Drömmen om strykfritt

Vi hade terylenekjol. Det var ett måste, det var det enda tänkbara. Kjolen var veckad, ofta rutig. Den behövde inte strykas, vecken överlevde ändå – även om de blev lite uttänjda, tillplattade, över rumpan när man suttit länge.
Terylenekjolen kunde man skölja upp i handfatet på kvällen. På morgonen var det bara att ta på sig den igen och gå till skolan. Inga problem. Ingen strykning. Framför allt ingen strykning.

Jag står och tänker på terylenekjolarna medan svetten lackar. Strykjärnet är på högsta värme, jag har efter lång tvekan tagit mig an ett gäng sommarkläder som inte blivit använda eftersom de inte strukits. Linne och bomull är ju underbart att ha på kroppen. Men plaggen som sytts i de där naturmaterialen kräver undantagslöst strykning. Vilket inte är en aktivitet man drömmer om när termometern visar +28 och man helst av allt inte vill ha några kläder alls.

I dag, den sista semesterdagen, bet jag ihop. Fram kom strykbrädan, stänkflaskan, järnet. Brallor, klänningar, tunikor fick sig en omgång, i tur och ordning.
Nu kan jag gå till jobbet, fortfarande sommarklädd, nystruken. Dock vet man att skrynklorna snart dyker upp, gör mödan osynlig.
Nog var det något visst med terylene.
Och sedan kom väl banlon också? Precis lika strykfritt …

Hallå alla produktutvecklare: NÄR kommer de verkligt strykfria naturfibrerna? Den dagen drömmer jag om!
För terylenekjolens tid är nog trots allt över för evigt.

Copyright Klimakteriehäxan

Slätgöring som botgöring

Jag avskyr att stryka. Ändå blir jag ju tvungen. Skrynkliga dukar, det har mamma präntat i mig, kan man bara inte ha. Det kan handla om vana, men jag anser att hon hade rätt: en duk full i veck och rynkor gör väl ingen glad? Mönstret försvinner, tjusigt broderi kommer inte till sin rätt, det ser enbart slarvigt ut. Så det är bara att hacka i sig, ta fram strykbräda, stänkflaska och strykjärn och sätta fart. Jag blir ofelbart både svettig och på dåligt humör, och eftersom jag vet det blir det inte särskilt ofta.

Nu har jag ändå genomlidit en sån session av det som på fackmannaspråk kallas slätgöring. Just på sommaren brukar det bli nödvändigt, jag kan konstatera att jag mer än en gång redan ondgjort mig över denna syssla här på bloggen, så det här är på sätt och vis en tjatig repris.

Har nyligen skaffat en sån där ångspruta vilken faktiskt funkar, i alla fall sedan en anställd i en modebutik tipsade mig om att man ska hålla munstycket på plaggets avigsida. Det gör skillnad, märkligt nog! Men biter inte så bra på bomull, så det blev mest vanlig strykning: två klänningar, en skjorta, en blus, två dukar och en kjol. PUH.

Det som är riktigt konstigt i sammanhanget, det är att jag ju lovat mig själv att aldrig mer köpa någon persedel som kräver strykning. Jag älskar begreppet TTT som min idol Katja of Sweden lanserade redan på 50-talet: Tvätta, Torka, Ta på. Likväl har jag plagg i både bomull, siden och linne, förvisso nästan inget nyinhandlat, men de hänger ju där.

Kanske kan jag sätta likhetstecken mellan begreppen slätgöring och botgöring? För det känns som ett straff när jag står där igen och svettas vid min eländigt tråkiga strykbräda, upptagen med det tristaste köksarbete som finns. Straff för att jag inte håller min föresats och slutar skaffa sånt som ska strykas.

Copyright Klimakteriehäxan

Vårdnadstvist i vardande?

