Det är söndag.
Vad gör jag?
Jo jag prokrastinerar. Energiskt och envetet.
Att prokrastinera är inte ett riktigt svenskt ord, men företeelsen – på engelska ”procrastinate”, av latinets pro- (ung. framåt) och crastinus (morgondag), är lika helsvensk som den är internationell.
Det handlar alltså om att gå kringelikrokar kring det som måste göras. Att skjuta upp saker. Att ständigt hitta undanflykter, finna skäl att ta tag i något annat än det där som verkligen måste åtgärdas. En variant av stress, självförvållad sådan.
Jag ska packa inför en resa. Inte särskilt märkvärdigt, men planet lyfter i gryningen. Alltså måste väskan vara klar i dag.
Tänkte börja i går.
Tvättade, plockade vitsippor, tog en tur på stan, handlade, körde lite M/S Röj och några omgångar Spindelharpan på datorn, lagade middag och åt med familjen, gick upp till grannen en stund, tittade på tv, läste lite.
Packade inte en pinal.
Till saken hör att jag för några år sedan kunde packa blixtsnabbt för en två veckors resa, utan att glömma något väsentligt och utan att ha ett extra ton att släpa på.
Denna förträffliga rutin har gått över.
Nu reser jag sällan. Och vareviga gång har jag samma problem med packningen. Jag prokrastinerar, som ett proffs i denna vitt spridda gren. Ändå är risken att jag får med mig alldeles för mycket prylar stor.
Fast det finns en bra sak med det här: mycket annat blir faktiskt gjort. I dag plockade jag ur diskmaskinen, trots att det finns tre till i hemmet som mycket väl skulle ha kunnat göra det. Jag har rensat lite i skåpen, sorterat tvätt, småstädat, vattnat blommor, skakat en matta… och nu sitter jag ju vid datorn, vilket är ingenting annat än att skjuta upp det oundvikliga. Det blir ytterligare några Spindelharpan, varierar med Kungen, och så några omgångar M/S Röj.
Till råga på allt är vädret helt på en prokrastinerares sida. Allting där ute är en enda stor uppmaning om att kliva ut i den spirande grönskan, njuta av solen, skjuta upp den där packningen en stund till.
Så nu har jag varit ute en sväng också.
Men visst blir jag klar.
Kanske blir jag klar väldigt sent, men jag blir klar. Det gör vi prokrastinerare alltid.
Hur som helst: nu vet ni att jag av allt att döma är AFK – Away From Keyboard – ett tag. Får ni abstinens?
Så trevligt!
Man kan alltid trösta sig med att klicka upp en gammal post på min blogg. Det finns faktiskt över 700 stycken att välja bland, i de mest skiftande ämnen. Etiketterna kan vara till hjälp!
Om inte annat kan man använda Klimakteriehäxan som tillflykt när man prokrastinerar lite.
Håll till godo!
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Tackar, det var generöst, 700 stycken!
SvaraRaderaDet känns skönt att det i alla fall finns ett flott ord för att låta morgondagen ta hand om det man inte ids idag.
SvaraRaderaHa det så bra! Skjut inte upp dig för högt i luften, bara!
Nu har jag försökt säga det däringa ordet tre gånger och min tunga känns som en korkskruv...
SvaraRaderaTrevlig resa!
Det där med att inte vilja packa måste ha med ålder att göra. Förr var packningen en trevlig del av reseförberedelsen. jag var en fena på att packa snabbt och effektivt både för mig och maken. Idag är den så jobbig så den är nästan en orsak att inte resa. Numera brukar jag och prokrastinera fast jag visste inte att det hette så!
SvaraRadera(Jag har aldrig hela mitt liv packat varkken för maken eller för ungarna :)
SvaraRaderaMycket bra beskrivning av ett tillstånd som jag lidit av hela mitt liv. Jag skjuter upp och skjuter upp, men sen packar jag raskt och effektivt. Klockan 01.30 ungefär natt inan resan. Hur knasigt som helst.
SvaraRaderaBra beskrivning av min egen utveckling som resväskepackare genom åren.
SvaraRaderaJag gör numera som Ingela - det enda kruxert är att maken, som redan packat klart, blir hypernervös när jag sitter och kollar TV tills långt inpå natten. Konstigt nog går det rasande fort när jag väl sätter igång.
Parentes: det är ju inte konstigt att männen packar snabbt. Kalsonger, två-tre skjortor och ett par byxor. Vore det så enkelt för oss kvinnor vore det väl inte svårt!
Tack för det nya och användbara ordet! Och ha en trevlig resa!
Trosor, två-tre tröjor, tandborste, vad behöver jag mer? Kamera!
SvaraRaderaJust vad jag gör precis nu. Borde jobba med några manus. Eller gå och lägga mig, helst. Snart, jag ska bara....
SvaraRaderaEtt bra ord, prokrastinera.
SvaraRaderaMen ha en trevlig resa din häxa!
Haha! Det här inlägget skrev du INNAN jag började blogga så jag har inte stulit idén från dig i alla fall. Förstår mycket väl att det är en av dina mest lästa inlägg, så sant som det är och roligt också.
SvaraRaderaJust nu ska vi, Kent och jag åka till Ölands folkhögskola på kurs. Kent på en fotokurs och jag på en skrivarkurs. Lite omväxling från målarkursen som jag var på förra sommaren. Man brukar träffa trevliga människor och maten (helinackordering) är superb. Vi får väl se om jag lär mig något också.
Tänkte på packningen som faktiskt är klar fastän vi inte åker förrän i morgon. Den här gången har jag skrivit upp en lista i förväg med allt jag ska ha med mig. För två år sen, när jag skulle på målarkurs på ett annat ställe på Öland glömde jag färgerna. Inte kul eftersom det inte fanns någonstans att handla färg. Hade en liten ynka låda med några färgtuber som jag fick klara mig med hela veckan och så låna lite av kompisar.
Ha det gott önska Ingrid