Nummerbyrån

59

-Så många kronor kostar en klassisk semla i normalstorlek just nu, idag, på Annandag jul. Såg dem i ett kondis i Liljeholmsgallerian, men blev så överraskad att jag glömde ta en bild!

På semlans stora dag

I dag är en tisdag som många sett fram emot sedan länge. Jag tänker på dem som ståndaktigt avstått från att äta fettisdagsbulle trots att de funnits att köpa sen i höstas, snudd på. Dock kanske de är borta ur bageridisken i morgon, den risken finns, så nu är det bäst att passa på!

Det ska nämligen vara bakverk och konfektyr på omslag eller i innehåll (Fettisdagen idag) enligt påbud från Skriv-Robert.

Ture Sventon, spelad av Helge Skoog, åt förstås semla när
han var julkalender1989. Bild från SVT.

Ture Sventon är självskriven en dag som denna. Ingen har väl som Åke Holmberg satt semlan i sådant fokus! Även om den råkar kallas "temla" och oftast köps i Rotas temmelbageri. Ture S är en underbar deckare som är kul både som bok att läsa, att lyssna på och att avnjuta i dramatiserad form. Finns på SVT Play i 24 avsnitt, det var ju julkalender! Lena Nyman och Johan Ulveson finns också med på den fina rollistan.

"Boken om bagar Bengtsson" av Lennart Hellsing med teckningar av Poul Ströyer har också en självklar plats i den här trion. Det rimmar om bagaren som råkar vara död eftersom han bränt sig på ett bröd ... 

"Kalle och chokladfabriken" (Charlie and the Chocolate Factory) av Roald Dahl kallas ibland för science fiction för barn och får ta sista plats i denna trio, som riktar sig huvudsakligen till riktigt unga bokläsare. Men vi får aldrig glömma att barnböcker är en otroligt viktig litteraturgren!

Kan slänga in en feelgood-bok som extrapris och tröst till den som eventuellt inte har barnasinnet kvar: "Det lilla bageriet på strandpromenaden" (Little Beach Street Bakery) är skriven av Jenny Colgan och hon är pålitlig i den här nischen. Man vet vad man får så att säga! Finns flera böcker om bageriet i fråga. Ifall suget efter sötsaker inte går över bara för att fettisdagen gör det.

PS Inser till min milda förtjusning att jag inte är helt ensam om att ifrågasätta priset som en semla betingar numera. Har sett "finsemlor" som kostar 62 kronor styck. Det vill i alla fall inte jag betala ... och i en artikel i Dagens Nyheter menar en privatekonom på Nordea att gränsen nog är nådd. Allra dyrast är semlan i Stockholm, i Malmö och Göteborg är bakverket enligt Nordeas kartläggning ungefär tio kronor billigare.

Copyright Klimakteriehäxan

Det blev ingen semla!

Nej, det blev ingen semla i dag. Hade nog tänkt köpa årets första ... har ju ändå hållit igen ett tag, avstått trots frestelsen! Har riktiga semmelälskare i bekantskapskretsen som lyckades hitta detta bakverk redan i början av december och ätit många sen dess, men det tycker jag är alldeles för tidigt.

Jag hade alltså två ärenden för dagens lilla söndagspromenad: hitta åtminstone EN skylt till bloggarnas skyltsöndag. Och så inhandla ett par semlor. Nu blev det på sätt och vis en dubbelträff: hittade semmelskyltar! Att det inte blev något köp är ändå lite snopet: hade tagit id-kort i stället för betalkort med mig ... får trösta mig med något annat som också är gott ... och som redan finns hemma ...

Pistagesemla? Va? Jag är inne på den traditionella modellen. Färsk, självklart.

Trogna skyltare brukar, i BP:s efterföljd, dessa bloggare vara: Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan, Tony och Åke. Om ni satsat på semla hoppas jag att den var god! Och värd sitt pris!