Tillhör du den modemedvetna skara kvinnor som investerat i en plattång för att få lite stuns på frisyren?
Då kan du ha anledning att bereda dig på en liten vårdnadstvist. För om din man exempelvis reser en del kan han tänkas vilja stoppa den där feminina prylen i packningen. Det handlar nämligen inte bara om ett hjälpmedel för hårskötsel – det är ett multifunktionellt instrument, väl lämpat för en karl!

Visst är det väl flest tjejer som har plattång, men jag vet med bestämdhet att det också finns män som har en egen. Jean-Pierre Barda, innefrisör och något av en trendguru, har en och det är via honom jag insett att det kan uppstå konkurrens om huvudmannaskapet för tången.

Det är nämligen så att herr Barda har gjort en hel liten lista på smarta saker för folk som reser. Billiga hotelltandborstar är bra, inte för tandborstning, men för andra ändamål som rengöring av smycken eller för att tukta spretiga ögonbryn. Bomullstops som ligger på rummet är av dålig kvalite, men kan funka som tillskott i sminkväskan. För att ta ett par exempel.

Plattången då? Jojomensan, den har ett användningsområde man aldrig anat: den ersätter (rese)strykjärnet. Med plattången drar man längs krage, manschetter och knapprad och vips! ser skjortan alldeles nystruken ut. Bör funka även på byxa med pressveck. Eller ett annat plagg som kräver strykning.
Sedan kan man naturligtvis sätta den i håret också, när den ändå redan är varm …

Barda tipsar om detta här – vid första anblicken trodde jag att det var ett aprilskämt, men det publicerades den sista mars, och jag är beredd att testa!
Fast först måste jag
1/ planera en resa
2/ skaffa en plattång
3/ packa något som kräver strykning.
Om detta uppfylls lovar jag att återkomma med en rapport om resultatet.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om strykning igen

"Jag vill själv stryka mina kläder innan jag ska in på scenen! Det är rena terapin!"

-Minns ni Petula Clark? En gång superpopulär brittisk popsångerska. Hon är 83 nu men jobbar på. I oktober är det turnestart igen och i kontraktet står att det ska finnas både strykjärn och strykbräda i logen. Samt en flaska portvin. Kanske är det ett tips till oss som inte gillar slätgöring (scrolla!) ? Det blir roligare med portvin! Värt att testa men sanningen är att jag inte är så förtjust i portvin. Heller.

SELFIE för tjugonde gången!

SELFIE-stafetten fortsätter, denna gång som är den tjugonde i ordningen är det Femfemman som håller i tömmarna. Nya infallsvinklar, så bra! Fast reglerna är de samma som vanligt!

1. Postadress: Stockholm

2. Ett rum: Mitt eget sov-

3. En plats i mitt hjärta: Värmskog (där jag bodde som barn och dit jag ofta återvänder)

4. En god egenskap hos mej: Glad (för det mesta fast inte just idag, vaknade genomförkyld för första gången på mycket länge)

5. En sämre egenskap:  Dåligt för att inte säga uselt tålamod

6. Svårt att motstå: Dajm (har bevisligen det som på engelska kallas "sweet tooth", inte bra i kombination med dålig karaktär ...)

7. Svårt att stå ut med:  Massinvasionen, den ofrånkomliga, av sommarens alla insekter (de bits ju!)

8. Överskattat: Nobelpristagare (i litteratur, de andra vet jag så lite om) 

9. Underskattat: Erfarenhet 

10. Stolt över: Två barn, två barnbarn, fyra böcker, nästan 7000 blogginlägg, över 50 år som journalist

11. Trevlig hushållssyssla: Tittar i kyl och frys (för att hitta på något till middag)

12. Mindre trevligt hushållsgöromål: Strykning (som jag faktiskt avskyr men ibland blir man ju tvungen, jag har bloggat ett antal gånger om detta)

Nu blir det spännande att se hur många fler som hoppar på tåget denna gång! Nästa måndag är det  Kicki som ger oss andra tolv nyckelord att reagera på! Alltså ännu en stafettpinne att hugga tag i! Vi lägger oss i startblocken.

Copyright Klimakteriehäxan

Jämställt?

Hur har vi det med jämställdheten?

