Med näsan mot solen

Vid det här laget har man ju vant sig vid att se folk som badar i isvakar trots kyla, snö och blåst. Men i dag, samtidigt som goda vänner flyger till playan på Gran Canaria, ser jag vad jag tror är årets första solbadare här på våra breddgrader. Vi är rätt snabba på att vända näsan mot solen när chans ges! 

Trion som slagit sig ner på bänken med utsikt över Årstaviken får mig att tänka på Gustaf Fröding, en av de ytterst få poeter jag anser att jag begriper mig på. "Dä satt tre kärringer i en backe, å di va vinne å di va skacke, di pekte finger, di sträckte nacke, å smala geck s´att på alle tre ..." skaldade han, en dikt jag fortfarande kan utantill. Nu vet jag inte om damerna på mitt foto samtalade ("smala geck s´att" betyder att de pratade intensivt) eller om de bara insöp ljuset. Misstänker att de inte inspirerat någon skald heller, såvitt inte den här bilden får någon av mina bloggbesökare att sätta igång och rimma?

Dock är de där solstrålarna inte riktigt att lita på. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken, det känner vi till! För samtidigt ligger de hopskottade snöhögarna kvar, förvandlade till isberg. Fast inte som de arktiska i lysande blåvitt, utan nu som skitiga, gråbrunsvarta klippor, som verkligen inte låter sig påverkas av några korta solstunder.

Ungefär 170 cm hög hög.

Copyright Klimakteriehäxan