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

59

-Ja 59 %, nästan sex av tio av alla svenskar, åt minst en semla på fettisdagen 2023, vilket blev ett rekord. Vi petade då i oss sammanlagt omkring åtta-nio miljoner gräddiga bullar med mandelmassa. Relativt få var hembakade. Det verkar också som om den klassiska semlans popularitet är ohotad, trots ideliga försök att förnya den. Såg en variant med inkråm av queso y dulce och salta mandlar ... nej tack! Men nog har de blivit dyra om man går till "riktiga" bagerier? Jag fick betala 59 kronor styck, är mycket tveksam till om den bullen kan vara värd sitt pris. Vet att en mycket billigare variant jag ätit, från 7-Eleven, smakade alldeles utmärkt. Den kostade mindre än hälften ... 

I bokhyllans smyckeskrin

Smycken kan bokstavligen förgylla en människas dagar. Det behöver dock inte betyda att de är dyrbara, gjorde av ädla metaller och äkta stenar. Lite "oseriöst" glitter är inte att förakta när det gäller den humörhöjande effekten! Funkar i alla fall på mig!
Denna vecka har bloggkollegan Ugglan bestämt att tisdagstrion ska cirkla kring smycken & accessoarer (i handling, titel eller på omslag). Det får man kalla för kärt besvär! Dyker gärna ner i bokhyllans smyckeskrin.

För nu blev det dags att dra ännu en lans för Selma Lagerlöf (om hon nu kan anses behöva det?). Men dramat kring den värdefulla "Löwensköldska ringen", som egentligen är en trilogi, passar perfekt här. Själva ringen är av guld och en gåva från Karl XII till general Löwensköld, som kräver att få med sig ringen i graven när han dör. Det får han, men graven plundras och sedan spinns historien kring människorna som drabbas av eländiga öden, allt för den där ringens skull ...

Omar Sy som Arsène Lupin.

"Arsène Lupin och drottningens halsband" av Maurice Leblanc har jag inte tagit del av i bokform, men väl i den klart underhållande tv-serie som gjorts med Omar Sy som den humoristiske och genomsmarte gentlemannatjuven i modern version. Han har läst alla böckerna och kopierar idolen oavbrutet! Just det här dyrbara halsbandet förvaras nästan alltid i bankfack, men när det ska visas upp – under maximala säkerhetsåtgärder – blir det naturligtvis stulet. Av vem? Ja vilken annan tjuv är Arsène Lupin skulle kunna klara det? Tre säsonger i serien finns på Netflix.

"Flicka med pärlörhänge" (Girl With a Pearl Earring) av Tracy Chevalier är också en lättläst historia med ett smycke i fokus. Romanen bygger på verkliga händelser på 1600-talet i Delft i Holland. Huvudpersonen kom som 16-åring till den nederländske konstnären Johannes Vermeer som piga. Han blev fascinerad av henne, de fick en speciell relation (som hans hustru avskydde) och det porträtt hon stod modell för har blivit ett otroligt berömt verk.

Inser att många fler än jag kommer att landa på Lagerlöf och örhängesflickan, men vad gör väl det när det nu råkar handla om utmärkta böcker, sinsemellan väldigt olika, men som båda bjuder på strålande läsning?

Kan inte låta bli att slänga med en accessoar som får toppa trion. Jag råkar ju vara förtjust i väskor, det tror jag mina trogna besökare vet. Det dräller väl inte av böcker om sådana, men brasilianska Lygia Bojunga, Alma-pristagare 2004, skrev "Den gula väskan" (A bolsa amarela). I den gömmer flickan som hellre ville vara pojke alla sina hemligheter. Spännande för barn/ungdom. Jag läste den förstås som vuxen och hade behållning av den.

Annars heter väl dagens främsta och allra vanligaste accessoar semla.

Copyright Klimakteriehäxan

Spökaktiga skyltar

Ibland tar skyltarna slut. Det hade de i alla fall gjort på  Skeppsbron i Stockholm härom dagen. De här "spring-inte-över-gatan-hur-som-helst-här"-hindren är vanligen absolut fullsmetade med affischer, skyltar för evenemang, kurser eller prylar till salu. Nu fanns inte en enda kvar, bara tejpen de satts upp med, men även det tycker jag platsar på en Skyltsöndag! För att övertyga er blir det två foton. Helt skyltfria! Allt som är kvar är spåren ... Nästan lite spökaktigt, eller hur?