Säkert väldigt olika, individuellt och parvis. Men en ny undersökning från Statistiska Centralbyrån (SCB) har tittat närmare på saken för att ta tempen på utvecklingen. Kontentan är att det går framåt, om än inte med jättekliv. 

Det är fortfarande kvinnorna som hanterar tvätt och strykning. Men männen lagar mer mat än förr – om än inte mer än kvinnan. Båda könen ägnar mer tid åt att titta på tv och att sitta framför datorn. Ökningen på tv-tid är extra stor för ensamstående äldre män. Vilket betyder att den sociala samvaron minskar.  

Handen på hjärtat – visst känner man igen sig, även om man nu inte kan räkna in sig i kategorin ”äldre ensamstående män”. Kanske borde vi satsa lite mer på att umgås IRL (In Real Life), det som statistikerna kallar social samvaro? Spela Fia i stället för Word Feud? Gå på bio, kanske med en liten fika före eller efter, i stället för att slötitta på ännu en tv-deckare? 

Men det är klart: om båda parter föredrar att roa sig på egen hand måste det väl också vara OK. Och en acceptabel variant på jämställdhet, det också ...

 

Copyright Klimakteriehäxan

Källa SCB

Nu satsar vi på "Hela havet stormar"!

Jag kan inte riktigt sluta reta mig på de hysteriskt fåniga råden i TV4 om hur man sparar energi. OK, det är inte alldeles enkelt, det kan jag hålla med om. Men varför ska man ens ha kyl och frys om de inte får öppnas? Ingen låter väl någonsin avsiktligt de där dörrarna stå på vid gavel! Inte står väl någon enda människa och trampar en halv evighet i ytterdörren heller?

Och strykjärnet – vem har det påslaget om det inte används till strykning? Spisplattorna! Jo de är på när mat ska lagas, knappast annars. Sedan har vi det där med telefonen. Är det laddningstiden som avses? För om mobilen sällan används behöver den naturligtvi inte ny ström lika ofta. Men en petitess i sammanhanget.

I SVT frågar man politiker hur varmt de har i sina bostäder. Svalast har en sverigedemokrat: 15 grader, vilket en medicinsk expert säger är alltför kallt och en hälsorisk. Andra intervjuade uppger olika inomhustemperaturer, från 17 till 20, och det gäller "att ha sockorna på". Att sänka värmen i bostaden är hur som helst ett av de grepp som ger bäst resultat.

Nu blir jag naturligtvis tvungen att tänka efter: vad gör då jag? (Maken spände ögonen i mig härom dagen och ställde frågan.) Jo men naturligtvis vill jag dra mitt strå till stacken, även om det är ett kort litet strå.

Alltså: jag släcker lampor flitigare än förr. Tänder inte adventsstakarna förrän det blivit mörkt. Har bytt till LED-lampor överallt där det funkar. Använder balkongen som extra kylskåp. Gör flera saker i ugnen när den ändå är varm. Kör bara disk- och tvättmaskiner när de är riktigt fullastade. Och står inte länge kvar i duschen i det strilande varma vattnet, som jag faktiskt tycker är en njutning (visste ni förresten att en snabb dusch kallas "dansk"?). Inte mycket, det erkänner jag villigt, men långt bättre än det TV4:s förslag innebär.

Om man dessutom är på lekhumör – det är ju ändå jul! – är det väl "Hela havet stormar" som är mest lämpligt att dra igång, för då måste alla deltagare röra på sig. Den som sitter still fryser mer och snabbare än den som är i rörelse, det är en oomkullrunkelig sanning!

Hur gör du? Svara i en kommentar eller skriv ett eget elsparinlägg, länka gärna hit så man hittar! Kanske har just du bästa tipset? För både miljöns och plånbokens skull! 

Copyright Klimakteriehäxan

Undan för undan – men det är inte säkert att det går undan

Nej, bilden har ju inte ett skvatt med inlägget att göra. Men här är den ändå!

