onsdag, augusti 02, 2023

När stenarna blommar

Att maskrosor kan växa i princip var som helst, utan tillgång till vare sig jord eller näring, det förvånar inte längre, det har vi vant oss vid. Men det är inte den enda växten som visar okuvlig livsgnista! Se bara på blåklockan som blommar mitt i stentrappan, där skarven mellan stenarna verkligen inte är bred och rimligen inte erbjuder någon vidare jordmån heller.

Eftersom jag ändå är i farten i stenriket bjuder jag på två blommande stenar till, i Carl Milles utformning. Styvmorsviolen och blomman för dagen finns i golvet på Millesgården, museet som var hans hem och ateljé på Lidingö. Milles version av maskros och gullviva har jag redan bjudit på, men de tål att tittas på fler gånger! Undrar verkligen hur han lyckades få till det, så galet bra!


Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

  1. Campanula min favoritblomma 💙

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar både stora och små blåklockor! Superfina!

      Radera
  2. Campanula min favoritblomma 💙

    SvaraRadera
  3. Blåklockor har jag aldrig sett i denna miljö. Snacka om växtkraft!
    Sedan är jag väldigt imponerad över dina kunskaper vad gäller stenblommorna. Bra där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men jag är faktiskt rätt bra på blommor ... det är så trevligt att ha dem omkring sig!

      Radera
  4. Växternas kraft är stor. Samtidigt som vi behöver dem kämpar vi ju mot dem. Om vi inte gör det, om vi till exempel överger en stad så tar de över. Men det är härligt när man ser blommor som växer upp ur asfalten.

    SvaraRadera