Eloge till reklambyrån. För den här annonsen, den läste i alla fall jag. Finns i flera
varianter, såg en med "Söker yogalärare". Tyvärr tror jag inte att jag känner en enda
svetsare, hur noga jag än rannsakar mitt minne.

Ja men hallå!!! Så klart att den ska vara nybakad! Tänk er alternativet: en gatupratare
 som skriker "HÄR FINNS DET GAMLA SEMLOR! KOM OCH KÖP!"

Här en rad bloggare som brukar skylta på söndagarna:
Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos ,Stefan,Tony, Åke, Åsa. Du hittar dem också högst sannolikt om du kikar i högerspalten hos Skyltsöndagens beskyddare BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Att fundera på en fredag

Varje fredag bjuder Elisa Matilda upp till dans. Nej, jag skojar, det gör hon naturligtvis inte, hur skulle det gå till? Men hon har klurat ut fem frågor för hugade bloggare att besvara, och det är vi rätt många som gör. Ibland är frågorna aktuella, ibland mer allmänna. Den här gången handlar det om aktualiteter.

1. 
   Blev det någon semla (i någon form) i veckan? Jajamensan! Men bara en ... än så länge i alla fall ...
2. Hur firade du din senaste födelsedag? Stillsamt. Sonen bjöd på god middag, Dottern skickade fina blommor, Maken hade gett mig present i förväg. Många ringde eller sms-ade och grattade. Flitiga hurrarop på Facebook också.
3. Vilken var den senaste listan du gjorde? Varje gång när jag ska handla mat gör jag lista, så det blir flera gånger i veckan. Dock är det inte helt ovanligt att jag glömmer den på köksbordet eller så, men eftersom jag i a f skrivit den kommer jag rätt bra ihåg vad jag behöver köpa!
4. När väntade du senast på en hantverkare? För ett par veckor sedan. Han skulle kolla eventuellt fuktläckage i köksgolvet. Resultat negativt, tack och lov.
5. Vilken serie eller film har du senast börjat titta på? Såg första avsnittet av "Inventing Anna" (Netflix) igår efter rekommendation (undrar av vem?). Kommer inte att se fortsättningen. Ikväll ger jag "Bäst i test" en chans. Ibland får man skratta, och det behöver vi ju alla! 

Copyright Klimakteriehäxan

PS När det handlar om tv - kolla mitt inlägg nedan och se sedan den serien! Klart intressant!

Semlor på export!

 Den såg man inte komma! Semlan har gjort entré i New York Times!
Hela receptet i amerikansk version här.
Och i morgon högtidlighåller vi semlans dag eller hur? Fettisdagsdags!

Copyright Klimakteriehäxan

Med semla, för fred

Härmed gör jag en träda-fram-are och skyltar med att jag slukat vetebulle, mandelmassa och vispgrädde utan att skämmas. För detta var ju veckan när den var legitimt att peta i sig en semla, eftersom "semmeldagen" var i tisdags. Håller du med om budskapet på förpackningen här ovan? I den fanns två bake off-semlor från Ica Klingan i Grums, och tro mig eller ej, men de var supergoda och slog finfikets version på Södermalm utan diskussion.Till mindre än halva priset dessutom. Nu ett tvärt hopp:

Den knutna pistolen (The Knotted Gun) är något att skylta med när kriget knackar på grannens dörr. Carl Fredrik Reuterswärd är mannen bakom verket, och det står i stort format utanför FN-skrapan i New York. Men den finns också på flera platser i Stockholm, bl a på Sergelgatan mitt i city, vid Centralen i Malmö och på Avenyn i Göteborg.

Skulpturen ska vara en symbol för världsfreden och den kamp vi alla väntas delta i för att skapa och bevara den. Reuterswärd gjorde den 1980 inspirerad av mordet på John Lennon. För varje såld pistol går en slant till stiftelsen Non-Violence Project, som startades 1993.