Idag sätter Elisa Matilda fingret på en rad ömma punkter. Kolla bara hur hennes fem fredagsfrågor ser ut den här gången!

1. Vad börjar svårt men blir lättare? Lite motigt att vakna många dagar (ibland är det förvisso svårt att somna också ...). Men får man bara upp korpgluggarna så brukar det ju ordna sig.
2. Vad är spännande i början men tråkigt i slutet? En bok/film/tv-serie som inte motsvarar förväntningarna.
3. Vad är först riktigt gott men smakar värre under tiden du äter? Det händer inte. Jag vet vad jag gillar och väljer "rätt" mat!
4. Vad känns jobbigt under tiden du gör det men toppen när du är klar? Praktiskt arbete: lövkrattning, städning, strykning.
5. Vad gjorde du snabbt en gång i tiden som du numera gör långsamt? Usch här måste jag svara att jag tänkte mycket snabbare förr än jag gör i dag ... 

Copyright Klimakteriehäxan

Linnesäsong

Det är nu tiden för linne är inne.

Och då menar jag inte i första hand ärmlösa toppar. Nej, jag tänker på de där linneplaggen. De är oemotståndliga på hängaren i affären, släta och svala – och snygga.

Men så står jag där vid strykbrädan och svettas. Visst, det heter att kläder sydda i linne absolut får vara lite skrynkliga, att det är det som är materialets egentliga charm. Fast så enkelt är det inte. De måste strykas innan de får bli acceptabelt snyggskrynkliga.

Problemet dyker också upp om man som jag har en uppsättning linnedukar. Man har det om man växt upp i relativ närhet av Klässbols Linneväveri. Och hur vackert man än dukar – om bordduken är skrynklig förtar det hela intrycket.

Nu är det så med just dukar, att det finns knep. Först och främst, naturligtvis, att mangla dem medan de fortfarande är lite fuktiga. Det ger en bra grund. När de sedan ska användas finns ett sätt som jag lärde mig på en finkrog i Kalifornien en gång. Vi var de sista lunchgästerna, onödigt sena tyckte personalen, som började styra upp för middagen medan vi satt kvar.

På kom dukarna. Och jag stirrade som förhäxad. För beväpnad med en alldeles vanlig stänkflaska gavs duken en dusch. Därpå strök människan med handen över den textila ytan. Inför mina ögon blev duken slät, fula veck raderades ut, duken fick självtorka, det såg faktiskt alldeles nystruket ut. Så den metoden använder jag alltsedan dess, funkar även på bomull!

Något liknande skulle jag behöva lära mig när det kommer till kläderna. Jo, en sak har jag inhämtat: blötläggning i ungefär en halvtimme gör att man slipper de där hopplösa vikmärkena som uppstår när tvättmaskinen centrifugerar för fullt. Det har något med linfibrernas konstruktion att göra. Tänk att det skulle gå flera årtionden med garderoben halvfull av linnekläder innan den insikten blev min!

Strykjärnet måste fram ändå. Få husliga göromål tycker jag är lika tråkiga, inget är tråkigare.

Sedan är det ett faktum: blir det bara en gång slätt blir det snyggt igen. Fast snart hamnar plagget i tvättskåpet och så snurrar evighetsmaskinen vidare …

Det finns naturligtvis en radikal lösning. Att inte köpa kläder som kräver strykning. Lätt sagt. För det ÄR ju både snyggt, svalt och skönt med linne.

Men har man riktig otur behöver även en och annan ärmlös topp få en omgång på strykbrädan.  

Linnesäsongen är här. Skönt på sitt sätt. Suck ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

Rekordtråkigt

Högsommarsvettigt. Enformigt. Urtrist. Men ibland ofrånkomligt.
Jag utnyttjar det uteblivna finvädret. Tittar ut på den regnvåta omgivningen. Suckar. Och tar fram strykbrädan.

Finns det något hemarbete som är mer otacksamt än strykning? Som så snabbt blir osynligt? Som alltid experterna gör bättre än du själv, snabbare dessutom? Mitt svar är glasklart, entydigt och tvärsäkert: nej, det gör det inte.

