoppar.

Hade jag haft en bättre näsa skulle jag antagligen kunnat ana doften av fläder från buskarna som är översållade av vita smakrika blomklasar. Men jag hör ju bra! Några nattvandrare pratar medan gruset knarrar under sandalklädda fötter, längre bort hörs omisskännliga plaskljud av badande som vet att det sällan är skönare att simma i sjön än när natten omger en. Inte behövs det väl några badkläder heller!

Jag är inte särskilt trött, inte än. Vet ju vad jag väntar på. Tiden för nattens konsert närmar sig. Den streamas inte på nätet, startar inte punktligt, har inte föregåtts av några repetitioner. /forts/

Läs hela min text om sommarnatten på News 55. Om du är snabb hinner du dit innan den förvandlas till Premium-material och blir låst, alltså tillgänglig endast för prenumeranter.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juni 24, 2021

Midsommarläsning

Dan före dan, ja före midsommarafton alltså (det är exakt ett halvår till den där andra ni vet) ställer Mia i bokhörnan som vanligt en helgfråga. I dag en väldigt rak undran: Vad läser du i midsommar?

Jag hamnar för min del förmodligen så långt bort från somrig romantik och smäktande feelgood som det går att komma, för jag har lånat "Girl", Edna O´Briens bok om de bortförda och misshandlade flickorna i Nigeria, och den måste lämnas tillbaka.

I bonusfrågan vill Mia veta vad jad gör för att vila upp mig i midsommar. Jo det ska jag härmed avslöja: jag tar det väldigt lugnt! Hoppas på god mat och god dryck och god sömn, den trissen är svårslagen. Lägg gärna till gott sällskap också, så höjer vi till fyrtal!

Men apropå det där med drycker undrar jag hur folk tänker som skjuter upp inköpen av bubblor, nubbe, öl och vin till i dag. Kön till Systembolaget på Rosenlundsgatan var ett kvarter lång i eftermiddags, och det var inte två meter mellan de köande! 

Gick förstås inte att plåta så att hela kön syns, men långt där framme väntar insläppet
till helgens starkare drycker ... som gick alldeles utmärkt att inhandla för flera
dagar sedan ... om man planerar lite alltså, och inte gillar att stå i kö (sade hon 
självbelåtet och flinade elakt åt dem som inte tänkt efter före! :-D)
Copyright Klimakteriehäxan

Vem bajsar på gräsmattan?

Dagar som dessa vi njuter av just nu inbjuder Årstaviken till bad. Tyvärr är det inte bara människor som trivs i och vid vattnet. Det gör även kanadagässen, vars visitkort ligger tätt, över alla ytor  ytor där både barn och vuxna vill kunna slå sig ner med en liten medhavd picknick eller gå utan att halka på en nysläppt bajskorv. Nästan omöjligt!

Vid ett tillfälle jagade jag ner ett gäng av (de tyvärr vackra) fåglarna i vattnet. En badande man som stod en bit ut tittade förvånat på. Frågade:
-Varför sjasar du bort dem?
-För att de lortar ner. Äckligt! Det där är en sort som inte hör hit, den kommer utifrån.
-Jaaa ... men det gör ju jag också? sa mannen och tittade lite frågande (eller var det bistert?) på mig. Han hade omisskännlig spansk brytning och "såg latinamerikansk ut", så jag kände mig rätt säker.
-Puede ser, svarade jag på spanska, må så vara, men inte skiter du på gräsmattorna!?
Sen var vi vänner.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 23, 2021

Låt oss sjunga om sommaren!

Midsommar står verkligen för dörren, vi har en underbar sommar (så länge det nu varar, säger Ior) och veckans kulturfråga från Enligt O går också i sommarens tecken: Vilken kulturell sommarskildring vill du lyfta fram?

Då händer det märkliga att jag, som inte är någon poesiläsare, direkt tänker på rimmad vers och därmed överraskar till och med mig själv. Alla är sommarskildringar med musik till! Nu ska vi sjunga!