En knuten pistol finns också runt min hals, en "skylt" i miniformat. Önskade mig den för ett antal år sedan och fick den i present av Maken. Tycker att den passat extra bra i tider av ideliga skottdåd när gängen gör sitt yttersta för att ta livet av varandra, med en och annan helt oskyldig drabbad när kulorna yr.

Nu tycker jag att Vladimir Putin gjort den knutna pistolen ännu mer aktuell. Men nej, konstverket finns inte i Kreml och kommer med största sannolikhet aldrig att dyka upp i de kvarteren. Runt min hals hänger det definitivt kvar. Även om det varken gör till eller ifrån vad beträffar världsfreden.

Är kameran det enda vapen Putin fruktar? Varför skulle han annars blockera sociala
medier där ögonvittnen publicerat sina bilder på ryska arméns framfart? Den här
kursen skulle få många sökande i Ukraina. Och i Ryssland.

Kapitel 4 i vårens skyltföljetong, den om "min" blomsteräng. Nu är avspärrningen
nedriven och skylten nästan oläslig. HUR ska det gå? Håll med om att
spänningen är så gott som olidlig!

Copyright Klimakteriehäxan

Bättre än boken? Första semlan, kanske!

Klickar mig in till Enligt O för att kolla hur hennes kulturfråga lyder denna vecka och finner denna: Vilken film eller tv-serie var bättre än boken?

Ja det måste ju finnas någon, åtminstone, fast mitt huvudintryck är att om boken är bra ska man i görligaste mån undvika film- eller tv-versionen.

Det har hänt att jag gillat en dramatiserad version – "Flyga drake" av Khaled Hosseini var till exempel helt OK som långfilm. Men bättre? Den långa raden av filmatiseringar av manus som byggt på Astrid Lindgrens böcker har oftast varit bra. Men bättre? "Utvandrarna" av Vilhelm Moberg i Jan Troells tolkning var bra. Men bättre? (Måste förstås se den nya versionen som nyss hade premiär.) "En man som heter Ove" med Rolf Lassgård som Fredrik Backmans Ove gillade jag. Men var den bättre? Selma Lagerlöfs "Jerusalem" blev en jättebra tv-serie. Men bättre? Harry Potter? Just i det fallet tror jag att publiken slukat både text och bild, så att säga, men inte vet jag vilken variant som är att föredra.

Kommer på ett unikt fall dock: "Tjänarinnans berättelse" (The Handmaid´s Tale) av Margaret Atwood blev ganska olik boken när den gjordes om till tv-serie, och där lät man ju historien gå betydligt längre än den första boken gjorde. Sista säsongen satte punkt på ett förnämligt sätt. Kan kanske inte säga att tv-serien var bättre, men lika bra och kompletterande.

Hur jag än letar i minnet kan jag inte sätta fingret på en film- eller tv-version som definitivt överträffat sin förlaga. Ramlar jag över en film som bygger på en bok jag inte läst är det högst otroligt att jag söker upp boken i efterhand. 

Årets första. Den var jättegod! JÄTTEgod! Ture Sventon, den ende bokhjälte jag kan
komma på i semmelsammanhang, skulle nog ha jublat trots att inte bullen kom från
Rotas bageri. Bättre än bokens? Jag tror nästan det!

Kvällshimmel i begynnande semmeltid.

Copyright Klimakteriehäxan

Bokrea dag 11

Eftersom jag är fortsatt jätteduktig och inte handlat mer på bokrean fick jag en semla som belöning. Men hallå, har de inte blivit väldigt dyra??? Gott ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

Ångest och tandläkarbesök

Varje gång jag lägger mig ner i tandläkarstolen tittar jag rakt på den lilla skylten på lampan som ska lysa in i min mun. "Made in Gotland" står det på den. Vilket är väldigt märkligt i mitt tycke. "Made in China" är man ju van vid, "Made in EU" får en inte heller att höja något ögonbryn. Men detta?!