Men visst vet jag att det råder delade meningar i frågan. Jag känner folk som med liv och lust slänger sig på strykjärnet och skickligt och noggrant slätar ut allt på den där brädan som ofta försöker trilskas i upp- och nedfällningsstadiet genom att smälla ihop över fingrarna. De stryker handdukar, lakan – ja till och med kalsonger och trosor. Inte nog med det, de äger speciella, mindre strykjärn som packas ner i väskan inför varje resa!

Aldrig har jag gillat denna syssla. Minns med vilken lättnad vi fick kjolar och byxor i terylene, kläder i banlon och vad det nu kunde vara för märkliga konstfibrer som dök upp. Man tvättade och hängde, och så var det bra med det.

Fast det där, det är historia. Modebranschen ville annat. De där plastbesläktade materialen andades inte, föll inte runt kroppen som man ville, saknade "eget liv". Snabbt föstes vi konsumenter in i naturfiberfållan. Nu köpte vi bomull igen, linne, siden och bambu. Och visst har väl ni också gått på det: en kanonsnygg skapelse i linne. Måste ha! Nöjd går man ut ur affären med en påse i handen.

Det är bara det att efter en halvtimmes kroppskontakt är plagget superskrynkligt. Trendbibeln säger att linne FÅR vara skrynkligt – men inte hur skrynkligt som helst. Alltså står vi där och svettas och stryker. Men aldrig blir den där persedeln lika snygg som när den hängde, oanvänd, i butiken.

Förr eller senare blir man ändå tvungen, detta efter att ha försökt de där genvägarna: hängt in jackan/tunikan/kjolen i badrummets varma duschångor, eller fuktat plagget över natten med en sprayflaska. Resultat: sisådär. Och visst känner jag mig väldigt duktig nu. Men varm, lite trött i ryggen dessutom. Några riktigt bra stryktips har jag aldrig stött på, tips som skulle göra saken om inte lättare så i alla fall roligare. Eftersom detta är rekordtråkigt i mitt tycke!

I dag hade jag tur. Radions USA-korrespondent Agneta Furvik hade ett långt program i P1 om olika amerikanska företeelser, man hann med såväl politik som fotboll, enkönade äktenskap och president Obamas egen version av "Amazing Grace". Det gjorde stunden vid strykbrädan mer uthärdlig.

Men vad jag egentligen vill ha, det är inte radioprogram, det är strykfria naturfibrer. Som bara blir lite lite klädsamt skrynkliga, som bara tvättas och hängs för att användas igen.
Som vore det en terylenekjol.
Då skulle jag slänga strykjärn och -bräda all världens väg!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagstema SYSSELSÄTTNING

Vad är sysselsättning?
Är det något du gör för att du vill eller för att du måste? Är det jobbet du tänker på i första hand, eller hur du ska använda din fritid?

Oavsett vilket av alternativen du väljer så kan ordet laddas med positiva eller negativa egenskaper, efter eget skön.
Själv tjuvstartade jag, visar det sig, på veckans tisdagstema redan igår, förstås utan att ha en aning om det. Men då skrev jag om en sysselsättning som jag i högsta grad ogillar, men som jag ibland ändå måste ägna mig åt: strykning.

Det är inte många gånger om året som mitt strykjärn och min -bräda får komma fram. Men igår, en måndag när sommaren tog paus, hände det alltså. För det är ju mest sommarkläder som kräver viss utslätning, åtminstone i min garderob. Linne- och bomullskläder, så snygga i modebutiken, så snabbt superskrynkliga när de används, ställer det där kravet. Och då är det bara att välja: glömma bort de plagg man redan äger och köpa nya – eller krypa till korset, det vill säga stryka. Vilket jag alltså valt.

En sak är positiv med den här sortens mindre roliga sysselsättning: man (läs jag) blir otroligt stolt och nöjd med sig själv och det man just åstadkommit. Nu hänger alla mina nystrukna sommarkläder på rad för att svalna. Klämmer jag in dem i garderoben direkt blir strykningen i princip som ogjord.

