Samlare och (pris)jägare ...

Människan är sedan urminnes tider samlare och jägare, det har forskningen slagit fast. Det har handlat om överlevnad. I dag är vi mindre beroende av jaktlycka i skog och mark, eftersom vi har apparater som bevarar vår mat fräsch, utom räckhåll för mögel och insekter. Ja vad vore man utan sin kyl och frys? Jag vet: handikappad.

Vårt kylskåp ville nämligen tacka för sig, en av årets allra varmaste och vackraste dagar. Det gjorde det genom att hålla 13 plusgrader, vilket är alldeles för många för ett kylskåp, det liknar mer utetemperaturen en normal svensk sommardag (utan värmebölja, alltså).

Jagade rätt på den reparatör som lagade kylen för ett halvår sedan. Jo, garanti på reparationen gällde  – men skåpet var, visade det sig, för gammalt. Inga reservdelar finns att få tag i. Bara att skaffa nytt! Det var en evig tur att frysen inte gjorde kylen sällskap in i döden. Med hjälp av is och frysklampar kunde jag hålla åtminstone smör och pålägg kallt, tills vidare.

Det blev en resa till ett av de stora varuhusen för vitvaror där jag vandrade omkring vilsen. Men av en duktig försäljerska som föreföll veta precis allt om kyl och frys beställde jag nytt (blev förstås tvungen att ta ny frys också, den var ju jämngammal med kylen).
Imponerande nog stod de nya skåpen på plats i vårt kök ganska exakt ett dygn senare. Men innan dess ... 

Röd lapp betyder KÖP!

Innan dess skulle ju allt plockas ur! Det är då jag kommer till insikt om att mina gener har oändligt många års historia. Jag är nämligen både samlare och (pris)jägare. Vilket har lett till att jag i djupfryst skick har rader av paket med favoriter: Scans chorizo, bacon och kassler. Uppenbarligen köper jag en bit kassler så snart jag ser den röda lappen med extrapriset, lägger den sen i frysen. Och glömmer bort den. Sak samma med de där korvarna, som jag nästan är beroende av. Lax i olika versioner. Diverse varianter på riven ost kunde också plockas fram ur frysens djup. Flera biffstycken, tre falukorvar, fläskfilé och -kotletter. 

Är jag då en äkta prepper, en som tagit survivalismen på största allvar? Nej faktiskt inte. Nog för att jag har förstått att krig och kris skulle kunna drabba oss, men ett beredskapslager har jag inte medvetet satsat på. Ändå står det helt klart att vi skulle kunna överleva rätt många dagar på det som min frys svalt. (Jo, jag vet att man ska ha vatten, batterier och radio också men nu handlar det om käk!)

Nu har jag som ambition att vi ska äta något djupfryst, om inte varje dag, så i alla fall varannan. Det blev rödspättafiléer nyss, hade inte en aaaaning om att jag köpt såna ... men är man en jägare och samlare kan det handla om allt möjligt, så det så! Har vid minst ett tidigare tillfälle konstaterat att min hamstringsådra också slagit till när det handlat om krossade tomater. 

Ingen vill väl ta risken att en dag stå utan möjlighet att laga god mat och bli mätt! Inte jag i alla fall. Håll med om att mycket tyder på att jag kommer att klara mig.

Copyright Klimakteriehäxan