Först plockar jag fram psalmboken. Det blir två psalmer som tar mig tillbaka till skolavslutningen, den härliga, både min egen och mina barns. "Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor / Du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror" och sen blir det som på beställning "I denna ljuva sommartid / gå ut min själ och gläd dig vid / den store Gudens håvor".

Ted Gärdestad är en sommarskildrare av modernare snitt: "Sol, vind och vatten / är det bästa som jag vet" och inte kan jag hoppa över Sven-Ingvars-låten som sjöngs i Hajk från Karlstad-tv: "Sommar, sommar och sol / Havet och vinden och doft av kaprifol". 

Fast jag inser naturligtvis att skeptiker kan fundera över om begreppet "litterär" passar utan diskussion i sammanhanget. Men jag talar här med folkets röst (tror jag i alla fall)! Och om man läser hela texterna så ökar ju dosen sommar väsentligt.

Copyright Klimakteriehäxan 

tisdag, juni 22, 2021

Tre huvudstäder att läsa om

Huvudstäder ska de böcker handla om som platsar i veckans tisdagstrio, med rötter hos Ugglan. Var så goda, tre exempel på bra läsning i helt olika genrer! 

"Fem familjer" (Five Families) är den amerikanske antropologen Oscar Lewis inkännande nedslag i fattigkvarteren i Mexiko City. Boken skrevs på sena 50-talet, men det är helt klart att stadens fattiga områden inte krympt sedan dess, så det finns skäl att anta att mycket som Lewis beskriver fortfarande gäller. Läste den med stort intresse när jag bodde och arbetade i Centralamerika. Lärorik, men den funkade som en roman också!

Per Anders Fogelströms Stad-serie kan vara den ultimata skildringen av Stockholm och dess utveckling, nästan in i vår tid (den tar slut 1968). "Mina drömmars stad", "Barn av sin stad", "Minns du den stad", "Stad i världen" och "I en förvandlad stad" heter delarna. Jag tyckte att de första delarna var bäst. 

"Vad händer om man vänder på Paris?" är en av alla mysiga barnböcker som Viveca Lärn skrev medan hon fortfarande hette Sundvall. Vi i vår familj har gillat serierna om både Eddie och Mimmi, inte tråkiga för vuxna heller! Perfekt för högläsning i skuggan om sommaren blir alltför varm! Och vem skulle inte vilja ta en vända till Frankrikes huvudstad?

Nu blev jag dessutom påmind om Hans Falladas klassiker "Ensam i Berlin" (Jeder stirbt für sich allein) som sedan länge står oläst i hyllan. Platsar inte  förrän jag eventuellt läst den, alltså!

Fantastiska Paris! Kommer jag någonsin dit igen? Åratal sen sist
(då tog jag i alla fall bilden).
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juni 21, 2021

Äntligen, Gustaf!

Ända sedan barnsben har jag betraktat Gustaf Fröding som min vän. Har lärt mig hans dikter utantill, läst tidningstexter han skrivit, läst vad andra skrivit om honom, njutit när man satt musik till hans hans poesi och sjungit den. 

Jag har läst upp "Å i åa ä e ö" för förundrade åhörare  och det var en oförglömlig stund när jag på ett morgonmöte som jag ledde på rapport-redaktionen utan att bli avbruten deklamerade "Gå på dompen" (anledningen var att en nyss dödförklarad terroristledare visade sig leva, vilket påminde mig om raderna "di dog å stog ôpp, di va skenske i bena, di tängde å gne sô dä elle tå stena, för skôte va bare tå krut".) Det blev applåd! 

Hur som helst räknar jag till ett femtontal Fröding-böcker i hyllan! För denne fantatstiske författare är en av ytterst få diktare som jag kan uppskatta, poesi är inte riktigt min grej rent generellt.

Du och jag, Gustaf ...

Men trots denna kärlek och att jag oändligt många gånger har färdats på E18 förbi Alsters herrgård har jag aldrig varit dit. Förrän nu. Gustaf Frödings minnesgård kallas den, han föddes här den 22 augusti 1860.