Har förstås googlat, och då ser det ut som om det borde vara etiketten på en gotländsk slöjdprodukt, men det känns faktiskt inte rätt. Är det någon som har bättre tumme med Farbror Google än jag och kan klara ut denna gåta? Tandläkaren vet inte heller, kan jag meddela, jag har naturligtvis frågat.

Om graffiti går att kalla skylt kan naturligtvis ifrågasättas, men nu gör jag det ändå. Det visar sig att graffiti kan, numera, vara riktigt värdefullt. Så pass att huspriset går upp om någon har "kladdat" på dess väggar! Men det ska förstås inte vara vilken enkel tonårstaggare som helst.

Däremot händer det saker om graffitin gjorts av Banksy, förmodligen den mest framstående av alla graffiti-konstnärer som finns. Har ett hus man vill sälja en Banksy-signerad målning på väggen går försäljningspriset upp med astronomiska summor. Och sedan ryktet gått i England har en undersökning visat att över hälften av alla britter som är på väg att sälja sin bostad har övervägt att beställa graffiti av någon erkänd målare för att pressa upp priset!

Den spraymålning som jag plåtat är förvisso inte gjord av någon framstående artist. Lite förundrad är jag över ordvalet. Använder en klottrare verkligen uttryck som "ansenlig"? Vet de ens vad det betyder? Se där, då avslöjade jag just en fördom ... 

Men möjligen är bildens budskap typiskt för den tid vi lever i just nu. Och dessutom är det skönt att ha klarat av det obligatoriska, årligen återkommande, besöket hos tandläkaren, för inför det kan man förvisso känna en ansenlig mängd ångest.

Det blir för ovanlighetens skull denna Skyltsöndag också låneskyltar, två stycken till och med. Ännu mer skyltar att glädjas åt hittar du om du tar vägen via BP:s blogg Konst eller konstigt. 

En låneskylt från Manhattan. Foto Renee Kohn.

En låneskylt till fast svensk. Foto Vera Berg.

Copyright Klimakteriehäxan

Åt du en semla i går?

I går inföll Fettisdagen, även kallad Semmeldagen. Alltså den dag på året då det är nästan obligatoriskt att peta i sig en kardemummakryddad vetebulle fylld med mandelmassa och vispgrädde, under ett lock överpudrat av florsocker. Jag bortser från alla nymodigheter av typ wraps och sådant, här gäller traditionen!

Runt sex miljoner semlor ska vi i Sverige ha petat i oss under denna speciella dag. Ja, semlan är nog faktiskt ursvensk, med anor från 1500-talet. Semlor finns förvisso i Finland, men då är det en bageriprodukt vi kallar småfranska. I Norge har man en sorts fastlagsbulle, men den är fylld med sylt. Den danska varianten är åt wienerbrödshållet, med sylt och (oftast) choklad.

I radio avslöjar en intervjuad konditor att hennes verkliga knep för att få till en lyckad semla är att peta i lite konjak i mandelmassan, som varje finbagare med självaktning rimligen tillverkar själv. Från branschorganisationen Sveriges bagare & konditorer finns en lista på vad det är vi egentligen äter i våra fettisdagsutsvävningar, men där finns inte konjak med. Däremot detta:

• 132 ton mandelmassa
• 211 ton grädde
• 2,6 ton kardemumma
• 211 ton vetemjöl
• 42 ton smör
• 2,6 miljoner ägg
• 53 ton socker
• 1 ton florsocker

Man kan få magknip för mycket mindre. 

Men eftersom jag inte alltid gör som alla andra åt jag ingen semla i går. 

Så jag tog en i dag i stället.

Copyright Klimakteriehäxan

Förbjuden njutning

Jo då, nog vet jag att det är helt fel. Ett etikettsbrott utan like.
Men vad går upp mot förbjuden njutning, jag bara frågar?
Alltså trillade jag dit när Gunnarssons "specialkonditori" på Götgatan skyltade med semlor i dag.