Belåtet tittar jag på raden av (ganska) släta tunikor, blusar och byxor, väl medveten om att några långbrallor i linne inte kom med. Inte den här gången. Jag är självgod ändå.
Men nu satsar jag på annan sysselsättning.
Ha en bra tisdag!

Copyright Klimakteriehäxan

Vägen till träningen

Jag är på väg till träning.
Eller rättare sagt: jag borde ha gått och tränat nu.
Men det är märkvärdigt så svårt det är att komma iväg – och hur lätt det är att finna andra saker att göra, saker som får tiden att gå, ibland så fort att den där stunden som skulle ägnas åt kroppen och eventuella existerande muskler krymper till intet.

I perioder av mitt liv har jag varit rätt flitig motionerare, med gympa, promenader, yoga, joggning, step up, pilates, gummiband, afrodans. Ja jag har faktiskt provat på mängder av olika träningsformer, tyvärr utan att lyckas bli beroende av en enda av dem, även om det är olika kul att röra på sig i olika discipliner. Spinning, till exempel, tycker jag är så tråkigt att jag med största lätthet överlåter cyklarna till andra, som inte ens verkar få ont i ändan.

Nu har det varit dåligt ställt med motionen ganska länge. Alldeles för länge, helt enkelt. Nog för att jag pratat om det, suckat, beklagat mig för att tiden inte räcker till (inte till det OCKSÅ!) och försökt skylla på allt och alla medan senorna knutit sig och musklerna förvandlat sig till fett. Så lär jag känna en ny människa, en livsbejakande man som hör mig muttra om många kalorier över en lunchtallrik.

Själv är han ett strålande exempel på vad som kan hända med en kropp om dess innehavare bestämmer sig för att ta kommandot över hela härligheten. Alltså har han en gång för alla gjort sig av med sin övervikt. Inte nog med det, han är numera professionell tränare och gympaledare, i supertrim, naturligtvis.

Han tittar kritiskt på min kropp – kritiskt, men inte elakt! – och kommer så med ett av de generösaste erbjudanden jag någonsin fått.
-Jag kan bli din personlige tränare! Du får ett schema av mig, jag ser precis vad du behöver!
Om uttrycket ”an offer you can´t resist” aldrig förr har passat in till hundra procent så gjorde det det den här gången. Jag har fått en PT - så coolt!

Vi går iväg till gymmet, jag börjar svettas redan när jag knyter skosnörena, väl medveten om vad som komma skall. Svettigt blir det, men det var ju också tanken.
Jag får en svart anteckningsbok med mina övningar schematiskt beskrivna, och så ska jag noggrant skriva upp varje träningspass och helst också successivt öka på dosen av olika rörelser och påfrestningar. Det finns ingen quick fix, det vet jag.

Naturligtvis går jag ut hårt och energiskt. Orkar fler sit ups efter bara en vecka, kan göra rak planka i en halv minut utan att avlida tvärt. En ny date med min PT ger mig nya övningar – han har nu råkat se mig i en lite tajt tröja, utan den där förlåtande koftan ovanpå, den som suddar ut konturerna lite hyggligt ni vet …

Så blev det jul. Rak planka låter sig ogärna kombineras med julskinka. Armhävningar ersätts av strykning av de där dukarna med tomtar och domherrar. Skidmaskinen tar mig inte till Ica, det fick bli bilen i stället. Och så vidare.

Så blir det nyår. Nytt decennium, nya föresatser, nya löften. Nu SKA jag.
Snart har januari gått. Men nu, nu SKA jag.
Det dåliga samvetet ger själen skavsår, jag går omvägar kring badrumsvågen, jag svettas vid blotta tanken på ett motionspass.
Men nu. Nu SKA jag.
Om inte vägen till träningen vore så fan-tas-tiskt låååång ... så skulle jag redan vara i trim nu ...

Copyright Klimakteriehäxan