Det är en stor och vacker gård med anor från 1700-talet. Ursprungshuset brann och ett nytt byggdes, i dag en vit huvudbyggnad och några faluröda annex. Från stora husets framsida ser man ner till Vänern, en gräsklädd parkyta leder fram till vattnet. Man kan lätt tänka sig att här hållits fina fester med många gäster.

Gästerna är många i dag också, eftersom gården blivit en turistattraktion. Vi åt jättegod lunch i herrgårdscafét, en kalventrecote med hasselbackspotatis och bearnaisesås som säkert Gustaf också skulle ha gillat. En utställning av fint värmländskt hantverk väntar i ena flygeln, souvenirbutik (med många böcker) i den andra. 

När det inte är pandemitider kan besökare gå på visning och lära sig mer om diktaren, som hann skriva så mycket under sitt korta liv  han blev bara 50 år. Fröding var en olycklig man, han var alkoholist med stora psykiska problem, och han fann aldrig en kvinna att leva med. Det ledde till att han gick till prostituerade, vilket han också skrev sorgset om: "Jag köpte min kärlek för pengar. För mig fanns ej annan att få."

Fröding dog boende på Djurgården och ligger begravd i Uppsala. Begravningen, förrättad av ärkebiskopen, blev nästan en statsangelägenhet. Massor av folk kantade Stockholms gator där kistan färdades i kortege, poetkollegorna Verner von Heidenstam och Erik Axel Karlfeldt, rikskändisar även de, hyllade sin vän. 

Förmodligen förstod Fröding aldrig riktigt hur omtyckt han var, han anade nog inte heller att hans dikter skulle få så långt liv med enorm "hållbarhet", rent av hamna på topplistor över populärmusik. För där har han varit, framför allt med hjälp dels av Sven-Ingvars, dels av Mando Diao.

Det kan tyckas ha varit ett för mig fullständigt onödigt inköp, men jag kunde inte motstå: jag har köpt ett bokmärke med min vän Gustaf på. Undrar vilken bok som ska få äran att hysa honom ... Måste välja någon värdig kandidat, någon som också vet hur man talar till folket, såväl på dialekt som på "rikssvenska" i både glädje och sorg.

Möbler för fint folk, utan tvekan! Och kolla tapeten!

Framför den här kakelugnen kan man förmoda att Gustaf värmt sig.

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juni 20, 2021

Konst som flyter, nödig eller inte – men hösten är väl inte här riktigt än va?

"Välkommen att vara med och samskapa konst!"
En skylt med den hälsningen möter den som valt att styra stegen längs kajen som leder in under Liljeholmsbron, på den södra sidan. Ja minsann, ett sommarprojekt på en flotte som ligger och flyter under brospannet. 
På håll ser det ut som en mängd skyltar, de flesta påminner mest om graffiti.

Man kallar det ARTmovement Fair och på eftermiddagarna öppnas gallergrinden och det blir workshop för hugade, under ledning av etablerade konstnärer. Det här flytande galleriet är 300 kvadratmeter stort och projektet är finansierat av Region Stockholm. Ska pågå juli månad ut.

Den här konstnärliga mötesplatsen är faktiskt en del av en satsning, tillsammans med Studiefrämjandet, på bättre integration av nyanlända ungdomar. Målgruppen är 15-25 år, alla aktiviteter är gratis och inga förkunskaper krävs. Om folk utanför gruppen också beger sig till Liljeholmshamnen för att skapa vet jag förstås inte vad som händer. Hoppas alla är välkomna, det främjar väl också integrationen!


Det är förstås skyltsöndag i Blogglandia, och vi är ett gäng som troget visar vad vi hittat i skyltväg under veckan som gått. Ta en sväng förbi BP:s blogg så hittar du fler skyltande bloggare!

Onödiga toabesök undanbedes. Lite överflödig info, eller?

Vi har just börjat njuta av sommaren. Vem i hela världen är då road av att kika på
kläderna tänkta för hösten? Inte jag i alla fall! Men kanske engelskspråkiga
 shoppare tänker annorlunda?

