Ett mirakel på min fönsterbräda

Naturligtvis tror jag inte på mirakel. Ändå har ett just inträffat. Ett som inte går att ifrågasätta.

På fönsterbrädan i mitt sovrum står två oansenliga kaktusvarianter i var sin skojiga kruka. De får varje söndag en pyttepytteliten skvätt vatten, det är så TLC (Tender Loving Care) ser ut i deras fall.  I övrigt ägnar jag dem alltså i princip ingen uppmärksamhet alls, även om jag vet och gillar att de står där.

Så överger vi Stockholm och far till Barndomslandet. Är borta en dryg liten vecka. Och miraklet har hänt! I blomvattnerskans frånvaro har en av kaktusarna bestämt sig för att blomma! Rakt upp står en flera decimeter hög stängel – hur mycket har den egentligen växt per dag? – och i toppen på den ett ax med långsmala klockformade, blekt rosa blommor. Nej, den är inte praktfull, det menar jag inte, men märkvärdig är den ändå!

Har aldrig sett något liknande, har aldrig väntat mig några blommor. Nu tittar jag nyfiket varje dag: slår de ut mer? Kommer det fler? Men jag är hur som helst förundrad och nöjd över mitt lilla mirakel på fönsterbrädan. Även om det inte blir mer, grannare, större och oftare! Google säger att min krukväxt är en borstaloe. Jag väljer att tro på det.

Jo, visst vet jag att det finns större suckulenter ... de här på Fuerteventura.
Klart av det pampigare slaget! Men jag är jätteglad över min!

Copyright Klimakteriehäxan