Det blev ingen favorit ...

Att jag anser att nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie är en skrivande stjärna, det är mina återkommande bloggbesökare väl införstådda med. Men hur ska hon kunna få Nobelpriset i litteratur om hon inte publicerar fler romaner?

Hennes senaste, den lysande "Americanah", kom ut för tio år sedan. Det hon skrivit därefter har varit kortare texter, en sorgebok efter pappans död, en feministisk appell och en bok om föräldraskap. Chimamanda har haft lite annat än skrivande att tänka på, har gift sig, fått en dotter, hennes första och hittills enda barn.

När dottern var ungefär tre år gammal skrev hennes mamma en saga till henne: "Mammas sovsjal" (Mama´s Sleeping Scarf), en bilderbok i storformat. Den sägs skildra en familjs ganska vanliga vardag i Lagos, Nigerias enorma huvudstad. Huvudperson är den lilla flickan Chino, och mammans mjuka gröna sjal med mönster av ringar i rött och blått har den andra huvudrollen. 

Naturligtvis blev jag nyfiken. Är Chimamanda genial även som barnboksförfattare? Med barnbarnen som alibi köpte jag boken och nu har vi läst den. Tyvärr är jag besviken. Att inte jag själv, som läste den först, tyckte att den var kanon säger ju inte så mycket. Men när de vanligen så bokintresserade ungarna tappade lusten innan vi kommit till sista sidan och inte alls vill läsa den igen tvingas jag inse faktum: det där blir ingen favorit, vare sig för 2,5 -åringen eller 4,5-åringen (den är tänkt för 3 – 5-åringar).

Lite märkvärdigt är det också (tycker jag) att ett annat namn står över Chimamandas på omslaget: Nwa Grace James. Pseudonymen, som betyder "Grace James´ barn" ska vara en hedrande gest till Chimamandas egen mamma, som heter just Grace James. 

Kan bara hoppas att det blir en roman snart, för då blir det garanterat bra – om än inte barnvänligt. Finns ju så otroligt många bra böcker för de yngsta ändå!

Ibland är det roligare att gunga än att läsa.

Copyright Klimakteriehäxan