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juni 19, 2021

En sann historia ur livet

Blev remitterad till specialisttandläkare för att hejda hotande tandlossning. Kommer på utsatt tid till kliniken, går fram till receptionen för att anmäla mig, säger mitt namn och vilken tid jag har bokad. Och så lägger jag till:
-Du vill se legitimation va?
Kvinnan bakom disken log vänligt och sa:
-Nej då, det behövs inte, hit kommer ingen frivilligt.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om röster

Veckans mening presenterar vi på lördagar, ur senaste tidens läsning, på initiativ av Skriv-Robert. Den här gången hamnar jag i Belarus, ett land som förr hette Vitryssland och som under sin nvarande ledare Aleksandr Lukasjenko utvecklats till det som kallas Europas minst demokratiska land. Mänskliga rättigheter står inte högt i kurs. I samband med ett val i augusti i fjol ställdes saker och ting på sin spets: oppositionens kandidat greps och sattes i fängelse. Hans fru tog då makens plats, kandiderade och förklarade sedan från sin exil i Litauen att hon vann med 60-70 procent av rösterna. 

Diktatorn förnekade allt valfusk. Demonstrationerna mot honom och hans maktfullkomlighet avlöste varandra. Mitt i protesternas Minsk befann sig poeten Julia Tsimafejeva. Hon började skriva om den fredliga kampen mot våldet under oktober och början av november 2020. Det blev en dagbok som heter "Dagar i Belarus" (Days in Belarus). Finns nu som radioföljetong. Och veckans tänkvärda mening är denna, en allvarlig uppmaning till "vanligt folk":
När de tar din rösträtt ifrån dig – använd din röst!

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juni 18, 2021

Frågvist på en fredag

Det drar verkligen ihop sig till helg igen, dagar med friska vindar, verkar det som. Vilket inte hindrar att det finns fem fredagsfrågor att hämta hos Elisa Matilda.

  1. Hur har ditt humör bidragit till veckan? Hm, vet inte om jag förstår frågan ... men jag har inte varit vare sig särskilt glad eller särskilt arg/ledsen, så det handlar väl om stillsamt normalläge tror jag!
  2. Vad har du gjort för att främja din hälsa? Promenerat, varit hos tandhygienist.
  3. Vilka tankar har fyllt ditt huvud? En hel del försummelser. Sådant jag "borde". Och så har jag längtat efter att träffa mitt barnbarn.
  4. Hur har du sovit om nätterna? Blandat. Väckts av en del störande ljud utifrån, och i morse vaknade jag mitt i en mardröm: jag var tillbaka på jobbet och det var totalkaos. Åratal sedan jag drömde något liknande!
  5. Vad har fått dagarna att gå? Läsning, promenader, sudoku, matlagning, word feud, dopp i sjön, presentshopping. 
Copyright Klimakteriehäxan


En riktigt skämmig träda-fram-are

Om du lovar att inte berätta det för någon så ska jag nu göra en träda-fram-are. En skämmig en. Bekänna en synd. Berätta en ruskig hemlighet som är ungefär så långt ifrån det politiskt korrekta, miljöriktiga och samhällstillvända man kan komma. Om otillåten kärlek.

Jag älskar lupiner. De håller på att slå ut nu. Förvandlar det svenska landskapet till paradisiska ängar och dammiga landsvägar till blomsterkantade slingor som blir en sann fröjd för ögat. Lupiner finns i en rad färger, från vitt via blekaste rosa över blått till lila till mörkt rödvinsrött. Allra vackrast är det när flera eller rentav många färger står sida vid sida, men oftare lever de segregerat.

Jättebalsamin - en annan invasiv snygging
vi inte längre har på tomten. Kan sakna den!
Problemet är att lupinen är en så kallat invasiv växt. /.../ Nu uppmanas man ideligen att göra sitt bästa för att få bort lupinerna. /.../ Visst måste man instämma i att biologisk mångfald ska värnas, men jag har svårt att tänka i de banorna när jag ser de fantastiska lupinfälten i all sin prakt. /forts/

Läs hela min text om de vackra men ack så illa sedda blommorna som står i sin sanna prakt just i dessa dagar. Du hittar den här, på News 55 som just nu har ett erbjudande om två månaders prenumeration för en enda krona. Då får du tillgång till allt material på sajten!

