Hela helgen har man varnat oss, i tryck, i radio, i tv: risken för gräsbränder i hela södra Sverige har varit stor. För det är ju så att många använder en ledig helgdag till att bränna kvistar och löv, och elden kan sprida sig snabbt till mycket mer än man tänkt sig om oturen är framme.
Men nu kan varningarna ebba ut.
Jag vaknar till en Annandag Påsk vitare än självaste julafton. SNÖ.
Snötäcke överallt, julkortsprydligt på trädens grenar, där de spädaste knopparna fått en rejäl köldchock.
Vitsipporna har drunknat i lagret av nedfallna kristaller, krokusen kroknat. Och även om gatan nu, efter någon timmes dagsljus, ser bar ut, är luften fortfarande fylld av små vita flingor.
Kvicksilvret i termometern har envist bitit sig fast under nollan.
Den akuta brandfaran är definitivt över.
Nu är risken för akut vårdepression större.
Kom sedan inte och försök trösta med ett klassiskt citat ur Bondepraktikan, som så hurtigt förkunnar att ”aprilsnö är fåragö(dsel)”.
Den gödning vi är i behov av nu stavas s-o-l och v-ä-r-m-e.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag slet mit hår när jag vaknade till fallande snö i morse men så kom ja gpå att jag ju kunde muntra upp mig med lite snygga bloggbilder. Det lyckades ganska bra måste jag nog säga för gladare blev jag :-)
SvaraRaderaSnopet med snö... men pyromanen i mej älskar att bränna gräs :)
SvaraRadera