I bokhyllans smyckeskrin

Smycken kan bokstavligen förgylla en människas dagar. Det behöver dock inte betyda att de är dyrbara, gjorde av ädla metaller och äkta stenar. Lite "oseriöst" glitter är inte att förakta när det gäller den humörhöjande effekten! Funkar i alla fall på mig!
Denna vecka har bloggkollegan Ugglan bestämt att tisdagstrion ska cirkla kring smycken & accessoarer (i handling, titel eller på omslag). Det får man kalla för kärt besvär! Dyker gärna ner i bokhyllans smyckeskrin.

För nu blev det dags att dra ännu en lans för Selma Lagerlöf (om hon nu kan anses behöva det?). Men dramat kring den värdefulla "Löwensköldska ringen", som egentligen är en trilogi, passar perfekt här. Själva ringen är av guld och en gåva från Karl XII till general Löwensköld, som kräver att få med sig ringen i graven när han dör. Det får han, men graven plundras och sedan spinns historien kring människorna som drabbas av eländiga öden, allt för den där ringens skull ...

Omar Sy som Arsène Lupin.

"Arsène Lupin och drottningens halsband" av Maurice Leblanc har jag inte tagit del av i bokform, men väl i den klart underhållande tv-serie som gjorts med Omar Sy som den humoristiske och genomsmarte gentlemannatjuven i modern version. Han har läst alla böckerna och kopierar idolen oavbrutet! Just det här dyrbara halsbandet förvaras nästan alltid i bankfack, men när det ska visas upp – under maximala säkerhetsåtgärder – blir det naturligtvis stulet. Av vem? Ja vilken annan tjuv är Arsène Lupin skulle kunna klara det? Tre säsonger i serien finns på Netflix.

"Flicka med pärlörhänge" (Girl With a Pearl Earring) av Tracy Chevalier är också en lättläst historia med ett smycke i fokus. Romanen bygger på verkliga händelser på 1600-talet i Delft i Holland. Huvudpersonen kom som 16-åring till den nederländske konstnären Johannes Vermeer som piga. Han blev fascinerad av henne, de fick en speciell relation (som hans hustru avskydde) och det porträtt hon stod modell för har blivit ett otroligt berömt verk.

Inser att många fler än jag kommer att landa på Lagerlöf och örhängesflickan, men vad gör väl det när det nu råkar handla om utmärkta böcker, sinsemellan väldigt olika, men som båda bjuder på strålande läsning?

Kan inte låta bli att slänga med en accessoar som får toppa trion. Jag råkar ju vara förtjust i väskor, det tror jag mina trogna besökare vet. Det dräller väl inte av böcker om sådana, men brasilianska Lygia Bojunga, Alma-pristagare 2004, skrev "Den gula väskan" (A bolsa amarela). I den gömmer flickan som hellre ville vara pojke alla sina hemligheter. Spännande för barn/ungdom. Jag läste den förstås som vuxen och hade behållning av den.

Annars heter väl dagens främsta och allra vanligaste accessoar semla.

Copyright Klimakteriehäxan