Copyright Klimakteriehäxan 

torsdag, juni 17, 2021

Att läsa e-böcker

E-böcker är, precis som ljudböcker, på uppgång bland folk som läser. Mia i bokhörnan undrar i veckans helgfråga: Brukar du läsa e-böcker?

En period gjorde jag det. Tog ett abonnemang och hade läsplattan ständigt inom räckhåll, läste bok efter bok (av ren snålhet antar jag, ville förstås ha valuta för pengarna). Visst funkade det, även om jag föredrar att hålla i en pappersbok. 

Men jag sa upp den där prenumerationen. Mina olästa hyllvärmare krävde att jag återvände till dem, det kände jag tydligt. I fjol läste jag Dagens Nyheters sommarföljetong som e-bok, men det gör jag inte om. Även e-böcker vill jag läsa i min egen takt, inte i små portioner som nån annan bestämt omfattningen av!

Däremot tror jag att det blir aktuellt med e-böcker igen om man får ge sig ut på någon resa i framtiden. Tar ju inte nån plats i packningen! I så fall ska jag ta reda på hur man lånar även den här sorten på bibliotek.

Copyright Klimakteriehäxan

Mitt i veckan

Det dräller inte av spektakulära händelser i mitt liv för närvarande, och det är förmodligen bra. Vilket betyder att jag njuter av sommaren som bjuder på blommor av finaste slag, tar bilder på dem gör jag som ni vet gärna också, och "tvingar" er att se dem!

Men en sak har i alla fall hänt för första gången på den här sidan sekelskiftet: jag har bakat bullar. Har aldrig varit nån bullmamma, det måste ha varit minst tjugofem år sedan jag sist satte en vetedeg. Nu fick jag ett infall, inspirerad av ett recept i en tidning. 

Och tro det eller ej, men mina bullar blev riktigt goda! Fyllda med riven mandelmassa, socker, smör, kanel och rivet äpple. Efter att ha provsmakat langade jag blixtsnabbt in resten i frysen, jag vet hur fort sånt här kan gå åt annars ... nu måste de i alla fall tinas först ...

Dessutom en riktigt glad och härlig överraskning: jättegoda svenska jordgubbar för 20 kronor litern (de kostade 65 spänn nyss) på Lidl. Sådant gör en som älskar de här röda sommarbären riktigt glad en vanlig torsdag i juni! Vackra, nyttiga, läckra, alltså en triss i ess.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juni 16, 2021

En riktig färgfilm

Kanske tänker Enligt O på att den annalkande midsommaren traditionellt är en stor bröllopshelg. Eller så är hon nöjd med att själv kunna fira 20-årig bröllopsdag. Hon kan rent av tänka på båda! Hur som helst är veckans kulturfråga denna: Vilken bok, film och/eller tv-serie om bröllop tycker du extra mycket om?

Det finns faktiskt ett och annat värt att nämna. I bokväg exempelvis Sigrid Undsets "Kristin Lavransdotter" som efter stort besvär får gifta sig med Erlend, mannen som hon älskar så innerligt.

Om jag ska välja film finns det ett helt gäng brittiska och amerikanska historier, men låt mig slå ett slag för något jag skulle vilja kalla en riktig färgfilm: den indiska "Monsunbröllop" (Monsoon Wedding) som lyckas vara både romantisk och rolig på en gång. Plus att den ger lite inblick i indiska traditioner. Och vilka färger sen! Fest i Indien blir verkligen färgfilm! Lite kul dessutom att inte känna igen en enda skådespelare, alla ansikten är nya.

TV-serie då? Jo, "Hemsöborna". Madam Flod gifter sig med Carlsson. Inget bra beslut, ska det visa sig. Serien är från 1966 och den har tyvärr inte åldrats med behag, allt går väldigt sakta. Kan ses på SVT Play, tre delar, en timme vardera. Suveräna medverkande: Sif Ruud, Allan Edwall, Sven Wollter t ex.

Därmed önskar jag Enligt O (och hennes man också förstås) en härlig porslinsbröllopsdag. 

