Kultur betyder ju odling

Med en vacker vinjett till veckans kulturfråga undrar Enligt O: Vilka kulturella verk om någon slags odling gör dig sugen på att själv odla din trädgård (eller istället avskräcker dig helt)? Mycket logiskt: ordet "kultur" betyder ju odling!

Två böcker dyker genast upp. En om kakaoodling, en om majs. Personalintensiva grödor båda två, livsviktiga för stora delar av Latinamerikas befolkning.

"Guldfruktens land" (São Jorge dos Ilhéus) av Jorge Amado tar sin läsare med till kakaoplantage i Brasilien. "Majsmänniskor" (Hombres de maiz) är skriven av Guatemalas ende Nobelpristagare Miguel Angel Asturias. Bägge romanerna berättar om tungt slit på fälten och strider om marken deras skördar växer på. 

Det där är alltså grödor jag gärna njuter av men inte vill försöka mig på att odla. En annan "frukt" jag gillar är den som finns med i filmtiteln "Stekta gröna tomater", en härlig feelgood-rulle! (Minns scenen på p-platsen med krocken ...) Och tomater har jag odlat på balkongen, fast nu är det några år sedan. Kan tänka mig att göra det igen. För faktum kvarstår: godare än de som fått mogna i sin egen takt i solen finns inte. Men får man några gröna kvar finns flera bra sätt att ta hand om dem också.

I filmen förekommer också biodling, men det är inte heller något för mig. Klarar mig med köpt honung, vi är inga storkonsumenter och jag är som ni vet inte överförtjust i flygande saker som kan gå till anfall när man minst anar det.

Här är det serverat! Buffé för bin. Och en fest för ögat.

Copyright Klimakteriehäxan