"Vad är det fatt idag?" undrar hon.
"Jo du, i dag har Svensson på Jarlsgatan blivit rånmördad! Äntligen något att göra."
"Nä men Karl, så får du inte säga! Du låter ju närmast glad!"
Så börjar det som förmodligen, ja sannolikt är mitt allra första utkast till en roman, en deckare (får man anta) med titeln "Dråp utan motiv". Ingen datummärkning finns på papperet, men av handstilen att döma skrevs detta i slutet av 1950-talet. Jag hittar det under ännu en rensning av prylar i Barndomslandet.
Det blev bara de där inledande raderna. Ingen vet om mordet på Svensson klarades upp och om det i så fall var konstapel Karl Löfgren som stod för spaning och bevisinsamlande. Motivet till illdådet förblir okänt. En enda sak anse jag vara bevisad: Att jag verkligen drömde om att bli författare. Fast utan att kvala in i gruppen "svenska deckardrottningar" som växt sig stor in på 2000-talet.
Trodde jag när jag var barn att det var enkelt? Ja, antagligen. Eller så reflekterade jag förmodligen inte alls över det. Men ju fler böcker jag läser – och det har faktiskt blivit rätt många genom åren – desto mer beundrar jag de skickligaste författarna, de som oavsett genre vet att länka händelser till en fullständigt fascinerande historia som man bara MÅSTE få veta slutet på ... och som dessutom får en logisk, gärna oväntad, upplösning.
Men jag beundrar inte bara de största mästarna. Jag känner också stor respekt för så otroligt många andra som efter oräkneliga mödosamma timmar vid datorn sett ett manus växa fram, ett som också finner sin förläggare, hamnar i tryckpressen och så småningom i bokhandeln. I bästa fall hittar det också sina läsare.
Ser att ett s k "hybridförlag", där författarna själva får stå för en stor del av kostnaderna när en bok produceras, lagt ut en liten krok på Facebook: "Vill du bli vår nästa författare?" och vips! har det trillat in mer än 300 svar från folk som ser en strimma av det hopp de delar med många.
Nu vet jag att någon kommer att muttra "du har ju skrivit böcker" i någon kommentar. Jo, det har jag, men aldrig i närheten av Den Stora Romanen, den där som så många drömmer om. Och nu var det länge sedan jag fick ihop något över huvud taget. "Dråp utan motiv" kommer inte att tas i mål, så långt räcker inte min fantasi. Förmodligen var den bättre på 50-talet!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Jo, kom igen - jag vill veta hur boken slutar =)
SvaraRaderaDu ha en bra måndag och visst är det kul att läsa sådant man skrev som liten, även teckningar är ju kul då man hittar =) Nu ska jag åka och slänga en säck med strimlad bokföring från 2013
Jag slängde två rejäla kassar med gamla skolböcker - däribland matteböcker av vilka jag i dag inte begriper ett skvatt - teckningar och brev ... visst känner man sig duktig när man rensat om än aldrig så lite?
RaderaJag beundrar också alla författare. Har ju själv provat att skriva den där romanen med en speciellt twist som ligger mig varmt om hjärtat. Men det gick inte, försökte så länge och det får vara så.
SvaraRaderaJag har nog också insett att jag drömt klart ...
RaderaDu har både jobbat med ord och skrivit bok, det är ju mer än de flesta åstadkommer. Jag har faktiskt aldrig närt författardrömmar men älskar böcker. När jag gick i skolan hade jag en svenska-magister som lyckades trolla bort eventuella tankar på skrivandet. När vi skrev uppsatser menade han att mina var de facto noveller, o det sa han fnysande...och kanske stängde han en dörr som jag försökte glänta på. Härligt med gamla skrivna minnen!
SvaraRaderaDen magister som fnös åt noveller borde få sparken! Inte trycka ner sina elever!
Raderalärare i Finland var inte att leka med 🇫🇮
Raderatrevligt minne, det är bara spinna vidare!
SvaraRaderaSjälv var jag bäst och klokast vid 16-års ålder
Och när var/är du som snyggast? :-D
Raderaidag 🙂
RaderaMisstänkte det! :-D
RaderaVem har inte drömt om att bli författare och försökt sig på att skriva, men man får nog hålla sig till att blogga.....
SvaraRaderaKRAM-Susie
Så är det nog. Vilken tur att det fortfarande är kul med bloggen!
RaderaMen tänk om du ändå gav Löfgren en chans att lösa mordgåtan? Början är ju så bra så jag vill veta mera. Snälla, snälla.
SvaraRaderaTror inte jag klarar den uppgiften tyvärr!
RaderaDen här gången låter jag bli att påpeka att du ju faktiskt skrivit egna böcker.
SvaraRaderaHåller med LillaSyster och Karin faktiskt. Din bok som inte blev till en bok börjar verkligen spännande. Å pang på dessutom. Inga långtråkiga myspys inledningskapitel på 150 sidor. Språket kan du ju aningen "modernisera" om du vill.
Du kanske kommer till och med ihåg hur du hade tänkt dig att boken skulle fortsätta/utveckla sig. Å hur slutet var tänkt.
Å nu är det ju betydligt enklare att skriva också med Word alltså;-)
Tror inte jag hade nån story klar! Vem vet, kanske kopierade jag mer eller mindre nåt jag läst? Men klart enklare med dator än med penna - speciellt som min handstil numera är helt förstörd.
RaderaAtt sätta ord på tankar är bra och jag gillade början på din bok. Mitt i.
SvaraRaderaKanske blir det ändå en. Skriva kan du .
Nej, en bok kommer jag inte att skriva men jag har bidragit lite grann till en bok, en roman, baserad på verkliga händelser och som kommer ut i början av det nya året. Den är nu på förlaget hos en redaktör. Väldigt spännande. Och det är inte jag som skrivit den. Men bidragit har jag.Även läst mycket manus och det har varit väldigt givande.
Tack för snälla ord.
RaderaDet är förstås boken om din pappa - förstår att den ligger dig väldigt varmt om hjärtat! Hoppas den blir väl mottagen.
Brist på författardrömmar är det då rakt inte. Synd bara att så många tror att böcker säljer sig själva.
SvaraRaderaJag drömmer inte om att bli författarkändis. Fy så jobbigt att leva upp till det. Tv- soffor och Nobelfest …suck. Men jag är himla nöjd att det gått så bra med min bok att nästa är på gång.
Bloggblad
Jag tror nog att du skulle stå ut med att sitta i en och annan tv-soffa!!!! Även om du kanske inte kammar hem ett Nobelpris. Men du ska vara glad och stolt ändå över din bok och över nästa också förstås!
Radera