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juni 15, 2021

Om tre små flickor

Dags för ännu en litterär tisdagstrio, och den här gången vill Ugglan att det ska vara liten eller stor i titeln (eller varianter av orden).

Här serveras ni tre gripande och väldigt läsvärda öden, i varje bok en liten flicka i huvudrollen. Först Marit Paulsens självbiografiska "Liten Ida". Norge var ockuperat av tyskarna, hon var dotter till en av de så avskydda "tyskertöserna", alltså hade hon en tysk soldat som sin far. Blev förstås svårt mobbad och utstött på alla möjliga vis.

Från Finland skickades många barn till Sverige för att undkomma andra världskriget, med svält och elände. På andra sidan Bottenviken skulle de vara säkrare. Men inte nödvändigtvis lyckligare ... "Du som haver barnen kär" av Sinikka Ortmark Almgren gör ont ända in i hjärtat att läsa. Om att vara liten och längta hem, sakna mamma, om att inte kunna prata med andra utan att först med stor möda lära sig ett nytt språk.  

"Little Bee" är en tonårstjej som flyr från Nigeria och tar sig till London. Där hamnar hon på en flyktingförläggning men när hon lämnar den, efter ett par år, är hon helt ensam i världen. Hon lyckas söka upp två brittiska turister hon av en händelse mött på stranden i Nigeria, och hon har sparat ett visitkort som hon hoppas blir biljetten till framtiden, även om flera kulturkrockar väntar. Romanen skrevs av Chris Cleave och har också blivit långfilm.

På bordet bredvid mig när jag skriver detta ligger en annan bok om flickor i Nigeria, Edna O´Briens "Girl", och den hade säkert passat in här, men nu valde jag att hålla mig till böcker jag läst. 

Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juni 14, 2021

Hemma hos magistern

Troligen var det ett vikariat han fick som teckningslärare på gymnasiet i Arvika nån gång på det tidiga 60-talet. För någon lärare var konstnären Bo Fjaestad inte. Men en rätt mysig farbror som gick omkring bland oss elever i den stora teckningssalen, med sin snugga i munnen, kanske var den tänd, kanske inte. Vi tyckte förstås att han var lastgammal, hade nog fyllt sextio. Kanske borde vi ha imponerats av efternamnet, men det tror jag inte hände.

Jag tillåter mig tro att han tog det där lärarjobbet för att det inte var helt enkelt att försörja sig som möbelsnickare, målare och bildhuggare, de tre konstyttringar han ägnade sig åt. Han hade "påbrå" och förebilder som det inte var så lätt att leva upp till, som son till det berömda konstnärsparet Maja och Gustaf Fjaestad, tongivande i Rackstadgruppen och högt respekterade än i dag.

Men lika berömd som föräldrarna blev sonen aldrig. Nu upptäcker jag att han, trettio år efter sin död, i alla fall hedras i en utställning på Rackstadmuseet i Arvika. Vilket betyder att det känns som om jag varit hemma hos min gamle teckningslärare!

Alla möblerna i vardagsrummet har han gjort själv, tavlorna är hans egna, en uppsättning bord och stolar kallas "sportstugemöbel" och det åttkantiga bordet i intarsia står på en för 60-talet typisk ryamatta. Snidade lampetter för fyra levande ljus på väggen. 

Elev inramad av magistern.
Trä verkar vara det material han gillade bäst, här finns förutom möblerna en rad olika spegelramar som han snidat. En direktör i Karlstad beställde redan 1928 det stora skåpet med snirklig dekor på dörrarna. Tavlan med de två fåglarna föll mig särskilt i smaken. Annars gjorde han nog oftast landskapsbilder när det handlade om att måla.

Hur många lektioner det blev med magister Fjaestad minns jag inte, men jag tror knappast att han jobbade mer än en termin. Däremot vill jag minnas att han uttryckte uppskattning över något "verk" jag hade åstadkommit, huruvida det var välförtjänt eller bara snällt vet jag inte. En sak är klar: vi elever hade inte en aning om att den där läraren kunde kreera så fina saker som de man nu kan se i de av museet återskapade miljöerna från konstnärshemmet.

Copyright Klimakteriehäxan