Det blev en, av lyxvarianten, den med extra allt. I stället för lunch ...
Kan dock lova att det ska ta ett bra tag tills det är dags för en semla igen. Fast detta var ju inte årets första, utan snarare årets sista, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan 

Bullfest

Ni vet hur det ser ut i diskarna på alla bagerier och konditorier numera: kakorna har växt. Stundtals är de rent groteska i storlek. Fast det är klart, man kan ju dela ... och när det handlar om semlor har erbjuder nästan alla bagare mindre varianter, vilket naturligtvis är sunt.

Men kolla nu in kanelbullen på bilden! Nu talar vi STOR! Fast kul. Och vacker! Jämför med bordskniven på fatet bredvid så fattar ni storleken mer exakt. Detta är en mycket modern och ungdomlig bulle, egenhändigt bakad av en man till hans 30-årskalas som jag blev inbjuden till.

Om man fick dela? Jo, det fick man. Det var nog till och med tanken från första början. Hur som helst var det ett imponerande bakverk som gästerna kommer att komma ihåg, och smaken var också utmärkt. Bullfest blev det!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens ord 48

SEMMELFUNDAMENTALIST

-Beteckning på äkta traditionalister som definitivt inväntat den "lagstadgade" starten för kalasandet på semlor och inte  tjuvätit en eller flera redan innan den här dagen grydde. För detta är ju fettisdagen, semlans egen dag!  
Någon fundamentalist av vilken typ det vara må blir jag aldrig. Hoppas jag. Och ja, jag har ätit flera semlor redan. En i dag också, av storlek S eller möjligen M. God. Väldigt god.

En söndagsskylt inför tisdagen!

Ja vad vore livet i all sin glans om inte goda, härliga, kaloristinna semlan fanns?
Fast jag fattar inte riktigt varför bagerierna så förtvivlat letar efter nya varianter. När det nu är så himla gott med kardemummabulle, riktig mandelmassa och äkta grädde?

Däremot kan jag göra tummen upp för att den här sortens lyxbulle numera säljs i olika storlekar. Från minisemla till semmeltårta, bara att välja!
Men kostar det så smakar det. 46 kronor fick jag betala för ett normalstort exemplar. Den var i alla fall jättegod. Och man ska ju (helst) inte äta semla varje dag.

På tisdag är det hur som helst dags om man gör som traditionen bjuder. För då är det fettisdag. Fast vi är väl rätt många som tjuvstartat, eller hur? Semlor finns ju numera tillgängliga direkt efter jul (och då inte bara i Rotas konditori där Ture Sventon brukade handla)!

Dock är det just denna söndag som semmelskylten (som jag plåtat i fönstret hos Gunnarssons konditori på Götgatan i Stockholm) passar som allra bäst. Skyltsöndag ni vet, bloggstafetten som har sitt "hem" hos bloggaren BP!

Min första extra skylt i dag är lika "tidstypisk" som den om semlor. För det är ju reatider. Och den som håller i skyltningen hos Naturmagasinet har gjort ett vykort inramat av björkstammar, medan bokstäverna R, E och A minsann är skapade av rejäla utomhuskläder som tål både fukt och kyla.
Både fyndigt och snyggt, inte sant? (Syns bättre om du klickar på bilden och därmed ser den större.)

Och det blir en bonusskylt till, en som talar mot sig själv. För den här maskinen skyltar med namnet Aktiv men det är svårt att hitta något mindre aktivt än den just nu ... det är ju inte skördetider, precis. Men kanske är den en sorts scout-apparat, med mantrat "alltid redo"?!

Copyright Klimakteriehäxan

Stafettväxling

Den 13 januari. Knut har namnsdag. Och julen ska ut.
Så på väg ner i källaren är de, mina tomtar som är så många att jag nästan (men bara nästan) skäms. Då har ändå inte alla fått vara uppe och lufta sig den här julen. Dessutom har jag vunnit en moralisk seger över mig själv: har inte införskaffat en enda ny julpryl i år. Vilket jag annars har (eller möjligen i bästa fall har haft) extremt lätt för.

