Långfredag.
En spänstig morgonvandrare drar ner luvan över öronen och spanar mot solen. Två damer viftar lite vilset med sina gåstavar. En hund prickar lyktstolpen medan husse väntar. Vinden från i går kväll, riktigt ilsken, har mojnat men det är ändå kyligt.
Vi såg – äntligen – ”The Queen”, och den var väl värd både sin Oscar och den bitande promenaden. Ofattbart hur bra hon är, Helen Mirren!
Det påstås att när drottningen var i parlamentsbyggnaden senast, vilket alltså måste ha varit efter att filmen haft premiär, man glatt viskade i bänkarna att ”kanske är det Helen Mirren som kommit i stället”.
Fler filmer finns på repertoaren, filmer som man ”borde” se. Kanske är det läge att gå ikväll igen?
Men när jag var barn gick inga filmer alls på långfredagen, åtminstone inte i en svensk småstad.
Mina föräldrar har berättat om sina långfredagar: barn skulle inte hoppa och springa, alla vuxna var svartklädda, helst skulle inte ett skratt höras, man höll sig hemma och inomhus, möjligen med undantag för en sväng till kyrkan och högmässan, allt i lila, den liturgiska sorgekulören. Detta var uppenbarligen vad religionen krävde.
Följaktligen upplevde ungdomarna verkligen långfredagen som l-å-n-g. Utmattad av tristessen gick man och la sig tidigt, vilket förstås hade den fördelen att man orkade festa desto bättre när påskaftonen kom.
Det som gör nutidens långfredagar trista är, tycker jag, att dagstidningarna fortsätter att låtsas som om reglerna från förra århundradets första hälft fortfarande lever och respekteras.
Morgontidningen har inte dunsat ner på dörrmattan. Vilket har en negativ effekt på hela morgonen.
”Vi finns på nätet!” tröstar de oss trogna läsare med.
Visst. Men hur man som tidningsmakare kan tro att det går lika bra att sitta framför en dator som att krypa tillbaka under täcket med alla pappersbilagorna i nypan, det är ofattbart.
Skulle så gärna protestera. Fast har aldrig kommit på något bra sätt. Även om det här förstås är ett...
Kanske är det helt enkelt så att tidningshusen fortfarande anser att vi SKA ha det långsamt och tråkigt i dag?
Det är ju trots allt långfredag!
God morgon!
Copyright Klimakteriehäxan
PS Läs också Karin Thunberg i SvD!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Verkar som om fler än jag var uppe tidigt idag. Vid niotiden hade jag alla lakan och handdukar tvättade. Om jag minns rätt fick man inte tvätta eller jobba på långfredagen heller förr i tiden?
SvaraRaderaSkratt, hopp och glada barns röster var helförbjudet. Ssssch!
Jag var också småstadsbarn så inga filmer alls för oss, men en Sthlms-kompis berättade att de v-a-r-j-e långfredag såg en film som hette/heter "Tro". Sedan tilläts väl också "Ben Hur" med Charlton Heston?
Jättetrist utan papperstidningen till frukosten. Nätupplagan är inte alls samma sak.
Hoppas resten av påskhelgen blir angenämare för alla!
Mysfaktorn verkar inte ha någon större betydelse i tidningsvärlden. Synd! En laptop i sängen låter inte kul alls. Hoppas att du får en solig fin Långfredag och trevlig helg i övrigt!
SvaraRaderaRiktiga papperstidningar ska det vara. Och kaffe på säng. Annars känns det inte som en ledig dag!
SvaraRaderaNån gån kan väl tidningsmakare också ha det ledigt ;)
SvaraRaderaDet är ju inte som inom sjukvården..
Jag brukar alltid läsa morgontidningen i sängen, och söndagar och röda dagar får man hitta en ersättning att inta till morgonkaffet i sängen. Skitsamma kanske eftersom min katt alltid sätter sig på tidningarna, så jag ändå inte läsa dem ifred..
SvaraRaderaMen det är vår morgonritual och det blir tomt utan den..och går inte att ersätta med nättidningarna. Det är ju inte ens hundöron på dem..och det ska det vara på en morgontidning. Iallefall på min. :P
Fast min katt kan vara i vägen vilket som, för läser jag tidningen på nätet har hon hittat ett sätt att vara i vägen ändå. Hon lägger sig helt enkelt ovanpå skärmen och hänger ner med tass och svans. Häpp!