Jag säger NEJ! (alltid retar det nån)

Visst är jag väl en besserwisser? En som vet vad som är rätt och fel, fult eller snyggt, klädsamt eller opassande, kul eller förskräckligt? Ja hur man än vrider och vänder på saken kommer jag till samma slutsats: om fler tyckte som jag skulle världen verka lite trevligare.

Naturligtvis inser jag att provokation inte är särskilt sympatiskt. Fast ibland kan ju gensvaret bli både spännande och intressant, eller hur? Alltså har jag nu beslutat mig för att göra en komma-ut-ur-garderoben-bekännelse och lufta en lång rad av mina aversioner. För det finns så himla mycket jag vill säga ett kraftfullt NEJ till! 

För den här gången (det kan bli fler!) koncentrerar jag mig på saker jag lägger märke till när jag rör mig bland mina medmänniskor. Bara ytligheter, alltså. Som många väljer att strunta helt i, och det mår de kanske allra bäst av. Men alltid retar jag väl någon?

NEJ säger jag till den som påstår att gympadojor passar till en skir sommarklänning. Bekvämt kanske, men snyggt? Icke!

NEJ säger jag till den som tror att mörkrött läppstift är ett bra val när man sätter på sig ansiktet. Jo, förresten, det är det, ifall om man vill se tio-tjugo år äldre ut än man verkligen är.

NEJ säger jag till alla modets dödskallemönster, på textilier, smycken, accessoarer. Till och med på babykläder! Dödskalle blir man så småningom alldeles själv, det kan väl räcka?

NEJ säger jag till alla svindyra jeans som säljs "färdigslitna", med mängder av hål. En direkt förolämpning till många som inte har råd med nya byxor över huvud tag (jo de finns, fast kanske inte just i dina och mina kvarter). Möjligen anar jag att de där trasiga plaggen är lite mindre poppis nu än de var för ett tag sedan. Hoppas!

NEJ säger jag till alla dessa enorma tatueringar som omger oss, allra mest synliga så här års när vi går i kortärmat och med bara ben. Vet att det kostar massor, tänker ofta elakt att jag hoppas att det gjorde ont när tatueraren jobbade. Man hade kunnat använda pengarna till något helt annat och mycket bättre!

NEJ säger jag till dem som dumpar sina tillhörigheter bredvid återvinningsstationen. Kan vara en säng, en fåtölj, en toastol (har sett dessa exempel). Skämmas borde de, och bötfällas!

NEJ säger jag till mobilmänniskorna som tvingar mig att på buss eller t-bana lyssna till ibland väldigt privata samtal, samtal som jag absolut inte vill höra. 

NEJ säger jag till de flickor/kvinnor som köpt fillers till sina läppar och sedan aldrig kollat sin profilbild i en spegel. För om de såg att de fått en fågelnäbb i ansiktet borde de inte göra om proceduren.

NEJ säger jag till alla män som låter skägget växa hej vilt utan minsta antydan till ans. De får mig att tänka "taliban" och det är ingen jag längtar efter att ha vid min sida.

Kanske vill du också säga NEJ till saker och ting? Kom loss, gnäll med mig! (använd min ytterst amatörmässiga "logga" om du har lust). Alltid retar det väl någon, som sagt!

Copyright Klimakteriehäxan