Stafettpinnen går nu över till den tid som så småningom ska kallas vår. Men själva växlingen sker i snåla isvindar, halka och en hel del snö. Dock märker man att det inte är lika kolmörkt längre, vi är definitivt på väg åt rätt håll!

De här tidiga januaridagarna utgjorde årets verkliga festperiod i Barndomslandet. Alla skulle ha julgransplundring, med lekar, dans kring ett ibland redan barrlöst litet träd, godispåse, tomtebloss. Vi hade "finkläder" och kalaset planerades noggrant, liksom man ivrigt väntade på dem man inviterats till. Ibland var det svårt att undvika krockar. Mammor kunde ses engagerade i livliga förhandlingar om datum och klockslag.

För att manifestera julens slut och nya grönare tiders återkomst har jag ätit årets första semla. Det gäller att det inte blir för många.
Apropå grönare tider så får granen stå kvar några dagar till. Den är fortfarande jättefin, dricker vatten och barrar ytterst behärskat. Jag skjuter därmed plundringen framför mig. Och den blir nog inte förenat med någon fest ... å andra sidan har jag ju redan klämt i mig den där semlan!

Men förresten hör ni – vart tog tomteblossen vägen? Har inte sett ett enda spraka i min närhet på åratal.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagen efter

Dagen efter är ingen bra dag.
Det var ju fettisdag i går, oftare omnämnd Semmeldagen med stort S. Har man lyckats avstå från semla ända sedan jul blir det nog en liten utsvävning just den där tisdagen. Så är det definitivt för de flesta. Några kör hembakat, majoriteten köper läckerheten färdigpudrad och klar.

Bagarna gör storkovan på denna enorma aptit, det okuvliga suget efter bulle, mandelmassa och grädde. Nymodigheterna, som wrap, tårta eller i korv-med-bröd-liknande utformning kan säkert ha sina förtjänster, men det är urmodellen som vinner. Numer finns den i flera storlekar, S, M och L (den där tårtvarianten kan väl kallas XL).

Expressen bad sina läsare avslöja om de äter en, ingen eller flera semlor på fettisdagen. 39 procent nöjde sig med en, 1 procent hade slukat tre stycken. 8 procent bekände att de klämt i sig två, medan 46 procent påstod att de avstod helt, eftersom de inte gillar den sortens bakverk. Resterande 5 procent hade klickat i alternativet "så många som möjligt"!

Drygt varannan svensk käkar helt enkelt minst en semla. Vilket betyder ett kaloriintag på uppskattningsvis 400 kalorier, så det gäller att den där bullen verkligen är god för att det ska vara värt det ... Men för den som säljer semlor är de värda sitt pris (inte sällan 39 kr/st över disk) i guld. Ett litet bageri i Vasastan avslöjade att man bara i går sålde 6 000 (SEX TUSEN) semlor. Bullarna bakades under hela måndagen, blev snabbinfrysta och sedan gick tisdagen åt för att göra dem ätklara.

Mot den bakgrunden framstår det ju som helt obegripligt att en enda liten semla (storlek M) låg kvar och skramlade i kartongen på jobbet.
Och för den som har dagen-efter-känslor för de där kalorierna kan det kanske vara en tröst, om än klen, att dagen efter är semlan definitivt inte värd vare sig priset eller näringstillskottet.

Copyright Klimakteriehäxan

De är här nu!

Man hinner inte längta. Har inte en chans att sukta. Behöver inte vänta.
För nu är de här, säsongens första semlor.
Plåtade i dag, den 26 december, bredvid pepparkakor i julgransform,
mot en bakgrund av juligt lingonmönster, i fönstret till Gunnarssons konditori på Götgatan i Stockholm.

Fast jag köpte ingen. Jag vill längta, sukta, vänta lite. Så där som bagarna uppenbarligen inte tycker att man ska. Men hos mig är det faktiskt fortfarande jul.
Veckans fönster, fotobloggkedjan som styrs av Susanne, har visserligen julledigt men det här fönstret tycker jag kan få rå om titeln ändå ...

Copyright Klimakteriehäxan